Framtidsplaner och en paj

Foto: Björn Tesch

I dag har jag registrerat en ny domän. Jag hoppas att jag kommer använda den också (vi äger vääääldigt många domäner; en lång lista av planer och projekt som ännu inte tagits itu med), för det blir en bra grej i så fall! Håll tummarna. 

I övrigt är det måndag, och den första dagen på en vecka som ska vara helt köttfri. Jag slänger in en fin paj här (från ett jobb publicerat i Icakuriren) för att fira in det hela, kanske något att bjuda någon kompis på tillsammans med en iskall öl?

Smördegstarte med karamelliserad fänkål, lök, äpple och getost

4-6 portioner

Tid: 30 minuter

2 små stånd fänkål

2 gula lökar

25 g smör

2 msk olivolja

2 msk socker

1 msk pressad citron

1 rulle kyld smördeg

1 dl crème fraiche

100g getost utan kanter

Ansa fänkålen och skala löken. Skiva alltsammans i centimeterbreda skivor. Skär äpplet i 0,5 cm tjocka halvmånar. Smält smöret tillsammans med olivoljan i en stekpanna. Lägg i lök och fänkål och stek i 8-10 minuter; vänd ett par gånger under tiden men låt vara mellan varven. Tillsätt socker och citron och stek tills sockret smält och allt är karamelliserat. Ta av från värmen, tillsätt äpplet och vänd samman försiktigt.  

Värm ugnen till 200 grader. Rulla ut smördegen, dela den på längden om du vill göra två avlånga tarter eller gör en stor. Skåra smördegen en centimeter från kanten utan att skära igenom helt. Nagga degen med en gaffel innanför kanten. Förgrädda i 10 minuter och nagga i mitten igen om degen rest sig. Bred crème fraiche innanför kanten och lägg på den karamelliserade fänkålen, löken och äpplet. Krydda med salt och svartpeppar. Smula över osten och grädda i ytterligare 8-10 minuter eller tills osten fått lite färg.

Det bästa just nu, my style

Foto: Lieselotte van der Meijs

Jag har funderat kring det här med inkokt lax. Jag har funderat på det en hel del. Faktum är att inkokt lax överstigit de flesta del andra rätter i mängd tid jag ägnat åt dem, åtminstone den här sommaren. Jag gissar att det betyder att jag blivit vuxen på riktigt nu (har inget större minne av att ha fantiserat kring inkokt lax som barn).

Jag fick en craving en kväll och gav mig ut på jakt. Den inkokta laxen skall ätas kall, så det var för sent för mig att göra egen. Till min stora glädje hittade jag en bit i en delidisk och gick hem med den, så där peppad inför en middag som man bara blir när man haft cravings och ska få tillfredsställelse alldeles, alldeles strax.

Okej. Så jag sätter gaffeln i laxen och förlåter genast att den verkar lite torr - så peppad är jag - men när jag sedan stoppar gaffeln i munnen kan jag INTE förlåta att laxen inte har minsta ättiksmak. Den har ingen syra alls. Det är bara en kall, kokt lax. Mycket ättika vill jag att min lax ska smaka, och den får inte vara torr! Sedan toppar man med riktigt goda saker...

Här är min version, perfekt på buffén.

Ättiksinkokt lax med smetana, forellrom och snabbsyltad salladslök

Inkokt lax ger en försmak av sommaren och blir festlig plockmat när den serveras på skedar med läcker topping.

400 g skinn- och benfri laxfilé 

Lag:

5 dl vatten

1 dl ättiksprit (12 %)

0,5 dl socker

1,5 msk salt

10 vitpepparkorn

5 svartpepparkorn

1 lagerblad

Till servering:

1 dl smetana

50 g forellrom

1 snabbsyltad salladslök (se recept nedan)

Skär laxen i ca 2x3 cm stora bitar och lägg dem i en form med höga kanter. Det ska finnas lite plats mellan bitarna. Lägg alla ingredienser till lagen i en kastrull och koka upp. Häll lagen över laxen, bitarna måste täckas helt. Plasta in ordentligt men stick några hål i plasten så att ångan kan pysa ut lite. Låt svalna och ställ sedan i kylen.

Lägg laxbitarna på skedar på ett fat. Klicka över lite smetana och forellrom och toppa med snabbsyltad salladslök. 

Succésillen från förra året

För ett år sedan ganska exakt publicerade jag ett recept på en snabb sill som verkligen gjorde succé på vårt midsommarbord. Jag firar med samma gäng i år igen och det har önskats - eller ja, krävts är väl egentligen den rätta formuleringen - att se till att succén från förra året upprepas. Så medan jag ändå kollar upp receptet...

Snabb sill med avokado, wasabi, lime och koriander

1 burk 5-minuterssill
1,5 dl crème fraiche (fullfet ska det vara!)
0,5 dl majjo, jag tycker allt annat än Hellmann's smakar apa om den inte är hemgjord men det är förstås upp till dig
1-2 tsk wasabipasta, beroende på smak och styrka på wasabin
1/2 lime, fint rivet skal och saft
Ett par stjälkar koriander, finhackade
2 msk fint skuren gräslök
1 avokado, mogen men fast i köttet
Liten dutt salt och svartpeppar

Låt sillen rinna av. Jag delade sedan mina bitar på längden (jag köpte Abbas 5-minuterssill i bitar, har ingen koll på om det finns andra varianter på marknaden) eftersom jag gillar lite smalare sillbitar. Rör ihop crème fraiche, majo, wasabipasta, limeskal och -saft, koriander och gräslök i en skål. Provsmaka om det behövs mer wasabi. Vänd ner sillbitar och avokado och smaka av med salt och peppar. Häll upp på burk och låt gärna stå svalt någon timme eller två. 

Snabb succésill med avokado, wasabi, lime och koriander

Lite sent att komma dragandes med ett sillrecept så här dagen innan midsommarafton tänker ni kanske?
Tänk om. Tänk åt ett helt annat håll. Jag slängde ihop den här sillen igår kväll och blev så nöjd att jag faktiskt tycker att du ska gå ut och kompletteringshandla. Abbas senapssill och hans skärgårdskompis förtjänar en lite mer sofistikerad lagkamrat anser jag. Kom igen. Du vet att du vill testa. Snabbt går det också, du har bara massor av pengar att förlora (jag tänker inte förneka att det är väldigt mycket billigare att köpa en burk)!

Snabb sill med avokado, wasabi, lime och koriander

1 burk 5-minuterssill
1,5 dl crème fraiche (fullfet ska det vara!)
0,5 dl majjo, jag tycker allt annat än Hellmann's smakar apa om den inte är hemgjord men det är förstås upp till dig
1-2 tsk wasabipasta, beroende på smak och styrka på wasabin
1/2 lime, fint rivet skal och saft
Ett par stjälkar koriander, finhackade
2 msk fint skuren gräslök
1 avokado, mogen men fast i köttet
Liten dutt salt och svartpeppar

Låt sillen rinna av. Jag delade sedan mina bitar på längden (jag köpte Abbas 5-minuterssill i bitar, har ingen koll på om det finns andra varianter på marknaden) eftersom jag gillar lite smalare sillbitar. Rör ihop crème fraiche, majo, wasabipasta, limeskal och -saft, koriander och gräslök i en skål. Provsmaka om det behövs mer wasabi. Vänd ner sillbitar och avokado och smaka av med salt och peppar. Häll upp på burk och låt gärna stå svalt någon timme eller två. 

Ny favorit - bakad rabarber med grädde = glass

Foto: Björn Tesch

Tadaaaa! Nej då, den här bloggen kommer aldrig dö. Den tar bara väldigt långa pauser. Jag har haft mycket jobb på sistone, vilket är kul men de sorgliga middagar som blir till efter att jag jobblagat mat en hel dag är icke värda att blogga om. Men en av de saker jag lagat i jobbsammanhang är i alla fall den här fantastiskt trevliga rabarberdesserten, och den vill jag verkligen dela med mig av. Det är egentligen bara bakade rabarber med grädde, men ni HÖR ju hur gott det är. Alldeles strålande smaskigt i all sin enkelhet. Jag bjöd på den här glassen på min födelsedag och hela formen gick åt i ett nafs, trots att den är väldigt mäktig. Ni som har rabarber att tillgå och är lite lata av er - testa!

Den urfina bilden är tagen av Björn Tesch och publicerades i mitt rabarberjobb i Icakuriren i maj.

Enkel glass på bakade rabarber med grädde

4-6 personer

500 g rabarber
3 dl strösocker
3 dl vispgrädde
1 tsk pressad citron

Sätt ugnen på 200 grader. Skölj, torka och ansa rabarbern och skär den sedan i ca 1 cm stora bitar. Lägg den i en mindre långpanna klädd med bakplåtspapper. Rabarbern ska ligga i ett enkelt lager och pappret måste gå upp på kanterna. Strö över sockret och blanda väl. Baka i ugnen i 30 minuter och vänd runt en gång under tiden. Sockret ska smälta och börja bli gyllene men inte bränt; håll lite koll på slutet. Låt svalna. Mixa slätt med pressad citron, plasta in och ställ i kylen att bli helt kallt.

Vispa grädden tills du får fluffiga toppar på den. Spara en knapp deciliter av rabarberpurén och vänd samman resten med grädden. Häll i en grund form, plasta in och ställ i frysen. Rör i glassen varje kvart den första timmen. Efter att du rört sista gången så klicka lite av den sparade purén här och där ovanpå glassen och dra sedan med en sked för att skapa ett fint mönster. Frys sedan ytterligare ett par timmar eller över natten. Om du har en glassmaskin kan du använda den i stället för att röra i glassen under infrysning.

Ta fram glassen ca 10 minuter innan servering och skeda upp fina kulor. Servera gärna i strutar som doppats i vit eller mörk choklad och sedan i strössel.

Nyttigheter i all ära, men...

Foto: Lieselotte van der Meijs

Ni vet hur duktig man kan känna sig efter att ha ätit en riktigt nyttig måltid? Hur man känner grönsakerna sprida sina diverse superpowers i kroppen och hur de nyttiga fetterna i fisken sätter fart på hjärncellerna? Hur bristen på fulfett får artärerna att andas ut och hyn att stråla tacksamt?

Och ungefär 5 minuter efter att man ätit färdigt sin hälsofrämjande och giftföraktande grönsakskavalkad börjar man fantisera om något friterat som är fyllt med ost. I alla fall jag.
Dagens supernyttiga lunch fick mig att tänka på de här ljuvliga små skapelserna som jag knåpade ihop för ett jobb i Amelia Höst. Spelkvällsmat - visst får det en att längta tillbaka till mörkret igen? Inte? Oh well. Vi får nog snart lite mer snö och regnrusk ska ni se. Då kan vi alla trösta oss med de här tycker jag. Eller varför inte käka dem på lördag, medan vi ser Sanna Nielsen vinna årets Melodifestival? 

Friterade ostbollar med chili

Gör inte för få, de kommer bli poppis! Godast är de helt nyfriterade. 

250 g brieost, kylskåpskall

1 burk mild, grön, hackad chili från texmex-hyllan

2 dl vetemjöl

2 ägg

2 dl pankoströbröd

0,5 dl neutral olja till fritering, t ex raps

Låt chilin rinna av i en finmaskig sil (eller kärna ur och finhacka en färsk, grön pepparfrukt). Hyvla bort kanterna från den kalla brieosten. Mosa snabbt samman ost och chili på en tallrik och forma ca 20 bollar. Rulla dem  i mjöl, doppa dem i ägg och sedan i ströbröd. Se till att de blir ordentligt täckta, annars kommer osten rinna ut när den smälter vid friteringen. Lägg de färdigpanerade bollarna i frysen någon timme (eller längre, om du vill förbereda dem tidigare). Hetta upp oljan tills en brödbit ganska snabbt blir gyllene när du lägger ned den. Fritera bollarna, några i taget, tills de blir vackert gyllene runt om. Låt rinna av på hushållspapper och servera varma. 

Rabarberade till sommarens kalas

Jag hittade mitt recept på något slags rabarberdryck i ett nummer av Leva från 2010, där vi gjorde en jättefin sommarbuffé. Drickan var suveränt god men den föll i höstglömska efter sommaren och jag har inte testat den sedan dess. Nu ska jag prova att koka med lite ingefära och uppdatera receptet till ett annat jobb. Får vi ännu en sommarhit tro?

Prova originalet så länge och se vad ni tycker!

Rabarberade

ca 2 liter

1,5 kg rensade rabarber
4 dl socker
1,5 l vatten
1 citron, saften
½ tsk ekologiskt vaniljpulver (eller ½ vaniljstång)

Tvätta och skala rabarbern och skär den i små bitar. Lägg bitarna tillsammans med skalen, sockret, vattnet, citronsaften och vaniljpulvret (eller en halv delad vaniljstång) i en kastrull och låt allt koka upp. Koka i 5-10 minuter tills rabarbern mjuknat och sockret löst sig, skumma med en sked under tiden men rör inte, då blir saften grumlig. Ställ åt sidan att svalna, låt allt dra i ett par timmar och sila sedan. Servera med is och kanske lite hyvlad rabarber.

Snöiga julmuffins, eller hur man är jävligare än alla andra föräldrar

Vissa föräldrar är jättenoga när det kommer till socker. Och med noga menar jag att det inte ska serveras något. Visst, mina ungar kan få mig att gömma mig under sängen även utan socker i kroppen och jag är fullt medveten om att en oskyldig liten godismuta kan utgöra den där knuffen de behöver för att gå från bara lite jobbiga till fullständigt skogstokiga. Med lite socker vid väl valt tillfälle kan man alldeles själv skapa en vilt studsande, snorspottande prinsessklädd liten galning som med håret på ända under tiaran vrålar julsånger medan det ser ut lite som att ögonen ska trilla ur hålorna på henne. Eller honom, för den delen. Jorå.

Ni minns kanske mina fusk-cupcakes från sist jag skulle ta med fika till min treåriga dotters förskola? Well. Jag ville ju inte vara sämre när det nu skulle medtagas fika till luciafirandet. Jag satte dessutom ribban något högre den här gången: istället för att köpa färdiga muffins använda jag en MIX! Se där, vad jag kan. Rätt vad det är så bakar jag väl med riktiga kryddor också. Anywhoo, jag gjorde så här:

Köpte en mix för mjuk pepparkaka. Blandade den enligt förpackningens anvisningar. Rörde i 1/2 dl lingonsylt. Hällde i muffinsformar (halvvägs upp ungefär). Gräddade i halva den tid som var angiven på paketet för en hel kaka. Tog ut och lät svalna. Gjorde en kristyr på florsocker och vatten, eftersom jag uppenbarligen inte kände att det var tillräckligt mycket socker i själva muffinsen. Innan kristyren hann stelna tryckte jag dessutom dit krossade maränger för att ge en snöig feeling (och för att öka på sockerhalten, givetvis). Och vips - en julmuffin är född.

På min dotters förskola bryr de sig nämligen inte om socker. Åtminstone inte när det är gemensamt fika. Då kommer kanske någon enstaka förälder med några trötta clementiner som ingen rör och sedan är det bara bullkransar, kokostoppar, cookies, saffranskakor och mina översockrade muffins för hela slanten. Alla har tagit med sig saker med  socker, men jag är garanterat värst och det ler jag i åt i smyg. Och barnen är lyckliga som aldrig förr och sedan dansar de, skriker, slåss, pussas och gråter, och jag tänker what the hell - det är ju så luciafirandet kommer se ut för dem när de blir tonåringar också. Lika bra att de förbereder sig, och vi föräldrar med. 

Hoppande jävlar med twist till första advent

Okej, såhär va. Ni som inte har testat detta - GÖR DET. Jag vet att ni finns där ute, och att ni förmodligen är rädda för dadlar. Eller hur? Var inte det! Dadlar är skapta för denna superenkla anrättning. De föddes ur dadelmodern och blev feta, söta och saftiga och hamnade i en dadellåda av denna enda anledning.

Hoppande jävlar kan antingen bestå av musslor och bacon, eller dadlar och bacon. I recept med musslor brukar man föreslås burkmusslor, vilka för mig är en styggelse jämlik brustabletten (=supersuperäckligt). Så strunta i den varianten så länge. Här jobbar vi dadel plus bacon plus en liten twist i form av en pigg, skalad mandel; den är inte med i standardrecepten på de små jävlarna. Det blir som ett litet Kinderägg, kan man säga. Idel överraskningar.

Det var syster Lulle som började bjuda på de här på våra julaftnar. I helgen fick de agera matlagningstilltugg och ni kan räkna med att de dyker upp igen till första glöggen. Klockrena på adventsfirandet eller glöggfesten!

Hoppande jävlar

15-18 st

8-9 färska dadlar
1 pkt bacon
Skalade sötmandlar (köp färdigskalade eller ploppa ner oskalade några sekunder i kokande vatten, kyl och tryck ut ur skalet)
Tandpetare

Halvera dadlarna och pilla bort kärnan. Jag tog hela dadlar i mina den här gången, och det blir för mycket. Lägg en mandel i kärnhålet och tryck till om dadeln runt om. Dela varje baconskiva på tre (eller två om du verkligen gillar bacon) och rulla in de mandelfyllda dadlarna däri. Fäst med tandpetare. Stek runt om i panna, eller stek i ugnen på 200 grader tills de fått fin färg, ca 10 min. 

Gubbiga munsbitar med tack till mina vänner

Ett hett tips till er som gillar att laga mat men  saknar inspiration emellanåt:  låt vännerna bestämma. Jag fick idén från en av  mina favoritmatbloggare, Sara på Cookiecrumble, som skapar tjusiga rätter på ingredienser från en Mystery Box tilldelad henne av hennes  man och hans vänner. Så i fredags bad jag mina Fejsbookkompisar ge mig sina förslag på 5 ingredienser som måste ingå i middagen. Christian skulle sedan välja bland förslagen. Jag  fick några riktigt lockande ingredienslistor, men Christian - eftersom han är den han är - måste givetvis ge mig den svåraste kombon.

Alltså fick jag Pietros 5 ingredienser:

Ansjovis
Jordärtskockor
Vallmofrön
Blåbär
Ananas

Även om jag  tycker att det är fantastiskt kul att hitta på recept vill jag se den som kan hitta på en enda rätt som innehåller allt det där och ändå smakar bra... I make my own rules, tänkte jag och gjorde tre enkla rätter. Ansjovisen och vallmofröna blev ett fult men jättegott litet tilltugg (se recept nedan), skockorna blev en soppa med en rå tartar på salmalax och pilgrimsmussla, och vi friterade dessutom några skivor att krispa till det hela med. Gott! Blåbären (frysta) mixade jag med smetana och lade ovanpå en liten hög ananasstavar i romkolasås. Hade blåbären varit lite mer smakrika hade det blivit jättegott det med, men det här var Garants stora odlade blåbär och de må vara snygga, men smaken är trist.

Det var en superrolig idé, och  mina FB-vänner kommer absolut få utmana mig igen. Tack för hjälpen hörni!

Gubbiga små munsbitar

ca 16 stycken

2 frysta plattor smördeg eller 1/2 kyld rulle
1/2 gul lök
1 vitlöksklyfta
1 msk smör
1 liten burk ansjovis
25 g fint riven parmesan (ca 1 dl)
25 g philadelphiaost (ca 2 msk)
1-2 msk fint hackad dill
peppar

1 ägg
Vallmofrön

Tina smördegen om den är fryst. Värm ugnen till den temperatur som rekommenderas på paketet. Finhacka lök och vitlök och stek mjukt och glansigt i smör. hacka ansjovisen och lägg i pannan (ej spad). Fräs lite till. Peppra och låt svalna helt i en skål. Blanda sedan i philadelphiaost, parmesan och finhackad dill. Kavla ut plattorna något om du använder fryst. Skär dem i ca 8 rutor vardera (16 om du använder kyld smördeg på rulle). Lägg en liten klick smet på varje och gör önskad  form, knip t ex ihop till små minipiroger. Jag gjorde små kuvert  som håller ihop upptill men öppnar upp sig på sidorna och blottarfyllningen, vilket är gott men inte så värst vackert kanske. Pensla de färdiga kreationerna med ägg och strö eventuellt över lite vallmofrön. Baka 10 minuter i ugnen, eller tills det blivit vackert gyllene. Ät varma eller ljumma, till en kall öl eller glögg!

Citronmoussetårta med oreobotten

Ni såg kanske mina så kallade cupcakes från igår? Nå, det här var något närmare det jag egentligen hade tänkt göra - en citronmousse-
tårta på oreobotten. Citrongelén ovanpå hann jag förstås inte med (man är ju bara människa liksom) men den blev god ändå. Det vankades kräftskiva med Christians otroligt fina släktingar, och vårt bidrag till den härliga buffén blev en efterrätt. Alltså fick jag en möjlighet att testa den tänkta förskolefikaskapelsen.

När man gör en moussetårta är det en himla massa vispande och nedvändande och bunkar och fluff överallt, men det är absolut inte svårt. Jag skulle dock inte ge mig på det utan elvisp. En bonus för mig är att den här tårtan inte behöver bakas i ugnen eller ens frysas - man ska böra göra en enkel botten, kyla den en stund, hälla på moussen och låta det hela kylas ett par timmar till. Lätt som en plätt. Faktiskt.

Citronmoussetårta med oreobotten

Oreokakor är gudomliga små ting och finns numera att köpa i de flesta större mataffärer. Ta inte bort det vita mellan kexen innan du mixar dem till smulor. Jag gjorde en ganska tunn botten, men vissa önskade en tjockare eftersom den är så god. Om du känner dig extra kaksugen du med så öka mängden kakor till 200 g och smöret till 100 g.

10-12 bitar

Botten:
150 g Oreos
75 g smör

Mixa kexen till smulor i en matberedare eller krossa dem fint för hand (lägg i plastpåse, banka loss med t ex en kavel). Smält smöret och blanda väl med smulorna. Tryck fast bakplåtspapper i botten på en normalstor rund form med löstagbara kanter. Tryck ut kaksmulorna platt och jämnt i botten och ställ in i kylen i minst 20 minuter för att stelna.

Citronmousse:

4 gelatinblad

3 ägg

1 1/2 dl florsocker

2,5 dl vispgrädde

Fint rivet skal från 1 tvättad citron

1 dl pressad citronsaft (ca 1,5 citroner)

1 dl kesella

Lägg gelatinbladen i blöt i kallt vatten i ca 5 minuter. Dela äggen i gulor och vitor. Vispa gulorna pösiga tillsammans med florsockret i en skål, vispa äggvitorna till hårt skum i en annan. Vispa grädden ordentligt fluffig i en tredje. Häll citronsaften i en kastrull. Krama ur gelatinbladen, lägg dem i kastrullen och värm försiktigt tillsammans med citronsaften tills de smält helt. Låt svalna något och häll citronblandningen i skålen med äggulesmet under omrörning. Tillsätt citronskal och kesella, vänd ner grädden och allra sist de fluffiga äggvitorna. Häll smeten i formen, plasta in och låt stelna i kylen i ett par timmar. För försiktigt över tårtan till ett fint fat, dekorera med bär, gelé eller som jag med en färdigköpt och extremt svårforcerad dekorationsgelé. 

Plan C. När man vill vara lite bättre men inte hinner.

Ni vet såna där gånger då man vill vara lite bättre än man är? Återträffar är givna sådana tillfällen. Och arbetsintervjuer. Och första gången man hoppar i säng med någon. Då vill man vara lite roligare/smartare/snyggare/mer framgångsrik/bättre utrustad. Och när man blir inbjuden till fika på dotterns nya förskola med uppmuntran att ta med något ätbart? Då vill man tydligen också vara lite bättre än man är. Det visade sig i fredags.

Jag hade TÄNKT göra en fantastiskt god citronmoussetårta med oreobotten, toppad med ett tjusigt lager citrongelé. Ungefär tre timmar innan fikat skulle börja insåg jag att det inte skulle bli något med det lilla projektet. Plan B var att köpa en citronmuffinmix, baka "egna" muffins i söta prickiga formar och toppa med en hemmagjord frosting. Och nej, jag har aldrig gjort egna så kallade cupcakes, ni känner mig bättre än så. Varför heter det egentligen cupcakes? Blir de liksom godare och finare på engelska?
Anywhoo.
Jag går till affären glad i hågen och inser där att inte f*n kommer jag hinna göra några j*a mix-muffins heller. Men jag tänker INTE sjunka så lågt som till att ta med mig en ask Mums-Mums. Det GÖR jag bara inte. För jag vill ju vara lite bättre än jag är, om ni minns.

Plan C framträder ur den desperata mammahjärnans dunkla vrår. Aha! Färdiga muffins - med egen topping. Så där ja. I kakhyllan finns påsar med små söta citronmuffins - tio per påse, jag tog två. Gick hem och blandade 200 g naturell philadelphiaost med 1 dl lemoncurd riktigt ordentligt. Lät stå i kylen en stund och fyllde en spritspåse. Ställde muffinsraringarna i en låda, spritsade på citronosten och toppade kalaset med oreokexsmulor (ca 3 kex gick åt; jag skrapade bort det vita, lade kexen i en påse och bankade loss lite). Kom till fikat, något sen. 60 barn med tillhörande föräldrar, och tittade man på de uppdukade bufféerna var jag inte den enda som velat vara lite bättre. Och de andra - med sina fantastiska bullar, sandwichar, hemmagjorda prinsesstårtor och mördegskreationer - de var nog lite bättre på riktigt. Men mina 20 muffins (förlåt, cupcakes) tog slut på ganska exakt 1 minut. Så det så. 

Om jag vore vegetarian...

Eftersom jag har en så fin liten grupp på Facebook var det i förrgår en gammal skolkamrat som i perfekt kontext kunde be mig om min eminenta experthjälp. Ähum. Hon är nybliven vegetarian och behöver inspiration. Nå, då har hon ju faktiskt inte hamnat så fel som man skulle kunna tro, vill jag hävda!
Här finns gott om vegetariska rätter. Jag själv äter väldigt gärna kött, men jag har svårt för fult, billigt, ljusrött, tråkigt, trågförpackat blahabutikskött (nu pratar jag tydligen bara om rött kött, typ kossa, vilket verkligen är att göra en snäv distinktion av ordet kött, men ändå), och därmed blir det ganska sällan jag unnar mig de ganska kostsamma lyxigare alternativen. Jag är trots allt inte GJORD av pengar.
Anywhoo!

Det finns vissa saker jag anser att man bör bekanta sig med lite extra om man ska skippa biffen. Här är ett urval.

1. Ost. Vad är livet utan ost? I ett val mellan kött och ost väljer jag ost any day (jag vill bara inte välja riktigt än). Perfekt stekt halloumi, perfekt paneer, krämig mögelost, grillad brie, parmesan i stora bitar... Bättre än oxfilé. 
2. Sojabönor, eller edamame. De går att blanda med det mesta och har inte den där fadda mjöliga grejen för sig som så många andra bönor har. Gröna ärtor är också väldigt användbart.
3. Blomkålscouscous! Yay! Modern råkost. God som den är, eller fräst i olja. Jag har presenterat den ett par gånger här även om jag bara hittar ett recept just nu, och igår var det dags igen. Litet tips just for you, kompis. Och lycka till med det vegetariska livet, du gör en bra grej! 

Blomkålscouscous kylskåpsrensnings-style 2-3 personer

1/2 litet blomkålshuvud
10 centimeter gurka, ganska fint tärnad
1 liten burk majs (såna där som säljs i trepack ni vet; de rymmer kanske 1 dl lite drygt), avrunnen
1/2 röd lök, fint tärnad
1 liten bunt färsk timjan, repad om grov och annars bara finhackad
1 litet granatäpple, kärnor utbankade/utpillade i en skål - spara saften!

Dressing: 
Saften från granatäpplet
1 msk olivolja
Salt och peppar

Grovhacka blomkålshuvudet och kör det snabbt i matberedare tills det ser ut som couscous. Det går fort, håll inte på mer än 10-15 sekunder max! Rör ihop ingredienserna till dressingen. Droppa i lite citron eller vinäger om du tycker att den blir för söt, det beror lite på hur granatäpplet mår. Smaka av med salt och peppar. Vänd samman couscous med övriga ingredienser och dressingen och servera till fisk, kött eller kyckling om du vill äta kött. Vegoälskaren blandar den med god feta eller halloumi, eller gör den matigare med ugnsrostade rotfrukter.

Chokladmaränger med Nutella och sommarbär

Choklad, maräng, Nutella, grädde, bär - jag vill lite grann gifta mig med den kombinationen och leva lycklig i alla mina dagar. Om jag blev tillsammans med en jättestor Pavlova gjord på mitt sätt är det precis så här våra barn skulle se ut.  

Jag har ju tidigare berättat om min lista, eller hur? Just nu får jag bara blogga om bakverk, inte äta dem. Idag (klockan nio på morgonen, tydligen) dreglar jag lite extra efter de här, som publicerades i sommarnumret av det engelska livstilsmagasinet Swedish Bulletin. Där har jag min egen sida (där jag även får fota själv), "Pytte's Food". Hur coolt är inte det?

Chokladmaränger med Nutella och sommarbär

Ca 15 stycken

2 äggvitor

1 dl strösocker

1 msk kakao av god kvalitet

25 g mörk choklad av god kvalitet, fint hackad

3-4 droppar pressad citron

2 dl Nutella

2 dl vispgrädde, vispad

2 dl blandade bär

Sätt ugnen på 150 grader. Vispa äggvitorna i en ren och torr bunke tills du får mjuka toppar - det här är ganska svårt utan en elvisp. Vispa i sockret matsked för matsked tills det bildas styva, glansiga toppar. Strö över kakao, hackad choklad och citronjuice och vänd ner alltsammans i marängen. Skeda ut ungefär 15 maränger på bakplåtspappersklädd plåt och stryk ut en liten fördjupning i varje med en tesked. Ställ in plåten i den undre delen av ugnen och sänk till 100 grader. Baka i ca 1,5 timme eller tills marängerna är helt torra på undersidan. Låt svalna. 

Spritsa lite Nutella ovanpå de svalnade marängerna. Lägg på en sked vispad grädde och toppa med valfria bär. Sikta över lite florsocker om du vill ha en sötare dessert. 

Otippat goda sandwichar på kalaset

Min dotter har fyllt två år. Helt otroligt. Jag har en dotter som är två år och en son på två månader, och jag har fortfarande inte fattat att jag alls är mamma. Jag som själv är så liten! Ynka 33. Och jag har inget körkort i barnavård heller. Men undernärda kommer de i alla fall inte bli, mina ungar!

Givetvis hade vi kalas och bjöd in familjen och de närmaste vännerna. Kaoset var av det gemytliga slaget, faktiskt, och vissa av de för dagen barnlösa vuxna gick hem lite lätt på kanelen kring 03.00. Ett bra kalas!

Jag bakar ju sällan och ogärna men till och med jag fattar att ett barnkalas bör ha ett viss inslag av sötsaker. Så jag bjöd på familjens traditionella födelsedagstårta i muffinsform - ett oväntat uppskattat tilltag, faktiskt. Nästan alla gick åt, tro det eller ej. Desto godare var dock de små havrekorgarna som jag fyllt med kanelstekta äppelbitar och en klick vaniljvisp. Namnam. Det fanns dessutom en hasselnöt- och kokosberikad kladdkaka med tryffeltopping som blev hur god som helst, samt något slags kladdig kreation där jag gjort en enorm pepparkaksmarängbotten och toppat med vit choklad- och hallongrädde, pistaschnötter och färska hallon. Tyvärr var det ingen som fotade de sistnämnda mästerverken.

Ett stort gäng tunnbrödrullar fick mätta mindre sötsugna munnar men störst succé gjorde de här små sandwicharna.

Rostbiffsandwichar

Ett mindre berg

Köp landgångsbröd (kolla i frysdisken), det blir lättare att bre. För mig gick det åt knappt två paket. Köp också en 300-grams ask med Philadelphiaost, ett par hekto färdigskivad rostbiff samt rökt paprikapulver. Gå hem med grejerna och sätt ugnen på 225 grader. Rör ihop ost och paprikakrydda. Bred ost på två landgångsbröd och lägg ihop dem med ett enkelt men täckande rostbiffslager mellan. Skär bort kanterna och upprepa proceduren tills du får slut på ost och rostbiff. Plasta in och lägg i kylen om du förbereder inför ett senare tillfälle. Skär inför tillagning varje jättedubbelmacka i 8 sandwichtrekanter. Lägg dem på ugnsgallret. Ringla lite olivolja över varje sandwich och stek dem i 4-5 minuter i ugnen, eller tills de fått lite färg. Väldigt goda även efter en timme eller två!

Tabbouleh till det mesta

Vill man äta något fräscht och sommarnyttigt till den vegovänliga halloumin/grillade köttbiten/nyfångade fisken/samvetsvänliga kycklingfilén är den libanesiska salladen tabbouleh ett fint alternativ till dammig gammal pastasallad. Versionen på bilden är en man-tager-vad-man-haver-och-för-tillfället-kommer-ihåg-i-den-totala-förvirringen-variant (med basilika istället för mynta, varm bulgur istället för kall, lime istället för citron, ingen lök och för lite persilja) men receptet nedan är det goda och korrekta som jag brukar köra. Funkar fint till det mesta!

Tabbouleh

4 personer

1,5 dl bulgur

3 dl vatten

4 tomater, gärna i olika färger

1/2 liten gurka

2 salladslökar

3 dl fint skuren persilja

1 dl fint skuren mynta

Dressing:

½ dl god olivolja

1 pressad citron

Salt och peppar

Salta vattnet lätt och koka bulguren däri så länge som rekommenderas på förpackningen. Skölj den i kallt vatten när den är färdig och låt den rinna av. Skär urkärnad gurka och tomat i små tärningar och skiva löken tunt. Blanda allt med bulgur och kryddor. Vispa ihop olivolja och citronsaft, smaka av med salt och peppar och vänd ner i salladen. Låt gärna stå och mogna i kylen en stund innan servering.

Om jag firat midsommar...

Som tur är ska jag få den fantastiska äran att närvara vid goda vänners bröllop imorgon, så det blir inget traditionellt midsommarfirande för mig. Ej heller någon matlagning, god bless. Men OM jag hade firat midsommar i år, och OM jag orkat laga mat, och OM jag haft fina vänner eller familjemedlemmar närvarande att bjuda den på, och OM jag frammanat min vanliga sunt normalhöga ambitionsnivå, då hade jag kanske bjudit på några av dessa nyare och äldre favoriter ur arkivet:

• Friterad matjes. Ett måste till en öl före det "riktiga" sillbordet.
• Hemmagjord sill. En eller ett par varianter.
• Matjestårta. It's the shit, helt enkelt.
• Gravad lax, gärna smaksatt med någon god sprit. Kanske serverad med hovmästarkräm.
  
• En lyxig liten snitt med forellrom. För att den är så snygg. Och god.
• Kladdig chokladruta till efterätt. Fy f-n så gott.
• Vodkaspetsad vattenmelongranité - kan det bli mer party? En succé från förra året som måste testas igen.

Hoppas att jag kanske inspirerat någon matglad firare! I övrigt håller jag tummarna för ett fantastiskt väder, särskilt för det fina brudparets skull. Glad midsommar!

Matjestårta, sillar och någon annans kaka

Påsk, påsk, påskelipåsk! Ursäkta att det är glest mellan inläggen nu, men jag är positivt nog alldeles för upptagen här i livet. Jag har ett stort projekt som ska bli klart innan ny unge beräknas anlända 1 augusti, och dygnet har ju som bekant bara so many hours. Men nu stundar den gula och godisrika högtiden! Som alltid firad hos mina fina svärföräldrar, och eftersom valda delar av min egen familj också kommer vara med och käka lunch på påskdagen ska jag försöka hjälpa till lite extra i år. Tänkte göra min urgoda matjestårta, kanske en sill eller två samt en citron- och marängkaka signerad Elisabeth Johansson ur hennes nya bok Mina efterrätter.

Det här med att göra egen sill är en ny erfarenhet för mig men jag har i alla fall två varianter som ni kanske vill testa (förutom min akvavitvariant som jag nyligen postade här på bloggen). Framför allt vill jag rekommendera den guacamole-inspirerade avokadosillen; den blev omåttligt populär vid testtillfället!

Avokadosill med lime och vitlök

1 burk 5-minuterssill

2 avokado

1 dl gräddfil

1 vitlöksklyfta, fint riven

1 lime, saften

2 msk fint skuren gräslök

peppar

Låt sillen rinna av. Mixa eller mosa under tiden ihop avokado, gräddfil, vitlök, gräslök och limesaft. Smaka av med peppar. Vänd ner sillbitarna och ställ svalt i ett par timmar eller över natten.

Pepparrotssill med äpple

Matjessill är jättefin att göra krämiga sillvarianter på, och riktigt god tillsammans med pepparrot och äpple.

2 burkar (400 g) matjessill

2 dl crème fraiche

2 msk fint riven pepparrot

1 litet rött äpple

svartpeppar

Låt sillen rinna av, skär i bitar om du använder hela filéer. Skär äpplet i små bitar och blanda med sill, crème fraiche och riven pepparrot. Smaka av med svartpeppar och ställ svalt i ett par timmar eller över natten.

Hej ramslöken!

Det är full stress i hushållet just nu, så det blir glesare mellan inläggen. Kanske står ännu glesare tider att vänta, men shit happens. Igår traskade jag i alla fall in på Wargen i all min tidsbristframkallade fantasilöshet och upptäckte små tråg med svindyr ramslök. Jag har aldrig lekt med ramslök innan, men denna vit- och gräslökssmakande ört har länge lockat med sin enkla mystik så jag plockade givetvis ett tråg (över 600 kronor kilot; ni som kan plocka i det vilda får lov att skratta högt) och lite andra godsaker och var genast på bättre mathumör. Det bidde ett jättefint tillbehör till lammfärsbiffar med färdigköpt rostad vitlökskräm, men är förstås super även som vegetarisk rätt. Kanske med lite feta till eller som tillbehör till grillad halloumi?

Pärlcouscous med ramslök, pinjenötter och avokado

2 portioner

2 portioner pärlcouscous (Moghrabiah; libanesisk couscous. Finns från bl a Druvan)

1 knippe ramslök, sköljd, torkad och strimlad (ca 1 dl)

1/2 dl pinjenötter, rostade

1 avokado, skalad och tärnad i stora bitar

10 cm gurka, skalad, urkärnad och tärnad

1/2 citron, pressad

Olivolja, god, en rejäl skvätt

Salt och peppar

Koka couscousen enligt anvisningarna på förpackningen. Låt rinna av och blanda med strimlad ramslök, avokado, rostade pinjenötter och gurka. En ordentlig skvätt fin olivolja, pressad citron, och så smaka av med salt och peppar.

Vår 1,5-åring gillade också pärlcouscous - hon åt den nävvis - men hon fick den som den var med lite olivolja. Se där, ett litet småbarnstips!

Måndagssillen, tra la la la la

Om man inte kommer på något gott att äta är det aldrig fel med en sillmiddag, det har jag alltid sagt. Eller jag säger det nu i alla fall. Igår slog jag dock på stort och svängde ihop en egen sill att ackompanjera den ständiga matjesen och senapsvarianten; kalla det övning inför påsken. Men något mer avancerat än en 5-minuterssill skulle jag aldrig orka med, även om det säkert finns godare sätt. Men det här blir i alla fall bättre än något du köper på burk, det lovar jag!

Romsill med citron och akvavit

1 burk 5-minuterssill (du kan ta två burkar också, om du vill ha mer sill och mindre kräm. Det blir väldigt mycket kräm i den här)

2 dl creme fraiche

2 msk majonnäs

3 msk stenbitsrom (eller löjrom för all del)

3 msk finhackad dill (jag använde fryst)

3 msk finhackad gräslök

3 msk finhackad röd lök

Rivet skal av 1/2 tvättad citron

1-3 msk akvavit, t ex Skånes (smaka av vad du föredrar, eller uteslut helt)

Svartpeppar

Låt sillen rinna av ordentligt. Blanda resterande ingredienser, smaka av med akvavit och svartpeppar. Blanda med sillen och låt gärna stå svalt någon timme så att smakerna hinner mogna.