måndag 3 maj 2010

Min hemliga rädsla - kyckling i ugn

Jaha, så var det det här med kyckling som man gör själv. Det är jag rädd för, av någon anledning. Jag fattar inte varför - inget kan väl bli läskigare än butikens färdiggrillade med allt den insprutade fettet och skinnet som likt en solariedopad ålderstigen amerikanskas hänger i sega drivor kring benen? Färska, oskuldsfulla kycklinglår med skinn och inget annat däremot, det är tråg fulla med löften, med förväntningar som väntar på att infrias. Men ändå ugnssteker jag kyckling själv typ två gånger om året. Och lovar mig själv varje gång att SNACKA OM ATT JAG SKA GÖRA DET HÄR OFTARE FRÅN OCH MED NU!
Vi hörs igen i december.

Benen ovan blev förbannat goda. Åt dem i förra veckan; smetade in dem med en okomplicerad blandning av god balsamvinäger, lite olivolja, en massa chiliflakes från kvarn och en hög med blandade pepparsorter från en annan kvarn. Och lite flingsalt. Superf-ingdelicious, säger jag bara! 200 grader, ca 25-30 minuter, tills de har en innertemperatur på 82 grader och köttsaften är klar. Stek klyftor av spetskål, zucchini, citronhalvor och salladslök till. Och så en liten senapssås eller något annat att dutta med. Jag önskar, önskar, önskar att jag gör om det här snart igen. Jag vill ha det så gärna.

5 kommentarer:

Maria sa...

Det är nog nåt fel på mig, men när det kommer till just grillad kyckling tycker jag faktiskt om de färdigköpta enbart pga deras "torrhet".. Herregud, jag skäms när jag tänker på't!

Pytte sa...

Maria - man ska aldrig skämmas för att man tycker något är gott. Läs vidare här:
http://pyttes.blogspot.com/2009/07/min-skamfyllda-njutning.html

Anna sa...

Åttiotvå grader!? Men stackars kycklingben, varför torterar du dem på detta viset? Sjuttio är max för mig. Inte en grad över.

Pytte sa...

Anna - för kycklingben läste jag någonstans att 82 grader var en bra temperatur, så jag provade det. Blev utmärkt, saftigt och fint! Skulle däremot sänka till närmare 70 om det gällde en bröstfilé.

Annika sa...

Det är lustigt vad oilka saker man kan vara rädd för. Du slänger dig ogenerat och utan fruktan bland skaldjur som jag aldrig ens varit i närheten av. Själv lagar jag kyckling i parti och minut. Fascinerande olikheter!
(Måste du verkligen vänta till december...?)
Köpe-kycklingen är ju alltid så ettersalt, och idränkt i sådan där läskig marinad vars smak inte ens försvinner om man dra av det sega, gummiartade skinnet...