måndagen den 25:e maj 2009

Panna cotta med äppeltopping och resten av Lillans 30-årstilltugg

Min finaste lillasyster Lillan fyllde 30 år i lördags och en stor anledning till mitt tillfälliga frånfälle här på bloggen är att jag varit en smula upptagen med med att partaja. Och att hjälpa till med tilltuggen.

Det bjöds på följande munsbitar:
  • Familjens traditionella födelsedagstårta
  • Lime- och myntamarinerad fetaost och vattenmelon
  • Laxsnittar med wasabi-philadelphia
  • Crostini med krämig brie/blåmögelost och fikonmarmelad
  • Färskpotatishalvor med sikromröra
  • Panna cotta på gräddfil med äppeltopping
Det var en väldigt lyckad blandning där allt gick att förbereda och ha färdigt på fat i kyl och sval. Populärast är alltid allt som serveras på crostini, men där är ju igenkänningsfaktorn hög. Lägg på något som inte är för kletigt (så att crostinin blir saggig) och ladda med mängder!

Om något särskilt recept efterfrågas ska jag gärna försöka återge det, men tills vidare tänkte jag nöja mig med att bjuda på en bildkavalkad (tack Christian för att du fotade!) och receptet på panna cottan, som fick mycket fint beröm under kvällen. Jag har hört att vissa somliga åt så många att de mådde en smula illa, vilket jag tar som en särdeles fin komplimang.

Panna cotta på gräddfil med äppeltopping

ca 55 små snapsglas, till buffé

Panna cotta:

1 liter vispgrädde
5 dl gräddfil
3 dl strösocker
6 gelatinblad
2,5 vaniljstänger

Blötlägg gelatinbladen i kallt vatten i 5-10 minuter. Dela och skrapa ur vaniljstängerna och låt frön och stänger koka upp tillsammans med socker och grädde i en tjockbottnad kastrull så att sockret löser sig. Ta av från plattan, krama ur gelatinbladen och smält ned dem i grädden. Låt svalna något och lyft ur vaniljstängerna. Vänd ner gräddfilen och häll upp i snapsglas. Ställ att stelna i kylen; minst ett par timmar behövs.

Äppeltopping:

Här gäller det att återskapa smaken av äppelpaj. Jag har inga exakta mått, utan du får smaka dig fram enligt dina egna preferenser, men du behöver:

5 goda, röda äpplen
smör
råsocker
kanel
kardemumma
Någon matsked vatten

Skala och tärna äpplena fint. Fräs dem hastigt i en klick smör och häll på lite vatten och någon deciliter råsocker. Pudra med någon matsked kanel och någon tesked kardemumma, och sätt igång att smaka av. Mer socker? En gnutta mer kanel kanske? Håll inte på för länge och rör inte för mycket; vi vill att äpplena ska behålla sin spänst och inte förvandlas till mos. När du är nöjd låter du äppelröran svalna i en skål och lägger sedan en tesked eller två på varje färdigstelnad panna cotta. Sådärja.

13 kommentarer:

Fröken Dill sa...

Mums vilka otroligt goda tilltugg!!! Och snygga! (Panna cotta går bort för mig, men det är nästan bara jag som inte gillar det.)
Hälsar Dillen

pipopp sa...

Du är duktig, du, Pytte! Det tar en liten stund att göra några hundra snittar, I suppose.

Men varför sila av panna cottan? Vad är det som "försvinner"?

Pytte sa...

Fröken Dill - gott var det, och inte så pjåkigt utseendemässigt heller faktiskt. Panna cotta är ju inte för alla men oj, vilken tacksam och enkel liten sak att servera!

pipopp - tackar tackar! Visst tog det tid, men inte alls särskilt lång faktiskt. Det var enkla grejer. Vad gäller silandet så var det något jag gjorde för att jag skurit vaniljstängerna i bitar efter att ha skrapat ur dem, vilket ju inte alls är nödvändigt egentligen och inte återgetts i receptet. Blir en korrigering där.

chezsofia sa...

Vilka goda tilltugg!
Massor av ost (gillas skarpt) och snyggt dessutom!

Man blir ju lite nyfiken på vad familjens traditionella tårta är...

Pytte sa...

chezsofia - japp, ost slår aldrig fel! Och familjens traditionella födelsedagstårta är en mycket kompakt och ganska torr historia som ingen riktigt tycker är god (utom förvirrade utomstående) men som alla i familjen ändå vill ska bakas åt dem på födelsedagarna. Det är tradition, helt enkelt.

Hon som fyllde år sa...

Förstår ni vilken fin present; snittar av familjens mästerPytte till drygt 40 pers...! det roliga var att alla hade sina personliga favoriter och trots att crostinin gick åt först så var även de andra faten tomma in no-time. Tack för hjälpen systra min!

Pytte sa...

Hon som fyllde år - Lillan - var vi bara drygt 40? Det var fan vad folk måste ha varit bra på att sätta i sig snittar! Hörde rykten om en viss herre som tydligen satte i sig 32 stycken, ha ha... Tack för en underbar fest!

Annika sa...

Vilka fantastiska tillbehör! Tack för bra tips, jag älskar snittar, men är ofta lite enkelspårig och gör samma gamla (goda) sorter...

Äppletopping på panna cotta har jag funderat över många gånger, och den här låter ju verkligen brutalt god. Att man fått folk att äta sig illamående får väl betraktas som den finaste komplimang man kan få (om inte illamåendwet har med råvarornas kvalitet att göra, så klart)!
Visst är snapsglasen suveräna? Jag använde ju likadana till mina mini-panna cotte. Fattar inte att jag inte gjort det förut. Nästa steg blir att servera panna cotta med olika smaker och topping i flera små "äkta" snapsglas som dessert på middag...

Lulle sa...

Alltså. Det var så gott. Det var inte jag som åt 35 stycken, men om jag hade varit bara lite fräckare så hade jag gjort det. Lätt. Jag var hänsynsfull (en dygd fanimej, i det här sammanhanget) - tog bara en av varje - och tuggade på varje väldigt, väldigt långsamt.

Smakerna höll hela vägen.

Det går liksom inte ens att nämna en favorit. Pannacottan kanske. Eller potatishalvorna. Crostinin kan man ju äta sig mätt på vilken dag som helst. Laxbitarna med subtil wasibi, mm... Feta/melonspetten var sagolika! Och kanske det vackraste, om jag får säga. Födelsedagstårtan var precis som den ska vara, lite kompakt sådär, och den stod sig i perfekt konkurrens med de 15 stycken likadana om året sen tidernas begynnelse.

Det är verkligen en förmån att få äta din mat.

Puss till dig och Hon som fyllde år, för att ni gjorde det möjligt!

Pytte sa...

Annika - ja, det är super med snapsglas! Just på bufféer räcker de ju hur långt som helst. Jag har använt dem till ceviche och liknande innan, men jag tror inte jag gjort panna cotta i dem tidigare. Fast jag måste göra större portioner nästa gång jag testar det här receptet.

Lulle - du är alltid lika tacksam att laga mat till, smickrare där. Framförallt ska du ha cred för att du år in och år ut kämpar med att göra familjens traditionella födelsedagstårta GOD - vilket otacksamt arbete! Men du är sannerligen bäst på det. Puss!

Martina och Nora sa...

Färskpotatishalvor med sikromröra -
låter SÅ gott! Vill gärna veta hur du gör dem och till vilken mat du tycker att de passar.

tina sa...

Wow vad många snygga tilltugg hördudu! Tio poäng till dig!

bakmammorna sa...

jag älskar pannacotta- det låter riktigt gott med gräddfil i- lite fräschare på något sätt :-)