torsdag 3 mars 2011

Inte särskilt närodlade sommarsmaker

Jag vet, man ska köpa sin mat efter säsong; allra helst ska man förstås odla den själv men kan man inte det ska en bonde max två meter från ens hus ha gjort det. Det är bara det att ibland ligger det opassande saker i butiken och frestar och de luktar gott och de påminner om sommaren och de har vacker sommarsprudlande färg och de passar verkligen inte in bland alla tråkiga svenska vinterrotsaker och de liksom bara SKRIKER "ta hem mig och låtsas att det är varmt och skönt och soligt och smulpaj och kallt vitt vin och bad och shorts och skuggande träd och blommor och bersåer och lata dagar då snor och overaller lyser med sin frånvaro".
Det var så ett litet paket jordgubbar och ett par vackra stjälkar rabarber talade till mig i förrgår, jag lovar.
De låg där i något slags självsäker omedvetenhet om sin opassande existens på Daglivs och kom från gud vet var och var inte ens dyra. Jag högg till. Och köpte ett paket vaniljglass till. Vi gjorde något slags snabb kompott och bjöd fina syster Lulle som slagit av en tand och inte får blanda kallt och varmt, men hon lät allt svalna och smälta och sa att det var ljuvligt ändå. Glömde väga ingredienserna men tror att det blev ungefär så här:

Varma konjaksspetsade rabarber och jordgubbar

3 personer

150 g ansade och centimeterbrett skurna rabarberbitar
100 g snoppade jordgubbar, skurna i kvartar
1 msk smör
1 msk konjak
3 msk råströsocker

Vaniljglass

Fräs rabarberbitarna en minut i smöret i en stekpanna. Häll på socker och konjak. Låt bubbla ihop lite och vänd ner jordgubbarna. Låt bubbla en minut till och servera direkt med vaniljglass. Blunda och låtsas att du är någon annanstans.

2 kommentarer:

Lulle sa...

Jag är så glad att du räddade dem från sin opassande existens på Daglivs och förädlade dem till den där sagolika sommarsmaken! Den fungerade utmärkt som ljummen vill jag säga, vilket kanske är bra att komma ihåg när det verkligen är en varm sommardag...

Pytte/Eleonora sa...

Lulle - tack för att du gav mig en så fin ursäkt att säsongsynda!