Framför teven - tortilla med köttfärs och ädelost

Jag må ha ondgjort mig över texmex och tacomyskvällar, men det betyder inte att jag inte uppskattar tanken på goda saker inrullade i andra goda saker. Mjuka tortillabröd går att använda till mycket (spana in de här tortillachipsen med vitlöksost eller ännu hellre den här frasiga tortillan med getostcréme, rödlöksmarmelad, edamame och basilika) och det här liknar ju nästan en texmexorgie, eller hur?

Tisdagar tittar vi på allt femman visar mellan sju och elva på kvällen och igår tryckte vi i oss den här tortillabuffén mellan blöjbyten och mjölksprut.
Hoppa inte över ädelosten, det är den som gör grejen.

Tortilla med köttfärs, ädelost och gröna grönsaker

4 personer

8 mjuka tortillabröd

Köttfärs:
400 g blandfärs
1 gul lök, hackad
2 vitlöksklyftor, krossade och skivade
6-8 champinjoner, i bitar
Lite smör eller olja att steka i
1 skvätt worcestershiresås
1 skvätt soja
1 lite större skvätt sweet chilisås

Gröna grönsaker:
1 mindre zucchini
1 grön paprika
Olivolja

Tillbehör:
Ädelost
Isbergssallad (eller annan krispig sort)
Creme fraiche

Låt champinjonerna svettas lite i en panna på medelvärme. Klicka i lite smör och ös ner lök och vitlök, fräs en kort stund. I med köttfärsen oc höj värmen. Fräs ett par minuter tills det mesta av vätskan brynts bort. Smaksätt med worcestershiresås, soja, sweet chili, salt och peppar. Håll varmt. Skiva zucchinin på längden med en osthyvel. Strimla paprikan. Hetta upp en generös skvätt olivolja i en panna och fräs grönsakerna hastigt så att de får lite färg men inte hinner bli sladdriga. Smaksätt med lite salt och peppar. Värm bröden ett par minuter i ugnen och servera dem med köttfärsen, grönsakerna, smulad ädelost, creme fraiche och sköljd isbergsallad. Bärs till såklart.

Weekend på landet: kastanjer och spaghetti med tryffel

Hos mina svärföräldrar får vi alltid god mat. Det har jag berättat om förut. Den här gången inleddes helgen grandiost men enkelt med rostade kastanjer, spaghetti med semesterinköpt tryffel hyvlad över - enbart ackompanjerad av god olivolja, flingsalt och svartpeppar; ljuvligt - samt en ostbricka med hemmagjord äppelchutney. Varje gång jag äter kastanjer blir jag så barnsligt förtjust över hur gott det är i all sin enklaste enkelhet och undrar varför jag inte äter dem oftare. kanske för att de är lite knepiga att kryssa? Svärmor använde vad jag tror var en olivurkärnare och jag vill förstås hitta en äkta kastanjekryssare (eller vad de nu kallas) att ge henne i julklapp; någon som vet var man kan hitta en?

Här kommer en favorit i repris:

Rostade kastanjer
Inhandla ett stort gäng kastanjer (importerade - de svenska kan man inte äta). Sätt ugnen på 225 grader. Häll ett tjockt lager grovsalt i botten av en form. Skär ett kryss i toppen av kastanjerna - annars exploderar nämligen de små liven i ugnen och det är ju mindre kul. Ställ kastanjerna stadigt i saltet och rosta dem i 25-30 minuter - de ska gå lätt att skala och vara mjuka inuti. Servera dem direkt ur formen; saltet håller värmen extra bra. Glöm inte att man också ska skala bort det lite luddiga innerskalet. Avnjut med salt och riktigt smör.

Morgonlyx - helstekt oxfilé på mackan

På vårt Hemköp säljer de oxfilé för 169 kronor kilot den här veckan; alltså blev det örtinbakad finrulle till middag igår när två systrar och en svåger var här på middag. Tyvärr lyckades jag hälla nykokat vatten över hela vänstra handen precis innan de kom, så jag hade för ont för att laga såväl som äta middagen. Istället satt jag i köket med näven i en bunke isvatten och ömsom bölade, ömsom domderade över min ofrivilliga stackars kökspersonal.

Oxfilén blev jättefin (även om jag glömt att be syster ta bort steksnöret innan örttäcket åkte på) och en stor bit sparades åt mig. Den fick jag på knäckemackan i morse tillsammans med gotländsk honungssenap, lagrad ost, creme fraiche och basilika. Ren j***a bliss, säger jag bara. Tack fina familj! Receptet kommer i sin helhet i nyårsnumret av Leva, men så här gjorde vi i grova drag:

Helstekt oxfilé med örttäcke

• Oxfilé i bit, för rätt antal personer
• Senap
  
• En bit vitt bröd, förslagsvis en bit baguette
• Färska örter, vad du har
• En stor näve parmesanost
• Lite fint rivet citronskal
• Lite riven vitlök
• Salt och peppar

Sätt ugnen på 175 grader. Bryn oxfilén runt om. Pensla den med senap. Mixa resterande ingredienser i matberedare till gröna smulor. Täck oxfilén generöst med smulorna. Stek färdigt i ugn till en innertemperatur på 55 grader. Låt vila på en skärbräda i minst 10 minuter. Skär i bitar och servera. Eller vänta till dagen efter och lägg på mackan...

Hemmagjord burgare med guacamole och gruyère

Mon dieu, en fiiinburgare! Jovars. Snabbmat i form av burgare och pizzor har blivit alltför frekventa besökare i vårt kök men så länge skräpet är hemmagjort är det ju inte längre skräp, eller hur?
Eller hur.

Mellan bröden:

• En stycken 150 grams burgare gjord på nötfärs, lite fransk senap, lite kalvfond, lite salt och peppar
• Ugnrostad paprika i stora bitar, röd och grön
• Gemsallat
• Rödlök
• Gruyère
• Guacamole

Vid sidan av lite sådana där marinerade små godsaker man kan köpa på lösvikt. Blev myccket besviken när jag insåg att de örtinlagda vitlökarna inte var vitlökar utan nåågon läskig sorts böna, men annars var det ett trevligt litet tillbehör till burgaren.

Pyttes 1 år - whatever liksom.

Idag fyller Pyttes. Matblogg nr 59267054 hela 1 år. Det är stort. Vissa perioder har varit mer värda att fira än andra; jag bloggar ju knappast flera gånger om dagen som i början eller ens varje dag för den delen, men jag har inte för avsikt att ge upp. Under sommaren och hösten har min graviditet satt matinspirationen och orken på svaj, men ni som läser har varit tålmodiga och inte gett upp hoppet om mig helt. Vilket är ännu större än bloggens födelsedag - fast allt är ju relativt.

Allra störst är att vår dotter föddes för knappt tre dygn sedan. Hon får förstås fler stjärnor i min bok än alla finkrogar i världen tillsammans, så nu får ni ha ytterligare tålamod med mig. Jag försvinner inte, men intresset för mat har fått en smula konkurrens om man säger. Glöm inte bort mig helt; även om knivarna slöat till här hemma under graviditetsslöheten har jag för full avsikt att återvända till köket. Om än med ett helt nytt litet sällskap.

Bara det göttaste, tack!

Som inspirerande motvikt till alla dammiga och trista produkter som dagligen lanseras i butikerna har allas vår matälskare Lisa konstruktivt och underhållande nog gett oss en lista på det hon saknar. Stekpanneskrap och kycklingskinnsknaper är två för Lisa efterlängtade livsmedel - något vi hittar i charkdisken nästa år, kanske? Givetvis måste vi ta upp tråden här.
Ett par saker jag fantiserar om att kunna köpa:

• Översta lagret på en god lasagne.
• Mittbiten på kanelbullen.
  
• Kanterna på min systers äppelpaj.
  

Vad saknar du?

Snabb pasta med ajvar och mozzarella

En till kvick pasta till folket! Stark ajvar är den bästa snabblösningen att ha redo i kylen, och igår fick den vänskapligt smeta in lite strimlad salami och mjuka mozzarellabitar i en supersnabb och god pastasås med fjäskande hetma. Tog cirkus 10 minuter att svänga ihop till lunch.

Snabb pasta med ajvar och mozzarella

2 portioner pasta
1/2 dl stark ajvar relish
1 dl matlagningsgrädde
40 g salami
1 bit purjolök
1 boll mozzarella
färsk oregano

Koka pastan enligt anvisningarna på förpackningen. medan den kokar strimlar du purjolök och salami, plockar oregano samt skär mozzarellan i små bitar. Häll av pastan när den är klar men spara några matskedar av pastavattnet i kastrullen. Ned med lök, salami, ajvar och matlagningsgrädde. Koka upp, salta och peppra lite. I med pastan och mozzarellan. På med oregano. Dingdingding!