torsdag 19 juni 2014

Snabb succésill med avokado, wasabi, lime och koriander

Lite sent att komma dragandes med ett sillrecept så här dagen innan midsommarafton tänker ni kanske?
Tänk om. Tänk åt ett helt annat håll. Jag slängde ihop den här sillen igår kväll och blev så nöjd att jag faktiskt tycker att du ska gå ut och kompletteringshandla. Abbas senapssill och hans skärgårdskompis förtjänar en lite mer sofistikerad lagkamrat anser jag. Kom igen. Du vet att du vill testa. Snabbt går det också, du har bara massor av pengar att förlora (jag tänker inte förneka att det är väldigt mycket billigare att köpa en burk)!

Snabb sill med avokado, wasabi, lime och koriander

1 burk 5-minuterssill
1,5 dl crème fraiche (fullfet ska det vara!)
0,5 dl majjo, jag tycker allt annat än Hellmann's smakar apa om den inte är hemgjord men det är förstås upp till dig
1-2 tsk wasabipasta, beroende på smak och styrka på wasabin
1/2 lime, fint rivet skal och saft
Ett par stjälkar koriander, finhackade
2 msk fint skuren gräslök
1 avokado, mogen men fast i köttet
Liten dutt salt och svartpeppar

Låt sillen rinna av. Jag delade sedan mina bitar på längden (jag köpte Abbas 5-minuterssill i bitar, har ingen koll på om det finns andra varianter på marknaden) eftersom jag gillar lite smalare sillbitar. Rör ihop crème fraiche, majo, wasabipasta, limeskal och -saft, koriander och gräslök i en skål. Provsmaka om det behövs mer wasabi. Vänd ner sillbitar och avokado och smaka av med salt och peppar. Häll upp på burk och låt gärna stå svalt någon timme eller två. 

måndag 16 juni 2014

Bräda för två - en sommarhit

Det här med att diska är så fantastiskt överskattat, eller hur? Jag vet att det finns människoexemplar som hävdar att det är avkopplande att diska och att de TYCKER OM DET, men allvarligt - då kan man ju inte ha upplevt mycket avkoppling i sitt liv. Till dig som uppskattar att diska vill jag varmt rekommendera att testa till exempel massage, att sola på stranden samt att läsa böcker. Mycket bättre än att diska.

Vi som vet att diska är tråkigt gillar att minimera antalet använda artiklar i köket. Då kan man till exempel använda en stor skärbräda för att dela sin (kalla) mat i pinnvänliga delar, hälla en god dressing på och sedan servera på just tidigare nämnda bräda. En god sås eller två till det och festen är ett faktum. Jag och Christian åt brädmiddag för två igår kväll men det här är brädan från min och fina kompisen Kajsas kväll i fredags. Jag funderar på att helt sonika slänga mina tallrikar.

Pyttes och Kajsas bräda för två

Börja om du är ambitiös med att pickla lite lök. Jag tog 3 färska rödlökar: lite breda ringar av blasten samt själva lökarna i klyftor. Ner med dem i en nykokad lag av 1/2 dl ättika, 1 dl socker och 1,5 dl vatten plus ett lagerblad och lite senapsfrön. Låt svalna, och kyl sedan. Lägg en portionsbit salmalax och en bit tonfisk (det finns en sort som fått grönt ljus av WWF, nämligen selektivt ringnotsfångad i Stilla havet, men jag använde en bit från den gula listan eftersom jag inte ätit tonfisk på flera år) i frysen i en halvtimme (eller i minst två dygn, om du är rädd för eventuella parasiter). Rör ihop majjo (helst från Hellman's om du inte gör egen) med wasabi och smaka av med lite pressad lime, salt och peppar. Sväng också ihop en dressing/dippsås av ljus soja, lite sweet chili kanske, en dutt sesamolja, risvinäger och/eller lime, vad du har. Skala en halv gurka, skär den i kvartar på längden, skär bort kärnorna och dela i bitar. Klyfta en urkärnad och urgröpt avokado. Koka delad, smal sparris i någon minut, kyl snabbt. Hyvla några rädisor tunt. Ta ut fisken ur frysen och skär den i tunna skivor, tvärs över fibrerna. Lägg upp allt på brädan. Droppa på lite av dippsåsen och servera resten i skålar bredvid. Klicka wasabimajjo lite här och var, strö över lite sesamfrön om du har. Mängder med färsk koriander som krona på verket är ett måste! 

fredag 13 juni 2014

Ny favorit - bakad rabarber med grädde = glass

Foto: Björn Tesch
Tadaaaa! Nej då, den här bloggen kommer aldrig dö. Den tar bara väldigt långa pauser. Jag har haft mycket jobb på sistone, vilket är kul men de sorgliga middagar som blir till efter att jag jobblagat mat en hel dag är icke värda att blogga om. Men en av de saker jag lagat i jobbsammanhang är i alla fall den här fantastiskt trevliga rabarberdesserten, och den vill jag verkligen dela med mig av. Det är egentligen bara bakade rabarber med grädde, men ni HÖR ju hur gott det är. Alldeles strålande smaskigt i all sin enkelhet. Jag bjöd på den här glassen på min födelsedag och hela formen gick åt i ett nafs, trots att den är väldigt mäktig. Ni som har rabarber att tillgå och är lite lata av er - testa!

Den urfina bilden är tagen av Björn Tesch och publicerades i mitt rabarberjobb i Icakuriren i maj.

Enkel glass på bakade rabarber med grädde

4-6 personer

500 g rabarber
3 dl strösocker
3 dl vispgrädde
1 tsk pressad citron

Sätt ugnen på 200 grader. Skölj, torka och ansa rabarbern och skär den sedan i ca 1 cm stora bitar. Lägg den i en mindre långpanna klädd med bakplåtspapper. Rabarbern ska ligga i ett enkelt lager och pappret måste gå upp på kanterna. Strö över sockret och blanda väl. Baka i ugnen i 30 minuter och vänd runt en gång under tiden. Sockret ska smälta och börja bli gyllene men inte bränt; håll lite koll på slutet. Låt svalna. Mixa slätt med pressad citron, plasta in och ställ i kylen att bli helt kallt.

Vispa grädden tills du får fluffiga toppar på den. Spara en knapp deciliter av rabarberpurén och vänd samman resten med grädden. Häll i en grund form, plasta in och ställ i frysen. Rör i glassen varje kvart den första timmen. Efter att du rört sista gången så klicka lite av den sparade purén här och där ovanpå glassen och dra sedan med en sked för att skapa ett fint mönster. Frys sedan ytterligare ett par timmar eller över natten. Om du har en glassmaskin kan du använda den i stället för att röra i glassen under infrysning.

Ta fram glassen ca 10 minuter innan servering och skeda upp fina kulor. Servera gärna i strutar som doppats i vit eller mörk choklad och sedan i strössel.

måndag 17 mars 2014

Hej köttsallad. Vill du gifta dig med mig?

Helgen bjöd på två riktigt grymma matupplevelser. Den avslutades med en magisk Boeuf bourguignon med lent mos och hempressad gurka hos C & L  tack bästa ni!  och inleddes med den här salladen, som jag sitter och tänker på nu med fuktiga ögon och en känsla av tomhet och saknad i magtrakten. Det vi åt i lördags i stället för musslorna som visade sig vara dåliga ska vi inte tala om.

Anywhoo. Salladen. Awesome. Jag hade varit med på en pressträff för Icas grillnyheter och fick med mig en tjock bit entrecote på ben hem att provlaga. Jag önskar att jag varit ambitiös nog att släpa ut min grill på gården och tillaga den där, men den blev ack så fin ändå. Och med de här tillbehören... Aaaah. Det här hade gott och väl räckt till fyra personer jag och Christian brukar inte ha problem att äta för ett par extra. Så det gjorde vi. Med glädje.

Välj lagom mängd av det kött du gillar bäst; entrecote, ryggbiff, njurtapp, flankstek, tender strip, oxfilé... Eller kanske en fin och glad kyckling? Så här gjorde jag, på ett ungefär. Och det ser mycket mer komplicerat ut än vad det är, så rata inte rätten innan du läst igenom den, som vi brukar säga. Den är värd det.

Asiatiskt gnuggad entrecote i sallad, med het dressing och koriander

2-4 personer

Stjärnan:
1 stor bit entrecote på ben eller annat kött i lagom mängd
Salt och peppar
Varmpressad rapsolja (fulraps) eller annan smakneutral olja som tål höga temperaturer
Smör

Att gnugga det stekta köttet med:
1/2 röd chili
2 vitlöksklyftor
1 tumstor bit ingefära
2 msk olivolja
Fint skurna stjälkar från ett knippe koriander
1/2 msk mörkt muscavadosocker
1 lime
1 msk risvinäger
Några stänk fisksås
Salt och peppar

Att lägga under det gnuggade köttet:
Krispiga salladsblad
1 stor morot
1/2 gurka
1/2 fänkål
1 portabellosvamp

Het dressing:
3 msk majjo
1 msk tjock yoghurt
1 tsk pressad lime
1/2 tsk sambal oelek
Salt och peppar

Att toppa hela härligheten med:
Färsk koriander, plockade blad
Lite hackade rostade jord- eller cashewnötter, om du har

Att servera till:
Limeklyftor

Något att hoppa över, åtminstone för oss:
Algsallad marinerad med citron, sesamolja och sesamfrön

Sätt ugnen på 125 grader. Torka av köttet med hushållspapper och salta och peppra (vanlig salt - inget flingsalt; det kan inte tränga in i köttet ordentligt) generöst. Hetta upp lite olja i en panna. Bryn köttet runt om och avsluta med en klick smör på slutet. Ös lite medan du steker. Lägg det brynta köttet i en ugnsfast form, häll över det som är kvar i pannan, sätt i en termometer och stek färdigt i ugnen (du kan så klart steka färdigt i pannan om du har tunnare skivor kött). Jag tog ut min bit redan vid 56 grader, men många föredrar en kärna på uppåt 60 graders innertemperatur (eller mer, men det är lite att häda). När köttet är klart ska det upp på en bräda och vila. Vila vila vila.

Fortsätt med den asiatiska eftermarinaden: Skala vitlök och ingefära och finhacka dem tillsammans med röd chili. Fräs försiktigt i oljan; det ska mjukna och dofta gott men inte friteras och brännas. I med sockret och fint skurna korianderstjälkar. Fräs lite till, tills sockret löst sig. Pressa över lime. Smaka av med någon msk risvinäger (om du har; du kan ta en extra skvätt lime annars), lite fisksås,salt och peppar. Häll över i en stor skål.

Blanda ingredienserna till den heta dressingen och smaka av med salt och peppar. Ställ svalt.

Gör salladen: Skölj salladsbladen i iskallt vatten och slunga torra, eller låt torka på handduk. Skala moroten och strimla den, gurkan och fänkålen fint, gärna med julienneskärare. Skiva portabellon. Lägg upp allt på en skärbräda (salladsbladen underst!) eller på ett stort fint fat.

Skiva köttet tunt tvärs över fibrerna. Lägg det skivade köttet i den goda marinaden i skålen och massera järnet (om du har känsliga händer fixar de kanske inte chilin; ta då två skedar i stället). Strö skivorna över salladen. Ringla över eventuell marinad som blivit kvar i skålen. Skeda över dressing och strö generöst med korianderblad och kanske lite hackade jordnötter (vi glömde dem, men de borde ha varit med) över alltsammans. Servera med limeklyftor.

Vi gjorde en algsallad till också. Vi tyckte inte om den. men allt annat var HIMMELSKT. 

torsdag 13 mars 2014

Picknick på kontoret (eller en så kallad matlåda)

Eftersom vi vet att det blir vargavinter igen på lördag passade hela kontoret (jag och min man alltså) på att köra picknicklunch i solen idag. Det skulle levereras ny låda från Årstiderna också så jag behövde bli av med de sista grönsakerna från förra veckans leverans och göra plats för nya. Det blev en varm, krämig sallad och en kall som tillbehör, och till det en halloumiburgare - Icas, vilka jag verkligen gillade. Även om man inte ska göra burgare kan det vara skönt med färdigskivade lagom stora bitar som inte faller isär. Väldigt väldigt god lunch, och fint ackompanjerad av årets första små fräknar.

Varm, krämig grönsakssallad

2 personer

ca 0,5 kg morötter, eller runt 5 stora
1 röd paprika
1 liten aubergine
2 vitlöksklyftor
1 tsk timjan
2 tsk olivolja

Det krämiga:

De två vitlöksklyftorna ovan
1/2 citron
2 msk philadelphia (eller crème fraiche, eller turkisk yoghurt, eller vad man nu har/gillar för kräm)
Färsk basilika


Sätt ugnen på 200 grader. Lägg lite bakplåtspapper på en plåt (eller öka mängden olja). Skala morötterna och skär dem i ca 2 cm breda halvmånar. Skär auberginen i bitar. Halvera vitlöksklyftorna på längden (men låt skalet sitta kvar). Kärna ur paprikan och skär den i stora bitar. Lägg allt på plåten, ringla över olja, krydda med timjan, salt och peppar och blanda allt väl. Baka i ugnen i ca 30 minuter eller tills allt mjuknat och fått lite färg.

Ta av skalet från de bakade vitlöksklyftorna och lägg dem i en bunke. Pressa över citron och mosa vitlöksklyftorna med lite salt och det krämiga. Smaka av med svartpeppar och eventuellt lite mer salt. Vänd ner de varma grönsakerna. Riv över lite basilika. 

tisdag 11 mars 2014

Finfina mackor i Icakuriren!

Surdegsmacka med entrecote
Foto: Björn Tesch
Det är superkul att få skryta med att nu ha gjort två jobb för anrika Icakuriren. I augusti publicerades ett fint vegojobb med bilder av Kristofer Samuelsson och nu i februari fick jag äran att fixa extra lyxiga utflyktsmackor. Och ni vet ju hur mycket jag älskar en riktigt god macka... Björn Tesch tog de fantastiskt fina bilderna och tokcharmade min sjuke tvååring samtidigt. Så jobbar ett extra proffs! Kolla in alla mina fina och goda mackor här. Och håll utkik i vår, mer gott i Icakuriren är planerat!

måndag 10 mars 2014

Snabb pick-me-up för sk*t-måndagar

Det är måndag. Du vet vad det innebär. Jag behöver inte ens gå in på det. Eller tillhör du den där typen av människor som blir PEPPAD på måndagar och tänker att ÅH vad mycket jag ska åstadkomma den här veckan och vad KUL det ska bli? Hmm. Du skulle förstås kunna vara en sån. En sån där som typ joggar och skriver kontrakt och storstädar och löneförhandlar och går på lekland med barnen på måndagar. Då behöver du kanske inte en uppiggande fruktsallad med förbjudna jordgubbar (de smakar ju inte ens jordgubbar men jag blir liksom gladare av att se dem), lite frön och rostad kokos för att klara av att gå vidare med just din måndag, men det hjälpte mig i alla fall. Lite. Om inte annat piggade det upp mig att fota dem. 

fredag 7 mars 2014

Kompensationsmetoden: man kan inte BARA äta friterad ost


Vi måste ju väga upp det onyttiga med det nyttiga. Det är så mitt matliv ser ut nu, av en massa olika skäl. Hälsosamt och mycket grönt på veckodagarna, medan kött, friterat (ostbollarna från igår, mmm), godis och vin (oftast) sparas till helgen. På det sättet avstår jag aldrig helt från något jag älskar och behöver för att vara helt lycklig, men kan ändå hålla min IBS i schack, min vikt där jag vill ha den och min kropp glad av allt det gröna. Att jag numera äter kött mycket mer sällan gör upplevelsen desto mer njutbar när den väl sker, och jag har kraftigt minskat (men inte eliminerat) mitt bidrag till en otrevlig och miljöfarlig köttindustri. Dessutom löper jag nu mycket mindre risk att drabbas av cancer, om man tror forskningen.

Eftersom jag har tendenser att balla ur matmässigt följer jag Viktväktarnas program till vardags, under mina hälsosamma dagar. Jag behöver följa något, och jag behöver följa något som känns sunt, tillåtande och enkelt. Men jag unnar mig att göra (rejäla) avsteg på helgen. Kompensationsmetoden, kommer ni ihåg den? Jag använder aldrig några lightprodukter (det enda undantaget är philadelphia light, för att jag inte känner så värst stor skillnad på smaken), det känns viktigt för mig att poängtera det. Men jag äter stora mängder grönsaker (prenumererar på låda från Årstiderna, vilket är min familjs absolut bästa investering i både hälsa och ekonomi), pasta, bröd, krämiga såser, och ostar som krydda. Det är så jag gillar att äta, och det är ingen uppoffring. Mycket fisk - gravad lax med varm, vitlöksdoftande sallad är en favorit.

På bilden en vanlig lunch som mättar länge:

Pasta med grönsaker och het, krämig sås

Koka en rejäl portion pasta av valfri sort. Du bestämmer själv hur mycket du vill ha. Ta ett par stjälkar broccoli och skiva buketterna grovt, men stjälken riktigt tunt. Strimla lite röd paprika, en halv skalad gul lök och eventuellt någon annan grönsak som ligger och dammar i kylen. Skala, krossa och skiva en eller två vitlöksklyftor, beroende på smak. Hetta upp en tesked olivolja i en panna (prova och mät - en tesked är mer än man tror!) och woka allt däri tills det börjar få lite färg. Släng i 6-8 halverade körsbärstomater. Fräs lite till. På med en skvätt srirachasås, sambal oelek eller annan het sås som ger det chilisting du önskar, och rör ut det hela med någon matsked eller två av pastavattnet samt en matsked crème fraiche. Eller två matskedar philly light. Båda ger trevlig syra, poängen är bara att våga testa att begränsa sig - men inte avstå. Skvätt över en dutt citron också, om du har, och salta och peppra. Blanda med pasta. Är du Viktväktare? Rätten ger 9 p, vilken motsvarar en av de där ganska trista rätterna i frysdisken. 

onsdag 5 mars 2014

Nyttigheter i all ära, men...

Foto: Lieselotte van der Meijs
Ni vet hur duktig man kan känna sig efter att ha ätit en riktigt nyttig måltid? Hur man känner grönsakerna sprida sina diverse superpowers i kroppen och hur de nyttiga fetterna i fisken sätter fart på hjärncellerna? Hur bristen på fulfett får artärerna att andas ut och hyn att stråla tacksamt?
Och ungefär 5 minuter efter att man ätit färdigt sin hälsofrämjande och giftföraktande grönsakskavalkad börjar man fantisera om något friterat som är fyllt med ost. I alla fall jag.
Dagens supernyttiga lunch fick mig att tänka på de här ljuvliga små skapelserna som jag knåpade ihop för ett jobb i Amelia Höst. Spelkvällsmat - visst får det en att längta tillbaka till mörkret igen? Inte? Oh well. Vi får nog snart lite mer snö och regnrusk ska ni se. Då kan vi alla trösta oss med de här tycker jag. Eller varför inte käka dem på lördag, medan vi ser Sanna Nielsen vinna årets Melodifestival? 

Friterade ostbollar med chili

Gör inte för få, de kommer bli poppis! Godast är de helt nyfriterade. 

250 g brieost, kylskåpskall
1 burk mild, grön, hackad chili från texmex-hyllan
2 dl vetemjöl
2 ägg
2 dl pankoströbröd
0,5 dl neutral olja till fritering, t ex raps

Låt chilin rinna av i en finmaskig sil (eller kärna ur och finhacka en färsk, grön pepparfrukt). Hyvla bort kanterna från den kalla brieosten. Mosa snabbt samman ost och chili på en tallrik och forma ca 20 bollar. Rulla dem  i mjöl, doppa dem i ägg och sedan i ströbröd. Se till att de blir ordentligt täckta, annars kommer osten rinna ut när den smälter vid friteringen. Lägg de färdigpanerade bollarna i frysen någon timme (eller längre, om du vill förbereda dem tidigare). Hetta upp oljan tills en brödbit ganska snabbt blir gyllene när du lägger ned den. Fritera bollarna, några i taget, tills de blir vackert gyllene runt om. Låt rinna av på hushållspapper och servera varma. 

fredag 6 december 2013

Hur ambitiös är du?

Jag sitter och tänker lite så här på fredagsmorgonen. På hur mycket ambitiösa människor det finns. Har ni tänkt på det?
Det finns människor som är ambitiösa i sin vardag och tränar regelbundet, det finns de som lagar ekologisk och hälsosam mat till sina barn varje dag, det finns de som vädrar sina lakan. Som putsar sina skor, återvinner, bakar något från grunden när det är ta-med-bidrag-till-fikabordet-dag i skolan. Det finns de som har städdagar då de piskar sina mattor, de som gör matlådor för hela veckan, de som syr in små namnlappar i barnens kläder.
(jag är uppenbarligen inte särskilt ambitiös i min vardag, om det är de här exemplen man går på)
Och så finns det människor som är ambitiösa på jobbet. De jobbar extra, jobbar över, jobbar bättre, jobbar mer, jobbar snabbare, jobbar hårdare.
(jag kan definitivt inte skriva under som särskilt ambitiös på jobbet)
Och så finns det de som är ambitiösa i det större sammanhanget. Som gör något för världen. Det finns de som kämpar för att haven inte ska bli urfiskade. Det finns de som bygger hem för barn som aldrig haft något. Det finns människor som vågar stå upp och protestera mot orättvisor och diskriminering trots att det kan kosta dem livet. Det finns de som värnar om djur som ingen annan orkar bry sig om. Det finns de som arbetar för att bota sådant som rycker våra älskade ifrån oss för tidigt. Listan över sådana människor är så väldigt, väldigt lång.
(jag finns inte med på listan)
Det finns de som viger sitt liv åt att arbeta för fred. Sedan i går finns det en sådan människa mindre i världen. En sån där som gjorde saker på RIKTIGT. Som förändrade på RIKTIGT. Inspirerade på RIKTIGT.
Vi vanliga människor som inte är ambitiösa i det större sammanhanget, vi  som inte orkat göra det till vår uppgift att förändra världen till det bättre, vad gör då vi för att sova gott om natten, när det mest ambitiösa vi gjort den här veckan var att piska våra egna mattor (jag gjorde det i november för första gången på fyra år, jag är fortfarande stolt)?
Pengar. Vi måste ge pengar. Eller saker (men då måste du vara lite mer ambitiös) eller tid (men det kräver förstås ännu lite mer ambition). Bidra till dem som orkar hjälpa världen. 50 kronor, 500 kronor eller vad du än kan avvara - skippa en av de onödiga julklapparna i år och lägg pengarna på något värdefullt i stället. Tänk dig att ni har en extra gäst på julafton i år, som alla måste skänka något till. Litet som stort. Alla kan ge något. Och nu för tiden krävs det ofta bara ett sms, så bristande ork (oftast min ursäkt) är ingen anledning längre.
Kom igen nu. Det är enklare än att baka.

Här är några välkända sajter där det är lätt att lämna bidrag. Har ni fler bra tips så kommentera hemskt gärna!

SOS Barnbyar
Musikhjälpen
Cancerfonden
Rädda Barnen
Läkare Utan Gränser

onsdag 4 december 2013

Mousserande och champagne - godast just nu

Efter en lång, lyxig helg då det slank ner ett och ett annat glas bubbel börjar jag så smått hitta ut ur dimman och tillbaka i den verkliga världen, där det mest av allt slinker ner pulverkaffe med mjölk. Jag drömmer mig tillbaka och inser att jag faktiskt smakat på de flera av mina favoriter under lördagen och söndagen (vi behöver väl inte gå in på när, var och hur) och bland dem har det tillkommit en budgetvariant: Campo Viejo, Cava Brut Reserva (nr 7782), 69 kr. Den beskrevs i SvD av Mikael Mölstad som "Lysande! Mousserande cava från den kända Rioja-producenten med doft av gröna äpplen och citrusskal med rik syra i avslutningen" (bättre att höra det från ett proffs, tänker jag). Den här flarran kommer definitivt hamna i isbadet även nästa gång vi bjuder in ett lite större gäng på spontankalas.

Vill man dricka bubbel en helt vanlig tisdag (och det vill man ju) men är för snål för champagne är det fortfarande Pongrácz Brut (nr 7628) för 109 kr som gäller för min del. Jag har inte hittat något i motsvarande prisklass som är lika bra i min mun, men kom gärna med tips!

Och Bollinger-fan som jag är har det ändå dykt upp en bubblare (Ha. Ahaha. Ha.) på favoritfin-
champagnelistan, nämligen HATT et SÖNER (t ex Grande Cuvée Premier Cru Blanc de Blancs Brut, nr 7696, 349 kr). Jag är väldigt förtjust i samtliga av husets champagnesorter även om jag kan leva utan rosén, men så har jag heller aldrig riktigt fattat rosa champagne. Okej, det är en fin färg, men det är det på hallonsaft också. Njut en Brut istället. En riktigt kall; det är inte "rätt" men det är godast. Att dessutom dricka den i ett bubbelbad är ungefär så lyxigt det blir och oj, vad jag längtar tillbaka till söndag eftermiddag nu.

tisdag 3 december 2013

Lilla Ego - nyinflyttad och redan älskad granne

Det är inte ofta jag blir positivt överraskad när jag går ut och äter på restaurang. Jag vågar knappt ens ha förväntningar, eftersom jag ganska lätt blir besviken. Det är så otroligt sällsynt att en restaurang bjuder på alla de där sakerna som måste klaffa för att jag ska bli riktigt glad: fantastiskt god mat, en välkomnande stämning, servis som gillar sitt jobb och visar det och en lokal där man vill och kan prata med varandra om det som händer på tallriken och i munnen.

Hej Lilla Ego och varmt välkommen till mina hoods. Jag hade väldigt höga förväntningar och jag fick dem överträffade.

Tom Sjöstedts och Daniel Räms nyöppnade krog verkar ha fått fantastiska recensioner överallt och det förstår jag. Kritikern såväl som den vanlige lille gästen känner sig extra välkommen och omhändertagen här. Superkockarna turas om att prata vänskapligt med gästerna och får matglada fans som jag att fnittra fånigt och min man att roat höja ögonbrynet. Att kunna fråga Daniel själv om hans och Toms största miss hittills (möjligheten att beställa tilltugg till drinken före maten, tydligen) och hur man tillverkat den hemmagjorda fattigmanstryffeln (en blandning av umamistinna komponenter som parmesan, sesamfrön och champinjoner) är en lyx som matintresserade sällan upplever. Jag hoppas att de håller fast vid den ambitionen, för det avslappnat personliga anslaget skiljer Lilla Ego från de flesta finkrogar i Stockholm. Det är befriande osvenskt.

Och maten? Kärleksfull, begriplig, ambitiös, opretentiös, vällagad, prisvärd och fantastiskt god. Det finns inte tusen saker att välja på men så finns det heller inte mycket man klarar att välja bort. Jag är kräsen men blev löjligt kär i min mat. Det fanns inget att inte bli förtjust i på mina tallrikar, även om det för min trovärdighets skull kanske ska nämnas att min brors bitar av lammstek inte var fantastiska, som mina. Men det var också det enda minuset på en hel middag med tre rätter för fyra personer. Och från mig är det ett högt betyg.

Prova kåltallriken, löjrommen, pumpafesten och Daniels vinnare. Ös fattigmanstryffel över alltsammans. Missa för bövelen inte chansen att äta rått fläsk om du aldrig gjort det förr. Den bjuds dig av kockar du garanterat kan lita på. Och svissen delar du med ditt middagssällskap efteråt. Men boka bord nu, för det kan ta ett par veckor innan du får plats. Det är värt väntan. Jag kommer garanterat tillbaka snart, och är väldigt glad att jag bara behöver gå ett kvarter. 

fredag 15 november 2013

Gratinerad dipp när livet suger en liten aning

Ibland är ju inte livet så himla kul. Även om man inte har några större sorger eller bekymmer kan det ju ändå vara lite trist eller deppigt. För att någon varit dum, eller för att ingen varit snäll. För att barnen gör en galen, eller för att man blir galen. För att inget händer, eller för att allt händer samtidigt. För att man har för mycket att göra, eller för att man har tråkigt. Du vet. När livet liksom bara är lite, lite fel. För stunden, för dagen eller i allra största allmänhet. När man vet att det inte är så mycket annat att göra än att vänta på en ny stund eller en ny dag.
Då hjälper det oftast med ost.
Gärna ost med ost. Som här.

Gratinerad dipp till exempelvis grillad halloumi och ugnsstekta grönsaker

2 personer

1 dl crème fraiche
1 dl fint riven parmesan
2 msk majonnäs, Hellmans
1 solovitlök eller 3 klyftor
1/2 dl hackad basilika
salt och peppar

Sätt ugnen på 225 grader. Om du använder solovitlök så skala och skär den i fyra delar (ta bort mittgrodden), eller skala klyftorna av den vanliga vitlöken. Lägg dem i kokande vatten och låt dem småkoka i ca 3 minuter, så smakar de inte lika skarpt sen. Riv dem fint ner i en skål och blanda med övriga ingredienser. Smaka av med salt och peppar. Häll upp i två små formar som tål ugnsvärme och gratinera sedan i 5-10 minuter eller tills ytan bubblar och fått lite färg. Dippa något smaskigt däri så fort formen tagits ur ugnen.

Tips: Variera osten. Använd blåmögel, västerbotten, gorgonzola... Ni andra cheese lovers vet vad jag pratar om. Mmm. 

onsdag 13 november 2013

Frityrälskarens inte särskilt hemliga njutning

Hatar du frasigt, krispigt, härligt hett och nyfriterat kan du lika gärna sluta läsa redan nu och gå och hänga njutningsberövad läpp i en salladsbar eller nåt. Det här är inget för dig. Själv är jag så absurt hungrig just nu, och jag har fastnat i matfantasier om friterat. I helgen ska jag förhoppningsvis få umgås med några av mina absolut bästa matnjutarmänniskor, och jag har en meny planerad som jag sitter och plågar mig själv med så här på eftermiddagen. Den innefattar en lite twist på en av mina absoluta favoritdesserter: friterad banan med glass. Fyffan vad gott det är. Jag kan inte hjälpa det, så är det bara. Alla finkockar får ta sig för pannan bäst de vill.

Jag rotade fram mitt inlägg i ämnet, vilket visade sig vara 4 år gammalt. Och det är första och enda gången jag själv gjort dem. Blir nästa gång på lördag tro? I så fall med lite finare vaniljglass än vi nöjde oss med då...

Från 6 december 2009:

"Jag vet inte hur ni känner för den här oanständigt ohälsosamma desserten (fast det döljer sig ju faktiskt en hälsosam frukt därinne, alltid något), men själv kan jag beställa fylla små lättel på första bästa fulkinakrog bara för att få avsluta med en nyfriterad orgie med glass.
För några veckor sedan provade jag att göra egna friterade bananer från scratch för första gången, och resultatet blev riktigt lyckat. Skönt att slippa trycka i sig biff med lök i fortsättningen och bara kunna gå rakt på the goodies!

Friterad banan med glass

4 personer

2 bananer
2 dl vetemjöl
2 dl iskallt mineralvatten
1 msk bakpulver
1/2 msk vaniljsocker

1/2 liter neutral olja att fritera i, t ex raps

Sirap, vanlig ljus eller lönn
Vaniljglass

Blanda vetemjöl, bakpulver och vaniljsocker. Rör i mineralvattnet och låt stå och svälla någon kvart. Dela bananerna rakt av och sedan på längden så att du får åtta avlånga bitar. Hetta upp oljan till ca 180 grader; en brödbit ska snabbt bli gyllene om du lägger den i oljan. Doppa bananbitarna i smeten och fritera dem i ett par minuter i oljan tills de är gyllene och riktigt frasiga. Låt rinna av på hushållspapper. Servera med vaniljglass och sirap.

tisdag 12 november 2013

Blunda för bristerna och titta på oxfilén istället älskling!

Återigen en mobilbild - ursäkta, men att låta
den här rätten bli kall är ju liksom en dödssynd.
Att vara gift med mig är inte så roligt jämt. Jag vill inte gå in på detaljer men låt oss säga att det finns beskedligare kusar i stallet, om man säger så. Men jag har mina stunder! På Fars dag i söndags, till exempel. Christian fick önska sig något till middag eftersom han är en så exceptionellt fin pappa och jag fick den tydliga instruktionen "kött". Sagt och gjort. Ni vet väl att en god middag säger mer än tusen ord? Här är en "Tack-för-allt-förlåt-för-allt-och-jag-älskar-dig"-tallrik. Med kött på.

Oxfilékalas. På tallriken:
  • Oxfilé. Stekt till perfektion, vilad ordentligt på galler med lite skårat bakplåtspapper på för att hålla värmen
  • Jordärtskocks- och palsternackspuré med liten skvätt grädde och smör, smaksatt med en dutt tryffelolja
  • Skivor av ankleverterrine. Jag har köpt produkter från Selectos de Castilla eftersom jag ständigt blivit itutad att de produkterna är etiskt okej, men har förstått nu att så inte riktigt är fallet. Tipsa mig gärna om var jag kan köpa ekologisk anklever i Stockholm, t ex produkter från Pateria de Sousa!
  • Smörfrästa skivor av portabello, med lamellerna bortskrapade
  • Lättkokta buketter romanesco
  • Balsamicopärlor (från Tasto, jag köpte mina på Daglivs i Stockholm och oj, vilken trevlig liten sak!
  • Syltade rönnbär med konjak som min svärmor gjort och som passar till allt
Och det inlägget sätter jag mig och skriver när jag är som allra mest hungrig på hela dagen. Smart.