Framtidsplaner och en paj

Foto: Björn Tesch

I dag har jag registrerat en ny domän. Jag hoppas att jag kommer använda den också (vi äger vääääldigt många domäner; en lång lista av planer och projekt som ännu inte tagits itu med), för det blir en bra grej i så fall! Håll tummarna. 

I övrigt är det måndag, och den första dagen på en vecka som ska vara helt köttfri. Jag slänger in en fin paj här (från ett jobb publicerat i Icakuriren) för att fira in det hela, kanske något att bjuda någon kompis på tillsammans med en iskall öl?

Smördegstarte med karamelliserad fänkål, lök, äpple och getost

4-6 portioner

Tid: 30 minuter

2 små stånd fänkål

2 gula lökar

25 g smör

2 msk olivolja

2 msk socker

1 msk pressad citron

1 rulle kyld smördeg

1 dl crème fraiche

100g getost utan kanter

Ansa fänkålen och skala löken. Skiva alltsammans i centimeterbreda skivor. Skär äpplet i 0,5 cm tjocka halvmånar. Smält smöret tillsammans med olivoljan i en stekpanna. Lägg i lök och fänkål och stek i 8-10 minuter; vänd ett par gånger under tiden men låt vara mellan varven. Tillsätt socker och citron och stek tills sockret smält och allt är karamelliserat. Ta av från värmen, tillsätt äpplet och vänd samman försiktigt.  

Värm ugnen till 200 grader. Rulla ut smördegen, dela den på längden om du vill göra två avlånga tarter eller gör en stor. Skåra smördegen en centimeter från kanten utan att skära igenom helt. Nagga degen med en gaffel innanför kanten. Förgrädda i 10 minuter och nagga i mitten igen om degen rest sig. Bred crème fraiche innanför kanten och lägg på den karamelliserade fänkålen, löken och äpplet. Krydda med salt och svartpeppar. Smula över osten och grädda i ytterligare 8-10 minuter eller tills osten fått lite färg.

Krämigt och vego med gryn, rödbetor, fetaost och kantareller

Foto: Linda Prieditis

Måndag! Jaharå! Är ni peppade? Solen skiner och löven är röda, det tycker åtminstone jag är värt en spontan applåd. Och så var det ju den där solgrejen i natt, men den missade jag totalt. Så fort det är nåt spännande som pågår i rymden missar jag det. Det börjar gå upp för mig att jag kanske helt enkelt inte är så värst intresserad, vilket stör mig. Balla rymdgrejer borde vara The Shit, tänker jag. Oh well.

I helgen berättade jag för en mindre men rar publik att världen skulle bli ett så  mycket bättre ställe om vi bara kunde begränsa vår köttkonsumtion en smula. Ni vet ju hur mycket jag älskar kött, och det berättade jag även för min snälla lilla publik, men man kan som bekant inte alltid få allt man vill ha (mina barn har ofattbart svårt att komma ihåg denna enkla lilla sanning). Inte jämt i alla fall.

Jag och Christian delade dessutom taxi med Ulrika Davidsson  i fredags - vi har aldrig träffats förut - och hon konstaterade med en snabb blick på oss båda att vi har olika blodgrupper (hon kunde se vilka också, vilket var rätt creepy, men Ulrika vet uppenbarligen vad hon pratar om) och ska äta helt olika saker för att må bra. Christian ska äta kött, jag ska vara vegetarian. Jag tycker hela blodgruppstänket är superintressant.

Inspirerad av både mitt eget föredrag och hälsogurun Ulrikas råd och tänker jag bli ytterligare lite mer vegetarisk - men inte helt. Flexitarian kommer jag förbli, tack så mycket. Men i dag är det ju måndag - en köttfri sådan, visst? Här har ni en snabb vardagsrätt med korn, rödbetor och kantareller, direkt från min vardagsvecka i Icakuriren. Vacker färg, visst?

Rödbetskornotto med fetaost, timjan och kantareller

4 portioner

Tid: 20 minuter

Du behöver:

4 portioner matkorn eller matvete

1 msk grönsaksfond

300 g kantareller

2 msk smör

500 g förkokta skalade rödbetor

3 msk crème fraiche

rivet skal och saft av 1 citron

några kvistar timjan, repad

150 g fetaost

olivolja

Du behöver:

Koka matkornen enligt anvisningarna på förpackningen tillsammans med fonden. Smörstek kantarellerna under tiden. Skär rödbetorna i tärningar och blanda ned dem i kastrullen med de nykokta kornen tillsammans med crème fraiche, citronsaft och citronskalskal samt timjan, salt och peppar efter smak. Tillsätt några matskedar vatten om kornotton känns väldigt fast; den ska vara lite krämig. Lägg upp på tallrikar och smula över fetaost. Toppa med den stekta svampen, lite extra timjan och några droppar god olivolja.

Tips: Prova att byta matkornen eller matvetet mot andra gryn som spelt, nakenhavre eller quinoa.

Vardagsvegohjälte!

Foto: Linda Prieditis

Gårdagens lax i all ära men vi kan ju liksom inte stå och lägga in saker hela dagarna. Ibland måste det gå snabbt. I Icakuriren har jag med jämna mellanrum äran att bjuda på fyra vardagsrätter - det har jag nog redan berättat - och där får rätterna innehålla max 10 ingredienser och inte ta längre än en halvtimme att laga. Bra va? Här är ett smakprov som jag är lite sugen på nu när klockan är nästan lunch. Krämigt och vego, snabbt, enkelt och gott!

Krämig bulgur med sötpotatis, svamp, timjan och parmesan

4 portioner

Tid 20 minuter

4 portioner bulgur

1,5 msk grönsaksfond eller 1 buljongtärning

250 g sötpotatis

300 g skogschampinjoner

2 msk olivolja

2 dl crème fraiche

3 dl fint riven parmesan

Några kvistar timjan, gärna citron

Koka bulguren enligt anvisningarna på förpackningen, med fond eller en buljongtärning i vattnet. Skala sötpotatisen och skär den i små fina tärningar, ca 0,5 cm. Ansa och dela svampen. Fräs sötpotatis och svamp i olivoljan tills potatisen är mjuk och allt fått fint färg. Häll i 1 dl vatten, crème fraiche, parmesan och repad timjan. Smaka av med salt och peppar. Koka upp och vänd ned bulguren. Toppa med lite extra parmesan och timjan vid servering.

Over the top Fettucine Alfredo

Foto: Linda Prieditis

När jag var liten hade jag turen att få bo i New York i ett och ett halvt år. Jag var tio när vi flyttade dit, kunde inte ett ord engelska och livet var toppen. Vi kom direkt från de tysta skogarna i Jämtland till den högljudda smältdegeln till stad som jag fortfarande tänker på ur barnets perspektiv och älskar därefter.

I vårt kvarter låg en restaurang, Quatorze (vi bodde på 14:th Street), som vi besökte ibland. Där fanns det en alldeles himmelsk pasta som vi älskade. Gräddig, ostig, len, smörig, fet och typiskt New York eftersom den helt enkelt var alldeles för mycket i all sin enkelhet.

I veckans Icakuriren bidrar jag med fyra vegetariska rätter - foton av Linda Prieditis - och där fick min version av Alfredon vara med. Inget du kan eller bör äta varje dag, men helt klart ett måste att unna sig någon gång ibland i alla fall. Minst. Planera in tid för en promenad efteråt, eller en däst halvtimme på soffan.

Fettuccine Alfredo med citron & persilja

4 portioner

Tillagningstid: 20 min.

4 portioner fettuccine
3 dl vispgrädde
150 g smör
5 dl fint riven parmesan + lite extra till servering
1/2 citron, tvättad,
1/2 dl fint skuren persilja
salt, nymalen svartpeppar

Koka pastan enligt anvisning på förpackningen. Riv det yttersta gula skalet från citronen fint. Häll grädden i en stor panna, pressa över saften från citronen och koka upp försiktigt. I med smöret i bitar och smält på medelvärme. Rör ner osten när smöret har smält, det får inte koka. När såsen är slät och har tjocknat är det dags att vända i persilja och det rivna citronskalet och smaka av med lite salt och nymalen svartpeppar. Vänd ner den nykokta pastan och servera direkt, gärna med extra parmesan.

Proudly presenting "Flexitarianens kokbok: mycket grönt, lite kött"

Nej men HEJ!
Jag har ju inte presenterat min nya bok på min egen blogg, det är verkligen oförsvarligt pinsamt.
Här är den i alla fall: Flexitarianens kokbok: mycket grönsaker, lite kött!
Titeln skvallrar avslöjande om innehållet: massor av gröna grejer, men även lite kött. Och fisk och skaldjur. Och ägg, och mjölkprodukter.
Och mer grönt.

Foto: Linda Prieditis

Där finns vardagsmat, plock och snittar, bufférätter, veganska rätter, burgare med och utan kött, snabba lösningar med fusk och långsamma med långkok, tjusiga trerättersmenyer och en massa tillbehör du kan stoppa in i vilken middag som helst. Några enkla favoriter som barn och andra skeptiker kan lockas med, några onödigt onyttiga och härliga skapelser och en och annan riktigt tavelsnygg kreation, om jag får säga det själv. 
Och det får jag ju!

Efter all den här fina reklamen kanske du redan nu är köpsugen, i så fall kan du köpa den pronto för bara 150 kr här utan att ens gå till bokhandeln (smiley smiley hashtag jagharingenskamikroppen, och så vidare).

Foto: Linda Prieditis

Flexitarian betyder semi-vegetarian och står för en livsstil som många av oss redan anammat, även om vi för den sakens skull inte använt oss av just det ordet för att beskriva vår kosthållning. Oftast säger vi bara att vi "försöker äta mer grönt och dra ner lite på köttet". Vegetariskt har fått ett enormt uppsving, Meat Free Monday anses snudd på mesigt - vadå EN vegetarisk dag?! - och de gröna kokböckerna trängs på topplistorna i bokhandlarna. Utvecklingen går helt klart framåt.

Foto: Linda Prieditis

Varför måste min bok finnas där då, bland alla fantastiska helgröna biblar i bokhyllan? För att den är en kompromiss. En medelväg. Flexitarianism visar att man kommer långt med att göra en så stor förändring som man kan, men att man inte alltid måste avstå helt och hållet från något man älskar att äta. Mat ska njutas; att förbjuda sig själv något man verkligen tycker om borgar sällan för en hållbar livsstil. Många av oss behöver det där lilla löftet om undantagsdagar.

Foto: Linda Prieditis

Personligen har jag extremt svårt för att avstå från saker jag gillar ens en dag eller två. Men jag hade bestämt mig för att dra ner rejält på köttet. Så jag bläddrade i de gröna böckerna och spanade på nätet men hade svårt att hitta ett tilltal som lockade just mig. Jag tyckte att det var mycket pekpinnar och antingen/eller-mentalitet och oftast alldeles för hardcore för att jag skulle orka börja. Att äta mer grönt blev jobbigt. Jag blev rädd för drinkarna som bara innehöll klorofyll, konstiga rötter och all världens bäst bevarade (men nu upptäckta) hälsohemligheter, jag blev avskräckt av uppmaningarna att för guds skull göra min egen mandelmjölk - "det är ju så ENKELT!" - och nästan lite arg på bönorna som bara måste ner i varje gryta, burgare, sallad, röra, sås och gratäng. Jag ville så gärna göra min egen version.

Foto: Linda Prieditis

Så kom Flexitarianens kokbok till. Jag fick göra den på Tukan förlag, vilket varit en positiv upplevelse rakt igenom. Fantastiskt duktiga Linda Prieditis fotade, en massa grymma människor hjälpte till och den är superfin. Jag hoppas att alla hittar något de gillar i den men allra gladast skulle jag bli om den tilltalade en riktigt inbiten köttätare som jag själv, någon som haft svårt att ta det där steget och testa vego men tyckt att det känts lite läskigt.

Kommentera gärna och berätta hur just ni ser på vägen till ett grönare ätande. Är vego något svårt eller helt naturligt? Vad vill ni absolut inte avstå ifrån i köttväg? Finns det förändringar ni gjort eller skulle kunna göra utan att känna att det var någon större uppoffring? Tips, idéer, funderingar, bekännelser, spill! 

En grön pasta för den som längtar

Nu låter det ju som att jag sitter och längtar efter grönt hela dagen men så är det tyvärr inte. Jag är gravid i vecka 26 och tänker mest bara på kött. Kött, fett och socker. Grönsakerna som jag de senaste åren - med glädje - låtit ta allt större plats på tallriken ligger plötsligt och blir sorgsna i kylen istället för att lysa upp min tillvaro som vanligt. De stirrar besviket ut på mig från sina fängelsehålor i plastlådorna längst ned i kylen som om de ville skrika "DU BORDE HA ÄTIT MIG FÖR TVÅ VECKOR SEDAN! NU ÄR JAG GAMMAL OCH TRÖTT OCH RYNKIG OCH FUL OCH DET ÄR DITT FEL!"
De har all rätt att vara arga på mig.
I hopp om att nästa vecka kommer bli en bättre vecka (det sista som lämnar en är hoppet och enfaldigheten) anländer nya ekolådor till dörren som vanligt med nya, fräscha, peppade frukter och grönsaker som inte anar ont ens när de ser de gamla kastas i soporna. De nya är fulla av entusiasm i ett par dagar och sedan fattar de också vart det barkar. Det är väl någon gammal kvarglömd vitlöksklyfta i lådan som berättar för dem.

Ibland tar vi ett ryck, som i morse då Christian och barnen gjorde en stor kanna juice på diverse frukter, gurka och ingefära. Och nu till lunch stillade jag min väldiga längtan efter ädelost (man får bara äta ädelost om man hettar upp den, hälsar vän av gravidordning) med en god vegopasta. En hel del grönt fick jag i mig på köpet och tacksam som jag är över att det var så gott tänker jag öppna kylskåpet och dyrt och heligt lova de nyanlända grönsakerna ett värdigare slut än sina föregångare. Jag hoppas att jag inte ljuger, men man vet aldrig. Vi gravida är ju så oberäkneliga.

Snabb vegopasta med ädelost, mangold, haricot vertes och purjo

2 personer

2 portioner pasta
100 g haricots vertes
100 g mangold eller spenat
10 cm purjolök
1 vitlöksklyfta
1 msk olivolja
50 g ädelost
Några matskedar färskost eller crème fraiche, om man vill ha lite mer krämig sås

Koka upp saltat vatten till pastan. Skölj och strimla under tiden mangolden grovt. Ansa haricots vertsen och skär dem i bitar, ca 2 cm långa. Strimla purjon. Skala, krossa och hacka vitlöken. Smula ädelosten. Koka pastan. Hetta upp olivoljan i en stekpanna medan pastan kokar. fräs bönbitarna i någon minut tills de får lite färg. I med purjo och vitlök och fräs någon minut till på något lägre värme. I med mangold eller spenat och fräs ytterligare en minut, tills allt mjuknat. Smula i osten och skeda på några matskedar av kokvattnet från pastan. Rör eventuellt ned lite färskost eller crème fraiche och rör tills osten smält och allt är varmt. Salta och peppra och blanda med den nykokta pastan. 

Superb lunch, superb fotograf!

Foto: Linda Prieditis

Jag ska alldeles strax äta lunch ur en plastbytta - en Gooh-rätt, som jag faktiskt tycker är riktigt bra - men ni får så klart något lagat att sukta efter. Tänkte passa på att visa upp grymma Linda Prieditis som jag fått äran att göra flera jobb i Icakuriren tillsammans med, och som dessutom tagit fantastiskt fina bilder till min kommande kokbok! Mer om den senare, men nu, en goding från en grön brunch vi fick göra tillsammans i ovan nämnda eminenta veckotidning (se alla brunchrätterna här):

Caesarsallad med ugnsbakade tomater, pinjenötter och mörka krutonger

En fantastiskt god och mättande sallad med söta och kryddiga ugnsbakade tomater. Dressingen innehåller inte de traditionella sardellerna men man kan givetvis hacka i ett par om man så önskar.

4 personer

2 roman- eller gemsalladshuvuden
25 g pinjenötter
1 dl flagad parmesan

Mörka krutonger
100 g mörkt bröd, t ex dansk råglimpa eller kavring
½ dl olivolja
Salt

Ugnsbakade tomater
500 g små tomater
½ dl olivolja
1 msk socker
1 tsk torkad timjan
1 tsk flingsalt
½ tsk nymalen svartpeppar
 Ugnen på 125 grader, baka 1,5 timme

Caesardressing 
1 vitlöksklyfta, pressad
1 msk pressad citron
1/2 tsk worcestershiresås
1/2 tsk dijonsenap
1/2 dl majonnäs
1/2 dl crème fraiche
2 dl fint riven parmesan
Salt och svartpeppar

Tomater: Sätt ugnen på 125 grader. Dela tomaterna om de är lite större och lägg dem med snittytan upp i en bakplåtspappersklädd ugnsfast form eller panna. Rör ihop olivoljan och kryddorna och skeda över tomaterna. Baka i ugnen i 1,5 timme.

Caesardressing: Vispa ihop pressad vitlök, citronsaft, worcestershiresås och senap. Rör i majonnäs och crème fraiche och till sist fint riven parmesan. Smaka av med salt och nymalen svartpeppar.

Krutonger: Skär av kanterna på brödet och skär dem i stavar eller tärningar. Stek dem frasiga i olivolja och låt dem rinna av på hushållspapper. Salta lätt.

Skölj och torka salladen, dela bladen om de är väldigt stora. Rosta pinjenötterna gyllene i torr panna. Vänd samman salladen med det mesta av dressingen. Lägg upp på ett stort fat och lägg på tomater och krutonger. Toppa med lite extra dressing, pinjenötter och flagad parmesan.   

Fräschelifräscht med torsk och asiatisk råkost

Jag kommer att stå och vräka i mig en massa  smör och grädde på min matlagningskurs  ikväll men du själv är kanske sugen på något riktigt nyttigt och fräscht? Jag hittade det här receptet som jag gjorde i Leva i januari 2010, under rubriken "Mitt nya smakrika liv". Nyårslöften som skulle infrias, och allt sånt... Jag kommer ihåg att jag tyckte salladen blev hur god som helst, och jag påmindes nu om att jag har en sån där ångkokningsgrej i bambu som ju måste fram igen. Men skulle jag ångkoka torsk? Det är frågan. Förmodligen alldeles FÖR nyttigt och fräscht för min personliga smak.

Ångkokt torsk med sesam- och limedressad råkostsallad och het paprikaröra

Att ångkoka fisk är ett fettsnålt tillagningssätt som dessutom bevarar alla nyttigheterna och ger ett saftigt resultat. Den tjusigt färgstarka råkostsalladen har en asiatisk touch och funkar till det mesta – prova, den är lätt beroendeframkallande!

4 portioner

4 portionsbitar torsk

300 g rödkål

2 stora morötter

1 gurka

Sesam- och limedressing

2 limefrukter

2 msk olivolja

1 msk sesamolja

1 röd pepparfrukt

1 tsk socker

½ dl sesamfrön

½ kruka basilika, gärna thaibasilika

Het paprikaröra

2 röda paprikor, gärna snackspaprikor

1 tsk sambal oelek

½ lime, saften

Salt

Rosta paprikorna i övre delen av ugnen i tills skinnet blir lite svart, ca 10 minuter. Vänd en gång efter halva tiden. Lägg paprikorna att svalna i en bunke med plastfilm över. Halvera, kärna ur och skala dem. Mixa köttet med sambal, smaka av med pressad lime och lite salt.

Strimla grönsakerna tunt eller hyvla dem till remsor. Rosta sesamfröna i en torr panna på medelvärme tills de fått lite färg. Halvera och kärna ur pepparfrukten och skiva den tunt. Pressa saften ur limefrukterna och blanda med olivolja, sesamolja, pepparfrukt och socker. Vänd ner strimlad basilika och sesamfrön, smaka av med salt och peppar och blanda ordentligt med grönsakerna. Salta och peppra fiskbitarna. Lägg dem i en ånginsats eller i ett durkslag, lägg över lock och ångkoka över kokande vatten i ca 5-7 minuter eller tills fisken inte längre är genomskinlig. 

Om jag vore vegetarian...

Eftersom jag har en så fin liten grupp på Facebook var det i förrgår en gammal skolkamrat som i perfekt kontext kunde be mig om min eminenta experthjälp. Ähum. Hon är nybliven vegetarian och behöver inspiration. Nå, då har hon ju faktiskt inte hamnat så fel som man skulle kunna tro, vill jag hävda!
Här finns gott om vegetariska rätter. Jag själv äter väldigt gärna kött, men jag har svårt för fult, billigt, ljusrött, tråkigt, trågförpackat blahabutikskött (nu pratar jag tydligen bara om rött kött, typ kossa, vilket verkligen är att göra en snäv distinktion av ordet kött, men ändå), och därmed blir det ganska sällan jag unnar mig de ganska kostsamma lyxigare alternativen. Jag är trots allt inte GJORD av pengar.
Anywhoo!

Det finns vissa saker jag anser att man bör bekanta sig med lite extra om man ska skippa biffen. Här är ett urval.

1. Ost. Vad är livet utan ost? I ett val mellan kött och ost väljer jag ost any day (jag vill bara inte välja riktigt än). Perfekt stekt halloumi, perfekt paneer, krämig mögelost, grillad brie, parmesan i stora bitar... Bättre än oxfilé. 
2. Sojabönor, eller edamame. De går att blanda med det mesta och har inte den där fadda mjöliga grejen för sig som så många andra bönor har. Gröna ärtor är också väldigt användbart.
3. Blomkålscouscous! Yay! Modern råkost. God som den är, eller fräst i olja. Jag har presenterat den ett par gånger här även om jag bara hittar ett recept just nu, och igår var det dags igen. Litet tips just for you, kompis. Och lycka till med det vegetariska livet, du gör en bra grej! 

Blomkålscouscous kylskåpsrensnings-style 2-3 personer

1/2 litet blomkålshuvud
10 centimeter gurka, ganska fint tärnad
1 liten burk majs (såna där som säljs i trepack ni vet; de rymmer kanske 1 dl lite drygt), avrunnen
1/2 röd lök, fint tärnad
1 liten bunt färsk timjan, repad om grov och annars bara finhackad
1 litet granatäpple, kärnor utbankade/utpillade i en skål - spara saften!

Dressing: 
Saften från granatäpplet
1 msk olivolja
Salt och peppar

Grovhacka blomkålshuvudet och kör det snabbt i matberedare tills det ser ut som couscous. Det går fort, håll inte på mer än 10-15 sekunder max! Rör ihop ingredienserna till dressingen. Droppa i lite citron eller vinäger om du tycker att den blir för söt, det beror lite på hur granatäpplet mår. Smaka av med salt och peppar. Vänd samman couscous med övriga ingredienser och dressingen och servera till fisk, kött eller kyckling om du vill äta kött. Vegoälskaren blandar den med god feta eller halloumi, eller gör den matigare med ugnsrostade rotfrukter.

Pasta med med bästa gröna moset

Ja, det är en inte särskilt glamorös gucka serverad till likaledes oglamorös brun pasta. Men jag är FET, okej? Eller ja, förhållandevis fet. I förhållande till hur jag borde se ut. Eller jag kommer ju aldrig bli så smal som jag borde vara (BMI, whatever, who gives) men i förhållande till vad som åtminstone inte är sjukligt. Det är drygt två månader sedan jag födde barn och lallandets tid torde tämligen vara förbi vid det här laget. Jag med min kärlek till kött, vin och ost borde väl gå på något slags LCHF-diet men jag klarar inte förbud. Hellre vill jag äta allt, men med måtta. Vi får se.

Anywhoo, därav denna hälsosamt gröna pasta, som dessutom blev väldigt god. När man får i sig så mycket klorofyll under en och samma måltid känner man sig ju duktig. Och med all rätt. Att det sedan smakar bra skadar ju inte.

Pasta med grönt gott mos

2 personer

1 liten eller 1/2 stor zucchini

1 stor vitlöksklyfta

10 cm purjolök

2 tsk olivolja

1-2 dl fryst, hackad spenat

2 dl frysta gröna ärtor

1/2 buljongtärning (jag använde köttbuljong för lite extra smak)

1 dl vatten

4 msk turkisk yoghurt

Skär zucchinin i små tärningar. Halvera purjon på längden, skölj och skiva. Skala och krossa vitlöksklyftan och skiva den tunt. Fräs alltsammans mjukt i olivolja. På med spenat, ärtor, smulad buljongtärning och vatten och låt koka upp. Puttra medan 2 portioner fullkornsspaghetti eller annan pasta kokar. Mosa med ditt omrörningsverktyg (lämpligen en gaffel eller sked i trä eller plast) allteftersom det gröna mjuknar. Rör i yoghurten och värm. Smaka av med peppar, gärna både svart och vit, och kanske en gnutta salt. Hade vi inte velat hålla ner kalorimängden hade vi förstås rört ner en massa färskriven parmesan också, men det får bli en annan dag! Servera till nykokt pasta.

Färsk ravioli med ett grönt berg och citronsås

Okej, det är inte den bästa bild jag tagit, men jag måste ändå dela med mig av en gårdagens middag.

Under:
Ett härligt berg av färsk ravioli (Rana) med kyckling och pancetta (smakade knappast särskilt mycket av varesig det ena eller det andra, men det var gott ändå).
Över:
Ett härligt berg av sojabönor (edamame), färsk spenat, gröna små ärtor, purjolök och vitlök.
Det hela dränktes i:
Ett härligt hav av citronsås gjord på saften och skalet av en tvättad citron, 2 dl grönsaksbuljong, 2 dl grädde samt massor av peppar och lite salt.

Koka edamamen enligt anvisningarna på förpackningen och sprita dem. Fräs purjo och vitlök i lite smör, riv citronen,pressa över citronsaft, häll på buljong, citronskal och grädde, låt koka ihop, smaka av med salt och peppar. Koka upp vatten i en kastrull och låt spenaten sjuda i en halv minut. Lyft ur den, kyl och krama ur den. Blanda allt det gröna med citronsåsen och servera till nykokt, fylld pasta of your choice. Flingsalt, nymalen peppar och parmesanost förgyller.

PS: Råsmart tipsar i en kommentar om att det finns stora påsar frysta färdigskalade sojabönor i de del asiatiska butiker, bland annat på Omi Foods på Olofsgatan 10 i Stockholm samt HS Asien Livs i Söderhallarna. Snabbt och enkelt!