Superb lunch, superb fotograf!

Foto: Linda Prieditis

Jag ska alldeles strax äta lunch ur en plastbytta - en Gooh-rätt, som jag faktiskt tycker är riktigt bra - men ni får så klart något lagat att sukta efter. Tänkte passa på att visa upp grymma Linda Prieditis som jag fått äran att göra flera jobb i Icakuriren tillsammans med, och som dessutom tagit fantastiskt fina bilder till min kommande kokbok! Mer om den senare, men nu, en goding från en grön brunch vi fick göra tillsammans i ovan nämnda eminenta veckotidning (se alla brunchrätterna här):

Caesarsallad med ugnsbakade tomater, pinjenötter och mörka krutonger

En fantastiskt god och mättande sallad med söta och kryddiga ugnsbakade tomater. Dressingen innehåller inte de traditionella sardellerna men man kan givetvis hacka i ett par om man så önskar.

4 personer

2 roman- eller gemsalladshuvuden
25 g pinjenötter
1 dl flagad parmesan

Mörka krutonger
100 g mörkt bröd, t ex dansk råglimpa eller kavring
½ dl olivolja
Salt

Ugnsbakade tomater
500 g små tomater
½ dl olivolja
1 msk socker
1 tsk torkad timjan
1 tsk flingsalt
½ tsk nymalen svartpeppar
 Ugnen på 125 grader, baka 1,5 timme

Caesardressing 
1 vitlöksklyfta, pressad
1 msk pressad citron
1/2 tsk worcestershiresås
1/2 tsk dijonsenap
1/2 dl majonnäs
1/2 dl crème fraiche
2 dl fint riven parmesan
Salt och svartpeppar

Tomater: Sätt ugnen på 125 grader. Dela tomaterna om de är lite större och lägg dem med snittytan upp i en bakplåtspappersklädd ugnsfast form eller panna. Rör ihop olivoljan och kryddorna och skeda över tomaterna. Baka i ugnen i 1,5 timme.

Caesardressing: Vispa ihop pressad vitlök, citronsaft, worcestershiresås och senap. Rör i majonnäs och crème fraiche och till sist fint riven parmesan. Smaka av med salt och nymalen svartpeppar.

Krutonger: Skär av kanterna på brödet och skär dem i stavar eller tärningar. Stek dem frasiga i olivolja och låt dem rinna av på hushållspapper. Salta lätt.

Skölj och torka salladen, dela bladen om de är väldigt stora. Rosta pinjenötterna gyllene i torr panna. Vänd samman salladen med det mesta av dressingen. Lägg upp på ett stort fat och lägg på tomater och krutonger. Toppa med lite extra dressing, pinjenötter och flagad parmesan.   

Osttäckefest i enlighet med Kompensationsmetoden

Så här ser en ganska normal lunch ut för mig sedan jag började leva med Kompensationsmetoden. Vad är då Kompensationsmetoden, undrar förstås den intresserade läsaren högst... intresserat. Jag har suttit här i en timme nu och skrivit ett jättejättelångt inlägg om saken men insåg till slut att det inte alls var särskilt intressant, så jag besparar dig utläggningen, med viss sorg dansande kring den förlorade timmen. Kort beskrivet handlar det om att hela tiden kompensera onyttiga/ohälsosamma/oetiska val med något extra nyttigt/hälsosamt/etiskt. För en varaktig balans liksom.

Det här är i alla fall ett riktigt gott osttäcke, och osttäcken är något jag fullständigt avgudar. Det behöver inte nödvändigtvis vara världens tjusigaste ost i täcket (fast just det här består av emmenthaler och cheddar som jag hade kvar efter min hamburgerorgie), men det ska vara generöst av varan. Allt med mycket ost på är gott. Om du ser en gratinerad rätt som är intakt men i total avsaknad av sitt tjusiga osttäcke så är det jag som varit där och skrapat av det. Det är jag som är osttäcketjuven. Det frodiga osttäcket på just den här Kompensationsmetodriktiga rätten kompenseras med att det bara är grönsaker under det. Broccoli, purjo, spetskål och morot stekta med mängder av vitlök, lite srirachasås och en skvätt grädde, och så in i ugnen med ost på. Sagolikt. 

Krispelikrisp med experimentell dressing

Det kan tyckas en smula weird att kombinera sambal oelek och kapris, och det var i ärlighetens namn ett inte särskilt genomtänkt experiment från min sida. Men jag säger det funkar! Funkar alldeles finfint. Kapris är urgott till lax och det heta från sambalen piggar upp. Och ni som tänker börja kräkas över selleri och fänkål - japp, jag vet vilka ni är - ge för guds skull de nyttiga och krispiga stackars små liven en ny chans. Kanske på det här sättet?

Krispig sallad med sambalkryddad kaprisdressing

Det gröna:
1/2 huvud romansallad
1 liten fänkål
2 stjälkar bladselleri
1 näve ärtskott

Dressingen:
0,5 dl crème fraiche
0,5 dl kapris, hackad
1,5 tsk sambal oelek
1 tsk agavesirap eller honung
Salt och peppar

Blanda ingredienserna till dressingen, smaka av med salt och peppar. Strimla romansalladen. Skär fänkålen med mandolin på längden (eller gör ditt bästa med en vass kniv). Skiva sellerin tunt. Dela ärtskotten i lite mindre bitar. Skölj och torka allt - du har väl en salladstorkarmojäng? Det är bra grejer. Blanda din torra och härligt krispiga gröna hög ordentligt med dressingen och servera som vi till gravad lax, eller varför inte till en bit stekt fisk - panerad kanske? - eller kyckling. Eller vad som helst. Namnam!

Mat på gammalt skräp. Skräpmat! Fast inte.

Jag tog just sista skeden av den här grymma soppan, som blev resultatet av en desperat önskan att slippa gå över gatan till vår urtråkiga affär för att köpa lunchingredienser. Jag hittade lite trött blomkål i grönsakslådan (vet inte hur den hamnat där), lite gröna ärtor i frysen och en extremt torr parmesanskalk i en plastpåse. Det blev en äkta kick ass-soppa om jag får säga det själv. Och det får jag ju, som bekant.

Krämig soppa på blomkål, gröna ärtor och parmesan

2 personer

150 g blomkål
150 g gröna ärtor
1 vitlöksklyfta
5 dl vatten
1 grönsaksbuljongtärning eller motsvarande
1 dl lätt crème fraiche
1 dl fint riven parmesan

Skär blomkålen i buketter och lägg i tillsammans med en skalad vitlöksklyfta i en kastrull med vatten och buljongtärning/fond. Koka upp och låt sjuda i ett par minuter tills blomkålen mjuknat. I med ärtorna och koka upp. Mixa slätt med mixerstav eller vad du nu har att tillgå. I med crème fraiche och riven parmesan, värm upp, smaka av med peppar (förmodligen behövs inget salt) och servera. I med ett kokt ägg om du vill ha lite mer mat, och det vill du väl till lunch. Kanske en macka också? Gott nog att bjuda folk på!

Snabb pasta med tomat, vitlök och basilika

Söndag. Lite trött, lite bakslagen fortfarande sedan det oväntat roliga partajandet på stan i fredags, lite slö, lite extra lat. Alltså: pasta med kylskåpets snabba.

De Ceccos pasta har tydligen varit försvunnen från de svenska hyllorna i fyra år (jag har missat det, faktiskt) men lanseras nu på nytt. Jag är ingen pastanörd (heller) och jag ska inte påstå att jag känner jättestor skillnad på spaghetti och spaghetti, men De Ceccos pasta är fin. God. Jag är för trött och okunnig för att beskriva det bättre än så. Jag gillar de här skruvarna lite extra - Casareccia står det på paketet - de suger upp sås och smak riktigt fint. Stella, som snart ska fylla ett, älskade dem också ska jag be att få meddela. Dock inte med tomater på.

En snabb lunch för två får du genom att koka pasta (koka minst två minuter kortare än koktiden på paketet!) och servera ordentligt svängd med en snabb tomatröra. Halvera runt ett paket körsbärstomater, gärna lite olika sorter. Fräs i generöst med olivolja. I med två krossade och tunt skivade vitlöksklyftor. Fräs kort. I med ett halvt paket grovhackad rucola och ett gäng grovhackade basilikablad. Späd med ett par matskedar pastavatten. Peppra rejält, blanda ordentligt med två portioner pasta och riv över massor av parmesan. Delish, som de säger i utlandet!

Ljummen sallad med zucchini, äpple och pesto

Glad höst! Vi äter FÖRBANNAT tråkig mat hemma just nu men någon enstaka gång får vi fint besök och då försöker vi åtminstone hålla skenet uppe och svänga ihop något som... tja, inte kommer från en plastburk. Till exempel en snabb men god ljummen sallad med pesto. Pesto från plastburk förvisso, men vafan - nobody's perfect.

Fina Kina gillade den här rätten och det gjorde vi med, så vi åt upp alltihop på tre fastän den kanske räckt till fyra mer modesta ätare.

Vi använde:

400 g gravad, färdigskivad lax

3 kokta ägg
2 avokado
1 lagom stor zucchini
2 små svenska röda äpplen
lite olivolja
2 msk pesto, färdigköpt men god
1 litet tråg rucola
1/2 kruka basilika


Sås, om man vill: 1 dl gräddfil utrörd med 1 msk pesto, plus ordentligt med salt och peppar och en citronskvätt kanske

Zucchinin skars i ganska chunky bitar, äpplet i oskalade klyftor. Frästes en stund i olivolja (släng i lite tunt skivad vitlök om du inte ska fjäska för kostymer efter lunchen), och belönades för sin nya, lite gyllene färg med pesto. Frästes lite till. Ner i en skål, blandades med grovhackad rucola och basilika och lades upp på fint fat. Mjukt kokta ägghalvor ovanpå och så den snabbt improviserade och matchande såsen i slarviga klickar ovanpå. Massor med svartpeppar. Laxskivorna serverades till, ackompanjerade av citronklyftor. Enkelt, gott, nyttigt!

Inte värt att bråka om

"Det här svängde jag ihop på två röda igår" skriver jag och ni tänker "nähä" och jag säger "joho" och ni envisas med "nähä" och jag säger "joho" och så är ni där igen med ert ganska irriterande "nähä" och jag blir faktiskt ganska stött och utbrister "men herregud, jag LJUGER väl inte för er heller?!" varpå jag kommer på att det tog faktiskt inte två röda utan fem. "Två röda" är ju bara ett talesätt.
Fem minuter tog det. Max.

Rökt makrill (eller annan rökt fisk för all del) med äpple- och spenatsallad

2 personer

Rökt fisk för två, förslagsvis pepparmakrill
1 påse späd bladspenat (70 g)
1 rött äpple
10 centimeter gurka
1 avokado
Ett generöst knippe dill
2 msk gravlaxsås
2 msk matyoghurt
Salt och peppar

Rör ihop matyoghurt och gravlaxsås i en salladsskål och smaka av med lite salt och peppar. Skölj och torka spenaten (torr spenat ska det vara. Inte blöt. Usch för blöt spenat). Tärna äpple och gurka. Klyfta avokadoköttet. Grovhacka dillen. Vänd samman äpple, gurka, avokado, spenat och dill med den yoghurtspetsade gravlaxsåsen och servera till den rökta firren. Klart som korvspad.

Råkultur - välkommen till sushihimlen

Igår hade jag så ont i magen att jag knappt kunde stå upprätt. Den där sortens lyckliga ont i magen som man bara får efter att ha vräkt i sig mängder av något som är så gott att man bara inte kan sluta fast man vet att man borde. Lisa hade dragit ihop en tidig Taffelmiddag på Råkultur, och nyfikenheten över stället hon prisat så innerligt segrade som tur var över mingelfobin. Tusen tack! Så fantastiskt gott, och så prisvärt att det är löjligt. Gå dit, säger jag bara; läs på hos Lisa om du behöver ytterligare övertalning. Hon berättar vad vi åt och har dessutom den goda smaken att pryda inlägget med bland annat ett foto på mig och Annika, ähum ähum. Vi delade bord och fat med Glassmannen och sushidebuterande Rebecca, som till vår illa dolda förtjusning föredrog grönsakerna framför de råa läckerbitarna. Från de andra borden hörde vi de giriga matbloggarna deala slugt med varandra ("jag byter gärna min vitling mot din silverål, men du får ta den med med rökt anka om du vill"), men på vårt bord rådde förnöjsam huggsexa.

Råkultur har bara öppet måndag till fredag 11.30-18.00, så passa på när du råkar ha en ledig eftermiddag mitt i veckan. Vadå jobbar de flesta eftermiddagar mitt i veckan? Tough shit, make it happen. Och gå dit hungrig. Jättejättehungrig.

Budgetlunch à la Willy:s - svamptortellini i buljong

Alltså, den här lunchen kom inte till för att jag var fattig eller så; jag bara konstaterade att den blev billig. Och kom från Willy:s. Egentligen är det hela ganska ointressant, men jag berättar ändå. Min blogg, trots allt!

Av någon outgrundlig anledning gled jag in på Willy:s på väg hem från någonstans - inget fel på Willy:s (fast just min är verkligen inte trevlig), men jag är en Ica-tjej egentligen - hade bråttom, var hungrig, skulle laga något snabbt. Plötsligt stod jag där med ett paket svamptortellini i handen, vilket är jättekonstigt eftersom det ligger fullständigt utanför ramarna för min mat-box. Willy:s egna märke dessutom, vilket är ännu konstigare - när det kommer till mat är jag konsekvent och oftast omotiverat misstänksam mot allt som är billigare. Grabbade tag i tre champinjoner och betalade, snudd på skamsen. Gick hem och fräste skivad svamp, lite purjo och vitlök i olivolja i en kastrull, hällde på vilt- och kantarellfond, japansk soja och en skvätt balsamvinäger, lät koka en stund och öste sedan ner tortellinin. Efter några minuter var de klara, och tillsammans med buljongen smakade de riktigt gott. Lagom smakrikt, hett, superenkelt, supersnabbt - och två portioner kostade 22 spänn. Kommer jag att jag göra rätten igen? Jag vet inte. Kommer jag det?

Lax med krämig getostbulgur

Jag vet, det är inte särskilt sexigt med fullkornsbulgur. Det ser liksom trött ut. Jag hyser något slags vaneföreställning om att jag ska bli en bättre människa om jag äter mer gryn som förpackas i fula kartonger, så med jämna mellanrum fyller jag skafferiet med deppiga stapelvaror som bara tigger om att få bli käk åt mina husdjur mjölbaggarna. Själv lommar jag i slutändan alltid iväg efter snabbmakaroner eller liknande skräp, med skammen hängandes i hasorna likt en oälskad och envis släkting.

Idag gick jag däremot med högburet huvud till Ica för att inhandla en snabblagad och god lunch helt fri från snabbmakaroner. Ni som varit med ett tag vet att det inte innefattar något som packats i en plastburk eller värms i micron. Laxfiléer tänkte jag mig, och till det gröna ärter med chèvre och salladslök. Men hör och häpna (nu är ni nyfikna va?) - jag glömde ärtorna. Och därför grävde jag istället fram min trötta fullkornsbulgur och kreerade denna klart smaskiga lunch, färdig på 10 minuter. Voila!















Lax med krämig getostbulgur

2 personer

2 skinnfria laxfiléer
Olivolja
2 portioner fullkornsbulgur (eller varför inte quinoa, moghrabiah, kamutvete eller couscous?)
1 msk smakrik fond; grönsak eller kyckling
1-2 msk philadelphiaost
70 g chèvre
1 salladslök, tunt skivad
1 lime
Salt och peppar
Några ärtskott eller annat grönt du gillar

Koka bulguren enligt anvisningarna på förpackningen, men ta fond i vattnet istället för salt. Medan bulguren kokar fixar du laxen. Skölj den, torka av, salta och peppra runt om. Hetta upp lite olivolja i en panna och stek laxen - inte för länge! Jag brukar börja med hög värme någon halv minut per sida, sedan sänka till medelvärme och steka någon minut till, det brukar räcka. Ställ pannan åt sidan medan du fixar det sista med den färdigkokta bulguren: rör i philadelphia, salladslök, smulad chèvre samt någon tesked olivolja. Pressa i en skvätt lime, och smaka av med salt och peppar. Lägg upp och toppa med några ärtskott eller örter och servera med laxen.

Pangasius med örtigt vitlökssmör

För bara 13 spänn köpte jag en enorm pangasiusfilé i fiskdisken på Ica häromdagen. Det stod att den var ekologisk också; jag blir inte helt klok på hur okej det är att äta pangasius ur miljösynpunkt, men nu åkte den i alla fall ner i korgen. I sällskap av en wokad pytt på paprika i olika färger, zucchini och ett gäng syltlökar (återupptäck - de är klart användbara!) och ett gott smör utgör den smakrika fisken en alldeles utmärkt lunch. 10-15 minuter är allt du behöver.

Örtigt vitlökssmör med citron
4 personer

50 g smör
2 msk hackade örter, frysta går utmärkt
1 msk rivet citronskal (glöm inte att tvätta citronen!)
1 vitlöksklyfta, riven
Flingsalt
Svartpeppar

Mosa ihop smör, örter, vitlök och citronskal med en gaffel, smaka av med salt och peppar. Servera till nystekt fisk och goda grönsaker.

Utmaning: Identifiera min sushi

Det tråkiga med att beställa en stor sushi rätt upp och ner utan att hålla på att jamsa med "bara lax tack" och "får jag byta mot en räka" är man i slutändan alltid sitter med någon skum slamsa till fisk som man bävar för att stoppa i munnen. Dessutom visar sig bävan i de allra flesta fall vara befogad.

Jag tittar sällan på menyn vad det är som ingår i en färdig sushilåda men nu är det banne mig dags att sluta vara så ignorant. Så kanske jag slipper få så otrevliga överraskningar i fortsättningen.

Så hjälp mig, snälla! Titta på bilden. Jag känner igen rullarna (även om laxen i dem är tillagade på något odefinierbart sätt - när jag åt dem så... åt jag dem liksom bara), laxen, tonfisken och räkan. Vilka är de andra? Beskrivna nedifrån och upp:
1. En vit sak med något slags rom på. Smakade inget.
2. En beige sak med något grönt på. Smakade inte heller så mycket.
3. En sill-liknande sak som absolut inte gick hem hos mig.
4. En fullkomligt vedervärdig genomskinlig/vit sak som jag var tvungen att förpassa ur munnen och ner i min servett.

Vilka är de här främmande rackarna och varför beställer jag dem gång på gång när jag ändå inte vill ha dem?

Pyttes lunch - Rödingfilé med svamppytt

Jag undrar hur du ställer dig till min lunch. Tycker du att det är konstigt att jag går till Ica och tröstshoppar efter att ha varit på ett riktigt trött seminarium på Nyföretagarcentrum? Att jag köper mig en vacker filé röding och tre sorters svamp och går hem och tillagar en alldeles delikat (men åh, så lättlagad) lunch bara till mig? Och äter den i all ensamhet en helt vanlig tisdag? Och fotar den och plockar minneskortet ur kameran och bemödar mig om att webbanpassa den och lägga upp den här så att jag kan skryta om min lunch? Som ju ändå bara är en lunch?

Well. This is the Pytte. This is what I do.

Rödingfilé med svamppytt

1 person

1 rödingfilé med skinn
200 g blandad svamp; jag tog trattkantareller, champinjoner och små små shiitake
10 cm zucchini
2 små schalottenlökar, eller en bit purjolök
1 vitlöksklyfta
1 msk grädde
Salt och peppar
Smör
Olja
1 msk lätt crème fraiche
eventuellt någon färsk ört, t ex timjan

Börja med svampen. Ansa den, skär den i bitar och lägg den torr i en panna på medelvärme och låt den svettas ut lite vätska. Hacka under tiden lök och vitlök, och skär zucchinin i tärningar. När svampen börjar torka upp är det dags för en klick smör, och så i med svamp och zucchini. Fräs tills allt fått en gnutta färg. En matsked grädde lyfter fram smakerna, som slipas med lite salt och peppar. Ställ åt sidan och håll varmt. Hetta upp en dutt olja i en annan panna. I med en liten klick smör också, det är godast för fisken. Salta och peppra filen, skär den eventuellt i två bitar och stek den först med skinnsidan nedåt i 3 minuter, sedan bara hastigt på köttsidan. servera med pytten och en klick lätt crème fraiche, och eventuellt något litet örtsprinkel.

Ensamlyx med rökt lax

Här är något att fundera på till imorgon - ännu en eminent lunchsallad. Och för er som undrar: Ja, jag piffar min mat även när jag är ensam. Jag kan inte hjälpa det. När andra köper pastasallad på burk eller läskig iskall quinoa med torr kycklingfilé, då köper jag mig ett par laxskivor och parar ihop dem med det som finns hemma. Och lägger upp dem så tjusigt jag kan - vissa skulle kanske kalla det ett tecken på ensamhet men jag kallar det för välförtjänt ensamlyx. Så det så.

Sallad med ljummen spenat och rökt lax
100 g rökt lax i skivor
1 påse babyspenat (70 g)
1 avokado
1 röd lök
lite olivolja att steka i
Parmesan
Pinjenötter

Lägg upp laxskivorna på en tallrik. Skölj spenaten och hacka rödlöken. Hetta upp lite olivolja i en panna och fräs löken tills den mjuknat. Tag av pannan från värmen och lägg i spenaten. Vänd runt i lite pannan tills den börjar mjukna, salta och peppra och lägg upp den på laxen. Släng några pinjenötter i pannan och låt dem rosta i någon minut medan du attackerar din avokado; om du liksom jag tycker att det kan få lov att vara lite tjusigt även på lunchen gröper du ur små kulor med en tesked eller ett litet kuljärn, annars duger förstås vanliga bitar. Balansera dem på anrättningen och strö pinjenötterna och lite hyvlad parmesan ovanpå. Är du ledig från jobbet tar du en iskall öl eller ett glas vitt till och njuter av tillvaron tillsammans med dekadent dag-tv.