Pankofriterad fisk med krämig sallad på gröna godsaker

Panko is the shit, om jag får vara så fräck och uttrycka mig så. En pankofriterad färsk firre simmar så fantastiskt mycket snabbare än en trött gammal fiskpinne, även om de har liknande utseenden. Du hittar panko i asiatiska butiker, och det är verkligen en piffig påse att ha i skafferiet.
Här får frasig, nyfriterad fisk möta krämig sallad med avokado, päron, ärtor och gurka och kompletteras blott med simpel citron, och där, mina vänner, där har ni god men enkel fredagsmat. Om jag får säga det själv, och det får jag ju uppenbarligen.
Räds inte det långa receptet utan läs igenom det - inte så klurigt om man tänker efter, eller hur? Och som jag och mina medberoende säger - once you panko, you can't stop!

Krämig dillsås:
1 dl lätt crème fraiche
1 msk majonnäs
1 tsk dijonsenap
2 msk hackad dill (jag använde fryst)

Rör ihop samtliga ingredienser, smaka av med salt och peppar och låt stå svalt medan du fixar resten.

Pankofriterad fisk:
250 g vit fisk, t ex kolja
1 ägg
1 dl vetemjöl
2 dl pankoströbröd (eller vanligt ströbröd)
Ett par deciliter rapsolja att fritera i

Dela fisken i fyra fina bitar, salta och peppra dem. Vispa upp ägget i en liten skål och häll mjölet i en plastpåse. Bred ut pankoströbrödet på en tallrik och spraya det med vatten med en blomspruta. Lägg fiskbitarna i påsen med mjölet, blås lite luft i påsen och skaka runt så att alla fiskbitarna täcks ordentligt. Skaka av överflödigt mjöl och doppa varje fiskbit i ägg. Vänd sedan i pankon tills den är ordentligt täckt. Upprepa med alla fyra bitarna. Hetta upp oljan i en tjockbottnad kastrull. När en vit brödbit snabbt blir gyllene är oljan lagom varm att fritera i. Låt fiskbitarna fritera någon minut på varje sida tills de är gyllene och frasiga. Låt rinna av ordentligt på hushållspapper. Salta.

Sallad med gröna godsaker:
Ett huvud gemsallad, eller ett gäng krispiga salladsblad av annan sort
1 dl små gröna ärter
10 cm gurka
1 avokado
1 moget litet päron

Skölj och torka salladsbladen. Tina ärtorna. Skala och halvera gurkan, kärna ur den med en tesked och tärna den. Skär bort kärnhuset ur päronet och skiva det. Halvera, gröp ur och skiva avokadon. Blanda allt med såsen strax innan servering. Lägg upp tillsammans med två bitar nyfriterad fisk och ett par citronklyftor.

Vackert - vårgrön pastasallad på spaghetti

Okej, jag erkänner - själva maträtten kanske inte är så förbannat speciell men bilden var ju så fin och vårig. Och så. Det är gårdagens lunch vi talar om i alla fall; hade rester av kokt fullkornsspaghetti över och gjorde en pastasallad på dem för att fira in det vackra vädret. Ungefär så här:

Tag en portion kokt pasta, gärna ljummen eller åtminstone rumstempererad. Jag sköljde min med lite ljummet vatten för att slippa kylskåpsklistrigheten. Koka ett gäng sockerärter en minut, kyl dem och strimla dem. Gröp ur små bitar av en halv avokado. Skiva två rädisor tunt. Blanda en halv deciliter tjock yoghurt (10%) med en halv nypressad citron. En liten skvätt olivolja i är också gott. Smaka av med salt och peppar. Blanda yoghurtdressingen med spaghettin och det gröna och strö över lite finhackad persilja eller någon annan god, färsk ört om du råkar ha hemma. Peppra.

Lax med krämig risotto, sparris och sockerärter

Okej, det här med matveckan gick ju alltså inte riktigt som planerat. Men inget ont som inte för något gott med sig - igår i form av en hejdundrande god lax med risotto. Jag hade ett paket Carnaroli hemma, och lite matlagningsvin, så jag halverade grundreceptet på baksidan av paketet och följde det på ett ungefär. Jag halverade ett recept för fyra (tyckte det var logiskt eftersom vi är två) men vi har ändå två matlådor i kylen nu. Mohahaha! Vissa har tur.

Så här på ett ungefär:

3 schalottenlökar finhackades tillsammans med en stor vitlöksklyfta och frästes mjukt och försiktigt i en rejäl skvätt olivolja. Sedan åkte 2 dl av riset i och frästes försiktigt tills det torkat upp någorlunda. Någon dryg deciliter matlagningsvin på det, sjuda och röra som en galning tills det sugits upp av riset. Ungefär 8 dl varm lantbuljong stod klar på spisen och hälldes i lite i taget, först så att det täckte riset med någon centimeter eller två, sedan med någon deciliter i så fort föregående skvätt sugits upp. Häll, rör, häll, rör. När riset smakar lagom al dente är det dags för en sista redig skvätt buljong (den kommer att "torka upp" snabbt, så ta hellre lite för mycket än för lite), en dryg deciliter riven parmesanost samt rikligt med svartpeppar.

Ett gäng sparrisar hade delats i bitar och halverats på längden, och ett gäng sockerärter strimlats. Det gröna fick sjuda i två minuter i lättsaltat vatten och sedan kylas i isvatten, för att torkas och blandas med risotton tillsammans med den sista skvätten buljong och osten. Stekt lax som fortfarande har en aaaaaaaaaaningens rå kärna är allt som behövs till, om något.
Och lite extra parmesan.
Och lite svartpeppar.
Och en citronskiva.
Och en god öl.
Men annars inget!

Tryffelpasta med svamp och bacon. Himmelriket.

Okej, det där med matveckan sket sig i fredags. Det stod musslor på menyn och jag stämde av med min lillasyster som skulle komma och hänga med oss. I telefonen kunde jag riktigt höra henne rynka på näsan men hon klämde snällt ur sig ett "mmmm, men det blir jättegott, absolut". Med en sådan där resignerad ton som skriker "bry dig inte om mig, jag tar vad jag får. Om jag verkligen måste". Så vi svängde ihop världens godaste pasta istället. Tro mig - den var riktigt god. Gör den ikväll, så god är den. Och enklare än enklast. Om man är som jag och ännu inte avancerat till att göra egen pasta, förstås.

Tryffelpasta med svamp och bacon

3 matvrak eller 4 normala

2 pkt fylld, färsk tryffelpasta, vi använde Ranas
1 pkt bacon, gärna ekologiskt
200 g skogschampinjoner
3 schalottenlökar
1 klyfta vitlök
Lite smör och olivolja
1 msk vilt- och kantarellfond
1,5 dl torrt vitt vin
1 dl vatten
1,5 dl vispgrädde
1/2 dl finhackad persilja (jag använde fryst)
Vipeppar, svartpeppar och eventuellt lite salt
Parmesan i mängder

Koka upp en stor gryta saltat vatten till pastan. Skala och finhacka schalottenlök och vitlök. Fräs dem mjuka i en liten skvätt olja. Skrapa ner i en skål. Skär baconet i små bitar och fräs det gyllene. Ner i skålen (diska inte ur pannan mellan omgångarna). Skiva svampen i ganska tjocka skivor. Lägg en liten klick smör i pannan och fräs svampen gyllene. Ner med allt i pannan, på med vinet. Låt sjuda en stund. I med vatten, fond och grädde. Låt allt koka ihop till såsen tjocknat. En gnutta vitpeppar är gott i, men jag gillar att ha nymald svart också. Känn efter om det behövs lite salt. Rör ner persilja precis innan servering. Koka pastan i knappt en minut, låt rinna av ordentligt och blanda med såsen. Rikligt med parmesan är ett måste, liksom pepparkvarn på bordet.

Kolja med belugalinser, ugnsrostade tomater och paprikasås

Belugalinser är nog den enda sorters linser jag klarar av att äta; de röda och gröna varianterna brukar växa i min konsistenskräsna mun och lägga sig som en kväljande gröt i svalget. De här snygga små liven är dock nötigt goda och bjuder på ett tilltalande tuggmotstånd.

Min åh så vuxet planerade matvecka påbjöd på onsdagkvällen fisk med ovan prisade linser, tomater och paprikasås och det kändes verkligen åh så nyttigt. Till min milda förvåning var det faktiskt åh så gott också. Jag blandade linserna med ekobacon. Bacon gör livet roligare.

Kolja med belugalinser, ugnsrostade tomater och paprikasås

2 personer

250-300 g kolja (eller annan firre du gillar)
smör

1,5 dl belugalinser
1 lagerblad (inte nödvändigt, men det piffar upp)
5 skivor bacon, gärna ekoreko (eller sidfläsk för all del, om du vill vara tjusig)
1 pkt (200 g) pärltomater
3 vitlöksklyftor
1 msk balsamvinäger
1 msk mörkt muscavadosocker (eller en nypa simpelt strö)
1 dutt olivolja
salt och peppar

Ett par ugnsrostade paprikor, jag använder inlagda men rosta gärna själv
Lite smaksättning om du vill; jag tog lite harissa
En skvätt pressad citron

Börja med tomaterna. Har du gott om tid sätter du ugnen på 100 grader och låter dem stå inne ett par timmar; ju kortare tid du har, desto högre temperatur. Jag körde dem i någon timme och en halv på 125 grader. Lägg dem hela i en form tillsammans med skalade och halverade vitlöksklyftor. Balsamvinäger, socker och en liten skvätt olja ovanpå. Lite salt och peppar också. Låt dem baka, vila en stund och gör sedan resten:

Koka upp linserna i 5 dl vatten tillsammans med 1/2 tsk salt och ett lagerblad. Koka försiktigt i 15 minuter. Ställ åt sidan och låt svalna något i kokvattnet. Mixa paprikorna, värm i kastrull och smaksätt. Skär baconet eller sidfläsket i små bitar och fräs det knaprigt. Blanda det med de avrunna linserna och håll varmt. Salta och peppra fisken och stek den precis klar i lite smör; ett par minuter på varje sida är fullt tillräckligt. Ta ut tomaterna ur ugnen och blanda rubbet i formen med linserna. Servera tillsammans med fisken och paprikasåsen.

Pasta med lammröra och matyoghurt

Okej, så här ligger det till:

Jag är vuxen nu. Japp, det är säkert. Hur vet jag det? Planerad matvecka. Japp. Det har ALDRIG tidigare hänt. Jag kan bannemig inte tro det själv. Ett matschema! Vi inspirerades av våra goda vänner på Östgötagatan - fnissade lite åt dem först men drabbades sedan av avund - och här står vi nu, med vår tama efterhärmning. För något mästerverk blev det inte, matschemat. Men det är en bra början! Först ut var gårdagkvällens fullkornspasta med lammröra och matyoghurt.

Pasta med lammröra och yoghurt

4 portioner (japp, vi är vuxna nu - det räcker till matlåda också)

4 portioner pasta, gärna fullkorn
500 g lammfärs (tack fina J & M!)
1 röd lök
1 zucchini (brassa på bara, det här är kvällens grönsak)
1 vitlöksklyfta
2 msk olivolja
1/2 citron
100 g fetaost
Salt och peppar i generösa mängder
1 dl matyoghurt (feta varianten)

Koka pastan enligt anvisningarna på paketet. Tärna lök och zucchini, krossa och skiva vitlök tunt. Fräs i olivolja en stund. Tillsätt lammfärsen och fräs tills allt fått en smula färg. Här hade det säkert varit gott med en vinskvätt och lite tomater, men vi jobbade snabba puckar idag. Pressa över lite citronsaft och smaka av med redigt med salt och peppar. Avsluta med att smula över fetaosten. Smaksätt även matyoghurten med lite salt och peppar och servera den till pastan och lammröran.

Spaghetti med majs, örter, chili och vitlök

Idag fanns det verkligen inte mycket intressant i kylen när det var dags för lunch, men nöden är ju som bekant uppfinningens moder. I frysen hittade jag en munter liten majskolv som resolut flörtade med mig och därmed landade huvudrollen i en skön vegopasta som smakade hett och hälsosamt.

1 portion pasta, jag använder fullkornsspaghetti från Barilla
1 majskolv
Ett par matskedar olivolja
1 stor vitlöksklyfta
1 liten röd pepparfrukt
1 par matskedar hackade färska örter, jag använde timjan och basilika
Peppar och flingsalt

Koka pastan och majskolven enligt anvisningarna på förpackningarna. Halvera pepparfrukten på längden, skrapa ur kärnorna och skiva den tunt. Skala och skiva vitlöksklyftan tunt. Hetta upp oljan i en panna eller kastrull och fräs chili och vitlök på medelvärme däri. Skär av kornen från den varma majskolven och blanda med blandningen i pannan, vänd ner nykokt pasta och hackade örter. Krydda ordentligt med svartpeppar och flingsalt.

Ceasarsallad extra allt

Mannens fina kusin var här igår och bjöds till sin förnöjelse på stuffad ceasarsallad och kall Estrella (testa, det är bästa budgetbärsen på flaska). Bara för att det är snöstorm idag behöver man ju inte göra avkall på vårfeelingen, eller hur? Ceasarsallad är för övrigt utmärkt bjudmat; lätt att förbereda och med stora variationsmöjligheter vad gäller tillbehören. Gjord rätt är den ju inte direkt den nyttigaste salladen i tråget, men unna dig den mer sällan och dra på med fettet när du väl äter den hellre än att hålla på och larva dig med olika lättdressingar.

Så här gjorde jag:

Ceasarsallad extra allt

3 personer

2 krukor romansallad
2 avokado
1 pkt bacon
2 kycklingfileer
chiliflakes
1 färdigköpt ciabatta bakad med surdeg
Smör
Olivolja
Parmesan

Ceasardressing
1 äggula
1 vitlöksklyfta
3 sardeller
1 citron
1 dl parmesan, fint riven
1 tsk dijonsenap
Olivolja, ca 1/2 dl
Rapsolja, 1/2-1 dl
Eventuellt lite gräddfil eller crème fraiche
salt och peppar

Sätt ugnen på 175 grader. Krydda kycklingfiléerna med salt, peppar och chiliflakes och bryn dem i smör och lite olivolja. Stek de mfärdigt i ugnen tills de har en innertemperatur på ca 70 grader, ca 8-12 minuter beroende på storlek. Låt vila innan du skär upp dem.

Medan kycklingen ligger i ugnen svänger du ihop dressingen:
Kör vitlök, senap, äggula, sardellfiléer och parmesan i en matberedare (om du har. Själv mosade jag ihop vitlök, lite flingsalt och sardeller till en pasta i en mortel och vispade sedan ihop allt i en bunke). Tillsätt olivolja i en tunn stråle medan du vispar ordentligt så att det inte skär sig. Fortsätt sedan med rapsolja; jag gillar att blanda eftersom jag tycker dressingen får en för kraftig smak av olivolja om man bara använder det. Tillsätt mer olja tills du har en riktigt tjock röra. Späd med pressad citron och smaka av med rikligt med svartpeppar. Tycker du att dressingen får en för intensiv smak kan du mjuka till det hela med lite gräddfil eller crème fraiche. Ställ den färdiga dressingen åt sidan.

Skär baconet i bitar och stek det krispigt. Låt rinna av på hushållspapper. Skär ciabattan i bitar och smörstek dem, salta med flingsalt. Dela avokadon i bitar. Skölj och torka salladen ordentligt (den måste vara riktigt torr om dressingen ska kleta fast ordentligt och det inte bara ska bli sås av alltihop). Blanda salladen ordentligt med dressingen precis innan servering och fördela på tallrikar. Hyvla över lite extra parmesan. Lägg på bacon, krutonger och kyckling i snedskurna skivor.

Söndagsmiddag - köttbullar på finfärs

Mina vänner i Östergötland är inte bara grymma på att laga och bjuda på fantastisk mat, de är generösa med sitt kött också. Vi fick bland annat med oss lite hjortfärs upp, vilken antog finfin köttbullsform ikväll. Tillsammans med sherryspetsad gräddsås, mandelpotatismos, lingon och zucchini med parmesan utgjorde de en alldeles perfekt opretentiös men mumsig söndagsmiddag att bjuda vännerna från Östgötagatan på.

Andreas inspirerade med sitt recept; min milt modifierade version kommer här. Satsen räcker ganska precis till sex normalt hungriga, eller till fyra sjukt hungriga (som vi) plus en matlåda. Perfa.

Köttbullar på finfärs

550 g hjortfärs (det var vad vi hade)
250 g blandfärs (borde vara fläskfärs, men det hade de inte i affären)
En stor gul lök
1 stor klyfta vitlök
1 msk vilt- och kantarellfond
1 tsk vardera av torkad oregano, timjan och basilika
1 1/2 dl vispgrädde
1 tsk salt
Ett gäng varv nymalen svartpeppar
Smör till stekning

Riv eller hacka löken och vitlöken och blanda med färs, fond, kryddor och grädde. Rulla fina bullar och bryn dem i omgångar i smör. Lägg över dem i en form allteftersom. När du stekt färdigt vispar du ur pannan med en rejäl skvätt sherry, häller på lite vatten, lite grädde, lite viltfond, lite vitpeppar och kanske lite gelé om du har. När såsen kokat ihop något låter du köttbullarna sjuda med en stund i såsen tills de är genomstekta. Vill du av någon outgrundlig anledning inte äta köttbullarna med sås låter du dem bli klara i ugnen; fem minuter på 175 räcker säkert.

Svart pasta med mustiga räkor och fänkål

Aaah, som en ljuv liten klump i magen ligger den här goda och förvånansvärt mustiga pastan nu, och vi konstaterar ännu en gång belåtet att det är värt att koka nam-nam på sina räkskal. Vi lyckades trycka i oss allt det här på två personer, men det hade nog räckt till tre. Fast inte till fyra. Det vore bara dumsnålt. Svart pasta får sin färg av bläckfiskbläck, men det känns inte på smaken. Det är dock lite extra lördagssnyggt, inte sant?

Svart pasta med mustiga räkor och fänkål

2-3 personer

500 g oskalade räkor (1 påse)
250 g färsk, svart pasta (vi använde Rana Tagliolini Nero)
1 liten fänkål
2 msk olivolja
2 msk smör
20 cm purjolök
2 vitlöksklyftor
1 liten röd pepparfrukt
1 msk lantbuljong (eller god grönsaksbuljong)
2 dl torrt vitt vin
3 dl vatten
1,5 dl lätt crème fraiche
Några vitpepparkorn
Salt och svartpeppar
Gräslök
Parmesan

Börja med att förbereda allt:
Skala räkorna, spara skalen. Skiva halva purjolöken i snedskurna slantar och skiva halva fänkålen i riktigt tunna skivor (gärna med mandolin). Resterande purjolök och fänkål kan skäras i grövre bitar och läggas för sig. Halvera pepparfrukten på längden och skrapa ur kärnorna. Finhacka tillsammans med vitlök.

Hetta upp en matsked vardera av olja och smör i en bredbottnad kastrull. Fräs de grövre bitarna av fänkål och purjo en stund utan att de tar färg. I med räkskalen och fräs en stund till. Häll på vitt vin, vatten och buljong och släng i ett par vitpepparkorn. Låt allt koka i 10-15 minuter. Sila ner i en mindre kastrull och låt koka ner ett par minuter till; du vill ha ca 2 dl kvar i slutändan.

I en stekpanna hettar du upp resterande smör och olja och fräser försiktigt vitlök, pepparfrukt, fint skuren purjo och fänkål tills allt mjuknat och det luktar förbannat gott. Häll på din räkfond och blanda i crème fraiche. Koka samman en stund och smaka av med peppar och eventuellt lite salt. Vänd i räkor och klipp eventuellt över lite gräslök. Värm utan att det börjar koka (då blir räkorna sega) och vänd samman med den nykokta pastan. Servera med massor av parmesan och nydragen svartpeppar.

Dessertdröm för chokladälskare

Tänkte fredagsfjäska med en riktigt god, enkel fuskdessert. Eller fusk och fusk - lite får du göra själv, men resultatet överstiger definitivt dina ansträngningar. Först svänger du ihop en enkel men smäktande god smetkladdig chokladkaka. Medan den fortfarande är varm toppar du den med en kula riktigt god glass, öser över färdig, lyxig, seg maräng samt hyvlar finchocklad över. Klart. Piffigt som attan.

Kladdkaka med finglass, maräng och choklad

6 personer

150 g smör
2 ägg
3 dl socker
1 msk vaniljsocker
½ dl fin kakao
2 dl vetemjöl
En liten nypa salt
Smör
Ströbröd

Till servering:

1/2 liter finglass med inslag av choklad och kanske en nöt; vi testade Ben & Jerry's nyhet Chocolate Macadamia
2 fina stora maränger; vi inhandlade härligt sprödsega kreationer med chokladrippel från ett rätt trist konditori
1 st fin chokladkaka att hyvla spån ifrån.

Sätt ugnen på 175 grader. Vispa socker och ägg fluffigt. Smält smöret och rör ner det i äggsmeten. Blanda mjöl, kakao, vaniljsocker och salt och rör ner även det i smeten. Smöra och bröa en form och grädda i ugnen i ca 30 minuter. Kakan ska fortfarande vara kladdig i mitten. Om du vill förbereda kan du grädda 25 minuter under dagen och sedan de sista 5-10 minuterna strax innan servering.

Ta fram glassen 10 minuter innan efterrättdags så den hinner bli hanterbar. Skär kakan i rutor eller tårtbitar och lägg upp, toppa med en kula glass, strö över bitar av maräng och hyvla över lite choklad. Servera, emottag jublet, buga och njut.

Fullkornsspaghetti med halloumi, vitlök och tomater

Preciiiis när man trodde att bloggen skulle dra en sista suck och krypa in i ett litet torrt, mörkt hörn och skrumpna bort under förnärmad tystnad lyckades jag ta mig i min ostärkta, trötta krage och klämma ur mig en enkel men smaskig lunchspaghetti.

Här har det varit förkylningar och stress och bostadsbytesförhoppningar för hela slanten, så det är mycket comfort food nu. Smaka den här superenkla pastan nästa gång du är sugen på något matigt men fräscht. Jag gör den med Barillas fullkornsspaghetti; andra märken jag testat har en motbjudande bismak av sågspån. Barillas är dock så pass god att jag föredrar fullkornsvarianten framför den vanliga numera.

Fullkornsspaghetti med halloumi, vitlök och tomater

2 personer

2 portioner fullkornsspaghetti
1 ask körsbärstomater
200 g tärnad halloumi (Zeta har färdigtärnad för de lata)
2 vitlöksklyftor
3 msk olivolja
1 citron
1 liten nypa socker
1/2 kruka basilika
Salt och svartpeppar

Koka pastan enligt anvisningarna på paketet. Förbered under tiden de andra ingredienserna: halvera tomaterna, strimla basilikan, skala och skiva vitlöken tunt. Hetta upp en teflonpanna och stek halloumibitarna gyllene. Sänk till medelvärme och häll i olja och vitlöksskivor, fräs en minut utan att vitlöken tar färg. I med tomaterna och fräs tills de mjuknar något. Halvera citronen och pressa över saften, dutta i en liten nypa socker och smaka av med lite salt och ordentligt med svartpeppar. Vänd ner basilikan och blanda försiktigt med den nykokta pastan. Servera på studs.

Currypasta - lat mans heta räddning

Okej, det är inte det mest revolutionerande världen har skådat - förmodligen finns det recept på makaroner och falukorv som är mer innovativa - men det är en god och het snabbis när den thaisugne latmasken står vid spisen. I brist på annat tvingar jag på er receptet. Den som undviker kolhydrater tar bort nudlarna i det här receptet och kör i mer morot eller någon annan rotfrukt istället, eller varför inte en zucchini?

Lax med morotsnudlar i grön curry

4 personer

400 g färsk laxfilé utan skinn
3-4 portioner nudlar (vi använde fullkornsvarianten, fint som snus)
1 fet morot eller 2 normalstora
1 stor gul lök
2 klyftor vitlök
1 liten gul paprika
1 msk grön currypasta
1 msk fisksås (en gnutta mindre om man är känslig mot den ganska speciella smaken)
2 lime
1 msk socker (jag hade bara mörkt muscavado hemma, funkade utmärkt)
1 stor burk kokosmjölk
2 msk olivolja
1/2 kruka basilika

Koka nudlarna enligt anvisningarna på förpackningen och spola dem i kallt vatten. Skala och strimla löken och skiva vitlöken tunt, fräs mjuka i olivoljan i en panna eller gryta du har lock till. I med currypastan och låt den fräsa med någon minut. Strimla även morot fint; jag använde min julienneskärare för att få långa spaghettiliknande strimlor. I med dem och strimlad paprika. På med saften av limefrukterna, sockret, fisksåsen och kokosmjölken. Låt koka ihop ett par minuter. Smaka av med lite peppar och kanske en gnutta salt. Skär laxen i ganska stora bitar och lägg dem i pannan, på med locket och låt sjuda någon minut tills de är precis klara. Vänd försiktigt i pastan och massor av strimlad basilika och värm alltsammans ordentligt. Servera gärna med lite extra lime.

Musslor. För det är du värd.

Japp, det är en hit. Jag presenterar stolt en gryta full av hälsa, en mustig allt-i-ett-skapelse lika lämplig att förära de tjusigaste av festgäster som din dammiga gamla bättre hälft. Nyttigt, värmande och vackert.

De sålde färska Kravmärkta musslor för 29.90 kronor nätet på min Ica - rena skampriset - så huvudråvaran var given. I med en massa rotfrukter, lite saffran, färskpressad apelsin och en skvätt matlagningsgrädde, och en ny favorit var född.

Musselsoppa med saffran, apelsin och rotfrukter

1 nät musslor
400 g rotfrukter - jag tog en stor palsternacka, två små morötter och en bit rotselleri)
15 cm purjolök
2 klyftor vitlök
Olivolja
0,25 g saffran (1/2 paket; saffranälskare kan ta ett helt men jag tycker om när saffransmaken inte dominerar hela rätten)
1 msk chiliflakes (eller en liten bit färsk, finhackad)
1 apelsin
2 msk ekologisk lantbuljong (Renée Voltaires - burken kan kännas dyr, men är väl värd att prova!)
6 dl vatten
2 dl matlagningsgrädde

Börja med att förbereda musslorna: skrubba dem och dra bort skägget. Knacka öppna musslor lätt mot en hård yta; om de inte stänger sig ska du slänga dem. Släng även alla trasiga musslor. Skala rotfrukterna och skär dem i små tärningar. Skiva vitlök och purjolök tunt och fräs dem mjuka i lite olivolja, utan att de tar färg. Använd en gryta eller en stor panna du har lock till. I med rotfrukterna, chiliflakes och saffran. Fräs en kort stund till. Pressa över saften från apelsinen, häll på vatten och buljong och låt sjuda tills grönsakerna mjuknat något, ca 5-8 minuter. I med grädden och låt koka ihop ett par minuter till. Smaka av med svartpeppar och eventuellt en gnutta salt. I med musslorna, och på med locket. Du behöver inte röra om; musslorna ångkokas färdiga så länge du har lock på grytan. Efter bara någon minut eller två ska musslorna ha öppnat sig (släng alla som inte gjort det), och härligheten är redo att serveras som den är, eller allra helst med en bit gott bröd. Systers och svågers hund Blanca var dock något skeptisk.

Panerad sej med ugnsstekt örtpotatis, fänkålssallad och senapsyoghurt

Igår gjorde jag ett nytt försök med den billiga och politiskt korrekta sejen. Jag tittar alltid pliktskyldigast på den och försöker få mig själv att tro att jag överväger den, men i slutändan bortprioriteras den alltid till förmån för sina utseendemässigt fördelaktigare rumskamrater. I själv verket är det ju inget fel på smaken - det är en väldigt mjäll och fin firre - men man vill kanske... Piffa upp den en smula. Klä om den. Panera den, till exempel. Och omge den med extra goda tillbehör.

Panerad sej med ugnsstekt örtpotatis, fänkålssallad och senapsyoghurt

2 personer

Panerad sej
250 g sejfilé
1 dl ströbröd
Smör

Skär sejfiléerna i portionsbitar, salta och peppra dem och vänd dem i ströbröd. Stek dem gyllene i smör, någon minut på varje sida.

Ugnsstekt örtpotatis
10 små potatisar (delikatess)
1 rejäl knippe timjan (eller annan färsk ört du gillar)
2 msk olivolja
Flingsalt

Sätt ugnen på 225 grader. Skrubba potatisarna (om de inte redan är tvättade) och torka dem. Lägg dem tätt i en form och häll över olivolja. Vänd runt ordentligt. Stek dem i 20 minuter i ugnen. Ta ut formen, repa över timjan eller andra örter - snåla inte! - och salta. Ta lite hackad vitlök också om du är sugen. Vänd runt allt igen. In i ugnen i 10 minuter till.

Fänkålssallad med limedressing och parmesan
1 fänkålsstånd av lagom storlek
1/2 dl hyvlad parmesan
1 lime
2 msk olivolja
1 tsk flytande honung

Pressa saften ur limen och blanda den med olivoljan och honungen till en dressing. Smaka av med salt och peppar. Putsa bort fula fläckar från fänkålen, skär av den grövsta delan av roten, halvera den på längden och skiva den så tunt du kan med en vass kniv (också på längden). Om du hyvlar eller använder mandolin blir den lite väl tunn; vi vill ha lite krisp kvar i den. Blanda med dressingen och strö över parmesan. Lite extra svartpeppar är alldrig fel.

Senapsyoghurt
1 dl matyoghurt
1 msk dijonsenap

Blanda de tu. Smaka av med salt och peppar.

Veckans höjdpunkt: Friterad banan med glass

Min bror har av någon anledning seriösa problem med att bjuda in mig.
Det ska vara så fint och uppstyrt allting tror han, som om jag vore Årets kock eller nåt, så alla andra får komma men inte jag. Hur rättvist är det? Alltså gjorde jag och svägerskan en kupp och stod redan i deras kök med middagen i ugnen när han kom hem från jobbet igår. Barn och "delikatesskänsliga" svägerskor röstar för enkel mat utan för mycket krusiduller, så vi höll det hela simpelt men rustikt.

En fet Bjärekyckling stektes i ugnen vilandes på skivor av citron, insmord med smör och salvia och omgiven av hela vitlökar, morötter, fänkål och steklökar, badandes i vitt vin. Potatispuré till det (något klistrig för min smak, men mitt i alltihop skulle deras fina ungar läggas och då blir det ju som det blir) samt en sås gjord på skyn och lite grädde. Till förrätt en enkel sallad med riven mozzarella, avokado, senapsdressing och stora krutonger av rågbröd som simmat sig krispiga i rapsolja och vitlök.

Godast var dock inte något av mina bidrag till middagen, utan broderns genidrag:
Friterade bananer med glass.
Jag ÄLSKAR friterade bananer med glass. Jag kan banne mig gå på kinakrog och tvinga i mig allsköns skabbigheter bra för att få äta dem efteråt. Igår fick jag för första gången (men inte sista) skönja beviset på att de inte nödvändigtvis måste föregås av Bi' me' lö:

Friterade bananer med glass

1 pkt frityrsmetmix (ska finnas i vanliga mataffärer)
eventuellt 1/2 dl socker
2-4 bananer (beroende på craving)
1/2 liter olja att fritera i, t ex raps
Glass
Ljus sirap, eller pannkakssirap

Blanda ihop frityrsmaten enligt anvisningarna på förpackningen. Man kan givetvis göra egen - det är enkelt - men att köpa färdig är ju trots allt ännu enklare. Söta smeten med lite socker om den är osötad, det blir mycket godare. Hetta upp oljan i en kastrull till ca 180 grader, eller kolla med en ljus brödbit; den ska bli gyllenbrun ganska snabbt men inte svart. Skär bananerna i fyra delar; en gång på mitten, och varje halva en gång på längden. Doppa dem i frityrsmeten och släpp försiktigt ner i oljan, bara ett fåtal i taget. Lyft ur med en hålslev när de är gyllene och frasiga och låt rinna av snabbt på hushållspapper. Lägg upp två var (minst!), häll över sirap och servera varma med vaniljglass. Visst - röd velour, mörk panel, lampetter och draktavlor ingår inte, men smaken är bannemig densamma. Jag dreglar bara jag tänker på det.

Världens godaste kladdkaka i muffinform

Jag sa ju att jag inte kunde baka. Men lyssnade ni? Icke. "Det är bara att följa recepten", hävdade till exempel Maria E i en kommentar - och vips! så blev jag inspirerad. Här skulle bakas! Spanade in vad jag hade hemma, tittade igenom Mia Öhrns fina Mitt eget café (Parasoll) och bestämde mig för hennes chokladbakelser med jordgubbar. Receptet var för 12 stycken, och på bilden vilade chokladen så fint i en supersöt muffinform och kröntes av mjuk vaniljkesella och vackra jordgubbar. Jag hade bara större och fulare formar hemma och bestämde mig för att göra hälften så många men dubbelt så stora chokladbakelser istället. Vad är det värsta som kan hända, liksom? Jag föreställde mig lika fina men något kladdigare bakelser.

Gjorde smeten och skjutsade in dem i ugnen i den rekommenderade kvarten. Ha. Det hade förvisso bildats ett lock, men riktigt så kladdigt ville jag ju inte ha det. In i fem minuter till. Tio. Ut igen. Ser bra ut! Svalnar en stund och poff, och så sjönk härligheten ihop; i de vackra locken gapade ett hål som visade den till synes oberörda chokladsmeten därunder. What the ...? In igen, en bra stund. På undervärme enbart. Ut igen, skeptiskt granskande, in ett par extra minuter och så till slut det för mig karaktäristiska "Det var väl själva FA-AN" följt av ett uppgivet "Baka schmaka".

När syster och svåger glupskt satt i sig min tagliatelle och köttfärssås (svågers kommentar om köttfärssåsen: "Vad gott det ser ut! Eller ja, det ser ju inte så gott ut, det skulle ju lika gärna kunna vara en kastrull med kräk") ville de prompt smaka chokladbakelserna jag bakat till dem. Eller försökt baka. Och de var HIMMELSKA. Kan inte kalla dem annat. Knapriga på utsidan och riktigt kladdiga och sega inuti, precis som Mia beskriver dem. Trots min ugnsmisshandel hade jag lyckats, trots allt. Jag serverade dem som de var med lite pudrad florsocker på, och på sidan lite kesella blandad med frysta lingon och vaniljsocker.

Gör dem, gör dem, gör dem! Bjuder på Mias recept här, tillsammans med rådet att spana in resten av boken. Och hörni - gör som hon skriver. Följ receptet. Det ska jag göra nästa gång.

Chokladbakelser med jordgubbar (Recept: Mia Öhrn)

Bakelser:

100 g smör
2 ägg
2 1/2 dl strösocker
1 1/2 dl vetemjöl
1/2 dl kakao
1 1/2 tsk vaniljsocker
1 krm salt

Fyllning och dekor:

250 g kesella vanilj
färska jordgubbar

Smält smöret. Vispa upp ägget lätt tillsammans med sockret och rör ner det smälta smöret. Blanda de torra ingredienserna och rör ner i äggsmeten. Rör ihop till en jämn smet och skeda upp smeten i mazarin - eller muffinsformar. Grädda i mitten av ugnen i 175 grader i knappt 15 minuter. Bakelserna ska fortfarande vara lite kladdiga. Låt svalna. Ibland faller bakelserna ihop ganska mycket, men det gör ingenting. Toppa varje bakelse med en klick kesella vanilj och skivade jordgubbar. Njut!

Bara till mig - vinägerlax med sötpotatis

Jag är en sucker för vinäger. Balsamvinäger kan jag i stort sett dricka från flaskan, och inte är jag en snobb heller - Zetas extra lagrade duger fint. Ett favoritmellanmål är bitar av god parmesan som badar i en liten skål med vinäger; först äter jag upp all osten och sedan häller jag skamlöst i mig badvattnet. Med små ostsmulor i. Vet inte hur bra det är för magen men gott är det! Hittade den här bilden från en ensam-middag jag längtar tillbaka till lite nu.

Vinägerlax med sötpotatis

1 portion

1 portionsbit laxfilé
1 liten sötpotatis
1/2 rödlök
Torkad timjan
Olivolja
Salt och peppar
Balsamvinäger

Sätt ugnen på 225 grader. Skala sötpotatisen och skär den i små tärningar. Lägg den i en form med grovhackad rödlök, strö över någon matsked torkad timjan. Lite olivolja på det, blanda om och så skjuts in i ugnen. Ca en kvart borde vara lagom, om tärningarna är små. Befria laxbiten från eventuellt skinn, salta och peppra den. Häll ett par matskedar balsamvinäger i en teflonkastrull modell mindre - du ska ha ett tillhörande lock - och låt koka upp. Lägg i laxen, sänk värmen till lägre medel och lägg på locket.

Vänd på laxen efter någon minut. Det behövs inte lång tid eftersom laxen ångkokas i vinägern samtidigt som den steks - håll koll så att den bara blir precis klar! Det tar bara ett par minuter. När laxen fortfarande är lite, lite rosa i mitten blir den jätteglad av att tas från värmen och vila en stund, medan du öser upp din fina sötpotatis. Laxen på och den ihopkokade vinägern ringlad över härligheten - klart! Lite crème fraiche blandad med vitlök och hackad gräslök är förmodligen jättegott till för den som behöver lite kräm, men det funkar fint som snus utan.

Snabb och vild pasta med panna

Slänger in den här vilda rackaren för att jävlas med era lunchlängtande smygkurrande måndagsmagar. Jag hade Lillan på besök förra veckan och det var något snabblagat, soffvänligt och värmande som eftersöktes. Lillan är dessutom väldigt kräsen utan att låtsas om det; "Nej nej, det spelar ingen roll vad vi äter", kan hon lova, och sedan hänge sig åt en tirad av försiktiga krav och villkor: "Fast kanske inte lax, det åt jag igår. Och jag gillar ingen annan fisk. Och kyckling vill jag inte ha, blä. Något nyttigt kanske, fast ingen sallad. Alltså, det får ju gärna vara pasta, men inte med fyra liter grädde liksom". Ja, ni fattar ju. Jag gnuggade mig trött i tinningarna och körde en riktig fuskpasta med hjälp av Arla Köket Viltpanna.

Snabb och vild pasta med panna

2 stooora portioner

2-3 portioner pasta, vi använde tortiglioni
1 gul lök
100 g skogschampinjoner
Smör eller olja
1 pkt älg-, ren-, eller viltmästarskav
1 burk Arla Köket Viltpanna
1 bra skvätt sherry
1 dl frysta lingon
1 dl hackad persilja
Salt och peppar

Koka pastan enligt instruktionerna på förpackningen, men ta av en eller ett par minuter på den rekommenderade koktiden om du vill ha pastan något al dente. Skär champinjonerna i bitar och hacka löken, fräs dem var för sig i lite smör eller olja och lägg i en kastrull. Fräs skavet enligt anvisningarna på förpackningen och ös ner i kastrullen. På med viltpanna och sherry och låt koka ihop ett par minuter. I med lingon och hälften av persiljan och låt koka en minut till. Smaka av med salt och peppar. Blanda med pastan, lägg upp i skålar och strö resten av persiljan överst. Mums. Tyckte Lillan också.

Syrlig pasta med kapris och vitlök

Fluffiga snöflingor är vackrast att se genom en fönsterruta; för att bespara mig åsynen av slasket de förvandlas till när de når marken lät jag bli att gå och köpa lunchmat och körde en kylskåpsrensning istället. Gott.

1 person

1 portion spaghetti
1 liten röd lök
2 klyftor vitlök
Olivolja
3 soltorkade tomater i olja
1 msk kapris
1 msk balsamvinäger
1 tsk dijonsenap
1 dl vatten
1 tsk grönsaksfond
3 msk philadelphiaost; jag hade vitlök- och örtsmak på min
Svartpeppar

Koka pastan enligt anvisningarna på paketet, men ta gärna bort någon minut från koktiden. Skala och klyfta rödlöken, skala, krossa och skiva vitlöksklyftorna tunt. Fräs dem i lite olivolja i en liten kastrull tills de mjuknar. Strimla tomaterna och lägg dem i kastrullen tillsammans med resten av ingredienserna. Låt koka ihop en stund, smaka av med svartpeppar och blanda ordentligt med den nykokta pastan.