onsdag 24 oktober 2012

Life savers för lunch på 10 röda

Mobilbild nu igen. Sorry. 
Alltså, syltlök är ju förjäkla fint. Jag vet knappt vad det är (vad är det för lökar liksom? De är ju så SMÅ!), men jag gillar dem. Äter dem som godis. Och jag som jobbar hemifrån och gör min egen lunch varje dag - utan undantag en pasta, men den ska vara nyttig - har ett par säkra standardkompisar i kyl och skafferi. Syltlök är en av dem. Sambal oelek en annan. Philadelphiaost en tredje. Normalt har jag rätt svårt för lightprodukter (trots att jag ständigt har koll på vikten, som med jämna mellanrum skenar iväg som en spattig vildåsna på uppåttjack) men lätt-philly funkar fint i matlagning tycker jag. Roligare än lätt crème fraiche i alla fall, vars existens jag har svåra problem med att berättiga. And don't get me started on minivarianten. Vad ska man HA den till?!

Anywhoo, dagens lunch är väldigt typisk, en perfekt superenkel kombo av syrligt och hett, och jag hade kunnat äta hur mycket som helst. Såsen svänger du ihop medan pastan kokar och det hela är klart på tio röda. Alla fusk-ingredienserna bör finnas i var latmans hem från början.

Pyttes alltid-i-kylen-pasta, för 1 person

Man kokar alltså upp vatten till sin pasta. När man lagt i pastan tar man en kastrull eller liten panna och slänger i en halv ask körsbärstomater som man skurit i kvartar (den som vill har lite olivolja i pannan, men jag kör utan). På med lite hackad vitlök (fryst direkt ur asken, givetvis) och en generös mängd syltlökar, fräs samman en liten stund och häll sedan på ett par små slevar vatten från pastakoket (stärkelserikt, vilket gör att såsen tjocknar en aning utan att man behöver reda) och en halv tesked sambal oelek. Släng i en näve strimlad basilika också, och ett par matskedar philadelphia light. Rör ihop, smaka av med salt och svartpeppar och blanda med nykokt pasta. Lite mer färsk basilika och peppar på toppen. Sådärja!

lördag 13 oktober 2012

Rödbetskräm och vitlöksdoftande blomkålspuré FTW

Hade bara en mobilbild, men det får duga!
Jag kan minsann också vara lite tjusig när jag känner för det! Dock utan att göra avkall på det enkla. För det här kanske ser lite avancerat ut, men det är det faktiskt verkligen inte. Däremot var det förbannat gott. Jag hittade rökt fläskfilé på Coop - lite väl rökt, visade det sig, men det var gott ändå - och bestämde mig för att göra några piffigare tillbehör än den vanliga salladen.

Först och främst: en rödbetskräm. Jag kokade 4 rödbetor tills de var helt mjuka. Skalade under rinnande kallt vatten. Mixade helt slätt med en större nypa socker och en generös klick smör. Smakade av med salt och peppar. Klart!

Vidare till en vitlöksdoftande blomkålspuré: Jag fräste två finhackade schalottenlökar och en finhackad vitlöksklyfta i lite smör. I med ett halv blomkålshuvud brutet i mindre buketter, och fräste en stund till. På med 1 knapp dl vatten, en skvätt vitt vin och någonstans mellan 1 och 2 dl vispgrädde. Kokade tills blomkålen var mjuk. Silade men sparade grädden, spädde med den medan jag mixade slätt, och smakade av med salt och vitpeppar. Klart!

För att få lite krisp gjorde jag en sallad på supertunna skivor fänkål blandade med tunna skivor päron. Dressade det hela med citron, olivolja, en nypa socker, salt och svartpeppar. Som en oväntad liten krona på verket strödde jag över vitlöksgroddar, som jag också hittade på Coop, men lite parmesan hade inte heller varit fel. 

Servera rejält med gott kött till de här grejerna. Jag körde som sagt på rökt fläskfilé till men det skulle funka super med några fina bitar fisk, helstekt lamm- eller viltfilé, eller kanske ett ankbröst. Jag längtar redan till nästa gång jag får möjlighet att köra kombon. 

fredag 12 oktober 2012

Flytta på dig din gamla OS-medaljör, finförfattare coming through!

I ärlighetens namn kunde jag inte bry mig mindre om Nobelpriset i litteratur. Jag har aldrig hört talas om Mo Yan förrän nu - jag har förmodligen inte läst en enda bok vars upphovsman vunnit några sofistikerade priser. Han är säkert värd sin vikt i guld, Mo Yan. Liksom de andra Nobelpristagarna. Därför får han framsidorna på både huvuddelen och Kulturen i dagens SvD.

Men det svenska kocklandslaget, med sin helt otroliga supermegaprestation i matlagnings-OS i onsdags - guld i alla kategorier, vilket gör dem bokstavligen rekordbäst i världen på att laga mat - var är deras framsidor? Jag hittar inget i gårdagens tidning, dagen efter segern. Idag hittar jag en liten notis i köksdelen. Ursäkta språket, men WTF?! Måste man spela fotboll eller skriva djuplodande böcker för att få lite schyssta grattisrubriker i det här landet?

4 guldmedaljer i OS. Det är i ärlighetens namn helt j***a otroligt. Vi är inte bara världsbäst i matlagning, utan totalt utklassande överlägset utan konkurrens tveklöst världsbäst, och det är tydligen inte värt mer än en sketen notis undangömd i Köket-delen. Fast jag har kanske inte läst tidningen tillräckligt ordentligt. Jag hoppas det. Jag hoppas att det finns en gömd framsida där i tidningshögen någonstans, tillägnad våra guldmedaljörer, för det förtjänar de. Minst lika mycket som han som enligt de lärde skrev några riktigt bra böcker.

Bilden är lånad från Norstedts. Fotograf: Per Erik Berglund/Znapshot