En grön pasta för den som längtar

Nu låter det ju som att jag sitter och längtar efter grönt hela dagen men så är det tyvärr inte. Jag är gravid i vecka 26 och tänker mest bara på kött. Kött, fett och socker. Grönsakerna som jag de senaste åren - med glädje - låtit ta allt större plats på tallriken ligger plötsligt och blir sorgsna i kylen istället för att lysa upp min tillvaro som vanligt. De stirrar besviket ut på mig från sina fängelsehålor i plastlådorna längst ned i kylen som om de ville skrika "DU BORDE HA ÄTIT MIG FÖR TVÅ VECKOR SEDAN! NU ÄR JAG GAMMAL OCH TRÖTT OCH RYNKIG OCH FUL OCH DET ÄR DITT FEL!"
De har all rätt att vara arga på mig.
I hopp om att nästa vecka kommer bli en bättre vecka (det sista som lämnar en är hoppet och enfaldigheten) anländer nya ekolådor till dörren som vanligt med nya, fräscha, peppade frukter och grönsaker som inte anar ont ens när de ser de gamla kastas i soporna. De nya är fulla av entusiasm i ett par dagar och sedan fattar de också vart det barkar. Det är väl någon gammal kvarglömd vitlöksklyfta i lådan som berättar för dem.

Ibland tar vi ett ryck, som i morse då Christian och barnen gjorde en stor kanna juice på diverse frukter, gurka och ingefära. Och nu till lunch stillade jag min väldiga längtan efter ädelost (man får bara äta ädelost om man hettar upp den, hälsar vän av gravidordning) med en god vegopasta. En hel del grönt fick jag i mig på köpet och tacksam som jag är över att det var så gott tänker jag öppna kylskåpet och dyrt och heligt lova de nyanlända grönsakerna ett värdigare slut än sina föregångare. Jag hoppas att jag inte ljuger, men man vet aldrig. Vi gravida är ju så oberäkneliga.

Snabb vegopasta med ädelost, mangold, haricot vertes och purjo

2 personer

2 portioner pasta
100 g haricots vertes
100 g mangold eller spenat
10 cm purjolök
1 vitlöksklyfta
1 msk olivolja
50 g ädelost
Några matskedar färskost eller crème fraiche, om man vill ha lite mer krämig sås

Koka upp saltat vatten till pastan. Skölj och strimla under tiden mangolden grovt. Ansa haricots vertsen och skär dem i bitar, ca 2 cm långa. Strimla purjon. Skala, krossa och hacka vitlöken. Smula ädelosten. Koka pastan. Hetta upp olivoljan i en stekpanna medan pastan kokar. fräs bönbitarna i någon minut tills de får lite färg. I med purjo och vitlök och fräs någon minut till på något lägre värme. I med mangold eller spenat och fräs ytterligare en minut, tills allt mjuknat. Smula i osten och skeda på några matskedar av kokvattnet från pastan. Rör eventuellt ned lite färskost eller crème fraiche och rör tills osten smält och allt är varmt. Salta och peppra och blanda med den nykokta pastan. 

Mer än tillfälligt avbrott?

Min status på Facebook var för några dagar sedan "Man kan säga som så att lyset är på på men nej, det är ingen hemma idag heller", och det är så det ständigt känns i köket nuförtiden. Höggravid, stånkig och trött steker jag någorlunda entusiastiskt upp ett par falukorvsskivor till makaronerna men att laga en ordentlig middag med saker som till exempel växt i naturen eller enligt naturliga metoder hjälpts till existens övergår fullständigt min förmåga. Mackor is the shit och riktig mat plötsligt ett hinder som gjort för att undvikas helt. Om inte någon bjuder mig på den förstås (tack Linus & Anna, Johan & Maria, Louise & Johan, Helena & Kristofer och ni andra som sett till att jag ätit något gott alls under den här graviditeten).

Med detta vill jag förklara om än inte ursäkta bristen på recept och action här på Pyttes. Förhoppningsvis kommer inspirationen tillbaka så småningom, inte som nu i form av små glimtar varannan månad utan i ett ständigt och generöst flöde. Tills dess ber jag om överseende. Och hoppas att folk fortsätter bjuda mig på mat. Föga förvånande är det inte aptiten det är fel på...

Syrlig lax för de känsliga

Jag älskar lax och äter den minst en gång i veckan, men sedan ungefär mitten av min graviditet har jag fått seriösa problem med fisk. Och lax i synnerhet. Plötsligt känns den liksom kvalmig och lukten när den tillagas är klart frånstötande. Gravad och rökt lax blir jag fortfarande sugen på, men de varianterna ska man ju undvika som gravid. Kokade in lax häromdagen, och det visade sig vara en riktig hit. Syrligheten från ättikan tog bort jolmigheten från den mjukt stekta lax jag normalt älskar, och smaken av kryddpeppar och lagerblad känns välkommet fräsch. Inkokt lax ligger ju normalt och svalnar i lag över natten men igår provade jag att koka laxen i lagen och äta den varm och det var precis lika gott.

Varm "inkokt" lax för otåliga

2 tjocka laxkotletter, eller laxfiléer

Lag:
1/2 liter vatten
2 msk socker
1 tsk salt
1 msk ättiksprit, 12%
5 vitpepparkorn
5 kryddpepparkorn
1 lagerblad

Koka upp ingredienserna till lagen och låt den koka ihop i fem-tio minuter. Lägg i laxbitarna, lägg på ett lock och låt sjuda i 4-5 minuter beroende på tjocklek. Ta av kastrullen från plattan och låt stå någon minut eller två. Servera med nykokt färskpotatis, vitlöksfrästa ärtor med spenat och en kall sås på gräddfil, dill, balsamvinäger, dijonsenap och en dutt honung. Yum yum.