Helgnöje - "baka" en fusktårta med kidsen

Okej, ni vet ju hur jag känner för bakning. Inte alls. Det är inte min kopp te. Men min dotter (det är inte hon på bilden; det här är hennes urtjusiga kusin) är 3 år och ÄLSKAR tårta. Mer än något annat. Om den dessutom är rosa, då finns det liksom inget vackrare för henne.

Alltså. Om man har en unge som älskar tårta (alla som har barn, räck upp en hand) och om man inte tycker att det bör råda evigt sockerförbud i hemmet (vi kan väl låtsas att det är lördag?) och om man inte älskar att baka (nej, hela Sverige bakar faktiskt inte alls) men om man vill hitta på något roligt att göra med sitt barn - då är det här en suverän tårta. Det går tillräckligt snabbt för att ungen ska kunna fokusera hela vägen (jag tror vi gjorde vår på ungefär sju minuter) och den blir faktiskt god. Om man gillar tårta. Och det gör man ju.

Fuskiga rosa tårtan

12 bitar

Gå till affären och köp precis allt som behövs för att göra tårtan med minsta möjliga ansträngning. Det blir inte den billigaste tårtan i världshistorien, men det kan ju vara värt slantarna för nöjets skull. Du behöver:

1. 1 förp. färdiga tårtbottnar (en kaka i tre delar)
2. 5 dl vispgrädde
3. 1 burk god sylt, vi valde hallon/rabarber
4. 1 kartong frysta hallon (vi använde ungefär hälften)
5. 1 burk kesella vanilj
6. 1 rosa tårtlock (beroende på barnets smak, förstås)
7. 1 förpackning dekorationer (min tjej gillar givetvis rosa blommor, vad annat)
8. Eventuellt lite florsocker
9. Om du är på det humöret: tårtpapper och ett fint snöre

Gör så här: 

Tina dina hallon. Vispa grädden. Ta ca en fjärdedel av grädden och lägg den i en bunke. Vänd ner hallonen. Så, nu är alla förberedelser klara, bara att börja montera! 

På tårtbotten nummer ett lägger du hallongrädden. På med tårtbotten nummer två, på vilken du breder ett lager sylt. Smeta över hela burken med kesella ovanpå sylten. På med tårtbotten nummer tre, vilken föräras resten av grädden i dess enkla vispade form. Tårtlock ovanpå kalaset - försiktigt! - och nyp in kanterna och dutta så fint du kan. På med dekorationer och pudra med florsocker innan servering. Kanske ett snöre om också. Tadaaaaaaa!

Frysta finkärnor

Men allvarligt, hur bra är det här då?! Jag har inte testat ännu, men jag upptäckte dem just i frysdisken (säkert sent ute, men ändå) för 20 spänn och kommer bli så jäkla glad om de är okej. Numera är ju granatäpplen inte lika dyra att köpa i butik men kvaliteten är helt klart varierande och jag tycker att de är svåra att bedöma på utsidan. Så om de går att strössla direkt från ett paket och håller en schysst standard - då har jag en ny snabbfavorit i frysen lika uppskattad som färdigskalade edamame och finhackad chili.

Det var bara det. 

Plan C. När man vill vara lite bättre men inte hinner.

Ni vet såna där gånger då man vill vara lite bättre än man är? Återträffar är givna sådana tillfällen. Och arbetsintervjuer. Och första gången man hoppar i säng med någon. Då vill man vara lite roligare/smartare/snyggare/mer framgångsrik/bättre utrustad. Och när man blir inbjuden till fika på dotterns nya förskola med uppmuntran att ta med något ätbart? Då vill man tydligen också vara lite bättre än man är. Det visade sig i fredags.

Jag hade TÄNKT göra en fantastiskt god citronmoussetårta med oreobotten, toppad med ett tjusigt lager citrongelé. Ungefär tre timmar innan fikat skulle börja insåg jag att det inte skulle bli något med det lilla projektet. Plan B var att köpa en citronmuffinmix, baka "egna" muffins i söta prickiga formar och toppa med en hemmagjord frosting. Och nej, jag har aldrig gjort egna så kallade cupcakes, ni känner mig bättre än så. Varför heter det egentligen cupcakes? Blir de liksom godare och finare på engelska?
Anywhoo.
Jag går till affären glad i hågen och inser där att inte f*n kommer jag hinna göra några j*a mix-muffins heller. Men jag tänker INTE sjunka så lågt som till att ta med mig en ask Mums-Mums. Det GÖR jag bara inte. För jag vill ju vara lite bättre än jag är, om ni minns.

Plan C framträder ur den desperata mammahjärnans dunkla vrår. Aha! Färdiga muffins - med egen topping. Så där ja. I kakhyllan finns påsar med små söta citronmuffins - tio per påse, jag tog två. Gick hem och blandade 200 g naturell philadelphiaost med 1 dl lemoncurd riktigt ordentligt. Lät stå i kylen en stund och fyllde en spritspåse. Ställde muffinsraringarna i en låda, spritsade på citronosten och toppade kalaset med oreokexsmulor (ca 3 kex gick åt; jag skrapade bort det vita, lade kexen i en påse och bankade loss lite). Kom till fikat, något sen. 60 barn med tillhörande föräldrar, och tittade man på de uppdukade bufféerna var jag inte den enda som velat vara lite bättre. Och de andra - med sina fantastiska bullar, sandwichar, hemmagjorda prinsesstårtor och mördegskreationer - de var nog lite bättre på riktigt. Men mina 20 muffins (förlåt, cupcakes) tog slut på ganska exakt 1 minut. Så det så. 

Amorös fisk på 12 röda

Jag är verkligen en ganska lat person. Jag fattar inte hur de som glatt och peppat arbetar sig igenom livet är skapta; jag måste ha varit väldigt rik, mäktig och bortskämd i mitt tidigare liv. Eller så kanske jag var en mussla eller något annat djur som liksom inte har så värst mycket för sig. Hur som haver blir det extra mycket fusk i hushållet nu sedan vi blev välsignade med stjärna nummer två. Ni ska se våra golv - det är så långt ifrån välstädat att det närmar sig en ren motsats, faktiskt. Jag rodnar när jag tänker på det. Kunde jag skulle jag förmodligen ge mig själv sparken från familjen, så lat är jag. Men det kan jag ju inte, som tur är!

Många skyller på tidsbrist när de tar till halvfabrikat och småfula snabblösningar, men egentligen beror det ju på lathet. Det tar inte längre tid att ugnssteka en fisk och göra en sallad under tiden än det tar att steka frysta köttbullar eller fiskpinnar. Men man orkar inte alltid vara duktig och ugnssteka en fisk. Den ska ju kryddas och det ska piffas och duttas och hållas på. Nå, latheten är fuskpiffets moder!

Jag köpte en förpackning Pasta Amore från Ridderheims (faktiskt - jag köpte, även om jag inte tillhör de duktigt korrekta bloggare som tackar nej till produkter utan gärna provsmakar saker även om de sällan hittar vägen hit till bloggen), den med bacon, soltorkade tomater och tryffelsmakande champinjoner. Alltsammans badade i olja. Jag hällde alltsammans över två stora, goda fiskfiléer - minns inte vilken sort det var nu, men något slags flundra gissar jag), saltade och pepprade och skjutsade tillsammans med lite cocktailtomater in i 200 grader varm ugn i 10 minuter. Pressade lite citron över när det var färdigt och serverade till sallad från påse och färska, kokta gröna bönor. Riktigt gott faktiskt och tog tio minuter plus två minuters förberedelse att göra. Beats fiskpinnar i alla fall...

Fusk på burk som kallas Tikka

Hellre än att inte skriva något alls får jag väl berätta om min väldigt banala lunch. Den bestod i stort sett av vad jag brukar äta till lunch, vilket är lax, kött, kyckling eller halloumi samt föga varierade grönsaker. Den här gången var jag dock crazy nog att hälla en burk färdig Tikka Masala-sås över alltihop (jag vet inte vad som tåg åt mig, faktiskt). Det smakade mest texmex vilket var en stor besvikelse för mig (läs om mina känslor för smakkonceptet här) men det var ändå lite, lite roligare än min lunch brukar vara. Och när jag hade skvätt färsk lime och strött hackad koriander över det hela var det inte så tokigt faktiskt.

För er som blev sugna (eftersom jag sålde in rätten så väldigt bra) består tallriken av tärnad halloumi, gul lök i stora bitar, grovt skuren röd paprika och bitar av zucchini, allt fräst i lite olivolja. Sedan hällde jag på en halv burk sås och lite vatten, lätt puttra någon minut, och så avslutade jag med tidigare nämnda lime och koriander. Helt okej.

Fredagsm*s på mitt sätt

Släng er i väggen era gamla taconördar, så här ska man äta på fredagkvällar (nej, tvinga mig inte att säga fredagsmys, jag vägrar, jag vill inte, jag blir ledsen, jag skrumpnar ihop och vill bara bli en taco själv och aldrig komma ut från mitt trista lilla skal).

Jag var sent ute den här fredagen och hittade ingen hummer, vilket var vad jag var ute efter - jag har upptäckt att två amerikanare med en skål majjo som enda tillbehör blir billigare än vilken annan finmiddag som helst i stort sett. Släng på en flaska finbubbel och du har vrållyx för under femhundralappen.

Anywhoo. I brist på hummer tager du en bräda och fyller den med det du lyckas skrapa ihop på Prisextra: varmrökt lax, rökta och vanliga räkor, gravlaxsås, aioli, lättkokt sparris, lufttorkad skinka, melon, fin parmesan och vällagrad balsamvinäger. Jamensedärja, en finplanka!

Syrlig lax för de känsliga

Jag älskar lax och äter den minst en gång i veckan, men sedan ungefär mitten av min graviditet har jag fått seriösa problem med fisk. Och lax i synnerhet. Plötsligt känns den liksom kvalmig och lukten när den tillagas är klart frånstötande. Gravad och rökt lax blir jag fortfarande sugen på, men de varianterna ska man ju undvika som gravid. Kokade in lax häromdagen, och det visade sig vara en riktig hit. Syrligheten från ättikan tog bort jolmigheten från den mjukt stekta lax jag normalt älskar, och smaken av kryddpeppar och lagerblad känns välkommet fräsch. Inkokt lax ligger ju normalt och svalnar i lag över natten men igår provade jag att koka laxen i lagen och äta den varm och det var precis lika gott.

Varm "inkokt" lax för otåliga

2 tjocka laxkotletter, eller laxfiléer

Lag:
1/2 liter vatten
2 msk socker
1 tsk salt
1 msk ättiksprit, 12%
5 vitpepparkorn
5 kryddpepparkorn
1 lagerblad

Koka upp ingredienserna till lagen och låt den koka ihop i fem-tio minuter. Lägg i laxbitarna, lägg på ett lock och låt sjuda i 4-5 minuter beroende på tjocklek. Ta av kastrullen från plattan och låt stå någon minut eller två. Servera med nykokt färskpotatis, vitlöksfrästa ärtor med spenat och en kall sås på gräddfil, dill, balsamvinäger, dijonsenap och en dutt honung. Yum yum.