måndag 24 augusti 2009

En hatad fiendes väg till mitt kök

Nu tänker jag våga mig på något riktigt kontroversiellt. Gå mot strömmen, vara obekväm, smutskasta något älskat, visa mig opatriotisk och helt föraktfullt och skamlöst vända ryggen åt det allra heligaste ursvenska. Jag tänker blotta min hals och stolt visa ändan mot etablissemanget, och jag ska stå beväpnad med en hemsnickrad fana som skriker ut sitt ensamma budskap.
Jag tänker säga som det är.

Jag hatar Tex Mex.

Det började i högstadiet, då jag på en ny skola introducerades för något vi av någon anledning besparats under uppväxten i Jämtland, nämligen fenomenet tacos. Alla älskade dem. Utom jag. Jag tyckte att de var vedervärdiga. Jag förstod inte riktigt varför - köttfärs är gott, ost är gott, grönsaker är gott, att fylla saker med andra saker är gott - men det gick bara inte. På tacofredagarna jublade folket, och jag åt smörgås och surade förvirrat.

Och så fortsatte det. Jag uppskattar idag de mjuka och oskyldiga tortillabröden (se inlägget nedan t ex), men i övrigt har jag inget vid de till synes obegränsade hyllmetrarna med Tex Mex-produkter i butikerna att göra. För bara några år sedan kom jag till slut på att det var spiskumminen som verkade vara den största boven i det så kallat mexikanska dramat, och att det var den där förbannade salsan som ska hällas på allting som ställde till det. Super! Jag skippade salsan och åt allt det andra. Det blev helt okej, så länge man avstått från läskiga mixpåsar i köttfärsen. Men SEN då, vad hände SEN? Åh, det är nu jag blir upprörd på riktigt. Vad hände när svenskarna inte längre nöjde sig med tacos? Eller möjligtvis en fajita?
Då blev det jobbigt på riktigt.
För då blev svenskarna innovativa, gud hjälpe oss.
De uppfann tacopajen.
Och tacogratängen.
Och tacopizzan.
Tacon ynglade av sig och spred sig som en illasmakande epidemi genom köken, och väl dold i tomatsåser och under frestande osttäcken dök den nu plötsligt upp oannonserad och ovälkommen i min mun som en lömsk och skadeglad infiltratör på korståg.

Jag började misstänka en konspiration.

På Tasteline har ett recept på tacopaj fått allra högst läsarbetyg av de närmare 24000 recepten på sajten. Där kan man även hitta recept på tacosallad, tacoburgare, tacotårta (!), tacolasagne, tacofisk, tacosoppa, tacokyckling och en stycken "snitsiga tacolådan". För att nämna ett par. Ta ett hederligt populärt recept vilket som helst så finns det alltid någon som förädlat det med en förhatlig kryddpåse. Som matbloggare har jag förgrymmad insett att gjorde jag en blogg med enbart tacorecept, eller åtminstone Tex Mex-anknutna maträtter, då skulle jag ha flest besökare i Sverige på rekordtid. Jag skulle förvisso behöva dö av svält, men jag skulle vara ett populärt lik.

Idag fick jag ett pressmeddelande från Santa Maria som lanserar tre nya kryddmixer. Det inleds med orden "Tacos, tortilla och burritos! Tex Mex har blivit svenskarnas nya fredagsfavorit."
Nya?! Verkligen?
Lite längre ner i ingressen:
"Nu kan du äta tacos flera dagar i veckan." (tack vare de nya mixerna, alltså).
Nej tack, men tack ändå, hinner jag vänligt tänka innan de förfärande orden kommer:
"det moderna mexikanska köket är så mycket mer än bara fredagsmys med köttfärsfyllda tacos."
Iiiiihhh! Fredagsmys! Och DÄR sattes det en definitiv sista förseglande jättekoloss till spik i den spiskummindoftande majsmjölskistan.

Jag VET redan att Tex Mex-myshelvetet finns på andra ställen än i tacos och andra dagar än fredagar. Det finns ÖVERALLT, hela tiden! I pajer och gratänger, på pizzor och i soppor, tårtor, burgare och sallader. Och i snitsiga lådor. Och det är bra tack, vill jag uppgivet snyfta till pressmänniskan på Santa Maria. Jag vill inte ha mer nu, det räcker som det är.
Pling i lådan (nu, för bara några rader sedan) och så dyker det upp ännu ett mail där man undrar om jag vill ha produktprover.
Nej, alltså, verkligen inte, det är ingen mening säger jag ju, och nu börjar jag nästan jobba upp något slags hysteri (vilket ni märker i texten, ni har ju varit med under tiden). Som om Tex Mex-djävulen själv var ute efter mig. Jag vill svara nej tack till presskvinnan men hinner inte innan den verkliga posten tränger in genom den verkliga brevlådan, den ute i hallen. Alldeles just. Där låg ett fint, lockande illrosa bubbelplastkuvert. Gissa vad det var i det?

Japp. De hittade hit till slut. Tex Mex-kryddorna. Utan att jag fick chansen att säga nej tack. De hemliga tacoinfiltratörerna tog sig in, slugt förpackade i en trojansk häst av rosaglänsande bubbelplast. Och nu när de ändå är i mitt kök funderar jag på att ta något härligt svenskt och fredagsmysigt - typ en låda GB Big Pack eller en påse lösgodis eller en stor stark - strö en mixpåse över, lägga ut receptet, hävda att det var gott och se vad som händer. Succé, eller vad tror ni?

29 kommentarer:

Magnus sa...

Tycker inte att du har rätt att vara så elak mot tacon utan att ge ett rimligt alternativ. Måhända passar det inte med Tex Mex i alla hem men det svenska alternativet kåldolme gör inget fredagsmys.

Pytte sa...

Magnus - så lustigt, jag har hela tiden tyckt att det var tacon som var elak mot mig, inte tvärtom. Men om jag ska ge ett rimligt alternativ så säger jag... Hmm... Precis vad som helst.

Nettan sa...

Jag gillar texmex men vill ändå dö för din rätt att hata det när du gör det på ett så underhållande och briljant sätt.

Sofia sa...

Hej,

Jag håller med dig till fullo, dessa myskvällar och lättare fester där det alltid skulle och ska serveras tacos... och alla tycker: JAAAA, tacos är SÅ GOTT! Jag bara suckar, vad är grejen liksom? Och färdiga mixer???!!!

Pytte sa...

Nettan - tack, det var fint av dig att vilja dö för min rätt. Inte nödvändigt hoppas jag, men fint.

Sofia - jag har till min glädje märkt att just tacon börjar bli en ganska sällsynt bjudrätt då den helt enkelt blivit för vanlig för att folk ska tycka att det är tjusigt nog. Gravid som jag är fasar jag dock för att den ska dyka upp igen när det vankas hemmamiddagar med andra småbarnsföräldrar så småningom. Brr.

Lyxpiraya sa...

Tacopaj är den mest vidriga maträtten som finns ! Och ordet mys .

Pytte sa...

Lyxpiraya - vi är som vanligt helt överens!

Annika sa...

Tack för att du tyar bladet från munnen. Du är modig! Jag hade aldrig vågat vara så ärlig, då hade jag väl tappat halva min läsekrets (nej förresten, nu ska jag inte förolämpa mina läsare).
Jag gillar visserligen spiskummin, och jag gillar fajitas och quesadillas, men den där äktsvenska taco-vurmen, den är obegriplig.
När jag gick i skolan var det fisk med pizzasmak och pizzapaj som var skrämde livet ur mig. Men, så är jag ju också några år äldre än du...;).

Pytte sa...

Annika - well, alltså, jag vill ju hoppas att ingen blir arg på mig på allvar... Men vem vet, en dag kanske jag går utanför dörren och får en rutten tomat i huvudet. Eller en taco.

Anna sa...

Det var det absolut roligaste, mest spirituella, alldeles oemotståndligaste underbara hysteriska utbrott jag någonsin haft nöjet att läsa. TACK!!!
Innehållsmässigt? Håller med. Din uppväxt var garanterat tacoFRI. (Så är min uppväxt än, för övrigt.) Gimme five!!

Pytte sa...

Nej men HEJ mamsen! Så underbart att få så fint beröm som bara en mamma kan ge sin dotter. Tack! Och stort tack för min tacofria barndom. Puss!

Lillan sa...

HAHAHA!! Vad sjuk du är.

Ledsen för min frånvaro här - har varit upptagen med lite barnafödande - men nu är jag tillbaka på Pyttes! Vilket UNDERBART inlägg att återkomma till. Och tack för middagsinspirationen - Tacos it is!

Pytte sa...

Lillan - puh, äntligen! Din frånvaro höll på att sänka hela bloggen. Men jag vill poängtera att jag inte alls är sjuk! Det är det du som är. Som äter tacos. Ha ha.

Anna sa...

Älsklingar... Tänk att få vara här och tassa, men helst inte sänka bloggen då, nej. Moderlig närvaro är inte alltid - ähum - befrämjande för folks RYKTE, liksom... MEN jag måste få tissla. När jag läste "hinten" (eller vad i fridens dar det heter nuförtiden) på Facebook om det fasansfulla brott du skulle begått och formulerat, fick jag kalla kårar utmed ryggraden. "Jaha", tänkte jag, "hon har alltid tagit avstånd från tacos, förstår man av lilla hysterihinten här, men nu har hon FALLIT OFFER! Hon har sålt sin själ! Hon står för det rakryggat: hon har sålt sig åt TACOS, förenat sig med jubelkören, gjort avbön, klätt sig i säck och aska och försvurit sig åt den 'nya' frälsaren..." Det var med bävan jag gick in för att läsa, men beredd, förstås, att som alltid ådagalägga min gränslösa förståelse... (Men TACOS!!!) Och så genomsköljdes jag genast av den ljuvaste lättnad, ackompanjerad av rena kulsprutan till gapskratt. Jag fick mig en uppplevelse värd namnet, om man säger... Tack Pytte!! PS Vilken bra rosa fluffig present till Lillan, hehe! Nu ska jag vara tyst. Pusspuss (och fnitter, än).

Anonym sa...

ÅHHHH jag håller sååå med!!!!!! Jag hatar alla satans tacopajer etc! Det är ju inte ens en taco när det har blivit en paj, allt är helt ologiskt.
kram
/Maja

Helena sa...

Jag ÄLSKAR tacos.. och står för det, men det är ju inte så kontroversiellt förutom kanske här? På fredagar ligger tacolukten tjock över radhusghettot där jag bor :)... Och tacopaj, jajamänsan! Och gratäng..

Annika sa...

Som på beställning:
Vad sägs om tacofisk med ostgratinerat nachotäcke?

Sveriges populäraste matblogg kan ju inte ha fel...?

Pytte sa...

Mamma - puss igen!

Maja - jag antar att taco-prefixet numera åsyftar själva kryddningen (oftast från påse då) och inte det ursprungliga majsbrödet eller tacoskalet? Jag borde kolla upp hur det funkar i den där tacosalladen, till exempel.

Helena - världen är uppenbarligen full av folk som älskar tacos och alla varianter därav, och jag kan inte säga annat än att jag är avundsjuk. Jag äter i stort sett allt och är inte direkt nöjd med att gå miste om en hel matkategori på det här viset. Tex Mex skulle kunna utgöra en fjärde del i tallriksmodellen, så vanlig som den är...

Annika - oj. Jag fattar verkligen det ostgratinerade nachotäcket - det tycker till och med jag låter gott - men jag får inte till det med tacofisken därunder. Jag får inte till det med någon fisk alls, faktiskt, tacokryddad eller ej.

//SoP sa...

Åh vad jag håller med ! :-) Hittade hit via Lyxpirayan :-)

Lulle sa...

Hahaha!

B-R-I-L-J-A-N-T!!

"Fredagsmys! Och DÄR sattes det en definitiv sista förseglande jättekoloss till spik i den spiskummindoftande majsmjölskistan."

Nu sitter jag med ett leende på läpparna som får varenda passerande att undra, och bara för er här avslöjar jag att jag skrattar åt mitt eget fredagsmyskomplex (fast man får inte säga "fredagsmys" i vårt hus heller) som inte allt för sällan innefattar texmexkladd framför tv:n.

Alltså - bara du skulle få mig att outa mina egna olater på det här sättet, och göra det med ett leende i självinsiktens kranka blekhet - du är så fantastiskt bra!

Sluta ALDRIG blogga!

//Ditt största fan

Pytte sa...

//SoP - välkommen hit!

Lulle - Inte skulle jag väl sluta blogga heller, inte när jag vet att familjen tycker att jag är briljant i all min tacoaversion, he he. Du kan få mina kryddpåsar som tack för ditt fina beröm! Och använda dem på fredag...

Anonym sa...

Tack Pytte! Äntligen någon som vågar stå upp mot denna gräsliga, så kallade mat, som egentligen inte bevisar annat än att svenskar blir allt latare och inte längre orkar anstränga sig för att laga något gott och roligt på fredagkvällen. Varför inte slänga fram Billys Panpizza till allihopa medan vi ändå håller på?!
Nej, Pytte, du har rätt i vartenda upprört ord och uttrycker dem på ett sätt som får mig att skratta högt!
/Olov!

Alexander sa...

Jag håller med dig Pytte!
Men då mina smaklökar inte delar säng med mitt intellekt så faller jag allt som oftast offer för den enligt mig förkastliga gubben Tacos som på något sätt fått nycklarna till mitt allra innersta.

Pytte sa...

Olov - Billys panpizza kan jag i alla fall äta, så hellre det. Den med salami slinker ner till ett glas mjölk och en rejäl klick ketchup ibland när jag är riktigt sorgsen och tragisk. Du vet, när det bara är bristen på ork som hindrar en från att ta med den in i duschen och äta den där, hopkrupen i fosterställning.

Alexander - du ska inte skämmas för att du har en romans med gubben Tacos, han är uppenbarligen en hjälte och en kär vän i mängder med svenska hushåll. Jag önskar som sagt att jag själv haft ett mer kärleksfullt förhållande till honom - just nu känns det mest som att vi är en gammal kärring och en gammal gubbe som står och stirrar argt på varandra och önskar att vi var släkt så vi skulle ha nöjet att göra den andra arvslös. Eller nåt.

Anne sa...

Hurra for deg Pytte:) Tacoen spises over en lav sko også i Norge...den smaker syntetisk og stygt. Hurra for ekte hvitløk, pepper og chilli:) Helsa mannen...vi kommer på besøk etter familieøkningen:) klem

Fröken Dill sa...

Hysteriskt kul! Och tänk att det är så kontroversiellt att dissa tacos i Sverige. Själv gillar jag i och för sig mexikanskt, men efter att ha fått upp ögonen för alla tillsatser kryddar jag helst själv och gör egna såser.
Hälsar Dillen

Pytte sa...

Anne - kram! Jag älskar hur vissa ord helt enkelt är så mycket bättre på norska - "stygt" tycker jag var ett alldeles utmärkt sätt att beskriva hur jag tycker att det smakar. Vi rapporterar så snart vi nedkommit, vi saknar er!

Fröken Dill - om någon bjöd mig på hemkryddad mexikansk mat skulle jag gladeligen prova; det är just den färdigköpta, kryddmixstinna Tex Mex-maten jag har så svårt för. Men jag vill tro att den kanske inte fullt ut representerar hela det äkta, mexikanska köket...

JennyL sa...

Jag måste hålla med Tacos är inte roligt och varje gång man råkar säga det så blänger folk surt på en...;-)

Andreas sa...

Jag är såå med dig på denna. Santa Maria är en styggelse och "Taco-valfri-rätt" är lika upphetsande som syfilis.

Tyvärr har Santa Maria lyckats med sin marknadsföring som alla svennebananers helgmys.

Bedrövligt.