Ni vet såna där gånger då man vill vara lite bättre än man är? Återträffar är givna sådana tillfällen. Och arbetsintervjuer. Och första gången man hoppar i säng med någon. Då vill man vara lite roligare/smartare/snyggare/mer framgångsrik/bättre utrustad. Och när man blir inbjuden till fika på dotterns nya förskola med uppmuntran att ta med något ätbart? Då vill man tydligen också vara lite bättre än man är. Det visade sig i fredags.
Jag hade TÄNKT göra en fantastiskt god citronmoussetårta med oreobotten, toppad med ett tjusigt lager citrongelé. Ungefär tre timmar innan fikat skulle börja insåg jag att det inte skulle bli något med det lilla projektet. Plan B var att köpa en citronmuffinmix, baka "egna" muffins i söta prickiga formar och toppa med en hemmagjord frosting. Och nej, jag har aldrig gjort egna så kallade cupcakes, ni känner mig bättre än så. Varför heter det egentligen cupcakes? Blir de liksom godare och finare på engelska?
Anywhoo.
Jag går till affären glad i hågen och inser där att inte f*n kommer jag hinna göra några j*a mix-muffins heller. Men jag tänker INTE sjunka så lågt som till att ta med mig en ask Mums-Mums. Det GÖR jag bara inte. För jag vill ju vara lite bättre än jag är, om ni minns.
Plan C framträder ur den desperata mammahjärnans dunkla vrår. Aha! Färdiga muffins - med egen topping. Så där ja. I kakhyllan finns påsar med små söta citronmuffins - tio per påse, jag tog två. Gick hem och blandade 200 g naturell philadelphiaost med 1 dl lemoncurd riktigt ordentligt. Lät stå i kylen en stund och fyllde en spritspåse. Ställde muffinsraringarna i en låda, spritsade på citronosten och toppade kalaset med oreokexsmulor (ca 3 kex gick åt; jag skrapade bort det vita, lade kexen i en påse och bankade loss lite). Kom till fikat, något sen. 60 barn med tillhörande föräldrar, och tittade man på de uppdukade bufféerna var jag inte den enda som velat vara lite bättre. Och de andra - med sina fantastiska bullar, sandwichar, hemmagjorda prinsesstårtor och mördegskreationer - de var nog lite bättre på riktigt. Men mina 20 muffins (förlåt, cupcakes) tog slut på ganska exakt 1 minut. Så det så.
Jag hade TÄNKT göra en fantastiskt god citronmoussetårta med oreobotten, toppad med ett tjusigt lager citrongelé. Ungefär tre timmar innan fikat skulle börja insåg jag att det inte skulle bli något med det lilla projektet. Plan B var att köpa en citronmuffinmix, baka "egna" muffins i söta prickiga formar och toppa med en hemmagjord frosting. Och nej, jag har aldrig gjort egna så kallade cupcakes, ni känner mig bättre än så. Varför heter det egentligen cupcakes? Blir de liksom godare och finare på engelska? Anywhoo.
Jag går till affären glad i hågen och inser där att inte f*n kommer jag hinna göra några j*a mix-muffins heller. Men jag tänker INTE sjunka så lågt som till att ta med mig en ask Mums-Mums. Det GÖR jag bara inte. För jag vill ju vara lite bättre än jag är, om ni minns.
Plan C framträder ur den desperata mammahjärnans dunkla vrår. Aha! Färdiga muffins - med egen topping. Så där ja. I kakhyllan finns påsar med små söta citronmuffins - tio per påse, jag tog två. Gick hem och blandade 200 g naturell philadelphiaost med 1 dl lemoncurd riktigt ordentligt. Lät stå i kylen en stund och fyllde en spritspåse. Ställde muffinsraringarna i en låda, spritsade på citronosten och toppade kalaset med oreokexsmulor (ca 3 kex gick åt; jag skrapade bort det vita, lade kexen i en påse och bankade loss lite). Kom till fikat, något sen. 60 barn med tillhörande föräldrar, och tittade man på de uppdukade bufféerna var jag inte den enda som velat vara lite bättre. Och de andra - med sina fantastiska bullar, sandwichar, hemmagjorda prinsesstårtor och mördegskreationer - de var nog lite bättre på riktigt. Men mina 20 muffins (förlåt, cupcakes) tog slut på ganska exakt 1 minut. Så det så.
Inlägg
