Om jag vore vegetarian...

Eftersom jag har en så fin liten grupp på Facebook var det i förrgår en gammal skolkamrat som i perfekt kontext kunde be mig om min eminenta experthjälp. Ähum. Hon är nybliven vegetarian och behöver inspiration. Nå, då har hon ju faktiskt inte hamnat så fel som man skulle kunna tro, vill jag hävda!
Här finns gott om vegetariska rätter. Jag själv äter väldigt gärna kött, men jag har svårt för fult, billigt, ljusrött, tråkigt, trågförpackat blahabutikskött (nu pratar jag tydligen bara om rött kött, typ kossa, vilket verkligen är att göra en snäv distinktion av ordet kött, men ändå), och därmed blir det ganska sällan jag unnar mig de ganska kostsamma lyxigare alternativen. Jag är trots allt inte GJORD av pengar.
Anywhoo!

Det finns vissa saker jag anser att man bör bekanta sig med lite extra om man ska skippa biffen. Här är ett urval.

1. Ost. Vad är livet utan ost? I ett val mellan kött och ost väljer jag ost any day (jag vill bara inte välja riktigt än). Perfekt stekt halloumi, perfekt paneer, krämig mögelost, grillad brie, parmesan i stora bitar... Bättre än oxfilé. 
2. Sojabönor, eller edamame. De går att blanda med det mesta och har inte den där fadda mjöliga grejen för sig som så många andra bönor har. Gröna ärtor är också väldigt användbart.
3. Blomkålscouscous! Yay! Modern råkost. God som den är, eller fräst i olja. Jag har presenterat den ett par gånger här även om jag bara hittar ett recept just nu, och igår var det dags igen. Litet tips just for you, kompis. Och lycka till med det vegetariska livet, du gör en bra grej! 

Blomkålscouscous kylskåpsrensnings-style 2-3 personer

1/2 litet blomkålshuvud
10 centimeter gurka, ganska fint tärnad
1 liten burk majs (såna där som säljs i trepack ni vet; de rymmer kanske 1 dl lite drygt), avrunnen
1/2 röd lök, fint tärnad
1 liten bunt färsk timjan, repad om grov och annars bara finhackad
1 litet granatäpple, kärnor utbankade/utpillade i en skål - spara saften!

Dressing: 
Saften från granatäpplet
1 msk olivolja
Salt och peppar

Grovhacka blomkålshuvudet och kör det snabbt i matberedare tills det ser ut som couscous. Det går fort, håll inte på mer än 10-15 sekunder max! Rör ihop ingredienserna till dressingen. Droppa i lite citron eller vinäger om du tycker att den blir för söt, det beror lite på hur granatäpplet mår. Smaka av med salt och peppar. Vänd samman couscous med övriga ingredienser och dressingen och servera till fisk, kött eller kyckling om du vill äta kött. Vegoälskaren blandar den med god feta eller halloumi, eller gör den matigare med ugnsrostade rotfrukter.

Om att aldrig få nog

Kräftor. Okej. Vi måste prata mer om dem. Det är nog det absolut godaste jag vet. Jag brukar säga att svensk, färsk, hel hummer är det godaste jag vet (dela den i två halvor och du halverar även min njutning, av någon anledning), men kräftor är nog banne mig godare.

Mina absoluta favoriter är fortfarande de mina östergötska matbästisar (jag har berättat om dem tidigare) fiskar och kokar enligt det ultimata receptet. Jag har inte smakat deras i år - varje dag som går är plågsam - men däremot bjöd min underbara syster på underbara färskingar från Hjälmaren som tack för barnvakteri. Det var en ljuvlig upplevelse, särskilt som jag redan ätit typ tre kartonger frysta kineser i ren desperation (post-sommarfattigdom råder).

Med en annan syster delade jag igår en påse färska turkiska (Pandalus...?) som jag hittade på Wasahallen till någorlunda rimligt pris, och de var faktiskt helt okej. Lägger man till kräftskivan med svärföräldrarna måste jag ha ätit kräftor i alla fall sex gånger de senaste 2-3 veckorna. Och jag drömmer om mer. Jag måste få mer. Har ni några bra tips, där kilopriset ligger på under 300?

Midsommarfunderingar

Alltså, fabulösa bröllop i all ära, men midsommarafton är det firande som matmässigt tar all plats i fantasin just nu. Några vänner följer med oss till barndomshemmet i Jämtland och vi diskuterar förstås vad som ska ätas. Själv ska jag göra en matjestårta i år igen, den blev så förbannat god förra året. Det pratas om egna sillar (fast Christian tycker inte att man kan äta sillunch och sedan matjestårta till förrätt innan det grillade på kvällen - kom igen, hjälp mig och påpeka hur fel han har, man kan ALDRIG få för mycket sill) och egen snaps.

Tips? Något jag borde testa när det kommer till sillinläggningar och snapskryddor? Och vad äter ni själva på midsommar?

Hjälp - var finns det chocolate chips?

Det kom en läsarfråga:

Hej Pytte!

Du som är i matbranschen, jag har en liten fråga. Var kan man köpa chocolate chips i Stockholm? Inte kakorna, utan chokladdropparna som man ska ha i kakorna? Skriv gärna om du vet, är sjukt sugen på att baka.

Hej!

Jag är totalt obegåvad när det kommer till bakning, och i de flesta recept jag hittar när jag kollar runt lite används bara grovt hackad mörk choklad. Men jag skulle spana in chokladbutiker av den typen som det finns en av på Drottninggatan någonstans (minns jag rätt?) eller kanske den i T-baneplanet på Åhléns City. Eller? Har ni läsare några tips?

Vad vill ni ha?

I helgen stod vi så med vårt lilla tält på Stockholm Weekend Market, med hundar, barn, en del sol, lite hagel och en jäkla massa vind.
I själva verket blåste faktiskt alltsammans omkull i slutet av dagen, så ett bord bröts itu, faten gick sönder, nötpåsarna spreds på marken och Mariekexsmulorna klädde asfalten.

Oh well.
Shit happens.

Att försöka förbereda en försäljning är svårt - vad vill folk ha? Vad orkar vi förbereda? Vad kostar saker, kan vi göra någon vinst? Vi var nöjda med vår prestation och vårt utbud den här gången, men nästa gång vill vi förstås vara ännu bättre. Det här erbjöd vi i lördags:

• Simpel limpmacka med ost
• Simpel limpmacka med prickig korv
• Hälsomacka med rökt skinka, philadelphiaost, groddar och sallad
• Flådig lunchmacka med grillad kyckling, getostkräm och balsamicosirap
• Chokladbollar, kakor till kaffet, praliner och små nötpåsar
• Vatten, Smakis och kaffe

Nu vänder jag mig till er, gott folk - vad tycker ni att vi ska ha på bordet nästa gång? Vi är i ärlighetens namn inte typerna som ställer oss och bakar vårt eget surdegsbröd, utan tänk snabbt, enkelt och inte för dyrt. Varma rätter såsom soppa och liknande kräver extra tillstånd så det går förmodligen också bort. Men roliga mackor, lättbakade fikagrejer och bra drycker - vad tycker ni? Fram med förslag!

Bara det göttaste, tack!

Som inspirerande motvikt till alla dammiga och trista produkter som dagligen lanseras i butikerna har allas vår matälskare Lisa konstruktivt och underhållande nog gett oss en lista på det hon saknar. Stekpanneskrap och kycklingskinnsknaper är två för Lisa efterlängtade livsmedel - något vi hittar i charkdisken nästa år, kanske? Givetvis måste vi ta upp tråden här.
Ett par saker jag fantiserar om att kunna köpa:

• Översta lagret på en god lasagne.
• Mittbiten på kanelbullen.
  
• Kanterna på min systers äppelpaj.
  

Vad saknar du?

Vem fan kan laga mat?!

Igår stod Christian i köket när jag kom hem, omgiven av fräscha grönsaker och ett par kycklingfiléer. Han såg purken ut. Det hade fallit på hans lott att handla och laga mat och det var inte själva ansvaret han var irriterad över, utan den egna bristen på fantasi. Tydligen.
"Jag blir så trött på att jag inte kan laga mat", tjurade han.
Mina ironiskt höjda ögonbryn och mitt överseende småleende fick honom att modifiera påståendet till "att jag inte kan laga mat bättre". Förklaringen kom efter en ömsint och lätt smärtsam snedläggning av huvudet från min sida.

"Allt jag kan är att ta en massa goda saker och steka dem, typ", muttrade han avslutningsvis med den slokande hållningen hos någon som sannerligen är besegrad.
Jaa-HA?
Och vad kallas det då, om inte för utmärkt matlagning?
Vad krävs egentligen för att vara en sådan som kan laga mat? Vad är att kunna laga mat egentligen? Tänk på alla som går omkring därute och säger att de inte kan. Och när man frågar om de alltså inte kan läsa recept säger de att det inte alls är samma sak, för då kan man inget själv, liksom.
Nähä.
Vad måste man kunna då, som matlagningskunnig? Finns det recept man ska ha i huvudet (pajdeg-bechamelsås-köttbullesmet-frukostfrallor) eller räcker det med att ha koll på ett visst antal klassiska kombinationer (getost-rödbeta, tomat-mozzarella, lamm-rosmarin) för att kunna säga att man kan laga mat? Hur är det med våra mammor, vars högt skattade recept på söndagsstek-lasagne-inkokt lax-gräddtårta visar sig komma klippt och klistrat från Damernas kokbok från 1973?
Kan de verkligen laga mat? Egentligen?
Kan jag laga mat?
Jag säger så här:
Alla kan laga mat. För vissa är det svårare rent praktiskt (om man t ex är blind eller saknar armar), men alla kan på ett sätt eller annat.
Min man, som serverade mig vitlöks- och chiliwokade grönsaker och sallad med saftig kyckling och en senapskräm, kan det dessutom riktigt, riktigt bra.

Läsarfråga: Vilken kocktyp är du?

Vem är du i köket? Jag har lämnat våra käcka svenska tv-kockar utanför, men om du har en egen motivering till varför just du är t ex Tina, Leila eller Niklas är jag idel öra. Här är tre engelska superkändisar att jämföra sig med:

Gordon Ramsay. Du är kunnig perfektionist, extremt spattig och har alltid nära till svordomarna. Du understryker gärna dina åsikter med att kasta lämpliga föremål i soptunnan.

Jamie Oliver. Du gör enkelt, hederligt käk, är familjekär och benägen att ge all din egen mat betyget "fantastic". Livet för dig är irriterande easypeasy.

Nigella Lawson. Decilitermåttet är din fiende och att laga mat med fingrarna det läckraste du vet. Du står alltid böjd över spisen i jeansjacka och utslaget hår, och har en fäbless för att äta rester i sängen (av någon anledning började jag dra vissa paralleller med Per Morberg nu, men vi behöver ju inte gå in närmare på det).

Själv är jag en blandning av samtliga ovanstående; med min faktiskt ganska remarkabla förmåga att bränna mig kan jag vråla riktigt obscena ord i köket, jag gillar enkel och rejäl matlagning och är inte överförtjust i att använda måttsatsen. Du då?

Läsarfråga - varför är kaviar så motbjudande?

Kära läsare, i morse fick jag ett mail från Sara med följande fråga:

"Jag pratade med Lillan igår, och vi hamnade i en diskussion kring smörgåskaviar. Jag undrar om du med hjälp av bloggen har lust att reda ut varför kaviar är så motbjudande. Du kanske redan vet?"

Sara erkände vidare:

"Sen tycker jag även det är intressant med den nya randiga Kalles som är bland det godaste jag ätit men jag skulle aldrig erkänna för någon att jag äter den och jag skäms när jag står i köket på jobbet med tuben i handen. Känner alla så här?"

Den så kallade fulkaviaren, även benämnd smörgåskaviar, består huvudsakligen av saltad och oftast rökt fiskrom från torsk och sej. En vanlig tub Kalles innehåller dock även potatisflingor, tomatpuré, olja, socker, salt, konserveringsmedel och antioxidationsmedel, och den kombinationen kan ju onekligen kännas lite motbjudande. Tänk er att sprida ut de ingredienserna var för sig på en knäckemacka - hur läbbigt skulle inte det bli...? Dessutom luktar ju inte kaviar direkt som rosor och fluffiga kattungar. Själv är jag kaviarperiodare och håller med om att det känns lite smutsigt att stå där med tuben, men jag kan inte riktigt låta bli.

Nå? Varför är kaviar motbjudande? ÄR kaviar motbjudande? Borde Sara verkligen skämmas för sin älskade tub Kalles Randiga eller är det dags att höja smårgåskaviarens status? Alla har en åsikt om kaviar. Vad tycker DU?