Hur ambitiös är du?

Jag sitter och tänker lite så här på fredagsmorgonen. På hur mycket ambitiösa människor det finns. Har ni tänkt på det?
Det finns människor som är ambitiösa i sin vardag och tränar regelbundet, det finns de som lagar ekologisk och hälsosam mat till sina barn varje dag, det finns de som vädrar sina lakan. Som putsar sina skor, återvinner, bakar något från grunden när det är ta-med-bidrag-till-fikabordet-dag i skolan. Det finns de som har städdagar då de piskar sina mattor, de som gör matlådor för hela veckan, de som syr in små namnlappar i barnens kläder.
(jag är uppenbarligen inte särskilt ambitiös i min vardag, om det är de här exemplen man går på)
Och så finns det människor som är ambitiösa på jobbet. De jobbar extra, jobbar över, jobbar bättre, jobbar mer, jobbar snabbare, jobbar hårdare.
(jag kan definitivt inte skriva under som särskilt ambitiös på jobbet)
Och så finns det de som är ambitiösa i det större sammanhanget. Som gör något för världen. Det finns de som kämpar för att haven inte ska bli urfiskade. Det finns de som bygger hem för barn som aldrig haft något. Det finns människor som vågar stå upp och protestera mot orättvisor och diskriminering trots att det kan kosta dem livet. Det finns de som värnar om djur som ingen annan orkar bry sig om. Det finns de som arbetar för att bota sådant som rycker våra älskade ifrån oss för tidigt. Listan över sådana människor är så väldigt, väldigt lång.
(jag finns inte med på listan)
Det finns de som viger sitt liv åt att arbeta för fred. Sedan i går finns det en sådan människa mindre i världen. En sån där som gjorde saker på RIKTIGT. Som förändrade på RIKTIGT. Inspirerade på RIKTIGT.
Vi vanliga människor som inte är ambitiösa i det större sammanhanget, vi  som inte orkat göra det till vår uppgift att förändra världen till det bättre, vad gör då vi för att sova gott om natten, när det mest ambitiösa vi gjort den här veckan var att piska våra egna mattor (jag gjorde det i november för första gången på fyra år, jag är fortfarande stolt)?
Pengar. Vi måste ge pengar. Eller saker (men då måste du vara lite mer ambitiös) eller tid (men det kräver förstås ännu lite mer ambition). Bidra till dem som orkar hjälpa världen. 50 kronor, 500 kronor eller vad du än kan avvara - skippa en av de onödiga julklapparna i år och lägg pengarna på något värdefullt i stället. Tänk dig att ni har en extra gäst på julafton i år, som alla måste skänka något till. Litet som stort. Alla kan ge något. Och nu för tiden krävs det ofta bara ett sms, så bristande ork (oftast min ursäkt) är ingen anledning längre.
Kom igen nu. Det är enklare än att baka.

Här är några välkända sajter där det är lätt att lämna bidrag. Har ni fler bra tips så kommentera hemskt gärna!

SOS Barnbyar
Musikhjälpen
Cancerfonden
Rädda Barnen
Läkare Utan Gränser

Mousserande och champagne - godast just nu

Efter en lång, lyxig helg då det slank ner ett och ett annat glas bubbel börjar jag så smått hitta ut ur dimman och tillbaka i den verkliga världen, där det mest av allt slinker ner pulverkaffe med mjölk. Jag drömmer mig tillbaka och inser att jag faktiskt smakat på de flera av mina favoriter under lördagen och söndagen (vi behöver väl inte gå in på när, var och hur) och bland dem har det tillkommit en budgetvariant: Campo Viejo, Cava Brut Reserva (nr 7782), 69 kr. Den beskrevs i SvD av Mikael Mölstad som "Lysande! Mousserande cava från den kända Rioja-producenten med doft av gröna äpplen och citrusskal med rik syra i avslutningen" (bättre att höra det från ett proffs, tänker jag). Den här flarran kommer definitivt hamna i isbadet även nästa gång vi bjuder in ett lite större gäng på spontankalas.

Vill man dricka bubbel en helt vanlig tisdag (och det vill man ju) men är för snål för champagne är det fortfarande Pongrácz Brut (nr 7628) för 109 kr som gäller för min del. Jag har inte hittat något i motsvarande prisklass som är lika bra i min mun, men kom gärna med tips!

Och Bollinger-fan som jag är har det ändå dykt upp en bubblare (Ha. Ahaha. Ha.) på favoritfin-
champagnelistan, nämligen HATT et SÖNER (t ex Grande Cuvée Premier Cru Blanc de Blancs Brut, nr 7696, 349 kr). Jag är väldigt förtjust i samtliga av husets champagnesorter även om jag kan leva utan rosén, men så har jag heller aldrig riktigt fattat rosa champagne. Okej, det är en fin färg, men det är det på hallonsaft också. Njut en Brut istället. En riktigt kall; det är inte "rätt" men det är godast. Att dessutom dricka den i ett bubbelbad är ungefär så lyxigt det blir och oj, vad jag längtar tillbaka till söndag eftermiddag nu.

Lilla Ego - nyinflyttad och redan älskad granne

Det är inte ofta jag blir positivt överraskad när jag går ut och äter på restaurang. Jag vågar knappt ens ha förväntningar, eftersom jag ganska lätt blir besviken. Det är så otroligt sällsynt att en restaurang bjuder på alla de där sakerna som måste klaffa för att jag ska bli riktigt glad: fantastiskt god mat, en välkomnande stämning, servis som gillar sitt jobb och visar det och en lokal där man vill och kan prata med varandra om det som händer på tallriken och i munnen.

Hej Lilla Ego och varmt välkommen till mina hoods. Jag hade väldigt höga förväntningar och jag fick dem överträffade.

Tom Sjöstedts och Daniel Räms nyöppnade krog verkar ha fått fantastiska recensioner överallt och det förstår jag. Kritikern såväl som den vanlige lille gästen känner sig extra välkommen och omhändertagen här. Superkockarna turas om att prata vänskapligt med gästerna och får matglada fans som jag att fnittra fånigt och min man att roat höja ögonbrynet. Att kunna fråga Daniel själv om hans och Toms största miss hittills (möjligheten att beställa tilltugg till drinken före maten, tydligen) och hur man tillverkat den hemmagjorda fattigmanstryffeln (en blandning av umamistinna komponenter som parmesan, sesamfrön och champinjoner) är en lyx som matintresserade sällan upplever. Jag hoppas att de håller fast vid den ambitionen, för det avslappnat personliga anslaget skiljer Lilla Ego från de flesta finkrogar i Stockholm. Det är befriande osvenskt.

Och maten? Kärleksfull, begriplig, ambitiös, opretentiös, vällagad, prisvärd och fantastiskt god. Det finns inte tusen saker att välja på men så finns det heller inte mycket man klarar att välja bort. Jag är kräsen men blev löjligt kär i min mat. Det fanns inget att inte bli förtjust i på mina tallrikar, även om det för min trovärdighets skull kanske ska nämnas att min brors bitar av lammstek inte var fantastiska, som mina. Men det var också det enda minuset på en hel middag med tre rätter för fyra personer. Och från mig är det ett högt betyg.

Prova kåltallriken, löjrommen, pumpafesten och Daniels vinnare. Ös fattigmanstryffel över alltsammans. Missa för bövelen inte chansen att äta rått fläsk om du aldrig gjort det förr. Den bjuds dig av kockar du garanterat kan lita på. Och svissen delar du med ditt middagssällskap efteråt. Men boka bord nu, för det kan ta ett par veckor innan du får plats. Det är värt väntan. Jag kommer garanterat tillbaka snart, och är väldigt glad att jag bara behöver gå ett kvarter. 

Gratinerad dipp när livet suger en liten aning

Ibland är ju inte livet så himla kul. Även om man inte har några större sorger eller bekymmer kan det ju ändå vara lite trist eller deppigt. För att någon varit dum, eller för att ingen varit snäll. För att barnen gör en galen, eller för att man blir galen. För att inget händer, eller för att allt händer samtidigt. För att man har för mycket att göra, eller för att man har tråkigt. Du vet. När livet liksom bara är lite, lite fel. För stunden, för dagen eller i allra största allmänhet. När man vet att det inte är så mycket annat att göra än att vänta på en ny stund eller en ny dag.
Då hjälper det oftast med ost.
Gärna ost med ost. Som här.

Gratinerad dipp till exempelvis grillad halloumi och ugnsstekta grönsaker

2 personer

1 dl crème fraiche
1 dl fint riven parmesan
2 msk majonnäs, Hellmans
1 solovitlök eller 3 klyftor
1/2 dl hackad basilika
salt och peppar

Sätt ugnen på 225 grader. Om du använder solovitlök så skala och skär den i fyra delar (ta bort mittgrodden), eller skala klyftorna av den vanliga vitlöken. Lägg dem i kokande vatten och låt dem småkoka i ca 3 minuter, så smakar de inte lika skarpt sen. Riv dem fint ner i en skål och blanda med övriga ingredienser. Smaka av med salt och peppar. Häll upp i två små formar som tål ugnsvärme och gratinera sedan i 5-10 minuter eller tills ytan bubblar och fått lite färg. Dippa något smaskigt däri så fort formen tagits ur ugnen.

Tips: Variera osten. Använd blåmögel, västerbotten, gorgonzola... Ni andra cheese lovers vet vad jag pratar om. Mmm. 

Frityrälskarens inte särskilt hemliga njutning

Hatar du frasigt, krispigt, härligt hett och nyfriterat kan du lika gärna sluta läsa redan nu och gå och hänga njutningsberövad läpp i en salladsbar eller nåt. Det här är inget för dig. Själv är jag så absurt hungrig just nu, och jag har fastnat i matfantasier om friterat. I helgen ska jag förhoppningsvis få umgås med några av mina absolut bästa matnjutarmänniskor, och jag har en meny planerad som jag sitter och plågar mig själv med så här på eftermiddagen. Den innefattar en lite twist på en av mina absoluta favoritdesserter: friterad banan med glass. Fyffan vad gott det är. Jag kan inte hjälpa det, så är det bara. Alla finkockar får ta sig för pannan bäst de vill.

Jag rotade fram mitt inlägg i ämnet, vilket visade sig vara 4 år gammalt. Och det är första och enda gången jag själv gjort dem. Blir nästa gång på lördag tro? I så fall med lite finare vaniljglass än vi nöjde oss med då...

Från 6 december 2009:

"Jag vet inte hur ni känner för den här oanständigt ohälsosamma desserten (fast det döljer sig ju faktiskt en hälsosam frukt därinne, alltid något), men själv kan jag beställa fylla små lättel på första bästa fulkinakrog bara för att få avsluta med en nyfriterad orgie med glass.
För några veckor sedan provade jag att göra egna friterade bananer från scratch för första gången, och resultatet blev riktigt lyckat. Skönt att slippa trycka i sig biff med lök i fortsättningen och bara kunna gå rakt på the goodies!

Friterad banan med glass

4 personer

2 bananer
2 dl vetemjöl
2 dl iskallt mineralvatten
1 msk bakpulver
1/2 msk vaniljsocker

1/2 liter neutral olja att fritera i, t ex raps

Sirap, vanlig ljus eller lönn
Vaniljglass

Blanda vetemjöl, bakpulver och vaniljsocker. Rör i mineralvattnet och låt stå och svälla någon kvart. Dela bananerna rakt av och sedan på längden så att du får åtta avlånga bitar. Hetta upp oljan till ca 180 grader; en brödbit ska snabbt bli gyllene om du lägger den i oljan. Doppa bananbitarna i smeten och fritera dem i ett par minuter i oljan tills de är gyllene och riktigt frasiga. Låt rinna av på hushållspapper. Servera med vaniljglass och sirap.

Blunda för bristerna och titta på oxfilén istället älskling!

Återigen en mobilbild - ursäkta, men att låta
den här rätten bli kall är ju liksom en dödssynd.

Att vara gift med mig är inte så roligt jämt. Jag vill inte gå in på detaljer men låt oss säga att det finns beskedligare kusar i stallet, om man säger så. Men jag har mina stunder! På Fars dag i söndags, till exempel. Christian fick önska sig något till middag eftersom han är en så exceptionellt fin pappa och jag fick den tydliga instruktionen "kött". Sagt och gjort. Ni vet väl att en god middag säger mer än tusen ord? Här är en "Tack-för-allt-förlåt-för-allt-och-jag-älskar-dig"-tallrik. Med kött på.

Oxfilékalas. På tallriken:

• Oxfilé. Stekt till perfektion, vilad ordentligt på galler med lite skårat bakplåtspapper på för att hålla värmen
• Jordärtskocks- och palsternackspuré med liten skvätt grädde och smör, smaksatt med en dutt tryffelolja
• Skivor av ankleverterrine. Jag har köpt produkter från Selectos de Castilla eftersom jag ständigt blivit itutad att de produkterna är etiskt okej, men har förstått nu att så inte riktigt är fallet. Tipsa mig gärna om var jag kan köpa ekologisk anklever i Stockholm, t ex produkter från Pateria de Sousa!
• Smörfrästa skivor av portabello, med lamellerna bortskrapade
• Lättkokta buketter romanesco
• Balsamicopärlor (från Tasto, jag köpte mina på Daglivs i Stockholm och oj, vilken trevlig liten sak!
• Syltade rönnbär med konjak som min svärmor gjort och som passar till allt

Och det inlägget sätter jag mig och skriver när jag är som allra mest hungrig på hela dagen. Smart. 

Rapport från en riktigt bra helg

Ursäkta mobilbilden men vi hade helt enkelt inte tålamod 

att fota rätten på riktigt...

Den här helgen har varit en enda lång orgie i mat och dryck. Jag besökte förstås Mitt Kök vilket alltid är en höjdare.  Förutom att gå på Matbloggsträff - tack alla ni som ordnade och deltog, det jag hann med att vara med på var verkligen superintressant och lärorikt! - fick jag också laga champagnerisotto med Rent a Chef och sabrera en champagneflaska från HATT et SÖNER under ledning av Mathias Kahn, en video på det hittar du här om du vill få dig ett gott skratt. Jag provsmakade massor, handlade massor och åkte hem som en lyckligare människa tyngd av kassar med stekpannor, olivolja, ostar, syrat smör och massor av annat skoj.

Nog om det. Jag har lagat mat själv också. På lördagen var vi sugna på något lätt och då blev det en helt fantastisk rätt som jag vill äta igen och igen. Jag lämnar inte ett regelrätt recept för det blir alldeles för långt men läs igenom elementen så kan du säkert återskapa rätten om den lockar!

Lax och pilgrimsmusslor Asian style. På tallriken:

• Salmalax rullad i sesamfrön, hastigt halstrad i het torr panna och skuren i centimetertjocka skivor
• Pilgrimsmusslor, halverade på längden och stekta hastigt på hög värme i smör
• Mangopuré i botten - fryst mango smaksatt med lite pressad lime och mixad slät
• Gurkstickor
• Tunt skuren rädisa
• Forellrom
• Majonnäs smaksatt med lite pressad citron, salt och peppar
• Avokado i kuber
• En fantastisk dressing över hela härligheten gjord på Hot & Sweet Chilisås från Överstekvarn Chili Gotland (ett av mina mässfynd) rörd med lite pressad lime,en gnutta socker, lite olivolja (mild cypriotisk som var en nyhet från Fontana tog inte över smaken utan funkade perfekt), salt och peppar. 
• Plockad färsk dill och koriander

Vi fick lite japansk soja till på sidan av också. Det var helt enkelt gudomligt gott. Jag skulle förmodligen kunna leva på enbart den här rätten ganska så länge, om jag bara fick äta en sak. Oxfilén jag bjöd Christian på igår för att fira honom i egenskap av eminent fader till mina barn var också god (mer om den senare), men klår inte det här. 

Help me and I will feed you.

Min bror gick just. Han är en utmärkt person på alla sätt och vis men just idag är han bäst för att han kom hit och fixade min diskmaskin, vilken var väldigt nära att döden dö. Jag betalade med lunch. Inte mycket, men gott var det i alla fall! I marinaden finns den kinesiska kryddblandningen Five Spice, vilken jag hittade på Daglivs i Stockholm, men man kan förstås göra sin egen eller kolla in asiatiska butiker. På min burk står det att den innehåller fänkål, ingefära, koriander, anis, nejlika, kardemumma, sechuanpeppar och kanel, och jag tänker inte ta reda på vem som aldrig lärt sig räkna utan bara njuta av detta nya lilla tillskott i mitt kök.

Jag gjorde en marinad på en halv fint riven solovitlök (motsvarar två klyftor skulle jag säga), en finhackad halv röd pepparfrukt, det fint rivna skalet av en lime, 2 matskedar olivolja, 3 matskedar äkta lönnsirap (fint ska det va) och 2 teskedar five spice. Jag strimlade 300 g (2 skivor) fläskkarré (eko tack) och marinerade strimlorna i hälften av marinaden i en timme. Wokade dem på riktigt hög värme för att få lite färg, saltade och pepprade och hällde sedan på resten av marinaden. Det ska bara precis bli genomstekt. Vände sedan ner en kruka grovt hackad koriander. Serverade en driva kötten massa goda grönsaker wokade i olja och smaksatta med bara lite japansk soja och lime, och så duttdutt - strösslade på lite hackade jordnötter och rostade sesamfrön (färdigrostade finns på behändig flaska på  Dagslivs också, upptäckte jag). Stor succé!

Osttäckefest i enlighet med Kompensationsmetoden

Så här ser en ganska normal lunch ut för mig sedan jag började leva med Kompensationsmetoden. Vad är då Kompensationsmetoden, undrar förstås den intresserade läsaren högst... intresserat. Jag har suttit här i en timme nu och skrivit ett jättejättelångt inlägg om saken men insåg till slut att det inte alls var särskilt intressant, så jag besparar dig utläggningen, med viss sorg dansande kring den förlorade timmen. Kort beskrivet handlar det om att hela tiden kompensera onyttiga/ohälsosamma/oetiska val med något extra nyttigt/hälsosamt/etiskt. För en varaktig balans liksom.

Det här är i alla fall ett riktigt gott osttäcke, och osttäcken är något jag fullständigt avgudar. Det behöver inte nödvändigtvis vara världens tjusigaste ost i täcket (fast just det här består av emmenthaler och cheddar som jag hade kvar efter min hamburgerorgie), men det ska vara generöst av varan. Allt med mycket ost på är gott. Om du ser en gratinerad rätt som är intakt men i total avsaknad av sitt tjusiga osttäcke så är det jag som varit där och skrapat av det. Det är jag som är osttäcketjuven. Det frodiga osttäcket på just den här Kompensationsmetodriktiga rätten kompenseras med att det bara är grönsaker under det. Broccoli, purjo, spetskål och morot stekta med mängder av vitlök, lite srirachasås och en skvätt grädde, och så in i ugnen med ost på. Sagolikt. 

Vit choklad- och hallonfest på tre ingredienser (okej, fyra med myntakvisten)

Foto: Lieselotte van der Meijs

Eftersom bloggens sida på Facebook fått en massa nya tummen upp de senaste dagarna - tack Christian och Lillan för ert fantastiska marknadsföringsarbete! - och för att bloggen i största allmänhet vaknat till liv igen och faktiskt har fler läsare än någonsin förr måste vi ju fira med något sött. Det blir den här lilla gulliga hallonsaken från min eminenta kokbok Bjud hem!, fotad av min fantastiska parhäst Lieselotte van der Meijs. Jag kom att tänka på den efter att ha skrivit om chokladkrämen - den här moussen är ju exakt lika enkel. Den är faktiskt ungefär exakt samma sak, men vispad. De chokladdoppade hallonen däremot - dem hittade jag på själv för tusen år sedan (att hundra andra säkert gjorde det före mig vill jag inte veta tack) och jag anser att idén var BRILJANT.

Here you go, ett utdrag från boken!

Vit choklad- och hallontribut
Har du sett något rarare? Gillar man inte vit choklad och/eller hallon är det här förstås ingen hit, men den lilla miniportionen är så charmig att få kan motstå den. Och tro mig, de vita chokladhallonen kommer bli ditt nya supergodis!


Hallonmousse
100 g vit choklad
3 dl grädde
100 g hallon, färska eller tinade, plus några extra till garnering
mynta

Koka upp grädden och ta sedan av den från värmen. Hacka chokladen och lägg den i en bunke. Häll över grädden och rör tills chokladen smält helt och allt blivit jämnt och slätt. Ställ i kylen i minst sex timmar, fast helst över natten. Passera hallonen genom en finmaskig sil. Vispa grädd- och chokladsmeten ganska hårt – du behöver en elvisp för att klara det – och vänd sedan ned hallonpurén. Lägg upp i en söt äggkopp eller ett litet glas och toppa med några fina hallon och en myntakvist. Servera tillsammans med ett par vita chokladhallon.

Vita chokladhallon
20 fina frysta hallon
100 g vit choklad

Smält den vita chokladen i mikro eller över vattenbad. Rulla frysta hallon i chokladen och lägg dem på en bit bakplåtspapper medan de stelnar. Eftersom hallonen är frysta påskyndas processen och godiset kan serveras direkt, men förvara annars i kyl tills det är dags att äta dem.

Frunch på The Flying Elk i min fantasi

Jag skulle tro att de flesta föräldrar med jämna mellanrum tänker förbjudna tankar som börjar med orden "Om jag inte hade barn skulle jag..." (köpa en sportbil/resa runt i Nepal/starta ett mysigt och olönsamt litet café/odla hipstermustasch och gå på konserter varje kväll/börja plugga igen/ha en enorm walk-in-closet istället för ett barnrum). Själv kan jag avundas de vars enda hinder mellan dem och restaurangbesök är brist på pengar, tid eller ork. Om jag inte hade barn, då skulle jag gå och äta Frunch på The Flying Elk (premiär nu på lördag). Varje lördag skulle jag förmodligen gå dit. För att det är på just The Flying Elk - som jag fantiserar om, men ännu inte kunnat besöka - för att de kallar det för vad det är på svenska, och för att menyn låter sagolik. Ni som kan, gå dit och berätta för mig hur det var. Under tiden ska jag leka restaurang med mina ohängda kids så att de lär sig hur man inte gör mamma rädd för att bli utslängd nästa gång vi går på lokal ihop. 

Chokladkräm - enklare än om jag hittat på den själv

Vid sällsynta tillfällen händer det att jag öppnar en kokbok för att min egen inspiration är som bortblåst, och då är det nästan alltid någon av Tom Sjöstedts böcker som gäller. Jag är löjligt förtjust i hans förhållande till mat och jag blir lockad av precis vartenda ett av hans recept. Det är enkelt, piffigt och utan tjafs, och det gillar vi ju.

Igår var jag absurt förvirrad och skulle snabbt komma  på en dessert att bjuda våra kompisar på efter en massiv plockmiddag. Fram åkte Äntligen helg och där hittade jag det briljant enkla receptet på chokladkräm. Tom gjorde sin med mjölkchoklad och toppade med bär och rivet apelsinskal. Eftersom vi gillar lakrits gjorde jag en annan variant och satan i gatan vad gott det blev i all sin extrema enkelhet. 

Saltlakritschokladkräm med hallon

4 personer 

150 g Marabou Black Saltlakrits

1 dl vispgrädde

Hallon

Lätt som en plätt: Bryt chokladen i bitar och lägg dem i en bunke. Koka upp grädden och slå den över bitarna. Vispa tills krämen är slät. Häll upp i små skålar eller djupa tallrikar och ställ i kyl att stelna, eller låt stå i rumstemperatur och du vill ha en krämigare kräm (vilket vi ville och fick, kan varmt rekommenderas). Ploppa på några färska hallon och du har en löjligt enkel dessert som passar lika bra i slott som koja. 

Dagens gåva: receptet på Perfekta Hamburgerbröd

Beskåda, gott folk, dessa undersköna bevis på hur vackert livet kan vara, dessa godhetens lysande ansikten i en mörk novembervärld, dessa magiska under som står starka och stolta bland hukande, svaga kopior i trygg förvissning om att de är Perfekta Skapelser.

Beskåda, gott folk, mina hamburgerbröd.

Tillsammans med alltid lika fantastiska Lieselotte van der Meijs gjorde jag i veckan ett jobb med temat svamp för Amelia Höst, som kommer ut 12 augusti 2014. Eftersom jag bland annat bespetsat mig på att bjuda på en hamburgare kastade jag mig med skräckblandad förtjusning in i hamburgerbrödens värld. Jag har läst hur många recept som helst, grunnat på graden av ansträngning, kliat mig i håret och stirrat på ugnen som vore den strålkastarljus och jag en snigel mitt på vägen. För jag och bakning går inte ihop. Det tar lång tid, det är svårt, det ska vägas och mätas och i slutändan står jag oftast där med något hopsjunket och sorgligt som bara borde ha fått stanna i sina ingrediensers respektive påsar. I affären. Med åtminstone svaga chanser att bli något overkligt magiskt i Hela Sverige Bakar eller något annat glasyrglansigt program, långt borta från mig och mitt skafferi.

I alla fall.
Mina bröd.
PERFEKTA. Okej, jag är partisk. Och det finns garanterat någon hamburgerbrödsnörd därute som totalprotesterar just nu, sliter sina dressingindränkta hårtestar och sin ostflottiga mustasch och vrålar "Men så däääär kan man ju inte gööööra, USCH!" men det bryr jag mig inte det minsta om. De här är mäktigt schyssta brön, särskilt i förhållande till ansträngningen. Fantastiskt vackra,  fasta så att man kan skära i dem utan att de smular sönder men ändå luftiga, och inte så söta som många (till exempel Max) tycker hamburgerbröd ska vara (köttsemla är inte min grej). Prova själva får ni se.

Hamburgerbröd:

10 mindre eller 8 större

1/3 paket jäst

1 dl mjölk

1 dl vatten

1 ägg + 1 ägg att pensla med

30 g smör (2 msk)

7,5 dl vetemjöl special

0,5 dl socker

1 tsk salt

Neutral olja, t ex raps

Sesamfrön

Smula jästen i en bunke. Värm mjölk och vatten tills det blir fingervarmt och rör sedan ut jästen med lite av vätskan. Vispa upp ägget och blanda ner det i bunken tillsammans med resten av vätskan, smöret, mjölet, sockret och saltet. Knåda ihop degen i 10 minuter, för hand eller i assistent. Tillsätt eventuellt någon matsked extra mjöl eller två om degen känns för kladdig - den ska bli fast, smidig, blank och bara klibba lätt när du tar i den. Lägg degen i en bunke penslad med lite olja inuti, täck ordentligt med plastfolie och låt jäsa i ca 1,5 timmar tills degen blivit dubbelt så stor. Stjälp upp degen på lätt mjölad yta och dela den i 8 eller 10 lika stora delar beroende på hur stora bröd du vill ha. Forma fina runda bollar och lägg dem på ett bakplåtspapper som du penslat lätt med någon tesked olja. Tryck till bollarna försiktigt med handflatan så att du får runda kakor. Låt dem jäsa under bakduk i någon timme till, tills de återigen blivit ungefär dubbelt så stora. Värm ugnen till 200 grader. Vispa ägget tillsammans med 1 msk vatten. Pensla bröden noga med äggvispet och strö över sesamfrön. Grädda i 12-15 minuter beroende på storlek. Håll koll på färgen då effekten av olika ugnar alltid varierar. Låt de färdiga bröden svalna på galler. 

Godast i säsong just nu: rostade kastanjer

Jag säger det varje år och nu är tiden inne igen: ÄT KASTANJER. Gör det. Jag vet att du finns därute, du som är lite rädd för dem, undrar hur och varför och skanderar inteskaväljaginteskaväljaginteskaväljag och just dig vill jag ge detta inlägg som en liten liten örfil med budskapet "Jo, det ska du visst det. Annars är du dum."

Så du köper ett gäng fina kastanjer och kryssar dem försiktigt över spetsen. Jag tycker att det är lättast med en riktigt vass kniv av mellanstorlek. Skärbräda under och var försiktig med fingrarna, de är bra att ha. Sätt ugnen på 225 grader. Fyll en ugnsfast form ungefär till hälften med grovsalt. Ställ de kryssade kastanjerna i saltet och rosta i ugnen i ca 25 minuter, de ska vara lätta att skala och mjuka i kärnan. Njut heta, direkt ur formen, med riktigt smör och salt till.

Jag har just ställt mina i ugnen och i brist på rödvin blir det ett gott öl till. Efter kastanjerna en gräddstinn pasta med kantarellerna jag plockade i skogen med svärmor. Finns tusen välanvända hashtags på det men det är helt enkelt inte min grej. God söndag på er!

I en studio just nu...

Dag 2 på plåtning för Felix! Jag kommer berätta mer sen men tills dess får ni lite bilder på vad som händer precis nu. Recepten är mina och lagas upp och stylas av fantastiska Jacob Wismar och fotas av likaledes fantastiska Frida Wismar. Väldigt roligt uppdrag och hög stämning i studion!

För en timme sedan...

...fotade bästa Lieselotte van der Meijs min tålmodige man, mina iskalla barn och min snälla svärmor i skogen till ett jobb som kommer publiceras nästa höst. Svamputflykt i skogen - visst ser det härligt ut? Själv stod jag nöjd bredvid i tjock jacka och mössa och mobilfotade.

Testar den snabba vägen

Det är alltid tidsfaktorn som får mig att halka bort från det regelbundna bloggandet. Därför tänker jag testa att göra lite avkall på bildkvalitén ibland och blogga från mobilen, för just de där spontana små inläggen man aldrig riktigt orkar posta annars. Jag premiärprovar med en bild på dagens aktivitet: provlagning av muffins inför ett jobb i Amelia Höst.

Same same but different

Testing testing - är det någon här?
Oh well. JAG är ju här om inte annat, det får duga så länge. Den här månaden är det 5 år sedan jag började blogga och det är helt klart dags för en så kallad update. Det finns säkert ett trendigt bloggosfäriskt ord för det men jag är steget efter som vanligt. När det gäller sociala medier är jag som en sån där farmor som skriver arga insändare om att hon rent generellt VILL HA STÖRRE KNAPPAR här i livet. Jag kom liksom hit och inte längre. Men det är bra nog tycker jag!

Så vad har hänt sedan sist, som kan vara relevant för er att veta? Okej, utan inbördes ordning:
Jag har fått mer jobb, blivit mindre social, längtat mer efter att bjuda hem folk, orkat bjuda hem folk mindre, dragit upp mitt lilla strutshuvud åtminstone halvvägs ur sanden och kraftigt skurit ner på köp och inmundigande av ledsna grisar, kycklingar och kor, hållit vikten (minus femton sedan två år snart), fått diagnosen IBS, och nästan startat ett nytt företag som inte innefattade matlagning. Men jag kom fram till att jag gillar matlagning för mycket.

Att laga mat är roligt igen, kanske roligare än någonsin. Och god mat är viktigare. Samtidigt som jag handlar mycket eko och försöker laga så bra mat jag kan till barnen håller jag fast vid att det måste få gå fort ibland och vara enkelt nästan jämt (min lathet är precis lika överskuggande som alltid). Det kan inte vara från grunden varje gång. Det kan inte vara eko alltid heller. Det är slentrianvanorna vi sett över - den rökta skinkan till varenda vareviga frukost, mjölken, fulkycklingen - allt det där som är lätt att ta bort eller byta ut och som man inte saknar när det är borta eller som man uppskattar desto mer om man får bara någon gång ibland. Så det känns bra. Det är med maten som med vikten - man får köra Kompensationsmodellen (trademark Pytte?). Man lever så bra och hälsosamt och hänsynsfullt och miljövänligt man kan för att kunna göra de där avstegen när man verkligen vill eller måste. Då är det en livsstil for life. Och genvägar är okej. Genvägar är inte dåliga. Men man kan välja de schysstare genvägarna.

Vi får nu en jättelåda med ekologisk frukt och grönt hem till dörren varje torsdag och det blir därför väldigt många luncher och middagar som på bilden. Några överblivna kalla potatisar som wokas med skivad blomkål, lite spenat, grönkål, rosésallad, vitlök och sambal oelek. En liten gräddskvätt i och smulad fetaost ovanpå. Och nej, mina barn, 4 och 2 år gamla nu, äter inte det här. De får rätt ofta frysta köttbullar, eftersom de älskar dem. Men de är åtminstone (nästan alltid) ekologiska. 

Rabarberade till sommarens kalas

Jag hittade mitt recept på något slags rabarberdryck i ett nummer av Leva från 2010, där vi gjorde en jättefin sommarbuffé. Drickan var suveränt god men den föll i höstglömska efter sommaren och jag har inte testat den sedan dess. Nu ska jag prova att koka med lite ingefära och uppdatera receptet till ett annat jobb. Får vi ännu en sommarhit tro?

Prova originalet så länge och se vad ni tycker!

Rabarberade

ca 2 liter

1,5 kg rensade rabarber
4 dl socker
1,5 l vatten
1 citron, saften
½ tsk ekologiskt vaniljpulver (eller ½ vaniljstång)

Tvätta och skala rabarbern och skär den i små bitar. Lägg bitarna tillsammans med skalen, sockret, vattnet, citronsaften och vaniljpulvret (eller en halv delad vaniljstång) i en kastrull och låt allt koka upp. Koka i 5-10 minuter tills rabarbern mjuknat och sockret löst sig, skumma med en sked under tiden men rör inte, då blir saften grumlig. Ställ åt sidan att svalna, låt allt dra i ett par timmar och sila sedan. Servera med is och kanske lite hyvlad rabarber.

Ugnsbakad feta - något heeeeelt annat.

Hej alla glada! Länge sedan vi sågs, men ni som varit med ett tag vet att jag aldrig riktigt försvinner även om det kan verka så. Lite som en influensa.

I dag ska vi bekanta oss närmare med det som vi här hemma uttalar "fätta". Fetaosten. Denna ljuvligt salta ost som jag först lärde känna i form av tärningar strödda över isbergssalladsberg tillsammans med rödlöksringar; en anrättning som de på fulpizzerian kallade "grekisk sallad". Hade man tur medföljde även en svart oliv.

Numera föredrar jag fetan varm. Har ni inte provat att blanda ner lite tärningar i köttfärssåsen precis på slutet tycker jag att ni ska göra det omgående. Lite rosmarin på det... Mmm. Men en underbart enkel sommarfavorit är att ugnsbaka eller foliegrilla den. Då blir den härligt krämig och smakrik - perfekt tips för vegetarianer men precis lika gott för alla köttätande meat lovers som jag. Jag bjöd min fina semivegokompis Kajsa på det här till kokta rödbetor och sparris i går. Mycket gott till våra traditionella baljor vitt vin.

Ugnsbakad feta för två

En bit (150) g räcker för två till en mindre rätt eller förrätt, men är man lite hungrigare tycker jag att man kan få 100 g var. Värm ugnen till 200 grader. Lägg fetan på en större bit ugnsfolie. Ringla över lite olivolja och strö på färska eller torkade kryddor (igår använde jag basilika och oregano). En krossad, delad vitlöksklyfta är aldrig fel. Kanske en citronbit? Svartpeppar på är ett måste. Förslut till ett paket och låt mysa i ugnen i 10 minuter (alternativt på indirekt värme på grillen). Servera till sallad eller varma grönsaker och kanske lite balsamico. Himmel. 

Lax med råstekt blomkål och lite sånt

Ett litet tips till er blomkålsskeptiker: råstek den. Resultatet blir något helt annat än den kokta, vilken kan smaka lite småunket och kännas läskig i konsistensen för den känslige. Finkockarna råsteker, och även jag har upptäckt vilken delikatess man plötsligt får på tallriken. Nu senast hettade jag upp en skvätt olivolja och fräste skivade blomkålsbuketter på medelvärme i ett par minuter, tills de mjuknat något. Sedan höjde jag värmen och lade i zucchinihalmånar. fräs ytterligare någon minut och låt allt få fin färg. I med lite skivad purjo. Sista fräset. Smakade av med lite pressad citron, salt och peppar. I sista sekunden - eftersom jag är den krämiga typen - vände jag ändå ner några matskedar crème fraiche smaksatt med svamp. Serverade till nystekt lax. Helt ljuvligt!

Heta, kladdiga fredagsribs till folket!

Bilderna i bilden är tagna av

 Lieselotte van der Meijs!

Fredagsfeeling, whoop whoop!
Jag är supersugen på ribs, och om jag hinner funderar jag på att svänga ihop några till ikväll. Här är receptet på de perfekt kladdiga, heta och lite söta ribsen som min svåger Alex bjuder sin bästa kompis (närmare bestämt sin bror) på i min kokbok. Glazen innehåller bland annat Coca Cola, färsk ingefära och thailändsk chilisås, och jag tycker att de är fantastiskt goda.

Perfekt kladdiga ribs med honung, vitlök och chili

Ribs ska vara kladdiga och smälta i munnen, serveras i generösa mängder och ätas med vänner som inte bryr sig om ditt bordsskick. Och de ska smaka så här.

2 personer

1 kg tunna färska revbensspjäll (helst kamben)
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
1 lagerblad
1 msk hel svartpeppar
salt

Lägg revbensspjällen i en gryta eller kastrull (dela dem eventuellt i två bitar så att de lättare får plats). Skala löken och kvarta den, skala vitlöken och dräm till den så att den krossas lätt och lägg allt i grytan tillsammans med lagerblad och peppar. På med vatten så att det täcker men mät hur mycket du häller på; du vill toppa med 1 msk salt per liter vatten. Lägg på ett lock, koka upp och låt koka i 1 timme. Köttet ska lossna lätt från benen. Medan kambenen kokar sätter du igång med din glaze (om du inte är lite smålat och väljer att köpa en färdig sås. Det är ingen som kommer tycka att du är en sämre människa för det. Fast de kommer tycka att du är en lite, lite bättre människa om du gör din egen.).:

Sötstark glaze 

4 dl Coca-Cola
2 dl flytande honung
1 dl ketchup
½ dl japansk soja
2–3 msk chilisås (inte sweet chili utan den heta varianten. Gärna thailändsk, som du hittar i asiatiska livsmedelsbutiker.)
3 rivna vitlöksklyftor
1 tsk rökt paprikapulver, milt (kan uteslutas)
salt och peppar

Häll alla ingredienser i en kastrull och låt sjuda i ca 40 minuter eller tills såsen blivit tjockflytande. Smaka av med lite salt och peppar. Värm ugnen till 225 grader. Lägg revbenen på en folieklädd plåt och pensla dem runt om med glazen. Stek i tio minuter eller tills de fått fin färg och doftar som de smakar – himmelskt.

Full av kärlek dagen efter: Lillans ultimata pasta

Dagen efter en ganska sen kväll och många glas vin är det oftast en pasta som gäller för min del. Även min syster Lillan älskar pasta, och allra helst med tomatbaserade såser. Eftersom jag älskar min syster nästan onormalt mycket ville jag i söndags bjuda henne på en variant som innehöll allt hon älskar i en pasta på en och samma gång. Och så föddes den här väldigt uppskattade middagen.

Lillans ultimata pasta med tomat, pesto, fetaost, pinjenötter och basilika

4 personer

4 stora portioner pasta, gärna linguini

Nypåkommet så här i efterhand: 140 g pancetta! 
2 schalottenlökar
2 vitlöksklyftor
1/2 röd pepparfrukt
2 msk olivolja
1,5 burk finkrossade tomater av BRA kvalitet, jag valde Mutti
1 nypa socker
ca 2 msk röd pesto (med soltorkade tomater, chili och paprika)
Eventuellt lite balsamvinäger
150 g fetaost
1 liten påse pinjenötter
1 kruka basilika
1 stor bit parmesan, att riva

Jag kom just på att vi faktiskt hade ett paket pancetta i också, men den kan du förstås utesluta om du vill ha en helt vegetarisk pasta. Annars fräser du pancettan gyllene och lägger den åt sidan, i väntan på att blandas i precis på slutet. 
Finhacka lök, vitlök och pepparfrukt. Fräs försiktigt i olivolja tills allt är mjukt och löken genomskinlig men fortfarande färglös. I med tomaterna, en nypa socker och pesto, låt stå och puttra samman minst 10 minuter men gärna en lite längre stund om du har tid med det. Rosta pinjenötterna gyllene i en torr panna, passa dem hela tiden eftersom de lätt bränns. Strimla basilikan. Riv parmesanosten. Skär fetaosten i små tärningar. Blanda i fetaosten och hälften av basilikan, låt puttra upp igen och smaka av tomatsåsen med salt och peppar, samt en liten skvätt balsamvinäger om du vill tillföra lite syra. Späd eventuellt såsen med ett par skedar av pastans kokvatten om den känns för tjock. Vänd samman såsen med den nykokta pastan. Fördela på tallrikar och strö över pinjenötter, lite extra basilika samt rikligt med parmesan. Underbart med ett gott glas rött vin till!

Skam den som ger sig

Okej, här har ni ett godis som heter duga. De tillverkades under gradvis växande skepsis och vånda, men slutresultatet blev riktigt lyckat och avnjöts till glada och  överraskade tillrop under Melodifestivalsfinalen i lördags. Min svikare till man tog en bild på kladdet medan jag kämpade, lade upp den på Instagram och skrev "@eleonorave tar sig vatten över huvudet", men tji fick han.

Alltså.

Jag hade läst ett tips i någon mattidning om att smälta marshmallows och blanda ner popcorn och salta pinnar, låta svalna  och sedan skära i rutor. Lätt som en plätt tänkte jag, men jag måste förstås piffa upp det hela en smula. Efter tio minuter stod jag med en jätteklump halvsmälta marshmallows i kastrullen, vid vilken ett gäng popcorn, torrrostade jordnötter och bitar av Twix satt klistrade likt tjuriga ungar vid en mamma som bara vill sova. Men skam den som ger sig! Har du runt tjugo minuter över och lite tålamod är de här godisarna klart värda att testa. De blir som något slags Snickers, fast mycket godare. 

Något slags Snickers, fast mycket godare

Ett gäng

200 g marshmallows, mjuka och fina

1 stor Twix (alltså en sån där normalstor förpackning med två stänger i)

ca 1 dl torrostade jordnötter

1-2 dl poppade popcorn 

1 stor kaka mjölkchoklad (hederlig Marabou)

Flingsalt

Till att börja med ska du försiktigt smälta chokladen. Jag smälte dem som de var på låg värme i en teflonkastrull, men det blev väldigt klibbigt och kladdigt och tog lång tid. Jag har kollat runt på nätet och förstått att 2 msk vatten i kastrullen tillsammans med mina marshmallows hade förenklat saker och ting. Så smält dem med lite vatten, passa noga så att de inte bränns. Poppa lite popcorn och skär Twixen i centimeterstora bitar. När du har segt fluff i kastrullen vänder du ned popcorn, nötter och twix så gott du kan, och stjälper sedan upp kalaset på ett bakplåtspapper i en form. Tryck till så att du har en snygg och relativt jämn kaka. Ställ i kylen att svalna. Att skära kakan i bitar och äta som de är - inte så värst superkul. Att smälta mjölkchoklad, doppa dem i det och sedan toppa med några flagor flingsalt - ja, du fattar ju. Det var hur gott som helst. 

Hör av dig, Johanna Z!

Hej alla ni fina människor som berättade om era favoritinlägg här på Pyttes för att få mitt näst sista ex av Bjud hem! Jag önskar att jag kunnat ge böcker till er allihop för jag har uppskattat era fina ord så enormt mycket, men det kan jag ju tyvärr inte. I slutändan fick min dotter (som är tre år och absolut inte kan läsa) välja ett inlägg som skulle få boken som tack. Givetvis föll hon för samtliga inlägg med en bild på mamma framför, men efter att vi avverkat mina svar pekade hon resolut ut Johanna Z. Så jag hoppas att du ser det här Johanna, och mailar mig din adress (pyttes/snabela/gmail/punkt/com), så kommer boken på posten!

Kramar från glad och rörd Pytte.

Hej. Jag heter Pytte och blir arg när jag är hungrig.

Jag tycker att jag har blivit lite bättre på att inte tappa humöret som hungrig på senare år, men det finns förstås undantag för varje regel. Häromdagen kom jag hem efter ett vedervärdigt Indoor walking-pass (varför utsätter jag mig för sånt helt frivilligt? Ofattbart!) och var fantastiskt hungrig. Barnen skulle läggas och blodsockret sjönk ytterligare. 19.15 är de i säng och vid det laget är jag så sur att jag bara vill elda upp den nästan tomma och oinspirerande kylen och dra askan över mig och sova. Istället tar jag mig samman - "kom igen nu, jag klarade just ett mardrömspass för träningsfreaks, nog f*n ska jag väl orka svänga ihop en förbannad middag utan att behöva gå och handla!" - och lyckades skrapa samman det här. Urgott!

Man tager vad man haver - stekt lax med sallad på rostad majs och godsaker från ugnen

Jag botaniserade i frysen och hittade 2 laxfiléer som jag tinade, kryddade och stekte precis lite för länge - det misstaget behöver ju inte du göra. Innan dess hade jag dock satt ugnen på 225 grader och rotat fram 1 gul lök, 1 stor vitlöksklyfta, 2 stora paprikahalvor (en gul och en röd; du tar vad du hittar), 1 röd pepparfrukt och en 1/2 citron i grönsakslådan. Jag skalade och klyftade löken (låt roten sitta kvar så att du får båtar som inte faller isär), skar paprikan i stora men platta bitar, halverade vitlöksklyftan på längden utan att skala den, halverade pepparfrukten på längden och tog bort kärnor och mellanväggar med en sked för att minska hettan lite. Lade allt på ett bakplåtspapper på en plåt, ringlade över några teskedar olivolja och gned in alltsammans med den. Chilifrukten med skinnsidan upp, vitlöken med skalsidan upp. Saltade och pepprade. Delade citronhalvan i två delar och la även den på plåten. In i ugnen i ca 15 minuter, eller tills allt fått färg!

Jag hittade även 1 liten burk majskorn i skafferiet. Hettade upp en eller två teskedar olivolja i en stekpanna och lät de väl avrunna kornen fräsa i 1-2 minuter på hög värme tills de fick fin färg. Blandade dem med 1/2 påse krispig blandad sallad, skar den varma löken och paprikan i lite mindre bitar, skivade chilin och vitlöken (ta av skalet först!) tunt och vände samman alltsammans. Lite salt, peppar och balsamico, så var saken klar att serveras till den nystekta laxen, med den pimpade citronen bredvid.

Och sur var jag inte längre efter det, kan jag lova.

Vill du ha en bok?

Jag har två ynka exemplar av Bjud hem! kvar, och den ena vill jag helt fräckt behålla själv. Den andra tänkte jag däremot ge bort i present till någon av er som tittar in här ibland. Vill du ha den? I så fall skulle jag bli jätteglad om du i en kommentar ville berätta om ett recept du hittat här på bloggen som du gillar extra mycket, eller kanske rentav provlagat med gott resultat. Ni är just nu runt 500 personer som poppar in om dagen och jag skulle vilja veta mer om vad ni uppskattar.

Jag uppskattar i alla fall ER, tack för att ni läser! Tyvärr kan jag bara ge boken till en av er, och får jag mer än ett svar får jag helt enkelt köra blunda-och-peka-metoden. I vilket fall blir jag jätteglad för era kommentarer. På onsdag om en vecka vill jag skicka boken, så spill your beans innan dess. Tack och kram!

Mina bästa bubblor - vilka är dina?

Nu vill jag ha era bästa bubbeltips! Själv har jag just upptäckt Beaumont des Crayères (nr 7891); en riktigt fin budgetchampagne för bara 189 kronor.
Jag är verkligen inte kunnig på området men jag vet ju vad jag gillar.

Om ni vill försöka relatera till min smak är min lyxigare favorit utan konkurrens Bollinger (nr 7418, 395 kr), och min något billigare favorit Pongrácz (nr 7628, 109 kr). Av de bubblor jag testat de senaste 10 åren har inga andra sorter riktigt kvalat in på listan, utom ovannämnda Beaumont des Crayères då. Som dock behöver testas fler gånger för att jag ska kunna bekräfta succén.

Jag älskar skumpa och vill ha fler goda sorter att testa. Finns det någon där ute med samma smak som jag (förmodligen; jag har ju valt storsäljare) som hittat andra guldkorn att tipsa om?

Helgnöje - "baka" en fusktårta med kidsen

Okej, ni vet ju hur jag känner för bakning. Inte alls. Det är inte min kopp te. Men min dotter (det är inte hon på bilden; det här är hennes urtjusiga kusin) är 3 år och ÄLSKAR tårta. Mer än något annat. Om den dessutom är rosa, då finns det liksom inget vackrare för henne.

Alltså. Om man har en unge som älskar tårta (alla som har barn, räck upp en hand) och om man inte tycker att det bör råda evigt sockerförbud i hemmet (vi kan väl låtsas att det är lördag?) och om man inte älskar att baka (nej, hela Sverige bakar faktiskt inte alls) men om man vill hitta på något roligt att göra med sitt barn - då är det här en suverän tårta. Det går tillräckligt snabbt för att ungen ska kunna fokusera hela vägen (jag tror vi gjorde vår på ungefär sju minuter) och den blir faktiskt god. Om man gillar tårta. Och det gör man ju.

Fuskiga rosa tårtan

12 bitar

Gå till affären och köp precis allt som behövs för att göra tårtan med minsta möjliga ansträngning. Det blir inte den billigaste tårtan i världshistorien, men det kan ju vara värt slantarna för nöjets skull. Du behöver:

1. 1 förp. färdiga tårtbottnar (en kaka i tre delar)
2. 5 dl vispgrädde
3. 1 burk god sylt, vi valde hallon/rabarber
4. 1 kartong frysta hallon (vi använde ungefär hälften)
5. 1 burk kesella vanilj
6. 1 rosa tårtlock (beroende på barnets smak, förstås)
7. 1 förpackning dekorationer (min tjej gillar givetvis rosa blommor, vad annat)
8. Eventuellt lite florsocker
9. Om du är på det humöret: tårtpapper och ett fint snöre

Gör så här: 

Tina dina hallon. Vispa grädden. Ta ca en fjärdedel av grädden och lägg den i en bunke. Vänd ner hallonen. Så, nu är alla förberedelser klara, bara att börja montera! 

På tårtbotten nummer ett lägger du hallongrädden. På med tårtbotten nummer två, på vilken du breder ett lager sylt. Smeta över hela burken med kesella ovanpå sylten. På med tårtbotten nummer tre, vilken föräras resten av grädden i dess enkla vispade form. Tårtlock ovanpå kalaset - försiktigt! - och nyp in kanterna och dutta så fint du kan. På med dekorationer och pudra med florsocker innan servering. Kanske ett snöre om också. Tadaaaaaaa!

Black Garlic till fredagsräkan tack!

Sej hej till min nye vän - den fermenterade vitlöken! Aged garlic - eller Black Garlic som det står på påsen jag fick den i och vilket verkar vara den generella beteckningen på delikatessen ute i vida världen - är helt enkelt en vanlig vit vitlök som fermenterats i en särskild ugn i ungefär en månad. Jag fick en av min fina svärmor och det första som slår en är doften. Det luktar vitlök men riktigt god vitlök; ni vet som när man tillagat dem länge i ugnen och den där hårda och stickande doften och smaken försvunnit.

När man lokaliserat sin första nattsvarta lilla klyfta bland de prassliga, torkade vitlöksbladen kan man stoppa den direkt i munnen och få sig en ny och intressant upplevelse. Den är mjuk och lite gummiaktig i konsistensen, men rund och söt i smaken. De flesta som smakat beskriver toner av balsamvinäger och det skriver vi under på. Jag skulle kunna äta dem som godis. Andedräkten ska inte påverkas heller, men det kan jag tyvärr inte riktigt bevisa... Men jag kan varmt rekommendera att testa dem! Finns bland annat på  Sandins Frukt i Hötorgshallen och på Ica Karlaplan i Stockholm, men den som vill få köpställen på nätet kan kolla med företaget på Facebook .

Black Garlic Dipp

Mosa två klyftor Black Garlic och blanda dem med 1 dl fet crème fraiche. Smaksätt med en liten skvätt pressad citron och salt och peppar. Kör en kort stund med elvispen för att få en riktigt fluffig dipp. Tillsätt eventuellt lite sting med några droppar tabasco. Suveränt gott! Njut till räkor, grönsaksstavar eller vad helst du gillar att dippa, eller som kall sås precis vilket djur som helst. 

Hett, nyttigt, superenkelt, namnam

Den här pastan blev bara rätt, helt enkelt. Snabb att göra OCH nyttig OCH riktigt god OCH mättande så att det räcker och blir över - en lunchfavorit är född. Dessutom är den vegetarisk. Jag längtat efter den sedan vi åt den för några dagar sedan; den ser kanske inte mycket ut för världen på bild men jag kan ändå varmt rekommendera den. Och du som är välsignad med lite naturligt mullhull precis som jag- pasta är inte dumt när man vill gå ner i vikt. Men det är bra om den är ackompanjerad av nyttiga saker.

Het pasta med rostade grönsaker och sallad

2 personer

2  portioner pasta, t ex skruvar
1 röd snackspaprika
1/2 zucchini, eller 1 hel liten
1 dl lätt crème fraiche paprika & chili
50 g blandad sallad från påse
Gärna lite god balsamico

Sätt ugnen på 250 grader. Skär zucchini  i 1 cm tjocka kvartar och urkärnad paprika i ca 2 x 2 cm stora bitar.  Lägg alltsammans på en plåt försedd med bakplåtspapper (skalet upp på parikan). Salta och peppra lite. Ringla över lite olivolja om du inte bryr dig om kalorierna, men det är faktiskt inte nödvändigt. Rosta i ugnen medan pastan kokar, ca 10 minuter eller tills allt fått lite färg. Blanda den kokta och avrunna pastan med crème fraichen, och vänd sedan ner de varma grönsakerna och salladen. Ringla över lite god balsamico vid servering. 

Nytt liv, ny pepp, ny människa. Och en sallad.

Jaha, har du börjat än? Det nya livet? Vissas nya liv började redan på nyårsdagen, men andra har liksom jag skyllt på att det pågått något slags semester fram till idag och att det därför varit legitimt att äta upp allt julgodis/svulla pizza framför seriemaraton/säga farväl till det onyttiga livet med gräddiga pastasåser och ostbrickor. Varje dag. I en månad. Minst. Jag har gått upp kolossala mängder julkilon men är inte särskilt ledsen för det. För nu är det ju januari! Möjligheternas månad! Man kan ägna den åt att
1. Börja göra något åt saker man inte tycker om med sig själv
2. Börja acceptera att man är fin och bra precis som man är och bli lycklig av den insikten.
Visst är det strålande! Heja januari. Dessutom blir det ljusare nu. Vilket är grädde på nyttlivsmoset. Jag älskar januari.

Okej, ni som hänger här vet ju att jag inte är typen som lever på rårivna morötter även om jag är uppe i en befria-mig-från-den-skavande-valken-period. Däremot drar jag gärna ner lite på kolhydraterna ibland, särskilt på kvällen. Kanske kan jag fresta med en superenkel 5-minuterssallad? Mycket fett men det gööör inget. Vi tar det lite lugnt så här i början och hetsar inte upp oss.

Ett slags wedge salad fast utan wedge

Strimla och skölj lite hederlig isbergssallad. Torka den också, det är viktigt. Fördela på tallrikar tillsammans med urkärnad och strimlad gurka, och gärna lite grön paprika (jag vet, grön paprika är sällan kul, men det funkar fint i den här salladen). Skeda  över god dressing; jag använde en Green Onion Dip Sauce från Texas Steakhouse (jag är osäker på vad den heter, den går verkligen inte att hitta på nätet). Smula över ädelost, klipp över gräslök, och toppa med knaprig bacon eller precis lagom stekt kyckling. Eller båda. Så. Klart. Så kan också ett nytt liv se ut.