Frunch på The Flying Elk i min fantasi

Jag skulle tro att de flesta föräldrar med jämna mellanrum tänker förbjudna tankar som börjar med orden "Om jag inte hade barn skulle jag..." (köpa en sportbil/resa runt i Nepal/starta ett mysigt och olönsamt litet café/odla hipstermustasch och gå på konserter varje kväll/börja plugga igen/ha en enorm walk-in-closet istället för ett barnrum). Själv kan jag avundas de vars enda hinder mellan dem och restaurangbesök är brist på pengar, tid eller ork. Om jag inte hade barn, då skulle jag gå och äta Frunch på The Flying Elk (premiär nu på lördag). Varje lördag skulle jag förmodligen gå dit. För att det är på just The Flying Elk - som jag fantiserar om, men ännu inte kunnat besöka - för att de kallar det för vad det är på svenska, och för att menyn låter sagolik. Ni som kan, gå dit och berätta för mig hur det var. Under tiden ska jag leka restaurang med mina ohängda kids så att de lär sig hur man inte gör mamma rädd för att bli utslängd nästa gång vi går på lokal ihop. 

Berns brunchbuffé - är dyrast bäst?

I dag tänkte jag hänge mig en smula åt ämnet brunch.

Brunch på Berns. Mobilbild Christian von Essen

Brunchbuffén är ett vackert påfund. Det är en måltid anpassad efter ett antal essentiella (åtminstone hos mig) behov: att få sova längre på helgen, att få vräka i sig en massa fett när man är bakfull, att slippa laga mat när man är hungrig och att inte behöva anstränga sin söndagströtta hjärna med att välja från en meny. Jag skulle rent teoretiskt vilja springa på bufféer jämt. Jag gillar bufféidén jättemycket. Jag har alltid svårt att välja från menyer, och jag gillar att få plocka ihop en tallrik av just det som ser godast ut. Det tråkiga är att jag sällan blir särskilt nöjd efteråt. Buffén verkar ständigt bygga på kvantitet före kvalitet-principen; den skulle väl inte funka ekonomiskt annars.

I fredags hade jag och min man fraktat iväg barnen till deras eminenta farföräldrar för att vi skulle kunna gå på ett likaledes eminent födelsedagskalas på kvällen. Det gjorde vi, och det gjorde vi med besked eftersom vi visste att det vankades sovmorgon dagen därpå. Vi vaknade hungriga på lördagen och började kolla Stockholms brunchutbud. Vi springer inte på brunch särskilt ofta sedan vi fick barn - brunch är i vår värld ett vuxennöje där man slöäter i evigheten och det blir liksom inte samma sak med småbarn vid bordet.

Ett litet litet urval av Berns dessertbuffé...

Mobilbild Christian von Essen

Alltså. Hungern. Varför ska bruncherna i Stockholm alltid dukas fram så sent? Självaste definitionen av brunch är ju att den ska ligga mellan frukost och lunch, vilket i min värld är någonstans vid elvatiden, men då står icke några bruncher att finna i denna stad. Vill man äta före 13.00 begränsas urvalet ganska drastiskt redan från start. Vi vill dessutom ha en riktigt bra brunch och bestämmer oss därför för att testa Berns, som alltid ligger högt på listorna över Stockholms bästa brunchställen. De är överlägset dyrast också (andra toppställen är nästan 100 kronor billigare per person) men vi hoppas att de är värda priset.

Well.

Att äta brunch på Berns kostar inte mindre än 355 spänn. Då ingår grönt te eller bryggkaffe, men vill du ha ett glas juice får du öka på notan. Buffén är asiatisk och ser inbjudande ut, och den har element som är fantastiskt tilltalande (just i lördags utgjorde de dressade ostronen, de pankofriterade laxfenorna, gyozan och den helstekta oxfilén några av de mest visuellt lockande delarna av buffén). Annat såg mindre frestande ut, och så brukar det ju vara på bufféer. När jag väl hugger in blir jag dock förvånad över hur lite allting smakar. Några kalla sallader som har ett väldigt trist utseende visar sig vara väldigt goda, sushin är fin och den inkokta laxen helt underbar, men det varma? Tyvärr ganska tråkigt. Torrt ibland, och för lite ooompf. Allt smakade okej, men inte mer. Vilket är trist, eftersom ambitionerna är så höga. Kanske kan en buffé inte smaka hur mycket som helst, eftersom den måste tillfredsställa så många? Vad vet jag.

Det som räddar Berns brunch är dessertbuffén. Den är makalös. Jag tror faktiskt inte att någon kan klaga på den; allt finns där och den sötsugne är inte född som inte kan hitta något att tillfredsställa sig med. Spara ordentligt med plats för den! Efter att något besviket ha tryckt i mig allt som fanns på buffén med småvarmt i jakt på något spännande kom leendet tillbaka till kaffet och det söta. Då blev jag glad igen.

Morgonlyx - helstekt oxfilé på mackan

På vårt Hemköp säljer de oxfilé för 169 kronor kilot den här veckan; alltså blev det örtinbakad finrulle till middag igår när två systrar och en svåger var här på middag. Tyvärr lyckades jag hälla nykokat vatten över hela vänstra handen precis innan de kom, så jag hade för ont för att laga såväl som äta middagen. Istället satt jag i köket med näven i en bunke isvatten och ömsom bölade, ömsom domderade över min ofrivilliga stackars kökspersonal.

Oxfilén blev jättefin (även om jag glömt att be syster ta bort steksnöret innan örttäcket åkte på) och en stor bit sparades åt mig. Den fick jag på knäckemackan i morse tillsammans med gotländsk honungssenap, lagrad ost, creme fraiche och basilika. Ren j***a bliss, säger jag bara. Tack fina familj! Receptet kommer i sin helhet i nyårsnumret av Leva, men så här gjorde vi i grova drag:

Helstekt oxfilé med örttäcke

• Oxfilé i bit, för rätt antal personer
• Senap
  
• En bit vitt bröd, förslagsvis en bit baguette
• Färska örter, vad du har
• En stor näve parmesanost
• Lite fint rivet citronskal
• Lite riven vitlök
• Salt och peppar

Sätt ugnen på 175 grader. Bryn oxfilén runt om. Pensla den med senap. Mixa resterande ingredienser i matberedare till gröna smulor. Täck oxfilén generöst med smulorna. Stek färdigt i ugn till en innertemperatur på 55 grader. Låt vila på en skärbräda i minst 10 minuter. Skär i bitar och servera. Eller vänta till dagen efter och lägg på mackan...

Brunch med familjen och pannkakor från himlen

Igår invaderade stora delar av min underbara familj det nya hemmet för allmän inspektion samt intagande av brunch.
Brunch är det bästa som finns.
Att planera en brunch är också väldigt roligt, eftersom inslaget av "lunch" i ordet tillåter vad som helst kan ingå. Varför folk nöjer sig med bacon och ägg övergår mitt förstånd - det äter man väl under en stadig frukost? - och korven och bönorna som är typiska inslag i färdiga brunchtallrikar på Stockholms brunchställen ska vi inte ens tala om. Urk.

Vi höll det enkelt men lyxigt och bjöd på flådmackor med rostat lantbröd, sallad, bacon, ost och hemmagjord basilika- och citronmajjo. Vi stekte även fantastiskt goda kanadensiska pannkakor - se recept nedan - och åt dem med jordgubbar, blåbär, smör och fin lönnsirap. En syster och systerdotter hade med sig ett fantastiskt fruktfat, en annan syster och hennes man gjorde en makalöst god smoothie, min fina bror bakade underbart bröd (som han som vanligt satt och muttrade över men som var lika gott som hans bröd alltid är) vilket avnjöts med sylt och marmelad och den lagrade osten som min systerson kom med. Tack fina familjen!

Ni fattar vad ni ska göra nästa helg, eller hur?

1. Bjud in familj och/eller vänner till brunch.
2. Bestäm dig för en eller ett par lyxiga inslag som du själv står för.
3. Delegera resten.
4. Hänge dig åt kaoset och njut.
   

Låt de här fantastiskt goda pannkakorna bli ett av dina inslag på brunchbuffén! Receptet hittade jag i Matmagasinet och de var något slags ljuvlig blandning av svenska och amerikanska pannkakor; sötsmöriga men fluffiga utan att bli det minsta torra. Varenda smula gick åt.

Kanadensiska blåbärspannkakor med lönnsirap
Recept ur Matmagasinet

25-30 st.

4 ägg
6 dl vetemjöl
3 1/2 tsk bakpulver
2 tsk salt
4 msk socker
6 msk smält smör
6 dl mjölk
smör till stekning
blåbär
lönnsirap

Vispa äggen lätt. Blanda samman de torra ingredienserna och tillsätt ägg, smält smör och mjölk. Rör tills smeten är slät. Häll en skopa smet i pannan på medelvärme (Pyttes kommentar: smör är inte nödvändigt om du använder en teflonpanna på medelvärme) och stick ner 3-4 blåbär i smeten på varje pannkaka (Pyttes kommentar: bror som stekte tyckte detta var en jobbig idé och vände helt sonika ner blåbären i smeten, och det funkade fint). Stek gyllene på båda sidor. Servera rykande varma med färska blåbär och äkta lönnsirap.

Lördagslycka: ett club sandwich-berg

Okej, det är väl i ärlighetens namn något slags blandning mellan club sandwich och en klassisk BLT, men vem bryr sig? Goda pålägg mellan kantskurna brödskivor ger helt enkelt en god macka, och namnet på den är av sekundär betydelse. Vad man väljer att proppa mellan de ohälsosamt vita rostisarna är upp till en själv, men jag anser att det finns vissa grundregler:

1. Det måste finnas bröd unders och överst.
   
2. Brödet ska vara rostat eller smörstekt.
3. Det färdiga verket ska skäras i två halvor, på diagonalen.
4. Bacon. Av någon anledning kan jag kompromissa med de flesta ingredienser, men inte baconet.

Lulles varianter innehöll bacon, cheddarost, tunna skivor tomater, avokado, majonnäs och isbergssallad. Mellanbrödskivan ströks med lite baconfett efter att den rostats - ett dekadent grepp vars effekt var subtil men utgjorde en kärleksfull smekning av smaklökarna. Ketchup och chiliaioli tillhandahölls för doppning, och ja - det var precis så gott som det låter.

Hummermacka unswedish style

Jag var snudd på för svensk för att publicera det här inlägget, men jag kan inte låta bli.
Det gäller min hummermacka.
"Dagen efter" är man ofta för fattig (efter en natt på stan), för trött (efter en natt på stan) eller för bakis (efter en natt på stan) för att orka klämma fram något mer än en snabbmakaron med ketchup eller på sin höjd en pizza åt sin fettkrävande mage. Men vad gör jag? Hånskrattar finanskrisen i ansiktet, bröstar upp mig ordentligt, strider morskt iväg till Ica och inhandlar en färsk hummer. Och gör världens godaste bakismacka. Så typiskt mig. Skit i vad det kostar - ibland måste man ju bara ha hummer till frulle. Visst?

Hummermacka unswedish style:

2 personer

1 liten hummer
4 skivor gott vitt bröd (tack Linus för vårt, du är Brödguden)
Smör
4 msk färdig god aioli (jag gillar Alains från Ridderheims, om man inte orkar göra egen)
1 liten avokado
1/2 liten rödlök
1 näve rucola
Salt och peppar

Attackera hummern och frigör allt gott kött. Fördela i mindre bitar. Stek brödskivorna på medelvärme i så mycket smör du har samvete till; "dagen efter" är det förmodligen ganska mycket. De ska bli gyllenbruna och frasiga. Bred en matsked aioli på varje brödskiva, salta och peppra lite. Fördela avokado på två av brödskivorna, ös på med hummerkött, tunt skivad rödlök och rucola. Toppa med resterande brödskivor. Halvera dubbelmackorna och servera med iskall mjölk.