Heta, kladdiga fredagsribs till folket!

Bilderna i bilden är tagna av

 Lieselotte van der Meijs!

Fredagsfeeling, whoop whoop!
Jag är supersugen på ribs, och om jag hinner funderar jag på att svänga ihop några till ikväll. Här är receptet på de perfekt kladdiga, heta och lite söta ribsen som min svåger Alex bjuder sin bästa kompis (närmare bestämt sin bror) på i min kokbok. Glazen innehåller bland annat Coca Cola, färsk ingefära och thailändsk chilisås, och jag tycker att de är fantastiskt goda.

Perfekt kladdiga ribs med honung, vitlök och chili

Ribs ska vara kladdiga och smälta i munnen, serveras i generösa mängder och ätas med vänner som inte bryr sig om ditt bordsskick. Och de ska smaka så här.

2 personer

1 kg tunna färska revbensspjäll (helst kamben)
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
1 lagerblad
1 msk hel svartpeppar
salt

Lägg revbensspjällen i en gryta eller kastrull (dela dem eventuellt i två bitar så att de lättare får plats). Skala löken och kvarta den, skala vitlöken och dräm till den så att den krossas lätt och lägg allt i grytan tillsammans med lagerblad och peppar. På med vatten så att det täcker men mät hur mycket du häller på; du vill toppa med 1 msk salt per liter vatten. Lägg på ett lock, koka upp och låt koka i 1 timme. Köttet ska lossna lätt från benen. Medan kambenen kokar sätter du igång med din glaze (om du inte är lite smålat och väljer att köpa en färdig sås. Det är ingen som kommer tycka att du är en sämre människa för det. Fast de kommer tycka att du är en lite, lite bättre människa om du gör din egen.).:

Sötstark glaze 

4 dl Coca-Cola
2 dl flytande honung
1 dl ketchup
½ dl japansk soja
2–3 msk chilisås (inte sweet chili utan den heta varianten. Gärna thailändsk, som du hittar i asiatiska livsmedelsbutiker.)
3 rivna vitlöksklyftor
1 tsk rökt paprikapulver, milt (kan uteslutas)
salt och peppar

Häll alla ingredienser i en kastrull och låt sjuda i ca 40 minuter eller tills såsen blivit tjockflytande. Smaka av med lite salt och peppar. Värm ugnen till 225 grader. Lägg revbenen på en folieklädd plåt och pensla dem runt om med glazen. Stek i tio minuter eller tills de fått fin färg och doftar som de smakar – himmelskt.

Egna ribs för första gången!

Igår var det så äntligen dags för mitt första kokbokstest. Det hela går alltså ut på att jag och Christian ska laga var sitt recept ur valfri kokbok i veckan, för att lära oss något nytt och variera oss mer i köket. Läs mer här. Jag lagar i stort sett aldrig mat från recept rakt av, och jag har haft jättesvårt att komma på var jag ska börja. Men så slog det mig - ribs, såklart! Jag älskar ju möra, klibbiga ribs mer än jag älskar djuren de ursprungligen sitter på (ursäkta mig, vegetarianer och djurvänner, men så är det) och vi är trogna kunder på Texas Longhorn. Deras ribs gör mig dock besviken nu för tiden, och jag har länge känt det pockande suget att bemästra konsten men inte kommit mig för att försöka.

När jag så bestämt mig för ribs valde jag ett recept ur en kokbok jag verkligen gillar, Sommarmat med Fredrik & Fredrik (jag har skrivit om den förut). Deras teriyakiribs såg så underbart enkla ut i jämförelse med andra jag läst, och det tilltalade ju förstås. Jag köpte kamben på Prisextra för 79.90 kronor kilot; snacka om billig festmat! Jag är kluven till resultatet - både riktigt bra och verkligen inte så bra, läs våra respektive kommentarer under receptet!

Ribs Teriyaki (Recept: Fredrik Klein & Fredrik Hed)

4 personer.

1½ kg tunna revbensspjäll

1 msk salt per l vatten

1 tsk hela svartpepparkorn

3 vitlöksklyftor

Teriyaki:

1 dl japansk soja

½ dl risvinäger

½ dl flytande honung

½ sake

Lägg revbenen, kryddorna och vitlöken i en kastrull med vatten så att det täcker. Koka tills köttet börjar släppa från benen, ca 1 timme. Sätt ugnen på 200 grader. Blanda ingredienserna till teriyakisåsen. Ta upp köttet och lägg i en ugnsfast form, pensla med teriyakisåsen och sätt in i ugnen i ca 20 minuter. Ös med spadet var femte minut. Ta ut när köttet har fått fin färg.

Pyttes kommentar:

Doften som spred sig i köket när köttet kokade tillsammans med vitlöken och svartpepparn var klart angenäm. Doften som spred sig i köket när jag öst den blaskiga såsen över ribsen för att steka klart dem i ugnen var inte alls angenäm. Det luktade fränt och lite surt - var det saken, månntro? Tyvärr smakade det ungefär som det luktade, och det var inte min grej. Dessutom tycker jag att ribs ska vara klibbiga och kladda ner händerna, men det kunde de inte bli med den alldeles för lättflytande såsen som skulle ösas över kambenen var femte minut. I pur oro öste jag på färdigköpt (klibbig) teriyakisås på ett par av bitarna för att gardera mig med om Fredrikarnas version inte höll måttet, och de klibbiga blev klart godare. Tyvärr.

Men att ha gjort mina egna ribs? Underbart! Att koka benen innan gör dem fantastiskt möra och sönderfallande, och köttet - som alltså kan köpas i simpla tråg i vanliga affärer till ett minimalt pris - behöver inte hålla på och duttas med och putsas. Känns som att jag har upptäckt en helt ny värld. Nu ska här experimenteras med såser i oändligheten, och alla som känner mig och läser detta kan vara så säkra på att det blir ribs som bjuds hos mig när det ska dineras socialt i fortsättningen. Tack Fredrik och Fredrik för det!

Christians kommentar:

Efter många suckar om hur illa det luktar och efter att besvikelsen lagt sig tillrätta sig som en blöt hund någonstans i köket är smakupplevelsen till slut minst sagt tillfredsställande. Köttet är så mört och mjällt att det formligen smälter i munnen. Nu fattar jag hur ribs SKA smaka! Jag kan hålla med Pytte om att marinaden blev lite blaskig, men det är absolut inget fel på smaken. Däremot blev det ännu bättre när hon gjorde en variant med färdig teryaki-sås på och man fick det där riktigt klibba och söta också. Helt galet. Till det serverades en perfekt krämig cole slaw och ugnssmekta primörer. Jag blir fan hungrig igen bara jag tänker på det.