Hej köttsallad. Vill du gifta dig med mig?

Helgen bjöd på två riktigt grymma matupplevelser. Den avslutades med en magisk Boeuf bourguignon med lent mos och hempressad gurka hos C & L – tack bästa ni! – och inleddes med den här salladen, som jag sitter och tänker på nu med fuktiga ögon och en känsla av tomhet och saknad i magtrakten. Det vi åt i lördags i stället för musslorna som visade sig vara dåliga ska vi inte tala om.

Anywhoo. Salladen. Awesome. Jag hade varit med på en pressträff för Icas grillnyheter och fick med mig en tjock bit entrecote på ben hem att provlaga. Jag önskar att jag varit ambitiös nog att släpa ut min grill på gården och tillaga den där, men den blev ack så fin ändå. Och med de här tillbehören... Aaaah. Det här hade gott och väl räckt till fyra personer jag och Christian brukar inte ha problem att äta för ett par extra. Så det gjorde vi. Med glädje.

Välj lagom mängd av det kött du gillar bäst; entrecote, ryggbiff, njurtapp, flankstek, tender strip, oxfilé... Eller kanske en fin och glad kyckling? Så här gjorde jag, på ett ungefär. Och det ser mycket mer komplicerat ut än vad det är, så rata inte rätten innan du läst igenom den, som vi brukar säga. Den är värd det.

Asiatiskt gnuggad entrecote i sallad, med het dressing och koriander

2-4 personer

Stjärnan:
1 stor bit entrecote på ben eller annat kött i lagom mängd
Salt och peppar
Varmpressad rapsolja (fulraps) eller annan smakneutral olja som tål höga temperaturer
Smör

Att gnugga det stekta köttet med:
1/2 röd chili
2 vitlöksklyftor
1 tumstor bit ingefära
2 msk olivolja
Fint skurna stjälkar från ett knippe koriander
1/2 msk mörkt muscavadosocker
1 lime
1 msk risvinäger
Några stänk fisksås
Salt och peppar

Att lägga under det gnuggade köttet:
Krispiga salladsblad
1 stor morot
1/2 gurka
1/2 fänkål
1 portabellosvamp

Het dressing:
3 msk majjo
1 msk tjock yoghurt
1 tsk pressad lime
1/2 tsk sambal oelek
Salt och peppar

Att toppa hela härligheten med:
Färsk koriander, plockade blad
Lite hackade rostade jord- eller cashewnötter, om du har

Att servera till:
Limeklyftor

Något att hoppa över, åtminstone för oss:
Algsallad marinerad med citron, sesamolja och sesamfrön

Sätt ugnen på 125 grader. Torka av köttet med hushållspapper och salta och peppra (vanlig salt - inget flingsalt; det kan inte tränga in i köttet ordentligt) generöst. Hetta upp lite olja i en panna. Bryn köttet runt om och avsluta med en klick smör på slutet. Ös lite medan du steker. Lägg det brynta köttet i en ugnsfast form, häll över det som är kvar i pannan, sätt i en termometer och stek färdigt i ugnen (du kan så klart steka färdigt i pannan om du har tunnare skivor kött). Jag tog ut min bit redan vid 56 grader, men många föredrar en kärna på uppåt 60 graders innertemperatur (eller mer, men det är lite att häda). När köttet är klart ska det upp på en bräda och vila. Vila vila vila.

Fortsätt med den asiatiska eftermarinaden: Skala vitlök och ingefära och finhacka dem tillsammans med röd chili. Fräs försiktigt i oljan; det ska mjukna och dofta gott men inte friteras och brännas. I med sockret och fint skurna korianderstjälkar. Fräs lite till, tills sockret löst sig. Pressa över lime. Smaka av med någon msk risvinäger (om du har; du kan ta en extra skvätt lime annars), lite fisksås,salt och peppar. Häll över i en stor skål.

Blanda ingredienserna till den heta dressingen och smaka av med salt och peppar. Ställ svalt.

Gör salladen: Skölj salladsbladen i iskallt vatten och slunga torra, eller låt torka på handduk. Skala moroten och strimla den, gurkan och fänkålen fint, gärna med julienneskärare. Skiva portabellon. Lägg upp allt på en skärbräda (salladsbladen underst!) eller på ett stort fint fat.

Skiva köttet tunt tvärs över fibrerna. Lägg det skivade köttet i den goda marinaden i skålen och massera järnet (om du har känsliga händer fixar de kanske inte chilin; ta då två skedar i stället). Strö skivorna över salladen. Ringla över eventuell marinad som blivit kvar i skålen. Skeda över dressing och strö generöst med korianderblad och kanske lite hackade jordnötter (vi glömde dem, men de borde ha varit med) över alltsammans. Servera med limeklyftor.

Vi gjorde en algsallad till också. Vi tyckte inte om den. men allt annat var HIMMELSKT. 

Blunda för bristerna och titta på oxfilén istället älskling!

Återigen en mobilbild - ursäkta, men att låta
den här rätten bli kall är ju liksom en dödssynd.

Att vara gift med mig är inte så roligt jämt. Jag vill inte gå in på detaljer men låt oss säga att det finns beskedligare kusar i stallet, om man säger så. Men jag har mina stunder! På Fars dag i söndags, till exempel. Christian fick önska sig något till middag eftersom han är en så exceptionellt fin pappa och jag fick den tydliga instruktionen "kött". Sagt och gjort. Ni vet väl att en god middag säger mer än tusen ord? Här är en "Tack-för-allt-förlåt-för-allt-och-jag-älskar-dig"-tallrik. Med kött på.

Oxfilékalas. På tallriken:

• Oxfilé. Stekt till perfektion, vilad ordentligt på galler med lite skårat bakplåtspapper på för att hålla värmen
• Jordärtskocks- och palsternackspuré med liten skvätt grädde och smör, smaksatt med en dutt tryffelolja
• Skivor av ankleverterrine. Jag har köpt produkter från Selectos de Castilla eftersom jag ständigt blivit itutad att de produkterna är etiskt okej, men har förstått nu att så inte riktigt är fallet. Tipsa mig gärna om var jag kan köpa ekologisk anklever i Stockholm, t ex produkter från Pateria de Sousa!
• Smörfrästa skivor av portabello, med lamellerna bortskrapade
• Lättkokta buketter romanesco
• Balsamicopärlor (från Tasto, jag köpte mina på Daglivs i Stockholm och oj, vilken trevlig liten sak!
• Syltade rönnbär med konjak som min svärmor gjort och som passar till allt

Och det inlägget sätter jag mig och skriver när jag är som allra mest hungrig på hela dagen. Smart. 

Före fastan kommer köttfest

Jag får inte äta idag. Det är inte frivilligt och jag tänker inte gå in på varför, men det är klar vätska som gäller för mig i ett helt dygn.
Folk som fastar frivilligt - hur fixar man det? Att inte få ÄTA, liksom? För mig är det tortyr. Därmed var jag ju tvungen att äta något riktigt gott igår, något jag kunde tänka tillbaka på idag och gråta till minnet av.
Ack. Mitt kött.
Jag saknar det redan.

Om man kokar högrev länge och sedan grillar eller ugnssteker med en god glaze på så smakar det som ribs. Vilket är mitt bästa. Jag har inte själv testat tidigare, men jag har blivit bjuden på det och älskat det så nu ville jag prova själv. Köttet ska ätas direkt från ugnen; när det legat ett tag liksom torkade det upp lite. Men innan dess var det det ljuvligaste ever.

Långkokt högrev med rökig honungs- och sweet chiliglaze

500 g högrev
1 liter vatten
1 msk salt
Några hela pepparkorn

Glaze:
2 vitlöksklyftor, fint rivna
2 msk sweet chilisås
1 msk honung
1 msk kinesisk soja
1/2-1 msk liquid smoke, beroende på smak (kan uteslutas också, det blir jättegott ändå)
Salt och peppar

Lägg kött, vatten och kryddor i en kastrull och koka upp. Skumma av och låt koka i 1,5-2 timmar beroende på köttets tjocklek - det ska bara precis hålla ihop när det är klart. Ta upp ur vattnet och låt svalna. Om du inte ska grilla utan använda ugnen så sätt den på 225 grader. Rör samman ingredienserna till glazen. Lägg köttet på en folieklädd plåt. Pensla runt om med glazen och grilla hastigt runt om, eller stek i ugnen i ca 10 minuter tills köttet fått fin färg. Servera som vi med majskolvar, grillad paprika, sockerärter och kokta rödbetor, eller gör en god sallad. 

Grannäsets senap goes Bookmaker

Fortfarande mobilbilder. Sorry! 

Jag var hemma i mitt barndoms Jämtland i en hel månad i sommar, och då fick jag möjlighet att äntligen besöka Grannäset igen. När jag var liten bodde min klasskompis på Grannäset tillsammans med sin far och mor, och den senare råkade också vara vår gemensamma fröken. Ni minns när man var liten och hade samma fröken i alla ämnen? Eva var vår fröken och det var hon som var den allra första att berätta för mig att jag var bra på att skriva. Tack vare hennes uppmuntran såddes ett frö som så småningom ledde till en journalistutbildning och en praktikplats på tidningen där jag fick börja publicera recept. Därmed kan man med lite kärlek säga att Eva är roten till allt det goda, även den här bloggen.

Tack Eva!

För åtta år sedan bestämde sig Eva och hennes man Dan för att utveckla Grannäset till något alldeles extra. De slutade på sina respektive jobb och drog igång en restaurangverksamhet. Hemma på gården. De driver dessutom gårdsbutik där de förutom lokalt producerade delikatesser säljer egenhändigt tillverkade marmelader, senap och pesto, bland mycket annat (Evas prisbelönta marmelader har länge funnits att köpa på bland annat Vasastans ost i Stockholm, men nu tvingas hon förmodligen lägga ner tillverkningen på grund av tidsbrist). De tillagar mat och tillverkar sina produkter med frukt och grönt från gården, och som om det inte räckte med att driva restaurang, gårdsbutik och en ganska omfattande odling har de även ett gårdsmuseum och en liten loppis, samt caféverksamhet om sommaren. De gör allting själva, utan hjälp. Jag blir trött bara jag tänker på det, och väldigt imponerad.

Igår hamnade Evas supergoda, sötstarka senap på en bit oxfilé, där den trivdes ypperligt. Eftersom jag brukar försöka undvika kolhydrater på kvällarna till vardags låg oxfilén och pös på en simpel sallad, men enkelt betyder inte nödvändigtvis fel. Med en rejäl klick av den fantastiska senapen på den hastigt stekta filén, och ett lika hastigt stekt ägg med rinnig gula ovanpå var det bara pepparroten som saknades för en äkta Bookmaker-feeling. Riktigt gott var det i alla fall och mitt kött accepterade med glädje att byta ut de sedvanliga såserna och kryddsmören till förmån för Evas senap. Namnam.

Nu får jag till och med själv känslan av att jag var den där sortens elev som lämnade äpplen på frökens kateder och hade rosetter i håret. Det var jag inte. Däremot var jag väldigt bra på att slåss. Eva gillade mig ändå, vill jag tro.