Blunda för bristerna och titta på oxfilén istället älskling!

Återigen en mobilbild - ursäkta, men att låta
den här rätten bli kall är ju liksom en dödssynd.

Att vara gift med mig är inte så roligt jämt. Jag vill inte gå in på detaljer men låt oss säga att det finns beskedligare kusar i stallet, om man säger så. Men jag har mina stunder! På Fars dag i söndags, till exempel. Christian fick önska sig något till middag eftersom han är en så exceptionellt fin pappa och jag fick den tydliga instruktionen "kött". Sagt och gjort. Ni vet väl att en god middag säger mer än tusen ord? Här är en "Tack-för-allt-förlåt-för-allt-och-jag-älskar-dig"-tallrik. Med kött på.

Oxfilékalas. På tallriken:

• Oxfilé. Stekt till perfektion, vilad ordentligt på galler med lite skårat bakplåtspapper på för att hålla värmen
• Jordärtskocks- och palsternackspuré med liten skvätt grädde och smör, smaksatt med en dutt tryffelolja
• Skivor av ankleverterrine. Jag har köpt produkter från Selectos de Castilla eftersom jag ständigt blivit itutad att de produkterna är etiskt okej, men har förstått nu att så inte riktigt är fallet. Tipsa mig gärna om var jag kan köpa ekologisk anklever i Stockholm, t ex produkter från Pateria de Sousa!
• Smörfrästa skivor av portabello, med lamellerna bortskrapade
• Lättkokta buketter romanesco
• Balsamicopärlor (från Tasto, jag köpte mina på Daglivs i Stockholm och oj, vilken trevlig liten sak!
• Syltade rönnbär med konjak som min svärmor gjort och som passar till allt

Och det inlägget sätter jag mig och skriver när jag är som allra mest hungrig på hela dagen. Smart. 

Vill du ha en bok?

Jag har två ynka exemplar av Bjud hem! kvar, och den ena vill jag helt fräckt behålla själv. Den andra tänkte jag däremot ge bort i present till någon av er som tittar in här ibland. Vill du ha den? I så fall skulle jag bli jätteglad om du i en kommentar ville berätta om ett recept du hittat här på bloggen som du gillar extra mycket, eller kanske rentav provlagat med gott resultat. Ni är just nu runt 500 personer som poppar in om dagen och jag skulle vilja veta mer om vad ni uppskattar.

Jag uppskattar i alla fall ER, tack för att ni läser! Tyvärr kan jag bara ge boken till en av er, och får jag mer än ett svar får jag helt enkelt köra blunda-och-peka-metoden. I vilket fall blir jag jätteglad för era kommentarer. På onsdag om en vecka vill jag skicka boken, så spill your beans innan dess. Tack och kram!

Gubbiga munsbitar med tack till mina vänner

Ett hett tips till er som gillar att laga mat men  saknar inspiration emellanåt:  låt vännerna bestämma. Jag fick idén från en av  mina favoritmatbloggare, Sara på Cookiecrumble, som skapar tjusiga rätter på ingredienser från en Mystery Box tilldelad henne av hennes  man och hans vänner. Så i fredags bad jag mina Fejsbookkompisar ge mig sina förslag på 5 ingredienser som måste ingå i middagen. Christian skulle sedan välja bland förslagen. Jag  fick några riktigt lockande ingredienslistor, men Christian - eftersom han är den han är - måste givetvis ge mig den svåraste kombon.

Alltså fick jag Pietros 5 ingredienser:

Ansjovis
Jordärtskockor
Vallmofrön
Blåbär
Ananas

Även om jag  tycker att det är fantastiskt kul att hitta på recept vill jag se den som kan hitta på en enda rätt som innehåller allt det där och ändå smakar bra... I make my own rules, tänkte jag och gjorde tre enkla rätter. Ansjovisen och vallmofröna blev ett fult men jättegott litet tilltugg (se recept nedan), skockorna blev en soppa med en rå tartar på salmalax och pilgrimsmussla, och vi friterade dessutom några skivor att krispa till det hela med. Gott! Blåbären (frysta) mixade jag med smetana och lade ovanpå en liten hög ananasstavar i romkolasås. Hade blåbären varit lite mer smakrika hade det blivit jättegott det med, men det här var Garants stora odlade blåbär och de må vara snygga, men smaken är trist.

Det var en superrolig idé, och  mina FB-vänner kommer absolut få utmana mig igen. Tack för hjälpen hörni!

Gubbiga små munsbitar

ca 16 stycken

2 frysta plattor smördeg eller 1/2 kyld rulle
1/2 gul lök
1 vitlöksklyfta
1 msk smör
1 liten burk ansjovis
25 g fint riven parmesan (ca 1 dl)
25 g philadelphiaost (ca 2 msk)
1-2 msk fint hackad dill
peppar

1 ägg
Vallmofrön

Tina smördegen om den är fryst. Värm ugnen till den temperatur som rekommenderas på paketet. Finhacka lök och vitlök och stek mjukt och glansigt i smör. hacka ansjovisen och lägg i pannan (ej spad). Fräs lite till. Peppra och låt svalna helt i en skål. Blanda sedan i philadelphiaost, parmesan och finhackad dill. Kavla ut plattorna något om du använder fryst. Skär dem i ca 8 rutor vardera (16 om du använder kyld smördeg på rulle). Lägg en liten klick smet på varje och gör önskad  form, knip t ex ihop till små minipiroger. Jag gjorde små kuvert  som håller ihop upptill men öppnar upp sig på sidorna och blottarfyllningen, vilket är gott men inte så värst vackert kanske. Pensla de färdiga kreationerna med ägg och strö eventuellt över lite vallmofrön. Baka 10 minuter i ugnen, eller tills det blivit vackert gyllene. Ät varma eller ljumma, till en kall öl eller glögg!

På Twitter vet de vad man behöver.

Visst kan det vara underbart med Twitter och Facebook och sånt? Visst, det stjäl för stor tid av våra liv, men när man vill veta något eller få tips - jisses vad det finns fina människor där ute! Igår undrade jag om någon kunde tipsa om något gott att äta som man orkar laga till sig själv när man är sjuk och ensam hemma med barnen, och jag fick finfina förslag. Kände att jag måste dela med mig av dem till alla er andra sjuklingar där ute.

@Annabilli föreslog Macaroni & Cheese, vilket jag älskar ända sedan min tid i New York när jag var liten. @Nordefors föreslog Pasta Pesto med stekt bacon vilket jag sitter och suktar efter redan nu, fast det är två timmar till lunch. @Matarkivet tyckte att jag skulle köra på en krämig polenta med svamp eller en god soppa, och jag har lovat henne att prova den där polentan när jag blivit lite friskare. @Lianlej känner mig tydligen bättre än hon tror och föreslog helt sonika en online-pizza. Och @PlommonetGbg:s frestande tips om mackor med svampstuvning i ugn tar nästan knäcken på mig nu när jag mår bättre och är riktigt hungrig.

Tänkte att ni kanske ville veta vad det blev till slut? En jätteäcklig soppa. Vedervärdig. Jag gjorde den på kyckling och majs och det blev riktigt läskigt. Jag åt ungefär 1 deciliter. Så senare, när jag tyckte riktigt synd om mig själv, blev det praliner och te och konjak som en andra middag. Tack för de fina tipsen, nästa gång ska jag göra som ni säger!

Välkommen till mitt liv, panzanellan

Tack gode Gud för goda vänner. Om ni läst inlägget nedan anar ni att jag är ungefär den tacksammaste man kan bjuda på mat just nu; allt som inte är falukorv eller hemköpt sushi ter sig tämligen exotiskt och allt som smakar något är himmelriket. Att dessutom bara få sitta ner och titta på när andra lagar mat är en lyx som gör kroppen hänförd i pur brist på ansträngning.

Igår bjöd underbara vännerna Kristofer & Helena på en middag som gjorde mig salig. Jättegod canneloni med lammfärs, philadelphia och spenat till varmrätt men framför allt en liten förrätt som jag längtar efter redan nu. Receptet är hämtat från en av mina favoritkokböcker, Antipasti & Stuzzichini (Ica Bokförlag) av Marco Baudone och Tomas Tengby, med bilder av Bruno Ehrs. En liten fin bok med smårätter som får en att längta efter ett stort glas rött och fler långa kvällar med avslappnade kompisar. Tack fina ni!

Panzanellan är hur enkel som helst och förvånansvärt god trots att den innehåller oliver, som inte är min favoritingrediens, samt sardeller, som ju kan vara lite väl mustiga i smaken om de inte använts helt rätt, som här. Det står i receptet att man ska använda inlagda tomater men jag tror K & H använde färska, vilket var hur gott som helst. Jag tror också att de använde en hel vitlöksklyfta och inte bara en kvarts, men smaka dig fram till vad du gillar bäst.

Panzanella (Recept: Marco Baudone Foto: Bruno Ehrs)

2 skivor lantbröd

2 msk tomater, inlagda

2 msk sardeller

2 msk oliver

1/2 fänkålsstånd

1/4 vitlöksklyfta

1 kvist basilika, plockad

2 tsk vitvinsvinäger

ca 1/2 dl olivolja

havssalt

svartpeppar

Rosta brödet i ugnen eller i en brödrost och dela det i fyra delar. Strimla tomaterna, skär sardellerna fint, kärna ur och skär oliverna och riv vitlöken. Blanda alla ingredienserna med vinägern och oljan. Lägg brödbitarna i en djup tallrik eller i flera små. Toppa med blandningen så att brödet suger åt sig oljan. avsluta med lite havssalt och svartpeppar.

Hurra för Christian!

Grattis på Fars dag älskling. Du är bäst.

Kolla vad jag gjorde igår.

Jag har tidigare berättat om våra vänner i Östergötland och mat-
himmelriket de bor i. Här får man alltid fantastisk mat från gården; allehanda sorters vilt, löjrom, ål, kantareller (igår förgyllde de en himmelsk västerbottenspaj), fantastiska efterrätter, saft och sylt med trädgårdens bär och frukter, och framförallt de godaste av de godaste kräftorna man kan få. I år har fisket varit otroligt dåligt men den här ljuvliga högen bjöds vi på igår kväll och som vi njöt! Idag har jag sårig tunga och skalskavda fingertoppar men det är bara en ljuv påminnelse om kräftberget. Som absolut inte görs rättvisa med den kackiga mobilbild, men ändå.
Tack, kära värdpar!

Cajsa Warg i Vasastan!

Jag vill bara säga TACK. Om jag hade fått ta med mig en enda sak i flytten från Södermalm hit till Vasastan hade det varit Cajsa Warg, butiken jag alltid älskat och troget handlat i när det skulle göras något speciellt eller när det klirrat till en smula i kassan. Och nu - utan att jag hade den minsta aning om vad som komma skulle - har Cajsa Warg öppnat bara några minuter från min port, ÄNNU närmare än jag bodde sist. Whohoo! Spring till den gamla biografen på St Eriksplan och spana in det högst New Yorkiga matmeckat genast - förmodligen ses vi där.

Bröllopsdag 2010

Det har firats en hel del på sistone. Den 9:e fyllde jag år, vilket vi firade med kalas i lördags. Jag önskade mig givetvis god mat och dryck, och fick så mycket gott att vår bröllopsdag - vilken jag och Christian firade tre dagar senare - blev en orgie i de godaste av presenter.

Häng med nu:

Det skålades i skumpan vi fick av Pontus & Moa - tack! -, det åts ostron och hummer vilka vi köpte med presentkort från Helena, Koffer, Ivar, Stina, Fredrik, Bo, Erika & Gustaf - tack! - till vilket vi drack vinet Linus köpte åt oss på Sardinien eftersom vi drack det där på vår bröllopsresa - tack! -, det mumsades anklevermousse vi fick av Mats & Janna - tack! -, det goffades finfina getostar och granskottsirap från Löfsta vi förärats av Julia & Otto - tack! - men även den godaste av parmesanbitar skänkt av Lisa & Daniel - tack! - samt pimplades urgott rödvin vi fått av Tomas & Mimmi - tack!
Tack tack tack!

Och då har jag fortfarande massor av fina saker kvar att äta, dricka och njuta av i största allmänhet från resten av mina grymma gäster.

Tack underbara familj och alla fina vänner för att ni så generöst och kärleksfullt förgyllde min födelsedag, och gjorde firandet av våra tre år som gifta till en kulinarisk milstolpe. You rock!

Att tacka en Pytte

Om ni vill att jag ska göra något för en någon gång kan ni alltid fresta med mat.
Jag älskar mat.
Jag blir riktigt lycklig av mat. Riktigt lycklig.
När Ulrica och Greger bjöd mig och Christian på middag i helgen för att tacka för att vi amatörfotade deras fantastiska bröllop i somras anade de kanske hur glad jag blev över skaldjuren, men visste de att jag vid åsynen av den tjusiga platån fångade upp dreglet i sista sekunden innan det landade på deras fina matta?
Att det nästan kom en liten tår av lycka när jag insåg att den goda champagnen i glaset skulle ackompanjeras av hummer, färska räkor och en krabba så god att den helt lyckades utplåna de horribla spår dess vakuumförpackade och dyiga skamversion gjort i mina smaklökars minne?
Jag blev hemskt, hemskt glad.
Tack!

Lillans fläskfilé med pesto och vitlök

Finaste lillasystern ställde sig vid spisen igår och lagade mat till mig och makarna medan jag fick ligga på sängen och vara skör och läsa skräproman. Helt fantastiskt gott blev det också, så jag måste ju tipsa om hennes bragd här:

Fläskfilé med pesto och vitlök

• Sätt ugnen på 200 grader.
  
• Tag en stycken fläskfilé eller fläskytterfilé modell större (som verkar vara samma sak, bara pumpad med vatten och ett gäng tillsatser) och putsa den fri från hinnor och senor.
• Skär ett gäng snitt tvärs över filén.
• Stoppa små bitar av vitlök i snitten.
  
• Smeta in hela härligheten i en halv burk fin pesto (finns "färsk" schysst i pastadisken som innehåller hela pinjenötter).
  
• Bryn lite runt om.
• Lägg över hela kalaset i en ugnsform, pensla över resten av peston, salta och peppra, kör in en köttermometer och stek tills innertemperaturen når 65 grader. Lägg eventuellt på lite folie mot slutet om peston verkar brännas.
  
• Låt vila minst 10 minuter.
• Skär i skivor.
  

Servera som Lillan med sallad, jasminris och en vitlökssås så full av vitlök att din andedräkt blir mördande. Mmmm. Tack för maten!

Mer än tillfälligt avbrott?

Min status på Facebook var för några dagar sedan "Man kan säga som så att lyset är på på men nej, det är ingen hemma idag heller", och det är så det ständigt känns i köket nuförtiden. Höggravid, stånkig och trött steker jag någorlunda entusiastiskt upp ett par falukorvsskivor till makaronerna men att laga en ordentlig middag med saker som till exempel växt i naturen eller enligt naturliga metoder hjälpts till existens övergår fullständigt min förmåga. Mackor is the shit och riktig mat plötsligt ett hinder som gjort för att undvikas helt. Om inte någon bjuder mig på den förstås (tack Linus & Anna, Johan & Maria, Louise & Johan, Helena & Kristofer och ni andra som sett till att jag ätit något gott alls under den här graviditeten).

Med detta vill jag förklara om än inte ursäkta bristen på recept och action här på Pyttes. Förhoppningsvis kommer inspirationen tillbaka så småningom, inte som nu i form av små glimtar varannan månad utan i ett ständigt och generöst flöde. Tills dess ber jag om överseende. Och hoppas att folk fortsätter bjuda mig på mat. Föga förvånande är det inte aptiten det är fel på...

Idag smäller det!

Jag har ätit frukost, men resten av dagen ska jag späka mig i väntan på min middag. Mathias Dahlgren, here I finally come! Jag missade Bon Lloc och har aldrig haft en plonka stor nog att berättiga ett värdigt besök på Grand, men däremot har jag världens finaste och mest generösa bror och svägerska. Tack vare dem ska bror och jag avnjuta avsmakningsmenyn i den tvåstjärniga Matsalen ikväll och jag mår ärligt talat nästan lite illa av iver.
Jag försöker distrahera mig med funderingar kring vad jag som gravid ska dricka till maten och hur jag ska lyckas få plats med allt i min redan relativt välfyllda kagge, men tankarna hamnar alltid på tallriken till slut och så får jag torka skrivbordet fritt från dregel igen.
Där kan vi snacka i-landsproblem på kulinarisk toppnivå!

Pre-firande av min födelsedag

I övermorgon fyller jag år och mina svärföräldrar förärade mig av den obetydliga anledningen (ähum ähum) en jättefin middag igår kväll. Jag är väldigt rörd och känner mig synnerligen firad.

Eller vad sägs om fetaost- och vattenmelonsallad, grillad marulk med grillad avokado och sparris med brynt smör med soja och kapris samt en hejdundrande god rabarbersmulpaj till efterrätt? Och så fick jag bland mycket annat fint en väldigt efterlängtad matberedare i present. Kan man ha det bättre?




Tack, fina föräldrar till min man; jag var mycket nöjd med mitt val av make men alla vet vilka jag egentligen var ute efter!

Meet The Feeders!

Det blev inga inlägg under helgen eftersom jag var för upptagen med att äta.

I fredags tog vi bilen ner till Östergötlands skogar och våra allra läckergommaste (bra ord va?) vänner som huserar där - ett genidrag för den kräset hungrige. Rostat hembakat surdegsbröd med ankleverterrine bjöds innan den nästan obscent goda, hemskjutna duvan som rullats in i bacon tillsammans med stekt äpple och svamp och serverades med sötpotatis, haricot verts och hederligt äppelmos. Trots en påtaglig proppmättnad gick det inte att motstå limepajen; en syrlig dröm vilken jag tillägnat förvånande mycket tankeverksamhet sedan den så brutalt rycktes ifrån mig.

På lördagen, mätt på mer av det hembakta surdegsbrödet (fast rostat och ackompanjerat av vällagrad ost och hemmagjord jorgubbs- och lavendelsylt den här gången), laddade vi för en avspänd middag hemma hos bror och svägerska. Föga anade vi vilken lyxorgie som väntade. Små sött stjärnformade toasts med färska räkor, crème fraiche och stenbitsrom följdes av svägerskans precis lagom heta och smakrika paprikasoppa, vilken med bravur kunnat agera övergång till den maffiga varmrätten med kalvstek, übergod potatisgratäng och gräddsås, men icke! - tror ni inte att bror hade gjort bruléer? Och inte vilka bruléer som helst. ANKLEVERBRULÉER. Sug på DEN! Gasbrännaren fick slut på gas så då åkte minsann värmepistolen fram vilket kirrade knäcketäcket på nolltid. Bacontärningar, syltade äppelbitar och hembakat bröd till. Himmelrike. Lätt vila efter maten, men sedan slank det minsann ner en av de osannolika citrontarteletterna också.

Jag vill å mina, min mages och mina nya extrakilons vägnar tacka vänner och familj som skämmer bort mig något så makalöst. Jag skulle kunna säga att jag aldrig kommer att orka äta igen, men vi vet ju att det inte är sant. Det återstår att se om jag någonsin vågar bjuda tillbaka...