Cajsa Warg i Vasastan!

Jag vill bara säga TACK. Om jag hade fått ta med mig en enda sak i flytten från Södermalm hit till Vasastan hade det varit Cajsa Warg, butiken jag alltid älskat och troget handlat i när det skulle göras något speciellt eller när det klirrat till en smula i kassan. Och nu - utan att jag hade den minsta aning om vad som komma skulle - har Cajsa Warg öppnat bara några minuter från min port, ÄNNU närmare än jag bodde sist. Whohoo! Spring till den gamla biografen på St Eriksplan och spana in det högst New Yorkiga matmeckat genast - förmodligen ses vi där.

Frukostnyhet jag inte kommer testa. Just nu.

Jag fick just erbjudande om att testa den här produkten, och det hade jag gärna gjort om det inte vore för mitt nya sötsaksförbud. Jag är normalt en fantast av naturella yoghurtar och avböjer oftast när det kommer till smaksatta sådana, men de här ser faktiskt goda ut. Och är kanske inte fulla av skit heller, om man får tro pressmeddelandet:

Produkten innehåller äkta vanilj hämtad från särskilt utvalda delar av världen. Inga konstgjorda smakämnen, och med en naturlig fetthalt på mellan 3,5 och 5 %. Yoghurten finns i fem smaker: vanilj, blåbär, choklad, citrus och hallon.

Någon annan som provat?

Skönläskig snabbmat - små bollar med lax

Jaha, det här tryckte jag i mig till lunch. Ett bud levererade Abbas senaste nyhet "för familjer" precis när vi stod med näsan i kylen med tjugo minuter på oss att laga lunch och äta den, så vi valde raskt en av de tre burkarna och värmde på den till lite spaghetti. Vi ska ju bli tre snart dessutom så vi måste ju börja prova alla dessa nödlösningar för stressade småbarnsfamiljer.

Bollarna i krämig sås kommer i tre smaker med käckt osvenska namn: Tasty Tomato, Totally Thai samt Really Cheesy (har vi sneglat på Keldas såser...?) och innehåller minifiskbullar "med lax" - det är 30 procent lax i bollarna och 28 procent annan fisk. Resten av bollarna består av andra grejer och totalt är det 22 procent fiskkött i burken.

De ska ätas med pasta är meningen och det gjorde vi ju också, lydiga som vi är. Lax och tomatsås är ingen kombination som får mig att dregla direkt, och trots att thaivarianten kändes klart mer naturlig än den ostiga rynkade gravidmagen oväntat nog på naveln åt den och pekade bestämt på Really Cheesy. Hur det smakade? Well... Som fiskbullar på burk. Som fiskbullar i en lika odefinierbar sås som fiskbullarna på burk brukar ligga i. Jag gillar på något sätt det skönläskiga i fiskbullar (jag älskar god mat men min gom släpper förbi både det ena och det andra, ska ni veta, se tidigare inlägg) och tycker att det är helt okej någon gång då och då när man har bråttom, och jag kan väl tycka att den här burken hade samma effekt. Men smakade det som att jag åt lax i ostsås? Nja, inte riktigt. Och jag är väl egentligen ganska nöjd med det.

Läskig sill från Falkeskog

Jag fick en fin trälåda låg Falkeskogs häromdagen. Däri vilade fem nya sillsorter på rad och väntade på provsmakning. Jag älskar sill men satte entusiasmen i halsen när jag lyfte upp burkarna och tog en närmare titt på dem. Ringde upp företaget och kollade om det möjligtvis hade blivit något fel. Skulle sillen verkligen se ut så där? Hade den blivit fryst? Var den gammal? Varför såg den så väldigt, väldigt... läskig ut?












Så här står det i pressmeddelandet:

Citron & Persilje Sill: klassisk sill med smak av citron och persilja
Tzatzikisill: inspiration från Grekland med smak av vitlök och yoghurt
Lime & Pepparrots Sill: lime och pepparrot ger sillen en syrlig och kryddig karaktär
Fransk Vitlökssill: en utav de populäraste sillsorterna som smaksatts med vitlök
Akvavitsill: med smak av akvavit får sillen en ren och frisk smak

Okej. Naturligt nog reagerade jag på att till exempel Tzatzikisillen inte var krämig, utan något slags halvinlagd sörja. Som att man tagit en burk inlagd sill och slängt i en matsked yoghurt. Så att det hela skär sig, förstås. Är det bara jag som inte tycker att namnet "Tzatziki" passar på något som med den bästa av viljor kan liknas vid minimjölk? På bilden har jag varit snäll och skakat på den, till skillnad från Lime- och pepparrotssillen. Även där har man bestämt sig för att det ska få ligga något slags krämsats i botten på burken. Det ser vedervärdigt ut.

Sedan skulle man ju kunna tro att de inlagda sillarna kanske skulle vara aptitiligare att se på, men icke. Förlåt, men akvavitsillen till exempel lyckas faktiskt med konststycket att se ut som kräk. Kräk med sill i. Jag kan inte tro att det ska se ut så här. Mannen jag talade med försäkrade mig om att nej, ingen av dem ska vara krämiga. Dåliga kan de absolut inte vara, ta av locket och dofta! Och jag skulle vilja, men jag kan faktiskt inte förmå mig till det.

Jag har försökt hitta pressbilder på sillarna för att se hur man liksom tänkt att de skulle se ut. Se om det inte är något fel på mina ändå. Tyvärr finns inte hemsidan pressmeddelandet hänvisar till - den är under konstruktion.

Stackars Falkeskog. Var det verkligen så här det var tänkt? Om någon med anknytning till eller erfarenhet av dessa stackars burkar ser detta - ska de se ut så här? But why?

Underbara, svettiga Morberg

Det är roligt att fråga folk vad de tycker om Per Morberg och hans matlagning. En del kan inte se förbi hans medverkan i Rederiet (själv tittade jag mer ofta än jag vill erkänna på Vita lögner, men jag skyller det på min ringa ålder), och avfärdar honom som en bufflig och svettig karlakarl (i en negativ bemärkelse då alltså) vars mat inte borde gå att lita på mer än kocken själv.

Själv blir jag mer och mer förtjust i det brutala hanterandet av massiva köttstycken, hans frammuttrade försvarstal riktade mot måttlighetens förespråkare ("ja, jag vet, det är mycket smör, men gå en promenad eller nåt då!") och hans okomplicerade förhållande till matlagning och recept. Jag var skeptisk till en början, det ska erkännas, men numera tycker jag bara att det är förbannat fint att vi svenskar inte bara vill ha äppelkäcka, söta och ständigt leende kvinnor vid tv-spisen utan att vi har vett att uppskatta en stundtals vresig, stöddig och råbarkad man med långt hår och skjorta uppknäppt till naveln.

Hans bok Morberg: scenen, livet och konsten att laga mat (Bonnier Fakta) är färsk i butiken och riktig höjdare; vem annan än Morberg skulle slänga in recept på 80-talsklassikerna plankstek och sniglar med vitlök bland de alltid lika trendriktiga husmansfavoriterna kåldolmar och dillkött? Per Morberg tänker förmodligen inte ett dugg på trender; för honom är det gott käk, helt enkelt. Och inte en haka är torr efter att han dundrat fram i köket, vågar jag anta.

Det blir en hedersplats bland mina hundratals kokböcker, Morberg!

Dubbla budskap hos Special K Dark Chocolate & Strawberry

Farväl All Bran torrfoderstickor i frukostskålen - välkommen Bridgeblandning!

Jag är förvirrad. Jag trodde att müsli och flingor skulle vara det hälsosamma alternativet till ostmacka på morgonen - jag har åtminstone trott det sedan jag blev tonåring och sade ett gråtmilt farväl till Choco Puffs och Frosties (inte för att jag egentligen någonsin fått äta sådana flingor, det var havregrynsgröt för hela slanten. Vi barn var mycket kreativa när det kom till att hitta ställen man kan gömma stelnande gröt på utan att mamma märkte något).

Special K-kvinnan i sin röda baddräkt har aldrig försökt uppmuntra mig att äta samma flingor som hon för att det är GOTT. Icke. Hon antydde helt klart att jag skulle äta flingor och simma i min pool för att bli en Baywatchbrutta look-alike. Så jag blir högst förvirrad när det nu kommer en Special K med chokladdoppade flingor i. Den ingår tydligen i det så kallade "Kvällssnackssortimentet", och är enligt pressmeddelandet till för att stilla sötsuget på kvällen. Fast på paketet blir man tydligt upplyst om att flingorna har "lågt fettinnehåll", så jag gissar att även Baddräktskvinnan kommer att njuta av dessa. Innan hon går och lägger sig. Istället för att nöja sig med en ruta mörk choklad, som andra hälsofreaks. Näpp, hon vill ha en måltid och en dessert i ett innan läggdags.

När jag plockade ihop min egen ekologiska müsli på nätet såg jag att det fanns en uppsjö godisalternativ att välja bland även där - allt från hasselnötter doppade i mjölkchoklad till vingummibjörnar - så tydligen är det fullständigt normalt att vilja ha snask i filskålen; vi skådar en trend i antågande. Vad blir nästa steg? Havregrynsgröt med daimkulor?