Kladdig chokladtårta med tryffel, jordgubbar och grädde

Okej, jag ska inte tjata mer om mitt enda lyckade bakverk, men jag ville bara visa hur det blev när jag gjorde en tårtvariant av mina kladdiga chokladrutor för att bjuda svärföräldrarna på när de var här förra helgen. Tillaga enligt receptet men baka kakan i en vanlig, rund springform istället. När den svalnat smetar du ut tryffeln så att den rinner ner lite fint över kanterna och låter stelna i kyl. Smält lite hederlig mjölkchoklad och ringla över tårtan med hjälp av en gaffel eller lite smörpapper rullat till en sprits. Låt stelna i kyl men servera rumstempererad med grädde och jordgubbar vända i lite råsocker.
Jag lovar att prova något nytt nästa gång. Tror jag. Kanske. Förmodligen inte. Är det värt det, liksom?

Kladdig chokladruta med hasselnötter och tryffel

Alltså, jag är ju inte den som sitter och är käckt positiv i onödan, men jag har en smula svårt att acceptera att sommaren på något sätt skulle vara över redan. Inte okej. Jag är inte heller den som bakar i onödan, som ni vet, men här har ni ett av de fåtal riktigt lyckade experiment som kommit ur min ugn.

Kreationen presenterades i nr 6 av Leva i år, i samma sommarbuffé jag tidigare skrutit över. Jag har inte gjort dem sedan dess (på grund av ovan nämnda bakningsaversion), men gud så sugen jag blev nu. Någon som fyller år? Vill komma på besök? Är ledsen och behöver tröst? Ska ha knytkalas? Kom igen, ge mig en anledning! Eller gör dem själv och bjud mig, för all del.

Så ta-daa - sommar och bakning i ett! Det är ju faktiskt fredag.

Kladdig chokladruta med hasselnötter och tryffel

Förbered gärna en eller två dagar innan men dekorera med florsocker, vispad grädde och bär strax innan servering.

Kladdkaka
150 g smör
2 ägg
3 dl socker
1 msk vaniljsocker
½ dl fin kakao
2 dl vetemjöl
En liten nypa salt
1 dl hasselnötskärnor
Ströbröd

Tryffel:
200 g mörk choklad av god kvalitet
50 g smör
1 ½ dl vispgrädde

Dekoration:
Florsocker
Vispad grädde
2 dl färska bär, t ex jordgubbar och blåbär

Sätt ugnen på 175 grader. Vispa socker och ägg fluffigt. Smält smöret och rör ner det i äggsmeten. Blanda mjöl, kakao, vaniljsocker och salt och rör ner även det i smeten. Dela hasselnötterna grovt och vänd ner även dem. Bröa en rektangulär form (ca 20x30 cm), häll i smeten och grädda i ugnen i ca 25 minuter. Kakan ska fortfarande vara kladdig i mitten. Låt svalna och ställ sedan kallt i någon timme så att den stelnar helt. Hacka chokladen till tryffeln. Smält smöret i en kastrull. Häll i grädden och koka upp. Ta kastrullen från plattan och rör ner den hackade chokladen; smeten ska bli helt slät. Bred tryffeln över den kylda kladdkakan och ställ in i kylen i en timme till. Skär upp i rutor och garnera med pudrat florsocker, vispad grädde och färska bär.

Världens godaste kladdkaka i muffinform

Jag sa ju att jag inte kunde baka. Men lyssnade ni? Icke. "Det är bara att följa recepten", hävdade till exempel Maria E i en kommentar - och vips! så blev jag inspirerad. Här skulle bakas! Spanade in vad jag hade hemma, tittade igenom Mia Öhrns fina Mitt eget café (Parasoll) och bestämde mig för hennes chokladbakelser med jordgubbar. Receptet var för 12 stycken, och på bilden vilade chokladen så fint i en supersöt muffinform och kröntes av mjuk vaniljkesella och vackra jordgubbar. Jag hade bara större och fulare formar hemma och bestämde mig för att göra hälften så många men dubbelt så stora chokladbakelser istället. Vad är det värsta som kan hända, liksom? Jag föreställde mig lika fina men något kladdigare bakelser.

Gjorde smeten och skjutsade in dem i ugnen i den rekommenderade kvarten. Ha. Det hade förvisso bildats ett lock, men riktigt så kladdigt ville jag ju inte ha det. In i fem minuter till. Tio. Ut igen. Ser bra ut! Svalnar en stund och poff, och så sjönk härligheten ihop; i de vackra locken gapade ett hål som visade den till synes oberörda chokladsmeten därunder. What the ...? In igen, en bra stund. På undervärme enbart. Ut igen, skeptiskt granskande, in ett par extra minuter och så till slut det för mig karaktäristiska "Det var väl själva FA-AN" följt av ett uppgivet "Baka schmaka".

När syster och svåger glupskt satt i sig min tagliatelle och köttfärssås (svågers kommentar om köttfärssåsen: "Vad gott det ser ut! Eller ja, det ser ju inte så gott ut, det skulle ju lika gärna kunna vara en kastrull med kräk") ville de prompt smaka chokladbakelserna jag bakat till dem. Eller försökt baka. Och de var HIMMELSKA. Kan inte kalla dem annat. Knapriga på utsidan och riktigt kladdiga och sega inuti, precis som Mia beskriver dem. Trots min ugnsmisshandel hade jag lyckats, trots allt. Jag serverade dem som de var med lite pudrad florsocker på, och på sidan lite kesella blandad med frysta lingon och vaniljsocker.

Gör dem, gör dem, gör dem! Bjuder på Mias recept här, tillsammans med rådet att spana in resten av boken. Och hörni - gör som hon skriver. Följ receptet. Det ska jag göra nästa gång.

Chokladbakelser med jordgubbar (Recept: Mia Öhrn)

Bakelser:

100 g smör
2 ägg
2 1/2 dl strösocker
1 1/2 dl vetemjöl
1/2 dl kakao
1 1/2 tsk vaniljsocker
1 krm salt

Fyllning och dekor:

250 g kesella vanilj
färska jordgubbar

Smält smöret. Vispa upp ägget lätt tillsammans med sockret och rör ner det smälta smöret. Blanda de torra ingredienserna och rör ner i äggsmeten. Rör ihop till en jämn smet och skeda upp smeten i mazarin - eller muffinsformar. Grädda i mitten av ugnen i 175 grader i knappt 15 minuter. Bakelserna ska fortfarande vara lite kladdiga. Låt svalna. Ibland faller bakelserna ihop ganska mycket, men det gör ingenting. Toppa varje bakelse med en klick kesella vanilj och skivade jordgubbar. Njut!

Dubbla budskap hos Special K Dark Chocolate & Strawberry

Farväl All Bran torrfoderstickor i frukostskålen - välkommen Bridgeblandning!

Jag är förvirrad. Jag trodde att müsli och flingor skulle vara det hälsosamma alternativet till ostmacka på morgonen - jag har åtminstone trott det sedan jag blev tonåring och sade ett gråtmilt farväl till Choco Puffs och Frosties (inte för att jag egentligen någonsin fått äta sådana flingor, det var havregrynsgröt för hela slanten. Vi barn var mycket kreativa när det kom till att hitta ställen man kan gömma stelnande gröt på utan att mamma märkte något).

Special K-kvinnan i sin röda baddräkt har aldrig försökt uppmuntra mig att äta samma flingor som hon för att det är GOTT. Icke. Hon antydde helt klart att jag skulle äta flingor och simma i min pool för att bli en Baywatchbrutta look-alike. Så jag blir högst förvirrad när det nu kommer en Special K med chokladdoppade flingor i. Den ingår tydligen i det så kallade "Kvällssnackssortimentet", och är enligt pressmeddelandet till för att stilla sötsuget på kvällen. Fast på paketet blir man tydligt upplyst om att flingorna har "lågt fettinnehåll", så jag gissar att även Baddräktskvinnan kommer att njuta av dessa. Innan hon går och lägger sig. Istället för att nöja sig med en ruta mörk choklad, som andra hälsofreaks. Näpp, hon vill ha en måltid och en dessert i ett innan läggdags.

När jag plockade ihop min egen ekologiska müsli på nätet såg jag att det fanns en uppsjö godisalternativ att välja bland även där - allt från hasselnötter doppade i mjölkchoklad till vingummibjörnar - så tydligen är det fullständigt normalt att vilja ha snask i filskålen; vi skådar en trend i antågande. Vad blir nästa steg? Havregrynsgröt med daimkulor?

Tvilling-giganternas kamp

Inspirerad av en ångande och alldeles lysande beskrivning av frestelsen hos en smaksatt Plopp måste jag ta upp en hjärtefråga.

The Center-Plopp issue.

Någon som börjar nicka ivrigt i samförstånd? Som upphetsat slänger ut armarna i en bekräftande gest och vrålar "Jag veeeeeeet!!!"? Inte? Är det bara jag som undrar hur Cloetta kan ha två så lika produkter i sitt sortiment, och hur vi svenskar kan ha så olika favoriter bland de två? Personligen är jag en Center-tjej, fast med syndiga dragningar till Plopp. Plopp är en lyxig två-bitars att smeka i sig vid sällsynta tillfällen, medan Centern är en trygg rulle att hålla i handen när åskan går eller man bara har tråkigt. Men jag kan inte riktigt förstå varför jag egentligen föredrar det ena framför det andra.

I godbitarnas produktinformation hos Cloetta står att läsa att de båda har funnits i över 50 år; Center ända sedan 1941. Skillnaderna?
Tja, i innehållsdeklarationen hittar jag två:
I Center står ingrediensen helmjölkspulver före skummjölkspulvret. I Plopp är det tvärtom. Dessutom innehåller Plopp ett extra gram kolhydrater. I övrigt: Nada. Exakt lika.
Jag googlar mig fram till ett svar på frågan, nämligen att det främst är aromämnena som skiljer - Center har aromämnen som smakar kola, medan Plopp ska smaka karamell. Där ser man!
Varför känner jag mig fortfarande så förvirrad?

Vad är du? Center eller Plopp?