Vill du ha en bok?

Jag har två ynka exemplar av Bjud hem! kvar, och den ena vill jag helt fräckt behålla själv. Den andra tänkte jag däremot ge bort i present till någon av er som tittar in här ibland. Vill du ha den? I så fall skulle jag bli jätteglad om du i en kommentar ville berätta om ett recept du hittat här på bloggen som du gillar extra mycket, eller kanske rentav provlagat med gott resultat. Ni är just nu runt 500 personer som poppar in om dagen och jag skulle vilja veta mer om vad ni uppskattar.

Jag uppskattar i alla fall ER, tack för att ni läser! Tyvärr kan jag bara ge boken till en av er, och får jag mer än ett svar får jag helt enkelt köra blunda-och-peka-metoden. I vilket fall blir jag jätteglad för era kommentarer. På onsdag om en vecka vill jag skicka boken, så spill your beans innan dess. Tack och kram!

Så enkelt måste det få vara ibland.

Det här är något av det godaste jag vet och det finns inget läckrare som kan åstadkommas på under en minut. Eller okej, att slänga upp en färsk svensk hummer på en tallrik går också ganska fort, och att skära bitar av ett par mogna ostar, och att öppna några ostron...

Okej, det här hör till några av de fantastiskt goda saker man kan åstadkomma på under en minut. Och det finns ingen med ett hjärta i kroppen som inte tycker att det är en strålande tjusig dessert. Tycker ni inte det får ni inte vara min kompis.

Köp en liten ask fina, väldoftande jordgubbar och en ask med likaledes fina och väldoftande hallon. Färska ska de vara, inga kompromisser här. Ni som läser det här om något halvår och har trädgårdsland att tillgå går givetvis dit på jakt, men nu vänder jag mig till frostnupna stadsbor som jag själv. Fördela era godsaker i skålar. Strö över en gnutta råsockerströ eller simpelt socker och häll på så mycket ovispad, fet, härlig grädde som ditt samvete tillåter. Inga krusiduller. Bara härligt.

Hurra för Christian!

Grattis på Fars dag älskling. Du är bäst.

Idag smäller det!

Jag har ätit frukost, men resten av dagen ska jag späka mig i väntan på min middag. Mathias Dahlgren, here I finally come! Jag missade Bon Lloc och har aldrig haft en plonka stor nog att berättiga ett värdigt besök på Grand, men däremot har jag världens finaste och mest generösa bror och svägerska. Tack vare dem ska bror och jag avnjuta avsmakningsmenyn i den tvåstjärniga Matsalen ikväll och jag mår ärligt talat nästan lite illa av iver.
Jag försöker distrahera mig med funderingar kring vad jag som gravid ska dricka till maten och hur jag ska lyckas få plats med allt i min redan relativt välfyllda kagge, men tankarna hamnar alltid på tallriken till slut och så får jag torka skrivbordet fritt från dregel igen.
Där kan vi snacka i-landsproblem på kulinarisk toppnivå!

Halloumi med ljummen sallad och granatäpple

På tallriken pågår romantik, ska ni veta. En massa saker jag gillar får träffas, säga hej, lära känna varandra, umgås, börja hångla, get down to buisness och vips! - ett lyckat förhållande är fött. Krämigt, syrligt, hett, salt, sött, crunchigt, lagom fett och nyttigt möts i en mjuk, liksom självklar konstellation där man inte kan annat än klappa sig om magen efteråt, nöjd men inte skärrad, behagligt mätt men inte stinn, förälskad men inte galen. Det är ett möte med något hållbart, som räcker länge. En rätt man vill gifta sig med, inte bara hänge sig åt i en flyktig snabbis... Japp, sann romantik!

Halloumi med ljummen sallad och granatäpple

2 personer

Halloumi, så mycket ni vill äta - vi delade på ett helt paket
1 avokado
1/2 knippe sparris
1 liten zucchini
1 liten rödlök
1 liten röd chilifrukt
1 vitlöksklyfta
1/2 citron
1/2 granatäpple
Olivolja

Skär zucchinin i halvcentimetertjocka månar. Bryt av den träiga delen på sparrisen och halvera den på längden (om den inte är väldigt späd, då behövs det inte). Skala och hacka röd- och vitlök. Skiva pepparfrukten tunt, ta bort kärnorna om du är känslig för hetta. Hetta upp generöst med olivolja i en panna. Fräs zucchinin och sparrisen med chilin tills de fått lite färg men fortfarande är spänstiga. Lägg i lökhack och och fräs någon minut till. Skvätt över ordentligt med citronsaft, smaka av med salt och peppar och ställ åt sidan. Håll det det halverade granatäpplet över en bunke och banka på baksidan av det med t ex en kavel för att få ut de läckra kärnorna (någon som har en bättre, mindre skvättig metod? Dela med er!). Skiva avokadon och lägg upp på tallrikar tillsammans med de ljumma grönsakerna. Lägg på nystekt halloumi och toppa med granatäpple. Drick krispigt, torrt vitt vin till.

Säg det med en trasa

Är det inte väldigt konstigt med disktrasor med budskap? Alltså, jag kan fatta att man har lite mönster på dem eller att de är i en fin färg, men är det verkligen rätt sätt att säga "Jag älskar dig"? Vad vill man egentligen uppnå med sin kärleksfulla trasa? Någon som köper den till sig själv och är lite ensam vill kanske använda den och tänka:
"Här står jag och torkar bort gammal sylt. Nä men titta, trasan älskar mig. Ojojoj! Så trevligt! Nu blev jag riktigt GLAD av att städa"
Eller så köper man den till det delade hemmet, i hopp om att partnern ska använda den och tänka:
"Här står jag och torkar bort gammal sylt. Nej men titta! Min omtänksamma icke-sylttorkande älskling har lämnat mig ett fint budskap. På en disktrasa. Åh, vad mycket mindre bitter jag blev över att behöva ta hand om städandet nu, med den här sortens uppskattning kan jag tänka mig att göra det varje dag!"
Är det kanske så att trasan är nästa steg i effektiviseringsprocessen av kärlekskommunikation - ni vet, samma process som gav oss sms så vi slapp ringa, mail så vi slapp skriva brev och nätdejting så vi slapp träffa folk på riktigt? Vill man med trasan säga "Hej älskling, som du egentligen redan vet så älskar jag dig men jag orkar ju inte säga det jämt, så varsågod - här kan du se vad jag känner för dig varje dag. Formulerat på en enda liten ful och tråkig gammal deppig trasa. En disktrasa. För det är du värd."
Jag vet inte, men jag får intrycket av att jag har seriösa problem med de här trasorna. Om du inte har det så finns de på Lagerhaus.