Framtidsplaner och en paj

Foto: Björn Tesch

I dag har jag registrerat en ny domän. Jag hoppas att jag kommer använda den också (vi äger vääääldigt många domäner; en lång lista av planer och projekt som ännu inte tagits itu med), för det blir en bra grej i så fall! Håll tummarna. 

I övrigt är det måndag, och den första dagen på en vecka som ska vara helt köttfri. Jag slänger in en fin paj här (från ett jobb publicerat i Icakuriren) för att fira in det hela, kanske något att bjuda någon kompis på tillsammans med en iskall öl?

Smördegstarte med karamelliserad fänkål, lök, äpple och getost

4-6 portioner

Tid: 30 minuter

2 små stånd fänkål

2 gula lökar

25 g smör

2 msk olivolja

2 msk socker

1 msk pressad citron

1 rulle kyld smördeg

1 dl crème fraiche

100g getost utan kanter

Ansa fänkålen och skala löken. Skiva alltsammans i centimeterbreda skivor. Skär äpplet i 0,5 cm tjocka halvmånar. Smält smöret tillsammans med olivoljan i en stekpanna. Lägg i lök och fänkål och stek i 8-10 minuter; vänd ett par gånger under tiden men låt vara mellan varven. Tillsätt socker och citron och stek tills sockret smält och allt är karamelliserat. Ta av från värmen, tillsätt äpplet och vänd samman försiktigt.  

Värm ugnen till 200 grader. Rulla ut smördegen, dela den på längden om du vill göra två avlånga tarter eller gör en stor. Skåra smördegen en centimeter från kanten utan att skära igenom helt. Nagga degen med en gaffel innanför kanten. Förgrädda i 10 minuter och nagga i mitten igen om degen rest sig. Bred crème fraiche innanför kanten och lägg på den karamelliserade fänkålen, löken och äpplet. Krydda med salt och svartpeppar. Smula över osten och grädda i ytterligare 8-10 minuter eller tills osten fått lite färg.

Krämigt och vego med gryn, rödbetor, fetaost och kantareller

Foto: Linda Prieditis

Måndag! Jaharå! Är ni peppade? Solen skiner och löven är röda, det tycker åtminstone jag är värt en spontan applåd. Och så var det ju den där solgrejen i natt, men den missade jag totalt. Så fort det är nåt spännande som pågår i rymden missar jag det. Det börjar gå upp för mig att jag kanske helt enkelt inte är så värst intresserad, vilket stör mig. Balla rymdgrejer borde vara The Shit, tänker jag. Oh well.

I helgen berättade jag för en mindre men rar publik att världen skulle bli ett så  mycket bättre ställe om vi bara kunde begränsa vår köttkonsumtion en smula. Ni vet ju hur mycket jag älskar kött, och det berättade jag även för min snälla lilla publik, men man kan som bekant inte alltid få allt man vill ha (mina barn har ofattbart svårt att komma ihåg denna enkla lilla sanning). Inte jämt i alla fall.

Jag och Christian delade dessutom taxi med Ulrika Davidsson  i fredags - vi har aldrig träffats förut - och hon konstaterade med en snabb blick på oss båda att vi har olika blodgrupper (hon kunde se vilka också, vilket var rätt creepy, men Ulrika vet uppenbarligen vad hon pratar om) och ska äta helt olika saker för att må bra. Christian ska äta kött, jag ska vara vegetarian. Jag tycker hela blodgruppstänket är superintressant.

Inspirerad av både mitt eget föredrag och hälsogurun Ulrikas råd och tänker jag bli ytterligare lite mer vegetarisk - men inte helt. Flexitarian kommer jag förbli, tack så mycket. Men i dag är det ju måndag - en köttfri sådan, visst? Här har ni en snabb vardagsrätt med korn, rödbetor och kantareller, direkt från min vardagsvecka i Icakuriren. Vacker färg, visst?

Rödbetskornotto med fetaost, timjan och kantareller

4 portioner

Tid: 20 minuter

Du behöver:

4 portioner matkorn eller matvete

1 msk grönsaksfond

300 g kantareller

2 msk smör

500 g förkokta skalade rödbetor

3 msk crème fraiche

rivet skal och saft av 1 citron

några kvistar timjan, repad

150 g fetaost

olivolja

Du behöver:

Koka matkornen enligt anvisningarna på förpackningen tillsammans med fonden. Smörstek kantarellerna under tiden. Skär rödbetorna i tärningar och blanda ned dem i kastrullen med de nykokta kornen tillsammans med crème fraiche, citronsaft och citronskalskal samt timjan, salt och peppar efter smak. Tillsätt några matskedar vatten om kornotton känns väldigt fast; den ska vara lite krämig. Lägg upp på tallrikar och smula över fetaost. Toppa med den stekta svampen, lite extra timjan och några droppar god olivolja.

Tips: Prova att byta matkornen eller matvetet mot andra gryn som spelt, nakenhavre eller quinoa.

Vardagsvegohjälte!

Foto: Linda Prieditis

Gårdagens lax i all ära men vi kan ju liksom inte stå och lägga in saker hela dagarna. Ibland måste det gå snabbt. I Icakuriren har jag med jämna mellanrum äran att bjuda på fyra vardagsrätter - det har jag nog redan berättat - och där får rätterna innehålla max 10 ingredienser och inte ta längre än en halvtimme att laga. Bra va? Här är ett smakprov som jag är lite sugen på nu när klockan är nästan lunch. Krämigt och vego, snabbt, enkelt och gott!

Krämig bulgur med sötpotatis, svamp, timjan och parmesan

4 portioner

Tid 20 minuter

4 portioner bulgur

1,5 msk grönsaksfond eller 1 buljongtärning

250 g sötpotatis

300 g skogschampinjoner

2 msk olivolja

2 dl crème fraiche

3 dl fint riven parmesan

Några kvistar timjan, gärna citron

Koka bulguren enligt anvisningarna på förpackningen, med fond eller en buljongtärning i vattnet. Skala sötpotatisen och skär den i små fina tärningar, ca 0,5 cm. Ansa och dela svampen. Fräs sötpotatis och svamp i olivoljan tills potatisen är mjuk och allt fått fint färg. Häll i 1 dl vatten, crème fraiche, parmesan och repad timjan. Smaka av med salt och peppar. Koka upp och vänd ned bulguren. Toppa med lite extra parmesan och timjan vid servering.

Over the top Fettucine Alfredo

Foto: Linda Prieditis

När jag var liten hade jag turen att få bo i New York i ett och ett halvt år. Jag var tio när vi flyttade dit, kunde inte ett ord engelska och livet var toppen. Vi kom direkt från de tysta skogarna i Jämtland till den högljudda smältdegeln till stad som jag fortfarande tänker på ur barnets perspektiv och älskar därefter.

I vårt kvarter låg en restaurang, Quatorze (vi bodde på 14:th Street), som vi besökte ibland. Där fanns det en alldeles himmelsk pasta som vi älskade. Gräddig, ostig, len, smörig, fet och typiskt New York eftersom den helt enkelt var alldeles för mycket i all sin enkelhet.

I veckans Icakuriren bidrar jag med fyra vegetariska rätter - foton av Linda Prieditis - och där fick min version av Alfredon vara med. Inget du kan eller bör äta varje dag, men helt klart ett måste att unna sig någon gång ibland i alla fall. Minst. Planera in tid för en promenad efteråt, eller en däst halvtimme på soffan.

Fettuccine Alfredo med citron & persilja

4 portioner

Tillagningstid: 20 min.

4 portioner fettuccine
3 dl vispgrädde
150 g smör
5 dl fint riven parmesan + lite extra till servering
1/2 citron, tvättad,
1/2 dl fint skuren persilja
salt, nymalen svartpeppar

Koka pastan enligt anvisning på förpackningen. Riv det yttersta gula skalet från citronen fint. Häll grädden i en stor panna, pressa över saften från citronen och koka upp försiktigt. I med smöret i bitar och smält på medelvärme. Rör ner osten när smöret har smält, det får inte koka. När såsen är slät och har tjocknat är det dags att vända i persilja och det rivna citronskalet och smaka av med lite salt och nymalen svartpeppar. Vänd ner den nykokta pastan och servera direkt, gärna med extra parmesan.

Proudly presenting "Flexitarianens kokbok: mycket grönt, lite kött"

Nej men HEJ!
Jag har ju inte presenterat min nya bok på min egen blogg, det är verkligen oförsvarligt pinsamt.
Här är den i alla fall: Flexitarianens kokbok: mycket grönsaker, lite kött!
Titeln skvallrar avslöjande om innehållet: massor av gröna grejer, men även lite kött. Och fisk och skaldjur. Och ägg, och mjölkprodukter.
Och mer grönt.

Foto: Linda Prieditis

Där finns vardagsmat, plock och snittar, bufférätter, veganska rätter, burgare med och utan kött, snabba lösningar med fusk och långsamma med långkok, tjusiga trerättersmenyer och en massa tillbehör du kan stoppa in i vilken middag som helst. Några enkla favoriter som barn och andra skeptiker kan lockas med, några onödigt onyttiga och härliga skapelser och en och annan riktigt tavelsnygg kreation, om jag får säga det själv. 
Och det får jag ju!

Efter all den här fina reklamen kanske du redan nu är köpsugen, i så fall kan du köpa den pronto för bara 150 kr här utan att ens gå till bokhandeln (smiley smiley hashtag jagharingenskamikroppen, och så vidare).

Foto: Linda Prieditis

Flexitarian betyder semi-vegetarian och står för en livsstil som många av oss redan anammat, även om vi för den sakens skull inte använt oss av just det ordet för att beskriva vår kosthållning. Oftast säger vi bara att vi "försöker äta mer grönt och dra ner lite på köttet". Vegetariskt har fått ett enormt uppsving, Meat Free Monday anses snudd på mesigt - vadå EN vegetarisk dag?! - och de gröna kokböckerna trängs på topplistorna i bokhandlarna. Utvecklingen går helt klart framåt.

Foto: Linda Prieditis

Varför måste min bok finnas där då, bland alla fantastiska helgröna biblar i bokhyllan? För att den är en kompromiss. En medelväg. Flexitarianism visar att man kommer långt med att göra en så stor förändring som man kan, men att man inte alltid måste avstå helt och hållet från något man älskar att äta. Mat ska njutas; att förbjuda sig själv något man verkligen tycker om borgar sällan för en hållbar livsstil. Många av oss behöver det där lilla löftet om undantagsdagar.

Foto: Linda Prieditis

Personligen har jag extremt svårt för att avstå från saker jag gillar ens en dag eller två. Men jag hade bestämt mig för att dra ner rejält på köttet. Så jag bläddrade i de gröna böckerna och spanade på nätet men hade svårt att hitta ett tilltal som lockade just mig. Jag tyckte att det var mycket pekpinnar och antingen/eller-mentalitet och oftast alldeles för hardcore för att jag skulle orka börja. Att äta mer grönt blev jobbigt. Jag blev rädd för drinkarna som bara innehöll klorofyll, konstiga rötter och all världens bäst bevarade (men nu upptäckta) hälsohemligheter, jag blev avskräckt av uppmaningarna att för guds skull göra min egen mandelmjölk - "det är ju så ENKELT!" - och nästan lite arg på bönorna som bara måste ner i varje gryta, burgare, sallad, röra, sås och gratäng. Jag ville så gärna göra min egen version.

Foto: Linda Prieditis

Så kom Flexitarianens kokbok till. Jag fick göra den på Tukan förlag, vilket varit en positiv upplevelse rakt igenom. Fantastiskt duktiga Linda Prieditis fotade, en massa grymma människor hjälpte till och den är superfin. Jag hoppas att alla hittar något de gillar i den men allra gladast skulle jag bli om den tilltalade en riktigt inbiten köttätare som jag själv, någon som haft svårt att ta det där steget och testa vego men tyckt att det känts lite läskigt.

Kommentera gärna och berätta hur just ni ser på vägen till ett grönare ätande. Är vego något svårt eller helt naturligt? Vad vill ni absolut inte avstå ifrån i köttväg? Finns det förändringar ni gjort eller skulle kunna göra utan att känna att det var någon större uppoffring? Tips, idéer, funderingar, bekännelser, spill! 

Superb lunch, superb fotograf!

Foto: Linda Prieditis

Jag ska alldeles strax äta lunch ur en plastbytta - en Gooh-rätt, som jag faktiskt tycker är riktigt bra - men ni får så klart något lagat att sukta efter. Tänkte passa på att visa upp grymma Linda Prieditis som jag fått äran att göra flera jobb i Icakuriren tillsammans med, och som dessutom tagit fantastiskt fina bilder till min kommande kokbok! Mer om den senare, men nu, en goding från en grön brunch vi fick göra tillsammans i ovan nämnda eminenta veckotidning (se alla brunchrätterna här):

Caesarsallad med ugnsbakade tomater, pinjenötter och mörka krutonger

En fantastiskt god och mättande sallad med söta och kryddiga ugnsbakade tomater. Dressingen innehåller inte de traditionella sardellerna men man kan givetvis hacka i ett par om man så önskar.

4 personer

2 roman- eller gemsalladshuvuden
25 g pinjenötter
1 dl flagad parmesan

Mörka krutonger
100 g mörkt bröd, t ex dansk råglimpa eller kavring
½ dl olivolja
Salt

Ugnsbakade tomater
500 g små tomater
½ dl olivolja
1 msk socker
1 tsk torkad timjan
1 tsk flingsalt
½ tsk nymalen svartpeppar
 Ugnen på 125 grader, baka 1,5 timme

Caesardressing 
1 vitlöksklyfta, pressad
1 msk pressad citron
1/2 tsk worcestershiresås
1/2 tsk dijonsenap
1/2 dl majonnäs
1/2 dl crème fraiche
2 dl fint riven parmesan
Salt och svartpeppar

Tomater: Sätt ugnen på 125 grader. Dela tomaterna om de är lite större och lägg dem med snittytan upp i en bakplåtspappersklädd ugnsfast form eller panna. Rör ihop olivoljan och kryddorna och skeda över tomaterna. Baka i ugnen i 1,5 timme.

Caesardressing: Vispa ihop pressad vitlök, citronsaft, worcestershiresås och senap. Rör i majonnäs och crème fraiche och till sist fint riven parmesan. Smaka av med salt och nymalen svartpeppar.

Krutonger: Skär av kanterna på brödet och skär dem i stavar eller tärningar. Stek dem frasiga i olivolja och låt dem rinna av på hushållspapper. Salta lätt.

Skölj och torka salladen, dela bladen om de är väldigt stora. Rosta pinjenötterna gyllene i torr panna. Vänd samman salladen med det mesta av dressingen. Lägg upp på ett stort fat och lägg på tomater och krutonger. Toppa med lite extra dressing, pinjenötter och flagad parmesan.   

Kompensationsmetoden: man kan inte BARA äta friterad ost

Vi måste ju väga upp det onyttiga med det nyttiga. Det är så mitt matliv ser ut nu, av en massa olika skäl. Hälsosamt och mycket grönt på veckodagarna, medan kött, friterat (ostbollarna från igår, mmm), godis och vin (oftast) sparas till helgen. På det sättet avstår jag aldrig helt från något jag älskar och behöver för att vara helt lycklig, men kan ändå hålla min IBS i schack, min vikt där jag vill ha den och min kropp glad av allt det gröna. Att jag numera äter kött mycket mer sällan gör upplevelsen desto mer njutbar när den väl sker, och jag har kraftigt minskat (men inte eliminerat) mitt bidrag till en otrevlig och miljöfarlig köttindustri. Dessutom löper jag nu mycket mindre risk att drabbas av cancer, om man tror forskningen.

Eftersom jag har tendenser att balla ur matmässigt följer jag Viktväktarnas program till vardags, under mina hälsosamma dagar. Jag behöver följa något, och jag behöver följa något som känns sunt, tillåtande och enkelt. Men jag unnar mig att göra (rejäla) avsteg på helgen. Kompensationsmetoden, kommer ni ihåg den? Jag använder aldrig några lightprodukter (det enda undantaget är philadelphia light, för att jag inte känner så värst stor skillnad på smaken), det känns viktigt för mig att poängtera det. Men jag äter stora mängder grönsaker (prenumererar på låda från Årstiderna, vilket är min familjs absolut bästa investering i både hälsa och ekonomi), pasta, bröd, krämiga såser, och ostar som krydda. Det är så jag gillar att äta, och det är ingen uppoffring. Mycket fisk - gravad lax med varm, vitlöksdoftande sallad är en favorit.

På bilden en vanlig lunch som mättar länge:

Pasta med grönsaker och het, krämig sås

Koka en rejäl portion pasta av valfri sort. Du bestämmer själv hur mycket du vill ha. Ta ett par stjälkar broccoli och skiva buketterna grovt, men stjälken riktigt tunt. Strimla lite röd paprika, en halv skalad gul lök och eventuellt någon annan grönsak som ligger och dammar i kylen. Skala, krossa och skiva en eller två vitlöksklyftor, beroende på smak. Hetta upp en tesked olivolja i en panna (prova och mät - en tesked är mer än man tror!) och woka allt däri tills det börjar få lite färg. Släng i 6-8 halverade körsbärstomater. Fräs lite till. På med en skvätt srirachasås, sambal oelek eller annan het sås som ger det chilisting du önskar, och rör ut det hela med någon matsked eller två av pastavattnet samt en matsked crème fraiche. Eller två matskedar philly light. Båda ger trevlig syra, poängen är bara att våga testa att begränsa sig - men inte avstå. Skvätt över en dutt citron också, om du har, och salta och peppra. Blanda med pasta. Är du Viktväktare? Rätten ger 9 p, vilken motsvarar en av de där ganska trista rätterna i frysdisken. 

Gratinerad dipp när livet suger en liten aning

Ibland är ju inte livet så himla kul. Även om man inte har några större sorger eller bekymmer kan det ju ändå vara lite trist eller deppigt. För att någon varit dum, eller för att ingen varit snäll. För att barnen gör en galen, eller för att man blir galen. För att inget händer, eller för att allt händer samtidigt. För att man har för mycket att göra, eller för att man har tråkigt. Du vet. När livet liksom bara är lite, lite fel. För stunden, för dagen eller i allra största allmänhet. När man vet att det inte är så mycket annat att göra än att vänta på en ny stund eller en ny dag.
Då hjälper det oftast med ost.
Gärna ost med ost. Som här.

Gratinerad dipp till exempelvis grillad halloumi och ugnsstekta grönsaker

2 personer

1 dl crème fraiche
1 dl fint riven parmesan
2 msk majonnäs, Hellmans
1 solovitlök eller 3 klyftor
1/2 dl hackad basilika
salt och peppar

Sätt ugnen på 225 grader. Om du använder solovitlök så skala och skär den i fyra delar (ta bort mittgrodden), eller skala klyftorna av den vanliga vitlöken. Lägg dem i kokande vatten och låt dem småkoka i ca 3 minuter, så smakar de inte lika skarpt sen. Riv dem fint ner i en skål och blanda med övriga ingredienser. Smaka av med salt och peppar. Häll upp i två små formar som tål ugnsvärme och gratinera sedan i 5-10 minuter eller tills ytan bubblar och fått lite färg. Dippa något smaskigt däri så fort formen tagits ur ugnen.

Tips: Variera osten. Använd blåmögel, västerbotten, gorgonzola... Ni andra cheese lovers vet vad jag pratar om. Mmm. 

Osttäckefest i enlighet med Kompensationsmetoden

Så här ser en ganska normal lunch ut för mig sedan jag började leva med Kompensationsmetoden. Vad är då Kompensationsmetoden, undrar förstås den intresserade läsaren högst... intresserat. Jag har suttit här i en timme nu och skrivit ett jättejättelångt inlägg om saken men insåg till slut att det inte alls var särskilt intressant, så jag besparar dig utläggningen, med viss sorg dansande kring den förlorade timmen. Kort beskrivet handlar det om att hela tiden kompensera onyttiga/ohälsosamma/oetiska val med något extra nyttigt/hälsosamt/etiskt. För en varaktig balans liksom.

Det här är i alla fall ett riktigt gott osttäcke, och osttäcken är något jag fullständigt avgudar. Det behöver inte nödvändigtvis vara världens tjusigaste ost i täcket (fast just det här består av emmenthaler och cheddar som jag hade kvar efter min hamburgerorgie), men det ska vara generöst av varan. Allt med mycket ost på är gott. Om du ser en gratinerad rätt som är intakt men i total avsaknad av sitt tjusiga osttäcke så är det jag som varit där och skrapat av det. Det är jag som är osttäcketjuven. Det frodiga osttäcket på just den här Kompensationsmetodriktiga rätten kompenseras med att det bara är grönsaker under det. Broccoli, purjo, spetskål och morot stekta med mängder av vitlök, lite srirachasås och en skvätt grädde, och så in i ugnen med ost på. Sagolikt. 

Same same but different

Testing testing - är det någon här?
Oh well. JAG är ju här om inte annat, det får duga så länge. Den här månaden är det 5 år sedan jag började blogga och det är helt klart dags för en så kallad update. Det finns säkert ett trendigt bloggosfäriskt ord för det men jag är steget efter som vanligt. När det gäller sociala medier är jag som en sån där farmor som skriver arga insändare om att hon rent generellt VILL HA STÖRRE KNAPPAR här i livet. Jag kom liksom hit och inte längre. Men det är bra nog tycker jag!

Så vad har hänt sedan sist, som kan vara relevant för er att veta? Okej, utan inbördes ordning:
Jag har fått mer jobb, blivit mindre social, längtat mer efter att bjuda hem folk, orkat bjuda hem folk mindre, dragit upp mitt lilla strutshuvud åtminstone halvvägs ur sanden och kraftigt skurit ner på köp och inmundigande av ledsna grisar, kycklingar och kor, hållit vikten (minus femton sedan två år snart), fått diagnosen IBS, och nästan startat ett nytt företag som inte innefattade matlagning. Men jag kom fram till att jag gillar matlagning för mycket.

Att laga mat är roligt igen, kanske roligare än någonsin. Och god mat är viktigare. Samtidigt som jag handlar mycket eko och försöker laga så bra mat jag kan till barnen håller jag fast vid att det måste få gå fort ibland och vara enkelt nästan jämt (min lathet är precis lika överskuggande som alltid). Det kan inte vara från grunden varje gång. Det kan inte vara eko alltid heller. Det är slentrianvanorna vi sett över - den rökta skinkan till varenda vareviga frukost, mjölken, fulkycklingen - allt det där som är lätt att ta bort eller byta ut och som man inte saknar när det är borta eller som man uppskattar desto mer om man får bara någon gång ibland. Så det känns bra. Det är med maten som med vikten - man får köra Kompensationsmodellen (trademark Pytte?). Man lever så bra och hälsosamt och hänsynsfullt och miljövänligt man kan för att kunna göra de där avstegen när man verkligen vill eller måste. Då är det en livsstil for life. Och genvägar är okej. Genvägar är inte dåliga. Men man kan välja de schysstare genvägarna.

Vi får nu en jättelåda med ekologisk frukt och grönt hem till dörren varje torsdag och det blir därför väldigt många luncher och middagar som på bilden. Några överblivna kalla potatisar som wokas med skivad blomkål, lite spenat, grönkål, rosésallad, vitlök och sambal oelek. En liten gräddskvätt i och smulad fetaost ovanpå. Och nej, mina barn, 4 och 2 år gamla nu, äter inte det här. De får rätt ofta frysta köttbullar, eftersom de älskar dem. Men de är åtminstone (nästan alltid) ekologiska. 

Hett, nyttigt, superenkelt, namnam

Den här pastan blev bara rätt, helt enkelt. Snabb att göra OCH nyttig OCH riktigt god OCH mättande så att det räcker och blir över - en lunchfavorit är född. Dessutom är den vegetarisk. Jag längtat efter den sedan vi åt den för några dagar sedan; den ser kanske inte mycket ut för världen på bild men jag kan ändå varmt rekommendera den. Och du som är välsignad med lite naturligt mullhull precis som jag- pasta är inte dumt när man vill gå ner i vikt. Men det är bra om den är ackompanjerad av nyttiga saker.

Het pasta med rostade grönsaker och sallad

2 personer

2  portioner pasta, t ex skruvar
1 röd snackspaprika
1/2 zucchini, eller 1 hel liten
1 dl lätt crème fraiche paprika & chili
50 g blandad sallad från påse
Gärna lite god balsamico

Sätt ugnen på 250 grader. Skär zucchini  i 1 cm tjocka kvartar och urkärnad paprika i ca 2 x 2 cm stora bitar.  Lägg alltsammans på en plåt försedd med bakplåtspapper (skalet upp på parikan). Salta och peppra lite. Ringla över lite olivolja om du inte bryr dig om kalorierna, men det är faktiskt inte nödvändigt. Rosta i ugnen medan pastan kokar, ca 10 minuter eller tills allt fått lite färg. Blanda den kokta och avrunna pastan med crème fraichen, och vänd sedan ner de varma grönsakerna och salladen. Ringla över lite god balsamico vid servering. 

Enklaste lyxen just nu

Kastanjer. Det kan inte sägas nog många gånger - kastanjer är något av det allra enklaste och godaste vi kan äta, och det kräver i stort sett ingen ansträngning alls. Okej, vi måste kryssa dem, men det är ju inte värre än att skära upp en falukorv egentligen. Vi åt våra första i fredags och det är så FÖRBANNAT j***a gott. Ursäkta, men det är ju det.
Alltså.
Köp fina franska kastanjer, gott smör och ett paket grovsalt. Flingsalt är jättegott att ha till sen, men vanligt salt duger också. Sätt ugnen på 225 grader. Häll ett tjockt lager grovsalt i botten av en form. Skär ett kryss i toppen av kastanjerna - annars exploderar nämligen de små liven i ugnen och det är ju mindre kul. Ställ kastanjerna stadigt i saltet och rosta dem i 25-30 minuter - de ska gå lätt att skala och vara mjuka inuti. Servera dem direkt ur formen; saltet håller värmen extra bra. Glöm inte att man också ska skala bort det lite luddiga innerskalet. Avnjut med salt och riktigt smör.

Om jag vore vegetarian...

Eftersom jag har en så fin liten grupp på Facebook var det i förrgår en gammal skolkamrat som i perfekt kontext kunde be mig om min eminenta experthjälp. Ähum. Hon är nybliven vegetarian och behöver inspiration. Nå, då har hon ju faktiskt inte hamnat så fel som man skulle kunna tro, vill jag hävda!
Här finns gott om vegetariska rätter. Jag själv äter väldigt gärna kött, men jag har svårt för fult, billigt, ljusrött, tråkigt, trågförpackat blahabutikskött (nu pratar jag tydligen bara om rött kött, typ kossa, vilket verkligen är att göra en snäv distinktion av ordet kött, men ändå), och därmed blir det ganska sällan jag unnar mig de ganska kostsamma lyxigare alternativen. Jag är trots allt inte GJORD av pengar.
Anywhoo!

Det finns vissa saker jag anser att man bör bekanta sig med lite extra om man ska skippa biffen. Här är ett urval.

1. Ost. Vad är livet utan ost? I ett val mellan kött och ost väljer jag ost any day (jag vill bara inte välja riktigt än). Perfekt stekt halloumi, perfekt paneer, krämig mögelost, grillad brie, parmesan i stora bitar... Bättre än oxfilé. 
2. Sojabönor, eller edamame. De går att blanda med det mesta och har inte den där fadda mjöliga grejen för sig som så många andra bönor har. Gröna ärtor är också väldigt användbart.
3. Blomkålscouscous! Yay! Modern råkost. God som den är, eller fräst i olja. Jag har presenterat den ett par gånger här även om jag bara hittar ett recept just nu, och igår var det dags igen. Litet tips just for you, kompis. Och lycka till med det vegetariska livet, du gör en bra grej! 

Blomkålscouscous kylskåpsrensnings-style 2-3 personer

1/2 litet blomkålshuvud
10 centimeter gurka, ganska fint tärnad
1 liten burk majs (såna där som säljs i trepack ni vet; de rymmer kanske 1 dl lite drygt), avrunnen
1/2 röd lök, fint tärnad
1 liten bunt färsk timjan, repad om grov och annars bara finhackad
1 litet granatäpple, kärnor utbankade/utpillade i en skål - spara saften!

Dressing: 
Saften från granatäpplet
1 msk olivolja
Salt och peppar

Grovhacka blomkålshuvudet och kör det snabbt i matberedare tills det ser ut som couscous. Det går fort, håll inte på mer än 10-15 sekunder max! Rör ihop ingredienserna till dressingen. Droppa i lite citron eller vinäger om du tycker att den blir för söt, det beror lite på hur granatäpplet mår. Smaka av med salt och peppar. Vänd samman couscous med övriga ingredienser och dressingen och servera till fisk, kött eller kyckling om du vill äta kött. Vegoälskaren blandar den med god feta eller halloumi, eller gör den matigare med ugnsrostade rotfrukter.

Pasta med zucchini, chili och citron

Man kan inte äta pasta JÄMT säger säkert du men jag säger jo, det kan man visst det, bara den är god. Det finns ingen annan kolhydrat som är lika god. Ni kan komma dragandes med kamutvete och mathavre och bulgur och vilket nyttigt korn eller gryn som helst och belönas med all heder i världen, men pasta kommer alltid vara godast. Och man blir inte lycklig om man inte äter gott. Smalare, möjligtvis, men inte lyckligare.

Det blir alltså mycket pasta här, åtminstone till lunch (middagar försöker vi hålla kolhydratsfria). Däremot är pastarätterna förvånande ofta vegetariska. Billigt, lätt, och nyttigt är ledorden, även om många vill hävda att pastan i sig är djävulen själv förklädd till mjöl och vatten. Bah!

Senaste lunchvarianten var en simpel spaghetti piffad på detta vis:

Pasta med zucchini, chili och citron

Fräs för två personer en krossad och tunt skivad vitlöksklyfta och en tesked chiliflakes eller en bit färsk, fint hackad chilifrukt i en matsked olivolja. Vänd ner en ganska tunt skivad zucchini (jag hyvlade min med osthyvel på längden) och fräs hastigt. I med rivet skal av en citron, samt saften av densamma. Salta och peppra. Vänd samman med nykokt pasta och en näve riven ruccola och servera genast, gärna med lite extra olivolja.

Pasta med med bästa gröna moset

Ja, det är en inte särskilt glamorös gucka serverad till likaledes oglamorös brun pasta. Men jag är FET, okej? Eller ja, förhållandevis fet. I förhållande till hur jag borde se ut. Eller jag kommer ju aldrig bli så smal som jag borde vara (BMI, whatever, who gives) men i förhållande till vad som åtminstone inte är sjukligt. Det är drygt två månader sedan jag födde barn och lallandets tid torde tämligen vara förbi vid det här laget. Jag med min kärlek till kött, vin och ost borde väl gå på något slags LCHF-diet men jag klarar inte förbud. Hellre vill jag äta allt, men med måtta. Vi får se.

Anywhoo, därav denna hälsosamt gröna pasta, som dessutom blev väldigt god. När man får i sig så mycket klorofyll under en och samma måltid känner man sig ju duktig. Och med all rätt. Att det sedan smakar bra skadar ju inte.

Pasta med grönt gott mos

2 personer

1 liten eller 1/2 stor zucchini

1 stor vitlöksklyfta

10 cm purjolök

2 tsk olivolja

1-2 dl fryst, hackad spenat

2 dl frysta gröna ärtor

1/2 buljongtärning (jag använde köttbuljong för lite extra smak)

1 dl vatten

4 msk turkisk yoghurt

Skär zucchinin i små tärningar. Halvera purjon på längden, skölj och skiva. Skala och krossa vitlöksklyftan och skiva den tunt. Fräs alltsammans mjukt i olivolja. På med spenat, ärtor, smulad buljongtärning och vatten och låt koka upp. Puttra medan 2 portioner fullkornsspaghetti eller annan pasta kokar. Mosa med ditt omrörningsverktyg (lämpligen en gaffel eller sked i trä eller plast) allteftersom det gröna mjuknar. Rör i yoghurten och värm. Smaka av med peppar, gärna både svart och vit, och kanske en gnutta salt. Hade vi inte velat hålla ner kalorimängden hade vi förstås rört ner en massa färskriven parmesan också, men det får bli en annan dag! Servera till nykokt pasta.

Tabbouleh till det mesta

Vill man äta något fräscht och sommarnyttigt till den vegovänliga halloumin/grillade köttbiten/nyfångade fisken/samvetsvänliga kycklingfilén är den libanesiska salladen tabbouleh ett fint alternativ till dammig gammal pastasallad. Versionen på bilden är en man-tager-vad-man-haver-och-för-tillfället-kommer-ihåg-i-den-totala-förvirringen-variant (med basilika istället för mynta, varm bulgur istället för kall, lime istället för citron, ingen lök och för lite persilja) men receptet nedan är det goda och korrekta som jag brukar köra. Funkar fint till det mesta!

Tabbouleh

4 personer

1,5 dl bulgur

3 dl vatten

4 tomater, gärna i olika färger

1/2 liten gurka

2 salladslökar

3 dl fint skuren persilja

1 dl fint skuren mynta

Dressing:

½ dl god olivolja

1 pressad citron

Salt och peppar

Salta vattnet lätt och koka bulguren däri så länge som rekommenderas på förpackningen. Skölj den i kallt vatten när den är färdig och låt den rinna av. Skär urkärnad gurka och tomat i små tärningar och skiva löken tunt. Blanda allt med bulgur och kryddor. Vispa ihop olivolja och citronsaft, smaka av med salt och peppar och vänd ner i salladen. Låt gärna stå och mogna i kylen en stund innan servering.

Grön ärt- och zucchinisoppa med parmesangrädde

Det blir mycket hämtmat och mackor nu men någon gång ibland stoppar jag huvudet i frysen och ser vad som inte ännu lever i grönsakslådan och försöker svänga ihop något. Idag blev det en osedvanligt lyckad men superenkel soppa, ackompanjerad av en osedvanligt trevlig men superenkel klick parmesangrädde. Christian blev dessutom osedvanligt peppad på rätten vilket gjorde de cirka 10 minuternas ansträngningar klart värda mödan.

Grön ärt- och zucchinisoppa med parmesangrädde

2 personer

10 cm zucchini

2 dl frysta ärtor

2 schalottenlökar

1 vitlöksklyfta

1 skvätt olivolja

4 dl vatten

1 tärning grönsaksbuljong

Parmesangrädde

1 dl vispgrädde

2 dl fint riven parmesan

Skala och hacka lök och vitlök och fräs mjukt i en kastrull. I med zucchini och fräs en liten stund till. På med ärtor, vatten och buljongtärning, koka upp och låt sjuda 5 minuter. Vispa under tiden grädden och rör ihop med parmesan. Smaka av med lite salt och peppar. Mixa soppan slät med mixerstav och smaka av den; lite vitpeppar är gott men även kanske en gnutta salt och svartpeppar. Servera soppan med en klick parmesangrädde som får smälta ner lite härligt, och så några droppar olivolja. Namnam.

Hej ramslöken!

Det är full stress i hushållet just nu, så det blir glesare mellan inläggen. Kanske står ännu glesare tider att vänta, men shit happens. Igår traskade jag i alla fall in på Wargen i all min tidsbristframkallade fantasilöshet och upptäckte små tråg med svindyr ramslök. Jag har aldrig lekt med ramslök innan, men denna vit- och gräslökssmakande ört har länge lockat med sin enkla mystik så jag plockade givetvis ett tråg (över 600 kronor kilot; ni som kan plocka i det vilda får lov att skratta högt) och lite andra godsaker och var genast på bättre mathumör. Det bidde ett jättefint tillbehör till lammfärsbiffar med färdigköpt rostad vitlökskräm, men är förstås super även som vegetarisk rätt. Kanske med lite feta till eller som tillbehör till grillad halloumi?

Pärlcouscous med ramslök, pinjenötter och avokado

2 portioner

2 portioner pärlcouscous (Moghrabiah; libanesisk couscous. Finns från bl a Druvan)

1 knippe ramslök, sköljd, torkad och strimlad (ca 1 dl)

1/2 dl pinjenötter, rostade

1 avokado, skalad och tärnad i stora bitar

10 cm gurka, skalad, urkärnad och tärnad

1/2 citron, pressad

Olivolja, god, en rejäl skvätt

Salt och peppar

Koka couscousen enligt anvisningarna på förpackningen. Låt rinna av och blanda med strimlad ramslök, avokado, rostade pinjenötter och gurka. En ordentlig skvätt fin olivolja, pressad citron, och så smaka av med salt och peppar.

Vår 1,5-åring gillade också pärlcouscous - hon åt den nävvis - men hon fick den som den var med lite olivolja. Se där, ett litet småbarnstips!

Sallad med zucchini, grapefrukt, avokado och feta

Här kommer ännu en busenkel måltid men det är helt enkelt inte stå-vid-spisen-och-utvecklas-tider just nu. Det stressas och det umgås och det jobbas och det festas och det graviditetskrämpas och frustrationsvrålas (mest den yngre medlemmen av familjen, men även gravidanten förstås). Hälsosam mat varvas med tårta på barnkalas och thai-take out när ingen orkar; kocken i det här köket blir mäkta stolt om dottern får något hemlagat istället för de där otroligt äckliga, kattmatsdoftande kalvfrikadellerna på burk (för 8-månadersbebisar) hon fortfarande älskar mer än allt annat.

Hursomhaver.

På måndagar väger vi oss (Christian sakta men säkert neråt, jag något snabbare uppåt) och tar nya tag. Då kan all stress och ickeork (som följer med från veckan innan) om man har tur resultera i en riktigt god men lättsvängd sallad.

Har ni inte testat kombinationen avokado-grapefrukt-feta så kan jag meddela att det är en höjdare. Lite knaprigt bacon på det hela är inte fel för den som inte vill köra vego.

Sallad med zucchini, grapefrukt, avokado och feta

2-3 personer

1 liten zucchini

olivolja

1 grapefrukt, helst blodgrape

1 avokado

1/2 pkt fetaost

1/2 liten gurka

1 stor näve rucola

1/2 kruka färsk basilika

Börja med att attackera grapefrukten. Du ska skära ut hinnfria filéer av den vilket kanske känns komplicerat om du aldrig gjort det förut men när du väl testat kommer du att ha upptäckt en ingrediens du plötsligt vill ha med i varenda måltid. Det är enkelt; jag hittade en bra beskrivning här. När du skurit ur alla klyftor har du en hög med saftigt skräp kvar på brädan; pressa/fös ner saften i en skål och spara till dressing!

Skala och halvera gurkan. Skär bort kärnorna och tärna. Skala och kärna ur avokadon och skär den i stora bitar. Strimla basilikabladen (Lägg dem på varandra i en liten hög och rulla ihop så går det lättare). Skär zucchinin i stora kvartar och fräs den gyllene i het olivolja. Den ska fortfarande ha bra tuggmotstånd, så kört hårt under kort tid och vänd ofta. Salta och peppra. Blanda alltsammans med rucola på ett stort fat och strö över grovt smulad fetaost. Häll över grapejuicen, ringla över olivolja, ös på med nymald svartpeppar och dutta eventuellt över lite flingsalt. Gott bröd till om du inte undviker kolhydrater.

Parmesanärtor, varken mer eller mindre.

Jag har inte mycket tid över idag, så det blir bara parmesanärtor. Vilket inte är fy skam, för den delen! Ett tillbehör som är gott till det mesta; vi åt dem till blodpudding av alla saker vilket var en udda men oväntat angenäm smakupplevelse. Jag smög in lite hederlig lingonsylt på tallriken också men det var definitivt att gå för långt. Du får välja det ena eller det andra.

Parmesanärtor för 2:

Blanda en sisådär 150 g nyvärmda frysta gröna ärtor med minst 1 dl riven färsk parmesan och 2-3 msk crème fraiche. Peppra ordenligt och ät genast till t ex fisk, kyckling eller kanske lite stekt halloumi. Gott, eller hur?