Vem fan kan laga mat?!

Igår stod Christian i köket när jag kom hem, omgiven av fräscha grönsaker och ett par kycklingfiléer. Han såg purken ut. Det hade fallit på hans lott att handla och laga mat och det var inte själva ansvaret han var irriterad över, utan den egna bristen på fantasi. Tydligen.
"Jag blir så trött på att jag inte kan laga mat", tjurade han.
Mina ironiskt höjda ögonbryn och mitt överseende småleende fick honom att modifiera påståendet till "att jag inte kan laga mat bättre". Förklaringen kom efter en ömsint och lätt smärtsam snedläggning av huvudet från min sida.

"Allt jag kan är att ta en massa goda saker och steka dem, typ", muttrade han avslutningsvis med den slokande hållningen hos någon som sannerligen är besegrad.
Jaa-HA?
Och vad kallas det då, om inte för utmärkt matlagning?
Vad krävs egentligen för att vara en sådan som kan laga mat? Vad är att kunna laga mat egentligen? Tänk på alla som går omkring därute och säger att de inte kan. Och när man frågar om de alltså inte kan läsa recept säger de att det inte alls är samma sak, för då kan man inget själv, liksom.
Nähä.
Vad måste man kunna då, som matlagningskunnig? Finns det recept man ska ha i huvudet (pajdeg-bechamelsås-köttbullesmet-frukostfrallor) eller räcker det med att ha koll på ett visst antal klassiska kombinationer (getost-rödbeta, tomat-mozzarella, lamm-rosmarin) för att kunna säga att man kan laga mat? Hur är det med våra mammor, vars högt skattade recept på söndagsstek-lasagne-inkokt lax-gräddtårta visar sig komma klippt och klistrat från Damernas kokbok från 1973?
Kan de verkligen laga mat? Egentligen?
Kan jag laga mat?
Jag säger så här:
Alla kan laga mat. För vissa är det svårare rent praktiskt (om man t ex är blind eller saknar armar), men alla kan på ett sätt eller annat.
Min man, som serverade mig vitlöks- och chiliwokade grönsaker och sallad med saftig kyckling och en senapskräm, kan det dessutom riktigt, riktigt bra.