Nu på fredag? Ja, nu på fredag!

Foto: Björn Tesch

Nu ska ni få höra, you fredagsmysälskande fultacofamiljefestlovers you. Det här är vad ni gör i stället, nästa gång. 

I går skulle vi köra något slags mexikanskt plock-kör med barnen, och det visade sig att de fina mini-tortillabröden (majsvarianten) jag köpt var torra och äckliga. Så fram åkte rispappren i stället. Vår son, 4 år, blev hur peppad som helst. Här kunde han välja vad han ville - t ex ris, bönor, räkor, saltgurka, smetana, mozzarella och bitar av nachos (japp, han är mycket för udda kombinationer) - och få det instoppat i en praktisk rulle som han dessutom får äta med händerna. Rullen doppade han glatt i balsamvinäger. 

Poängen är att man får göra som man vill. Barnens matlagningskreativitet väcks, och de börjar laga mat vid bordet. Grönsakerna slinker ner lite lättare, och lusten att göra något alldeles eget lockar till att testa nya saker. Prova i helgen om ni inte testat tidigare! Vi hade försiktigt ugnsstekt lax som protein men det är bara att köra fram det man har i kylen; barnen kan som beskrivits ovan få i sig de mest oväntade saker i den här konstellationen. Välj helst små rispapper, så att man kan äta fler. De finns i asiatiska livsmedelsbutiker. 

Vill man köra lite mer traditionella rullar och behöver ett recept bjuder jag på mitt från Icakuriren. här. Bjud mig på detta och jag blir lycklig, any day!

Sommarrullar med salmalax, krispiga grönsaker och örter

4-6 personer
Tid: 30 minuter till förberedelser + tid att fylla rullarna

Du behöver:
1 morot
½ gurka
1 avokado
2 salladslökar
1 dl jordnötter
1 dl rostad lök
½ kruka mynta
½ kruka koriander
250 g salmalax
1 tsk sesamfrön
16-20 små runda rispapper eller 12 stora
Wasabimajonnäs:
1 dl majonnäs, helst Hellmann’s om du inte gör egen
1 tsk wasabi
Till servering: 
Het och söt dippsås med vitlök och ingefära
Hoisinsås med citron och gräslök

Rör ihop ingredienserna till wasabimajonnäsen och ställ svalt till servering. Förbered resten av tillbehören och lägg alla i separata små skålar: skala och strimla gurka och morot i ca 5 cm långa stickor. Halvera avokadon, ta bort kärnan, gröp ur köttet och skär det i små båtar. Skiva salladslöken tunt. Grovhacka jordnötterna. Plocka bladen från koriandern och myntan, eller ställ fram dem i fina krukor direkt på bordet.

Skiva salmalaxen tunt och lägg upp på ett fat. Strö över sesamfrön. Häll upp ljummet vatten i en stor skål. Doppa rispapperen ett i taget tills de mjuknar något. Lägg dem på ett slätt underlag. Lägg på fyllningen i en liten hög några centimeter in från kanten närmast dig: en eller två skivor lax, grönsaker, lite jordnötter och rostad lök, en klick wasabimajonnäs och örter. Rulla ett varv runt fyllningen bort från dig och vänd sedan in kanterna. Rulla ihop.

Het och söt dippsås med vitlök och ingefära

2-3 cm ingefära

2 vitlöksklyftor

½ dl sweet chili

½ dl risvinäger

½ tsk fisksås

Skala och finhacka ingefära och vitlök och blanda med resten av ingredienserna.  Smaka så att du gillar balansen mellan hettan och sötman från sweet chilin, syran från vinägern och sältan från fisksåsen. Ställ svalt till servering.

Hoisinsås med citron och gräslök

1 dl hoisinsås

2 msk pressad citron

1 msk fint skuren gräslök

Blanda hoisinsåsen med citronsaften och gräslöken. Smaka av och tillsätt eventuellt mer pressad citron. 

Snöiga julmuffins, eller hur man är jävligare än alla andra föräldrar

Vissa föräldrar är jättenoga när det kommer till socker. Och med noga menar jag att det inte ska serveras något. Visst, mina ungar kan få mig att gömma mig under sängen även utan socker i kroppen och jag är fullt medveten om att en oskyldig liten godismuta kan utgöra den där knuffen de behöver för att gå från bara lite jobbiga till fullständigt skogstokiga. Med lite socker vid väl valt tillfälle kan man alldeles själv skapa en vilt studsande, snorspottande prinsessklädd liten galning som med håret på ända under tiaran vrålar julsånger medan det ser ut lite som att ögonen ska trilla ur hålorna på henne. Eller honom, för den delen. Jorå.

Ni minns kanske mina fusk-cupcakes från sist jag skulle ta med fika till min treåriga dotters förskola? Well. Jag ville ju inte vara sämre när det nu skulle medtagas fika till luciafirandet. Jag satte dessutom ribban något högre den här gången: istället för att köpa färdiga muffins använda jag en MIX! Se där, vad jag kan. Rätt vad det är så bakar jag väl med riktiga kryddor också. Anywhoo, jag gjorde så här:

Köpte en mix för mjuk pepparkaka. Blandade den enligt förpackningens anvisningar. Rörde i 1/2 dl lingonsylt. Hällde i muffinsformar (halvvägs upp ungefär). Gräddade i halva den tid som var angiven på paketet för en hel kaka. Tog ut och lät svalna. Gjorde en kristyr på florsocker och vatten, eftersom jag uppenbarligen inte kände att det var tillräckligt mycket socker i själva muffinsen. Innan kristyren hann stelna tryckte jag dessutom dit krossade maränger för att ge en snöig feeling (och för att öka på sockerhalten, givetvis). Och vips - en julmuffin är född.

På min dotters förskola bryr de sig nämligen inte om socker. Åtminstone inte när det är gemensamt fika. Då kommer kanske någon enstaka förälder med några trötta clementiner som ingen rör och sedan är det bara bullkransar, kokostoppar, cookies, saffranskakor och mina översockrade muffins för hela slanten. Alla har tagit med sig saker med  socker, men jag är garanterat värst och det ler jag i åt i smyg. Och barnen är lyckliga som aldrig förr och sedan dansar de, skriker, slåss, pussas och gråter, och jag tänker what the hell - det är ju så luciafirandet kommer se ut för dem när de blir tonåringar också. Lika bra att de förbereder sig, och vi föräldrar med. 

Skitdag. Supersviss.

Foto: Lieselotte van der Meijs

Det är måndag. Jag är grinig. På måndagar är det meningen att man ska Börja Om På Nytt, man ska Ta Nya Tag, man ska få En Bra Start På En Bra Vecka och man ska vara Duktig och Hälsosam och Peppad och Laddad och bla bla bla bla.

Jag funderar på vad jag hellre vill göra och det är att servera mig själv en Supersviss från "Bjud hem barnfamiljen"-kapitlet i min kokbok (som jag också är grinig på i dag), sätta mig i fåtöljen, äta, se på dålig teve och tjura.

Det är en sån dag i dag.

Supersviss (att trösta sig med en skitdag)

6 personer

½ liter chokladglass

½ liter vaniljglass

2 dl vispgrädde, fluffigt vispad

6 chocolate chip cookies, i små bitar

2 dl färska eller frysta och tinade blåbär

2 dl minimaränger, eller ett gäng stora

1 dl hasselnötter, grovt hackade

Chokladsås (om du inte köper färdig):

Häll lika delar socker, vatten och kakao i en kastrull. Koka upp under omrörning och låt sjuda ett par minuter tills såsen tjocknar. Japp, that’s it!
Varva alla ingredienser i fina glas eller skålar och servera pronto. Må bättre. Elller som jag skriver i boken, om du bjuder barnfamiljen på den: ställ dig upp, buga mot publiken och känn värmen av beundrande barnablickar.

Plan C. När man vill vara lite bättre men inte hinner.

Ni vet såna där gånger då man vill vara lite bättre än man är? Återträffar är givna sådana tillfällen. Och arbetsintervjuer. Och första gången man hoppar i säng med någon. Då vill man vara lite roligare/smartare/snyggare/mer framgångsrik/bättre utrustad. Och när man blir inbjuden till fika på dotterns nya förskola med uppmuntran att ta med något ätbart? Då vill man tydligen också vara lite bättre än man är. Det visade sig i fredags.

Jag hade TÄNKT göra en fantastiskt god citronmoussetårta med oreobotten, toppad med ett tjusigt lager citrongelé. Ungefär tre timmar innan fikat skulle börja insåg jag att det inte skulle bli något med det lilla projektet. Plan B var att köpa en citronmuffinmix, baka "egna" muffins i söta prickiga formar och toppa med en hemmagjord frosting. Och nej, jag har aldrig gjort egna så kallade cupcakes, ni känner mig bättre än så. Varför heter det egentligen cupcakes? Blir de liksom godare och finare på engelska?
Anywhoo.
Jag går till affären glad i hågen och inser där att inte f*n kommer jag hinna göra några j*a mix-muffins heller. Men jag tänker INTE sjunka så lågt som till att ta med mig en ask Mums-Mums. Det GÖR jag bara inte. För jag vill ju vara lite bättre än jag är, om ni minns.

Plan C framträder ur den desperata mammahjärnans dunkla vrår. Aha! Färdiga muffins - med egen topping. Så där ja. I kakhyllan finns påsar med små söta citronmuffins - tio per påse, jag tog två. Gick hem och blandade 200 g naturell philadelphiaost med 1 dl lemoncurd riktigt ordentligt. Lät stå i kylen en stund och fyllde en spritspåse. Ställde muffinsraringarna i en låda, spritsade på citronosten och toppade kalaset med oreokexsmulor (ca 3 kex gick åt; jag skrapade bort det vita, lade kexen i en påse och bankade loss lite). Kom till fikat, något sen. 60 barn med tillhörande föräldrar, och tittade man på de uppdukade bufféerna var jag inte den enda som velat vara lite bättre. Och de andra - med sina fantastiska bullar, sandwichar, hemmagjorda prinsesstårtor och mördegskreationer - de var nog lite bättre på riktigt. Men mina 20 muffins (förlåt, cupcakes) tog slut på ganska exakt 1 minut. Så det så. 

Superlättlagad orgie i banan, mjölkchoklad, kokos och Start

Foto: Lieselotte van der Meijs

Jag är sjuk. Inte jättesjuk men ganska sjuk. Om jag var en sån där fågelflicka skulle jag förmodligen säga att jag var för sjuk för att ha aptit, men så sjuk har jag nog aldrig varit. Så jag drömmer istället om att inte behöva ta hand om barn (pappan är bortrest) och vara duktig utan att istället få ligga i soffan och goffa något sött och varmt direkt ur formen med kall glass till. Kom att tänka på ett recept ur Bjud hem! och insåg att det var exakt det jag längtade efter. Jag kommer förmodligen inte unna mig att laga en dessertorgie till bara mig (trots att just denna är extremt lättlagad), men jag tänker tänka på den. Och vem vet vad som händer när barnen gått och lagt sig.

Bananfest med glass 

Det här är så dekadent så det finns inte. Men läs ingredienslistan och fundera: vem känner du som skulle kunna motstå den här lilla formen full av fest? Ingen, eller hur? Vi får hoppas det i alla fall, för den här desserten är helt enkelt en otroligt snabb genväg till lycka.

2 personer

2 bananer

100 g mjölkchoklad

1/2 dl riven kokos

1dl naturell Start eller annan crunchig müsliblandning

1 dl grädde

Vaniljglass

Värm ugnen till 200 grader. Skala bananerna och halvera dem först mitt på och sedan på längden så att du får sammanlagt åtta avlånga bitar. Lägg dem i en ugnsfast form. Bryt chokladen i små bitar och tryck ner bland bananerna. Strö över kokos och sedan Start, och avsluta med att hälla grädde över alltsammans. Kör in i ugnen i 15 minuter; sätt folie på om Starten börjar få för mycket färg mot slutet. Avnjut pronto tillsammans med glass.

Tips! Den här desserten är förvisso en barnens heliga dröm men få vuxna kan motstå den. Släng i en näve nötter, marshmallows, russin, vit choklad, en konjaksskvätt eller något annat du gillar och gör den till din egen. 

Kött för lata och stressade

Okej, här får ni en panna kött! Vi åt just upp den och jag insåg att en superenkel köttkreation är ett tips värt att dela med sig av (whohoo!). Särskilt till er som har ungar ni måste utfodra snabbt. Och till er som är allmänt lata. Och till er som är GI- och LCHF-hooked. Och till er som gillar kött. Det är ett bra tips, helt enkelt.

Det här är super för den som inte orkar stå och forma färsbiffar i evigheten men ändå gillar variationsmöjligheten i en köttsmet. Fusk, fusk, fusk hela vägen - och supergott blev det, mycket roligare än det ser ut. Jag mätte inga ingredienser utan här får du använda fantasin lite, men rätten är väldigt förlåtande och öppen för experimenterande.

Köttpanna med tomatsås och feta

Sätt ugnen på 175 grader. Gör en köttfärssmet på saker du gillar, som om du skulle göra biffar. I min hade jag runt 400 g köttfärs, ett ägg, en halv deciliter grädde (lite drygt), en skvätt oxfond, en tiocentimetersbit grovt riven zucchini och generöst med salt och peppar. Blanda ordentligt. Häll en skvätt olivolja i en stekpanna som tål ungsvärme och ös i smeten. Sätt plattan på max och platta ut smeten med en stekspade. Dela den i köttfärsbiffsstora bitar med hjälp av stekspaden (det här gör du lite spontant och slarvigt medan köttet börjar fräsa i pannan). När du är färdig med det kanske det är dags att vända på köttbitarna? De bör ha fått lite färg under. Låt fräsa en kort stund på andra sidan och ta sedan av från värmen. Häll på en deciliter eller två av en god, färdig tomatsås. På med brutna, generösa bitar fetaost och avsluta med en drös färsk basilika. In i ugnen i 7-10 minuter beroende på tjockleken på bitarna. Servera direkt till pasta eller sallad, eller bara ett gott bröd.

Tydligen det godaste någonsin

Ända sedan jag blev gravid med min dotter har folk sagt "Åh så bra, då kan du börja blogga om BAAAAARNMAT och FAMILJE-
MIDDAAAAGAR" och jag har svarat "Åh så väldigt gärna jag absolut INTE vill göra just det" för Gud vet att vi har tillräckligt med mammamatentusiaster i det här landet och jag tycker jag behövs bättre bland de vinpimplande latmaskarna till matglada amatörer.

Nu har jag mitt andra barn i magen och orkar knappt ens inspirera någon att köpa fiskpinnar på Ica, än mindre laga bra mat till vare sig mig eller min stackars dotter. Men hon fick i alla fall något slags glass häromdagen och hon blev så till sig att jag aldrig hört något liknande. Faktiskt aldrig. Det mmmmades och aaaahades och slickades på fingrarna och jag blev alldeles rörd av berömmet som förtydligades med ständigt upprepade och andäktigt framförda "nam nam". Fatta den, liksom. Hon har bokstavligen talat aldrig ätit något så gott i hela sitt liv. Och kunnat säga det, i alla fall.

Jag körde 1 paket frysta blåbär, 2 bananer och ca 1,5 dl fet, turkisk yoghurt i matberedaren. Lite åt hon upp (okej, ganska mycket) och lite åt jag upp, men sedan tog jag smörpappersark och klippte i 4 bitar vardera, formade till strutar och vek till spetsen på strutarna för att hålla ihop dem. Ställde strutarna upp i en liten plastlåda och hällde i smeten. Glasspinnar hade jag hittat på ÖoB så dem stack jag muntert ner i strutarna. In i frysen, klart på någon timme. Givetvis blir det lättare om man har sådana där glasspinneformar, jag ska inhandla sådana. När glassen var klar snittade jag ett litet hål i en muffinsform och trädde den på pinnen som manschett. Väldigt intelligent när vi snackar blåbärsglass.

Där har ni det - en succé på pinne. En ganska ful glass, men högt älskad. Jag är bäst!

Man måste ju vara lite duktig ibland.

Jag måste erkänna att jag inte är något större fan av torsk. Får man säga så? Jag har ätit fin torsk, ful torsk, tinad fryst torsk och jättefärsk torsk, enkelt anrättad torsk och superavancerat uppstyrd tors. Men jag börjar komma till slutledningen att jag faktiskt inte tycker torsk är någon höjdare. Pinsamt nog är lax min favoritfisk. Japp - odlad, foderfärgad, tråkig gammal lax. Eller ja, den ska ju vara färsk förstås, men det är ingen ursäkt. Jag är tråååkig.

Jag vet att jag som matbloggare borde älska en massa speciella fisksorter och samtidigt tala lyriskt om det enkelt fantastiska hos en stekt strömming eller en torskfilé med ägg och skirat smör. Well. Tur att det finns typ 1500 matbloggar till förutom min i det här landet.

Ingen kan dock anklaga mig för att inte försöka; givetvis kämpar jag på med experimenterandet och vill så klart att min dotter ska slippa ärva min inte längre så hemliga trångsynthet när det kommer till fisk. Så igår blev det torsk under ett jättegott täcke av grädde, pesto, vitlök och parmesan. Såsen kompenserade absolut för torsken, som ju trots allt förblev just det - torsk.

Pestotorsk med rostad pumpa, paprika och silverlök

3-4 personer

450 g skinn-och benfri torskfilé

1 dl grädde

3 msk pesto

1 vitlöksklyfta

1 dl fint riven parmesan

Rostade grönsaker
1 liten butternutpumpa

1 silverlök (eller annan lök du gillar)

2 röda snackspaprikor

Olivolja

Sätt ugnen på 225 grader. Skala pumpan, kärna ur och skär den i klyftor. Halvera paprikorna på längden och kärna ur dem. Skala och klyfta löken grovt. Lägg allt i en ugnsfast form och ringla över olivolja. Blanda noga och ställ in i ugnen i 25 minuter.

Skär fiskfiléerna i portionsbitar och lägg dem i botten av en mindre ugnsfast form. Salta och peppra dem. Blanda grädde, pesto och fint riven vitlök i en fisk och häll över fisken. Strö fint riven parmesan över och ställ in tillsammans med grönsakerna de sista tio minuterna. Kolla att fisken är genomstekt (det kan behövas en extra minut beroende på filéernas tjocklek) och servera med grönsakerna.

Simpel köttsås utan finesser

Sol och nyhetstorka, men bättre en köttsås på bloggen än en... såsig blogg... utan kött? Bah.
I alla fall.
Jag vinner inga bolognesemästerskap med den här såsen, men det var en snabb och barnvänlig variant som min guddotter väluppfostrat slörpade i sig utan alltför stora protester och hennes fina föräldrar likaså. En sån där sås man inte behöver skämmas över att dränka i ketchup, om ni fattar. Jag lägger upp den här så kan eventuella entusiaster roa sig med att fylla i allt som saknas... Men skriv inte "tacokrydda", för då bannlyser jag er.

Köttfärssås

4 1/2 personer

400 g nötfärs
1 gul lök
1 vitlöksklyfta
1 hög champinjoner
1 burk schyssta krossade tomater
1 msk köttfond
2 msk tomatpuré
1 1/2 dl rödvin
1 dl vatten
1 dl grädde

Fräs champinjoner, lök och vitlök i lite olja, ös ner i en kastrull. Fräs även köttfärsen och låt den göra löken sällskap. På med vin (i kastrullen alltså), vatten, puré, fond, tomater och låt puttra någon kvart eller någon timme, beroende på när du får besök. Medan du sedan kokar pasta kör du i grädden och smakar av med salt, peppar och kanske någon örtkrydda om du ids. Det var det! Mjölk, ketchup och extra salt och peppar på bordet.