Visar inlägg med etikett köttfärs. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett köttfärs. Visa alla inlägg

onsdag 14 september 2011

Kött för lata och stressade

Okej, här får ni en panna kött! Vi åt just upp den och jag insåg att en superenkel köttkreation är ett tips värt att dela med sig av (whohoo!). Särskilt till er som har ungar ni måste utfodra snabbt. Och till er som är allmänt lata. Och till er som är GI- och LCHF-hooked. Och till er som gillar kött. Det är ett bra tips, helt enkelt.

Det här är super för den som inte orkar stå och forma färsbiffar i evigheten men ändå gillar variationsmöjligheten i en köttsmet. Fusk, fusk, fusk hela vägen - och supergott blev det, mycket roligare än det ser ut. Jag mätte inga ingredienser utan här får du använda fantasin lite, men rätten är väldigt förlåtande och öppen för experimenterande.

Köttpanna med tomatsås och feta

Sätt ugnen på 175 grader. Gör en köttfärssmet på saker du gillar, som om du skulle göra biffar. I min hade jag runt 400 g köttfärs, ett ägg, en halv deciliter grädde (lite drygt), en skvätt oxfond, en tiocentimetersbit grovt riven zucchini och generöst med salt och peppar. Blanda ordentligt. Häll en skvätt olivolja i en stekpanna som tål ungsvärme och ös i smeten. Sätt plattan på max och platta ut smeten med en stekspade. Dela den i köttfärsbiffsstora bitar med hjälp av stekspaden (det här gör du lite spontant och slarvigt medan köttet börjar fräsa i pannan). När du är färdig med det kanske det är dags att vända på köttbitarna? De bör ha fått lite färg under. Låt fräsa en kort stund på andra sidan och ta sedan av från värmen. Häll på en deciliter eller två av en god, färdig tomatsås. På med brutna, generösa bitar fetaost och avsluta med en drös färsk basilika. In i ugnen i 7-10 minuter beroende på tjockleken på bitarna. Servera direkt till pasta eller sallad, eller bara ett gott bröd.

tisdag 21 oktober 2008

Världens godaste lasagne - världens längsta recept

Jag har aldrig gjort lasagne. Det har alltid verkat så enormt tidsödande och krångligt i mina ögon. Jag äter däremot lasagne hellre än gärna, så glädjen var stor i söndags kväll när mina matidoler Linus och Anna serverade en stor form fylld med en gyllenbrun, väldoftande och underbart smakrik variant som bara kan beskrivas som den raka motsatsen till skolbespisningarnas fadda depphögar. Den var lika god som den såg ut och jag hoppades förstås på ett överraskande enkelt recept med 5-6 ingredienser. Icke sa Nicke. Alla mina fördomar blev bekräftade - det är enormt tidsödande och krångligt att göra lasagne. I alla fall om den ska bli lika god som den här. Anna skapar köttfärssåsen, vilken är en noggrant avsmakad vetenskap som dock tillkommer utan måttsatser, så det är viktigt att gå försiktigt fram med de heta och salta ingredienserna och se vad man själv föredrar.

6-8 personer

Annas hemliga köttfärssås

800 g köttfärs
1 stor gul lök
2-3 klyftor vitlök
Olivolja
3-4 msk tomatpuré
2 burkar krossade tomater av god kvalitet, t ex Mutti (billigare tomater innehåller ofta mycket mer vatten, tipsar Anna)
2-3 tsk sambal oelek
1 msk vardera av grönsaks- respektive köttbuljong i pulverform (det är viktigt med pulverbuljongen. Anna gillar inte transfetterna i tärningar och tycker färdiga fonder smakar konstigt)
2 msk kinesisk soja
1 msk currypulver
1 dl mjölk
1 skvätt rödvin (bara om du har hemma)
Salt, svart- och vitpeppar

Så här gör du såsen (på ett ungefär, alltså):

Finhacka löken och stek den i olivolja. hacka vitlöken och släng med den efter en liten stund. I med hälften av sambalen och lite av sojan; Anna motiverar detta med att det "ska gucka ihop sig lite". Låt fräsa en stund och skrapa sedan ur lökblandningen på en tallrik. I med köttfärsen i pannan och fräs tills färsen får lite färg. Sedan är det bara att slänga på resten av ingredienserna - tomater, tomatpuré, curry, mjölk, eventuellt rödvin, och så sältan i form av buljongpulvor, soja och kryddor. Smaka dig fram här och anpassa efter dina egna preferenser, även vad gäller den sista sambal-mängden. Du får absolut inte ha i grädde eller creme fraiche; den udda lilla mjölkslurken ska dock prompt vara med för att "den kokar ihop såsen på något sätt som jag inte kan förklara". Anna propsar på att såsen ska få koka riktigt länge så att smakerna geggar ihop sig. Och om man inte orkar fortsätta och göra en lasagne av det hela så tipsar hon om att ha i lite tomat- och parikatärningar och kanske några färska örter på slutet och avnjuta till lite pasta. Men om du har orken kvar så håll ut och jobba vidare:

Bechamelsås:

75 g smör
75 g mjöl
13,5 dl röd mjölk
Vitpeppar, salt
Eventuellt lite muskotnöt

Smält smöret i en kastrull. Vispa ihop med mjölet. Värm mjölken och vispa ihop med smör- och mjölblandningen, lite i taget så att det inte blir några klumpar, med spisen på medelvärme. Vispa hela tiden så att det inte bränns vid. Koka upp och tag av från plattan. Smaksätt med vitpeppar, salt och gärna lite muskot.

Till lasagnen behövs även:

1 pkt Barilla lasagneplattor
2 dl god, riven ost

Sätt ugnen på 200 grader. Smeta ut ett tunt lager bechamelsås i botten av en ugnsfast form. Lägg på ett lager lasagneplattor sida vid sida, ett lager köttfärssås ovanpå, sedan bechamel igen, lasagneplattor, köttfärssås, bechamel, lasagneplattor, köttfärssås, bechamel - ja, du fattar nog galoppen vid det här laget. Översta lagret (beroende på hur formen är funtad brukar det bli 3-5 lager) ska bestå av plattor, bechamelsås, och riven ost ovanpå. In i ugnen i ca 20 minuter. Klart - äntligen! Jag kommer förmodligen aldrig att orka laga den själv, men nu har jag i alla fall ökat på chanserna att bli bjuden på den igen snart. Man är ju inte född bakom en vagn. Eller tappad bakom en, eller vad det nu heter. He he.