Jag undrar hur du ställer dig till min lunch. Tycker du att det är konstigt att jag går till Ica och tröstshoppar efter att ha varit på ett riktigt trött seminarium på Nyföretagarcentrum? Att jag köper mig en vacker filé röding och tre sorters svamp och går hem och tillagar en alldeles delikat (men åh, så lättlagad) lunch bara till mig? Och äter den i all ensamhet en helt vanlig tisdag? Och fotar den och plockar minneskortet ur kameran och bemödar mig om att webbanpassa den och lägga upp den här så att jag kan skryta om min lunch? Som ju ändå bara är en lunch?
Well. This is the Pytte. This is what I do.
Rödingfilé med svamppytt1 person
1 rödingfilé med skinn
200 g blandad svamp; jag tog trattkantareller, champinjoner och små små shiitake
10 cm zucchini
2 små schalottenlökar, eller en bit purjolök
1 vitlöksklyfta
1 msk grädde
Salt och peppar
Smör
Olja
1 msk lätt crème fraiche
eventuellt någon färsk ört, t ex timjan
Börja med svampen. Ansa den, skär den i bitar och lägg den torr i en panna på medelvärme och låt den svettas ut lite vätska. Hacka under tiden lök och vitlök, och skär zucchinin i tärningar. När svampen börjar torka upp är det dags för en klick smör, och så i med svamp och zucchini. Fräs tills allt fått en gnutta färg. En matsked grädde lyfter fram smakerna, som slipas med lite salt och peppar. Ställ åt sidan och håll varmt. Hetta upp en dutt olja i en annan panna. I med en liten klick smör också, det är godast för fisken. Salta och peppra filen, skär den eventuellt i två bitar och stek den först med skinnsidan nedåt i 3 minuter, sedan bara hastigt på köttsidan. servera med pytten och en klick lätt crème fraiche, och eventuellt något litet örtsprinkel.
8 kommentarer:
Haha! Jag tycker det är underbart. Uppskattar också, som hängiven besökare av denna blogg, att du är inne i en GI-period. Svamp-pytt säger du. Jag gillart.
Konstigt? Nej!
Avundsjuk? JAAAA!
Vågar inte ens berätta vad jag åt till lunch.
;o)
Själv åt jag och min kollega stekt falukorv och potatissallad till lunch idag. Vid tillagningen (av korven, potaissalladen hade vi köpt) så uppstod ett stort frågetecken. Vad är det egentligen i falukorv? Man skulle kunna tänka sig att det är någon form av kött. Men eftersom de man tycker det känns helt ok att knapra lite på en rå falukorv (till skillnad från tex. en fläskkotlett) så måste det ju nästan vara tillagat på något sätt redan. Eller vad är det som händer, Pytte kan du svara?
När vi ätit färdigt så uppstod det andra stora frågetecknet. Vad är det i potatissallad som gör att man efter en portion känner säg lite illamående och sedan inte kan äta potatissallad igen på ungefär ett halvår?
Ja du Peder. Det är intressanta frågor du ställer. Jag har nu ägnat ungefär en timme åt att försöka hitta svaren och det här är vad jag kommit fram till:
1. Falukorv ska vara rökt, och det är därför okej att äta den rå efter vad jag förstår. I övrigt verkar falukorv mest bestå av inte särskilt mycket kött, förvånansvärt mycket fett och bindväv, absurt mycket vatten och en väldig massa skit beskrivna med siffror.
2. Köpt potatissallad kan i värsta fall bestå av 2/3 potatis och 1/3 fett. Så där är ju illamåendet ganska givet. Vanligare är att fetthalten ligger något lägre, kring 15-20 procent, kompletterade med sjuuuukt långa tillsatslistor. Och då är det ju inte tillsatser av solsken och härlighetsfluff vi pratar om.
Slutsats: Den som äter falukorv och färdigköpt potatissallad verkar helt enkelt be om det.
hahaha!! Underhållabnde läsning. Varför valde du att äta falukorv med potatissallad överhuvudtaget? Potatismos känns ju som ett mer naturligt val..? Eller?
Det där både ser och låter jättegott.
Kolla gärna in matboken.se
en ny sajt för folk som gillar att skriva och dela med sig av recept, och diskutera mat. Just nu kan man dessutom vinna en traktörpanna från Jamie Oliver där.
Vilken tur att jag inte är snålare än att jag bjuder på lite gratis reklamplats. Lycka till med sajten Staffan.
Pytte, stort tack för ditt svar!
Lillan, hmm... det kändes så komplicerat att laga jämfört med potatissalladen.
Skicka en kommentar