Återställarpasta med whisky och bacon

Igår var det VERKLIGEN inte lördag, men brydde jag mig om det? Nej då, det partajades för fullt mitt i veckan och det får jag minsann sota för nu. Till frukost blev det den ultimata bakiscocktailen (dubbelbrus med c-vitamin och bamyl-koffein) men till lunch önskar jag att jag kunde få en portion av den här goda pastan. Eller kanske två.














I övrigt vill jag bara meddela att det är en höjdare att gå ut när ingen annan går ut; plötsligt är man uppskattad överallt trots att de flesta man möter inte ens var födda när man själv gick ut första gången och trots att man är klädd som om man vill vara förberedd om det skulle råka bli svampplockning istället och trots att fläcken på jackan förmodligen är en stor barnspya (man kan aldrig riktigt veta). Stanna hemma på lördagar, gott folk, och festa som bara svenskar kan göra på en av de första vardagarna i veckan istället.
Och dagen efter kan ni äta min goda pasta.

Återställarpasta med whisky och bacon

Runt 3-4 portioner (eller till 2 bakfulla personer)

1 pkt bacon
10-15 skogschampinjoner
1 gul lök
1 burk Crème Bonjour Cuisine Karl Johansvamp & Champinjon
2 msk whisky
1 msk god balsamvinäger
1/2 dl vatten från pastakoket
1 tråg/påse bladspenat
Salt och peppar

Sätt på pastakok. Skala och hacka löken under tiden, skär svampen i bitar och strimla baconet. Ner med allt i en panna (baconet agerar stekfett) och fräs tills allt fått lite färg. I med kräm, sprit, balsamvinäger och vatten, låt allt koka ihop ett par minuter. Späd eventuellt med lite mer pastavatten om det behövs. Smaka av med salt och peppar och vänd samman med spenat och nykokt pasta. Ställ en ketchupflaska inom räckhåll, ta ett stort glas iskall mjölk, sätt på Mad Men-boxen och känn att det ändå var värt det.

Ugnstekta kycklingben allt-i-ett

Här är före-bilden (inte förebilden, utan före-bilden. A, ni fattar säkert.) på en enkel allt-i-en-form-middag som är praktisk för alla er diskföraktare därute.

Vi köpte ett tråg färska kycklingben för hutlöst billiga 25 kronor, lade dem i en folieklädd plåt tillsammans med grova och lätt inoljade bitar av pumpa, sötpotatis, fänkål, lila och gula morötter samt krossad vitlök. Lite havssalt och peppar på det. På själva kycklingbenen, som placerades ovanpå det gröna, penslades 2 msk smör som smälts tillsammans med en kryddmix från ett vackert kit jag fick i födelsedagspresent. Efter 25 minuter i 225 grader varm ugn var kycklingen genomstekt och tillbehören lagom mjuka. Vi åt det hela med pesto utrörd med gräddfil.

Kitet med olika kryddblandningar var från Stockholms Aeter & Essencefabrik och kryddan som verkligen förgyllde min kyckling hette Honungsgrill. För er som inte orkar traska till Wallingatan 14 och köpa en egen påse kan jag informera om att den innehöll paprika, chili, rosmarin, honungsarom och röksalt. En blandning jag rekommenderar att ni testar! Det blev supergott och skinnet fick ett rejält sting.

Åh, jag längtar tillbaka litegrann. Jag är jättehungrig just nu.
Jättehungrig.

Het koriandergucka till räkor och whatever

Bara så att ni vet så är det fullständigt okej att knäcka en påse räkor även på en måndag. Bästa snabbmaten, no? Det har vi ju redan konstaterat. Den lille lille lille lille lille rackaren är ju så enkel, så välsmakande, och i sin frysta form så oanständigt billig. Och jag vet, alla ni från västkusten och alla ni med bättre utvecklade smaklökar - färskast är godast. Fast jag tycker ofta att de färska ofta är lite torra och att de frysta har en för mig välfungerande slags vattnighet, som jag absolut begriper hur räkkonnässörer kan finna motbjudande. En hummer skulle jag aldrig köpa fryst, men räkor funkar. För mig, that is.

Anywhoo, räkfrossan kräver sin rätta kräm. Igår framför Idol blev det bara en sort, men den var verkligen god hela vägen. Prova, den är säkerligen utmärkt även till grönsaker, kycklingspett och varför inte lantchips? I själva verket är det bara en variant på guacamole, men det känns så trist att kalla den för det. Så vi kallar den istället

Het koriandergucka till räkor och whatever

2 mogna avokado
1 dl lätt crème fraiche
1 vitlöksklyfta, skalad
1 limefrukt
1 msk olivolja
1/2 - 1 liten röd pepparfrukt, beroende på hur starkt man vill ha det
1/2 kruka koriander
Salt och peppar

Gröp ur avokadofrukterna och skiva chilin. Pressa över limejuicen och mixa allt tillsammans med vitlök, crème fraiche, koriander och olivolja. Smaka av med salt och peppar.

Mat på gammalt skräp. Skräpmat! Fast inte.

Jag tog just sista skeden av den här grymma soppan, som blev resultatet av en desperat önskan att slippa gå över gatan till vår urtråkiga affär för att köpa lunchingredienser. Jag hittade lite trött blomkål i grönsakslådan (vet inte hur den hamnat där), lite gröna ärtor i frysen och en extremt torr parmesanskalk i en plastpåse. Det blev en äkta kick ass-soppa om jag får säga det själv. Och det får jag ju, som bekant.

Krämig soppa på blomkål, gröna ärtor och parmesan

2 personer

150 g blomkål
150 g gröna ärtor
1 vitlöksklyfta
5 dl vatten
1 grönsaksbuljongtärning eller motsvarande
1 dl lätt crème fraiche
1 dl fint riven parmesan

Skär blomkålen i buketter och lägg i tillsammans med en skalad vitlöksklyfta i en kastrull med vatten och buljongtärning/fond. Koka upp och låt sjuda i ett par minuter tills blomkålen mjuknat. I med ärtorna och koka upp. Mixa slätt med mixerstav eller vad du nu har att tillgå. I med crème fraiche och riven parmesan, värm upp, smaka av med peppar (förmodligen behövs inget salt) och servera. I med ett kokt ägg om du vill ha lite mer mat, och det vill du väl till lunch. Kanske en macka också? Gott nog att bjuda folk på!

Snabb pasta med tomat, vitlök och basilika

Söndag. Lite trött, lite bakslagen fortfarande sedan det oväntat roliga partajandet på stan i fredags, lite slö, lite extra lat. Alltså: pasta med kylskåpets snabba.

De Ceccos pasta har tydligen varit försvunnen från de svenska hyllorna i fyra år (jag har missat det, faktiskt) men lanseras nu på nytt. Jag är ingen pastanörd (heller) och jag ska inte påstå att jag känner jättestor skillnad på spaghetti och spaghetti, men De Ceccos pasta är fin. God. Jag är för trött och okunnig för att beskriva det bättre än så. Jag gillar de här skruvarna lite extra - Casareccia står det på paketet - de suger upp sås och smak riktigt fint. Stella, som snart ska fylla ett, älskade dem också ska jag be att få meddela. Dock inte med tomater på.

En snabb lunch för två får du genom att koka pasta (koka minst två minuter kortare än koktiden på paketet!) och servera ordentligt svängd med en snabb tomatröra. Halvera runt ett paket körsbärstomater, gärna lite olika sorter. Fräs i generöst med olivolja. I med två krossade och tunt skivade vitlöksklyftor. Fräs kort. I med ett halvt paket grovhackad rucola och ett gäng grovhackade basilikablad. Späd med ett par matskedar pastavatten. Peppra rejält, blanda ordentligt med två portioner pasta och riv över massor av parmesan. Delish, som de säger i utlandet!

Ljummen sallad med zucchini, äpple och pesto

Glad höst! Vi äter FÖRBANNAT tråkig mat hemma just nu men någon enstaka gång får vi fint besök och då försöker vi åtminstone hålla skenet uppe och svänga ihop något som... tja, inte kommer från en plastburk. Till exempel en snabb men god ljummen sallad med pesto. Pesto från plastburk förvisso, men vafan - nobody's perfect.

Fina Kina gillade den här rätten och det gjorde vi med, så vi åt upp alltihop på tre fastän den kanske räckt till fyra mer modesta ätare.

Vi använde:

400 g gravad, färdigskivad lax

3 kokta ägg
2 avokado
1 lagom stor zucchini
2 små svenska röda äpplen
lite olivolja
2 msk pesto, färdigköpt men god
1 litet tråg rucola
1/2 kruka basilika


Sås, om man vill: 1 dl gräddfil utrörd med 1 msk pesto, plus ordentligt med salt och peppar och en citronskvätt kanske

Zucchinin skars i ganska chunky bitar, äpplet i oskalade klyftor. Frästes en stund i olivolja (släng i lite tunt skivad vitlök om du inte ska fjäska för kostymer efter lunchen), och belönades för sin nya, lite gyllene färg med pesto. Frästes lite till. Ner i en skål, blandades med grovhackad rucola och basilika och lades upp på fint fat. Mjukt kokta ägghalvor ovanpå och så den snabbt improviserade och matchande såsen i slarviga klickar ovanpå. Massor med svartpeppar. Laxskivorna serverades till, ackompanjerade av citronklyftor. Enkelt, gott, nyttigt!

...och ännu lite mera bortrest

Från Gotland och vidare igen - nu ska jag på en veckas charter till värmen och det ska bli så FÖRBANNAT underbart! Sommaren fick ett tvärslut och jag kan inte tänka mig något jag hellre skulle göra. Så jag är ledsen, jag överger er igen (erkänn - ni kommer sakna mig ofantligt), men bara för att ladda batterierna och återkomma i september med en blogg som ska få leva och frodas. Förhoppningsvis. Det sista som lämnar en är hoppet!
Själv lämnar jag er imorgon bitti, till förmån för lata dagar, tråkiga gratisbufféer och massor med svalt vitt vin.
Ha det bra så länge!

Tillfälligt bortrest

Jag har inte försvunnit igen, jag är bara på Gotland och hälsar på min 103-åriga farmor och resten av släkten på pappas sida. Och jag äter nyrökt flundra, knaprig äppelkaka lagad i gjutjärnspanna, stuvade makaroner och korv med bröd. Jag går upp kopiöst i vikt men får lyssna till Sveriges vackraste dialekt hela dagarna. Tittar på salmbärssyltkok och kan ge min dotter morötter och vinbär direkt från landet. Sånt är jag inte bortskämd med!

Så jag återkommer. Snart!

Cajsa Warg i Vasastan!

Jag vill bara säga TACK. Om jag hade fått ta med mig en enda sak i flytten från Södermalm hit till Vasastan hade det varit Cajsa Warg, butiken jag alltid älskat och troget handlat i när det skulle göras något speciellt eller när det klirrat till en smula i kassan. Och nu - utan att jag hade den minsta aning om vad som komma skulle - har Cajsa Warg öppnat bara några minuter från min port, ÄNNU närmare än jag bodde sist. Whohoo! Spring till den gamla biografen på St Eriksplan och spana in det högst New Yorkiga matmeckat genast - förmodligen ses vi där.

Bjudsallad för den medvetet late

När du får oväntat besök är det sallad på ett fat som gäller för den late. Äger du inte ett stort, vackert fat? Skaffa ett. När den gode vännen/vännerna, svärmor eller avlägsne kusinen sedan meddelar att han eller hon kommer på lunch/middag inom någon timme, och du utbrister oh så trevligt och självklart och inga problem ALLS, jag svänger ihop något - då tar du fram det fatet. Och så går du till butiken över gatan och rycker åt dig det du gillar och har råd med; färdigsköljd blandad sallad på påse, mogna små tomater i olika färger, majskorn på burk, avokado i generösa mängder, skivad lufttorkad skinka, buffelmozzarella, färsk basilika. Till exempel. Or whatever. Och sedan blandar du förslagsvis till världens simplaste dressing av balsamvinäger, olivolja och dijonsenap och öser över alltsammans som du så fantasifullt men medvetet slarvigt arrangerat på ditt tjusiga fat. Eller hur, va? Jorå.

Lilla laxen på 15 minuter

Ska man blogga ofta (jag FÖRSÖKER i alla fall. Just nu. Cred till mig.) kan det inte alltid vara så förbannat spännande, faktiskt.
Igår blev det en god lax med wokade grönsaker; inget speciellt med det men man kan alltid bära med sig att en skinnfri laxfilé alltid blir grymt bra när den får ligga i 12 minuter i 200 grader. Pensla på något gott först - jag blandade 1 msk sweet chili med 1 msk japansk soja, salt och peppar) så är det liksom klart sen (den skinnfria laxen har du först placerat på lite olja i en ugnssäker form). Under tiden laxen står i ugnen fräser du lite fräscht grönt (här lite spetskål, röd paprika, purjolök, vitlök och strimlad morot) i olivolja och duttar mot slutet på 1 tsk sesamolja och 1 msk fisksås, om du känner för det. Middag på en kvart!

Inte värt att bråka om

"Det här svängde jag ihop på två röda igår" skriver jag och ni tänker "nähä" och jag säger "joho" och ni envisas med "nähä" och jag säger "joho" och så är ni där igen med ert ganska irriterande "nähä" och jag blir faktiskt ganska stött och utbrister "men herregud, jag LJUGER väl inte för er heller?!" varpå jag kommer på att det tog faktiskt inte två röda utan fem. "Två röda" är ju bara ett talesätt.
Fem minuter tog det. Max.

Rökt makrill (eller annan rökt fisk för all del) med äpple- och spenatsallad

2 personer

Rökt fisk för två, förslagsvis pepparmakrill
1 påse späd bladspenat (70 g)
1 rött äpple
10 centimeter gurka
1 avokado
Ett generöst knippe dill
2 msk gravlaxsås
2 msk matyoghurt
Salt och peppar

Rör ihop matyoghurt och gravlaxsås i en salladsskål och smaka av med lite salt och peppar. Skölj och torka spenaten (torr spenat ska det vara. Inte blöt. Usch för blöt spenat). Tärna äpple och gurka. Klyfta avokadoköttet. Grovhacka dillen. Vänd samman äpple, gurka, avokado, spenat och dill med den yoghurtspetsade gravlaxsåsen och servera till den rökta firren. Klart som korvspad.

Eget knäcke (eller hur man flörtar in sig hos Pytte)

Häromdagen bjöd vi hem våra matglada vänner Kajsa och Anton på en så kallad "förutsättningslös tisdagsmiddag" som visade sig bli helt icketisdagsaktig. Förvisso bör min lakritspannacotta få sin beskärda del av credden för detta men med störst värme minns vi de eminenta gästernas medhavda present (även hembakta bullar och eget vin överräcktes; de är som sagt eminenta gäster som vet hur man tillskansar sig min fulla beundran) - detta fantastiska knäckebröd/snacks/mumsmums/tilltugg/godis.

Då Kajsa är något bekväm av sig i köket är jag relativt säker på att Anton stod för det mesta av bakandet - tack Anton! - men receptet kommer tydligen från Kajsas mamma Agneta som i sin tur fått det av Kajsas kusin Ida. Stort tack till Kajsas familj och släkt! Själv är jag ju usel på att baka men det här verkar så enkelt att till och med jag kan göra det.

Fantastiskt gott knäckebröd eller snacks

Knäckebröd - 1 plåt, 150 grader drygt en timma
Snacks – 2 plåtar knappt en timma (45 min)

2 dl majsmjöl
1 dl solroskärnor (alt. ½ dl pumpafrön + ½ dl solros)
1 dl sesamfrön
½ dl linfrö
½ tsk salt
½ dl rapsolja
2½ dl kokhett vatten (ev. något mer)

Rör ihop de torra ingredienserna i en bunke. Tillsätt oljan och det heta vattnet. Rör om till en jämn smet. Bred ut smeten på bakplåtspapper. Skär rutor och strö över flingsalt. Grädda enligt ovan.

Liten uppdatering: Kajsa och Anton låter hälsa att de av misstag bakade med kallt vatten i stället för varmt när de skapade brödet jag fick ta del av. Det blev då en tunn smet som var enkel att hälla ut över två plåtar och gav ett tunt, krispigt knäckebröd. Igår bakade Kajsa dock brödet med hett vatten såsom angivet i receptet och då svällde allt till en något mer svårhanterlig deg, som gav ett porösare och lite tjockare bröd. Mer Wasa, helt enkelt, om jag förstått saken rätt. Använd alltså kallt eller varmt vatten i enlighet med egen smak!

Lakritspannacotta med hallon

Ni fattar ju att man upplever en viss prestationsångest när bloggen skrikit ut sin tystnad i nästan två månader. Då måste comeback-inlägget liksom vara värt det. Well.
Här har ni den.
Succédesserten.
Den enkla.
Den oemotståndliga.
Den - wait for it - waaaiiiit for it - waaaaaaaaaiiiiiiiiit fooooor iiiiit - den turkisk peppar-späckade pannacottan.
Varsågoda.
Och hej förresten!

Lakritspannacotta med hallon

4 större portioner eller 6 små

3 dl vispgrädde
2 dl gräddfil
2 gelatinblad
1/2 dl socker
1/2 tsk vaniljpulver (ej att förväxla med vaniljsocker; använd vaniljstång om du inte hittar pulvret. Jag använder det för att jag är lat och det är förbannat bekvämt. Och gott)
10 turkisk peppar-karameller, plus ett par extra till garnering
Färska hallon

Lägg gelatinbladen i blöt i 5 minuter. Mortla under tiden de tio karamellerna så fint du kan. Koka upp grädden tillsammans med sockret och ta av från plattan. Rör i vaniljpulver och urkramade gelatinblad, och sedan det ljuvliga turkiska pulvret. Rör tills allt är slätt och upplöst och lite grått och fantastiskt väldoftande. I med gräddfilen och blanda noggrant. Häll upp på fina glas och låt stå att stelna i 3-4 timmar i kylen. Servera med färska hallon och lite krossad turkisk peppar ovanpå.

Citronmoussetårta med jordgubbe

Den här supermumsiga minidesserten gjorde jag i nr 3 av eminenta tidningen Matmagasinet. Jag är ju verkligen ingen dessertgudinna direkt men det här blev riktigt lyckat tycker jag själv! "Lyxig söndagscocktail" hette jobbet men jag fantiserar lite om att goffa i mig stora bitar av tårtan på midsommarafton.
Bilden är tagen av superduktiga fotografen och fina vännen Lieselotte van der Meijs.

Citronmoussetårta med jordgubbe

Fluffig och len är den här ljuvliga moussetårtan med cheesecakebotten. Förvara den svalt till servering, annars kan den smälta ihop en aning.

Botten:
100 g digestivekex
50 g socker
50 g smör

Citronmousse:
4 gelatinblad
3 ägg
1 1/2 dl florsocker
2,5 dl vispgrädde
1 dl kesella
2 små ekologiska citroner

Färska jordgubbar

Börja med botten till tårtan: Sätt ugnen på 175 grader. Blanda ingredienserna i en matberedare, eller smula kexen och blanda dem med sockret och smöret. Klipp ut en rundel bakplåtspapper efter botten på en form med löstagbara kanter och lägg den sedan i botten av formen. Tryck ut kexblandningen på papperet och grädda i ugnen i 10 minuter.

Fortsätt med moussen: Lägg gelatinbladen i blöt i kallt vatten i ca 5 minuter. Dela äggen i gulor och vitor. Vispa gulorna pösiga tillsammans med florsockret i en skål, vispa äggvitorna till hårt skum i en annan. Vispa grädden ganska hårt i en tredje. Tvätta citronerna, riv skalet fint och lägg det åt sidan. Pressa ner juicen från den ena citronen i en kastrull, spara den andra till något senare tillfälle. Krama ur gelatinbladen, lägg dem i kastrullen och värm försiktigt tillsammans med citronjuicen tills de smält helt. Låt svalna något och häll citronblandningen i skålen med äggulesmet under omrörning. Tillsätt citronskal och kesella, vänd ner grädden och allra sist de fluffiga äggvitorna. Häll smeten i formen med den gräddade och svalnade kexbottnen, plasta in och låt stelna i kylen i minst fyra timmar. Skär tårtan i munsbitar, toppa med jordgubbshalvor och lägg upp på ett fint serveringsfat.