Kära läsare, i morse fick jag ett mail från Sara med följande fråga:"Jag pratade med Lillan igår, och vi hamnade i en diskussion kring smörgåskaviar. Jag undrar om du med hjälp av bloggen har lust att reda ut varför kaviar är så motbjudande. Du kanske redan vet?"
Sara erkände vidare:
"Sen tycker jag även det är intressant med den nya randiga Kalles som är bland det godaste jag ätit men jag skulle aldrig erkänna för någon att jag äter den och jag skäms när jag står i köket på jobbet med tuben i handen. Känner alla så här?"
Den så kallade fulkaviaren, även benämnd smörgåskaviar, består huvudsakligen av saltad och oftast rökt fiskrom från torsk och sej. En vanlig tub Kalles innehåller dock även potatisflingor, tomatpuré, olja, socker, salt, konserveringsmedel och antioxidationsmedel, och den kombinationen kan ju onekligen kännas lite motbjudande. Tänk er att sprida ut de ingredienserna var för sig på en knäckemacka - hur läbbigt skulle inte det bli...? Dessutom luktar ju inte kaviar direkt som rosor och fluffiga kattungar. Själv är jag kaviarperiodare och håller med om att det känns lite smutsigt att stå där med tuben, men jag kan inte riktigt låta bli.
Nå? Varför är kaviar motbjudande? ÄR kaviar motbjudande? Borde Sara verkligen skämmas för sin älskade tub Kalles Randiga eller är det dags att höja smårgåskaviarens status? Alla har en åsikt om kaviar. Vad tycker DU?
Inlägg
14 kommentarer:
haha! Underbart. Det här är en viktig fråga. Jag har en tub randig i kylen, och medan jag och Sara diskuterade detta betydelsefulla ämne blev jag så sugen att jag gick tog ut tuben och drog en fet plutt på fingret och bara njöt. Det är ju lite lätt vidrigt. Eller? Varför skämms jag???
Kavjar. Bäste kavjar. Jag utgår från att det är en man. Det är liksom Kalles fel. Jag missade ju tävlingen om den fantastiska ”jul-igen”-skäraren. Hade ett extremt pinsamt sista-minuten-rim på gång om en stekspade som förgyllde mitt pepparkaksbak – ja, du fattar – vilket är värst, att jag rimmade eller bakade pepparkakor i mitten av november. Men jag tar igen, hoppas på pluspoäng ändå, och fortsätter vika ut mig med lite rim-pornografi. Om Kavjar.
Kavjar är en konstig sak
Köpes i tub, i mången smak
Blandad med ost eller till och med ägg
Ja, mycket kan man säga om detta märkliga pålägg.
Har liksom kärt barn flera namn; Kalles, [kavjar] – eller [kav-i-ar],
Själv jag endast kavjar på äggmackan har.
Tack och hej!
Ingen ska skämmas över att äta kaviar.
Kaviar förgyller vardagen och särskilt den randiga känns extra fräsch eftersom den lättar upp färgen då originalets färg kan kännas aningen skarp även för en människa som älskar orange. Och vem som helst fattar ju att en person som gillar smörgåskaviar till vardags även tar varje möjligt tillfälle att äta färsk iransk eller rysk kaviar och DET anses ju vara högst inbjudande.
Jag kommer bara att tänka på mitt favvo-tilltugg en riktigt het sommardag: en klutt kalles på en skiva gurka.
Så enkelt så tillfredsställande!
Men det låter onekligen skitäckligt.
Utåt sett är jag givetvis ivrig kaviarmotståndare.
Men en rejäl klick kaviar på en kall potatis är en av mina laster, helst ska det vara Drott-Kaviar från Ejderns men Kalles funkar i nödfall. Funkar även med skivad kall potatis på knäckebröd.
Kaviar och ägg har jag aldrig förstått mig på, vidrigt!
För det första: kred till Lisa som rimmade. OM det här hade varit en kaviartävling hade du lätt vunnit.
För det andra: ägg utan kaviar är som pasta utan ketchup Johan. Det är bara...
...otänkbart.
För det tredje: hur många har har testat Kalles med äggsmak? Jag stod och fingrade på den häromdagen men vågade inte - trots det jag just krev - köpa den. För äggsmak på tub... Hmm.
Lillan
Jag har ytterst sällan eller nästan aldrig ketchup till pastan, äckligt. Ketchup hör till sånt med kött i, som korv eller köttbullar. Köttbullarna måste då ätas separerade från pastan såklart eller utan ketchup med lingon, gräddsås och potatis istället. Visst är jag konstig.
Jag fattar inte alls det här. Kan man inte STÅ för att man gillar kaviar?
Den där ostgrejen kan jag begripa är lite knepig, ägg är nästan ännu värre, där har jag problem med färskheten. För att inte tala om nymodigheten. Ägg på tub? För konstigt för en gammal traditionalist.
Men hederlig, enkel Kalles kaviar? Det är ju så gott! Hade jag bara tre saker hemma så vore det Rågrut, Kalles och mjölk.
Ps - Lisa! The master of rhymes! Här är till dig:
Lisa sjunger kaviarns lov
I Pyttes håller hon sitt hov
Rimmar på ägg och dialekt
Nu blir det nödrim: Så käckt!
Ähum - jag vill bara ödmjukt påminna Lulle och eventuella andra förvirrade att Kalles till största delen består av ägg redan innan den blandas till en randig variant. Det är bara inte ägg från höna, utan fisk, he he. Således blir kaviaren just ägg på tub. Frågan är bara hur många äggsorter man vill blanda? Måste påpeka att jag är klart imponerad av nivån på kaviardiskussionen. Med rim och allt!
kaviar är ett djävulens påfund. usch!
"Kaviar är jävulens påfund" - haha!!!
Johan du är en matsnobb som borde skickas på bootcamp och lära dig äta vanlig hederlig gammal husman. Yes sir!
Lillan hörrödudu, kallar du köttbullar med makaroner och ketchup för hederlig husmanskost. Det är väl ändå inte snällt mot:
-Kokt rimmad oxbringa med rotmos.
-Stekt fläsk med potatis och löksås.
-Ärtsoppa.
-Rårakor.
-Raggmunk med stekt fläsk och rårörda lingon.
-Köttbullar med gräddsås, lingonsylt och potatis.
-Kåldolmar.
-Inlagd stekt strömming.
-Pytt i panna (helst i Biff Rydberg-form).
som alla är högt rankade på min lista.
kram
Matsnobben Johan
Kokt rimmad oxbringa... Raggmunk... Jäklar vad hungrig jag blev nu. Jag känner också att jag får tänka om med det där "hade jag tre saker hemma" - det kan ha varit ett spare of the moment thing.
Fast jag gillar ändå kaviar. Och jag VET nog att det är små fiskägg... (Även om jag gillar tanken på Kalles Kaviar-odlingar i något exotiskt land, tubar plockade för hand vid exakt rätt tid på året och försiktigt packade i mjuka emballage för att nå våra kalla breddgrader)
Johan: I rest my case! Faktiskt. Pappa hade älskat dig. Förusatt att du diggar dopp i grytan också?
Skicka en kommentar