Visar inlägg med etikett fett. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett fett. Visa alla inlägg

onsdag 30 mars 2011

Ännu en macka till historien

Jag åt upp hela den här helt själv alldeles nyss. Japp, det gjorde jag, och jag har inte dåligt samvete, mår inte illa, ångrar inget, skulle göra om det igen när som helst (okej, inte när som helst, men när som helst med start om typ tre timmar. Okej, inte mitt i natten eller när jag står i duschen eller är på ett viktigt möte, men ni fattar. När som helst då lite käk skulle sitta fint). Det här, mina vänner, är ännu en macka, men inte vilken macka som helst.
Det är MIN macka.

Fet macka med tryffelost, bacon och mozzarella

1 person

1 bit baguette, storleksmässigt anpassad efter hunger
3 msk philadelphia eller annan färskost
1/2-1 tsk tryffelolja
3-4 skivor bacon
3-4 tunna skivor mozzarella
1/2 avokado, skivad
1 näve rucola
Några basilikablad

Rör ihop ost och tryffelolja - smaka av hur mycket tryffelolja just du vill ha, smaken är som baken. Salt och peppar ska också i. Stek baconet gyllene och lyft ur det ur pannan, låt rinna av. Dela baguetten på längden. Är du absurt dekadent, som jag, så doppar du nu snittytan på brödhalvorna i baconfettet som är kvar i pannan. Gräsligt, eller hur? Men så gott. Du är skyldig dig själv att prova.

Bred tryffelost på den ena halvan (ta allt du, det ska vara generöst), bygg på med rucola, avokado, mozzarella, bacon och så sist basilika. Ät och skicka mig en tacksamhetens tanke, det är jag värd.

tisdag 5 oktober 2010

En fet och snabb: Laxfilé med kantareller, bacon och ädelost

Okej, svampen ser lite bränd ut, men jag gillar den knaperstekt. Sådär så att det knastrar lite. Lite lätt hälsovådlig utanpå men med en kärna av oväntat mjuk smakbomb.
Så här i kantarelltider måste man ju göra av dem någonstans, och när man ätit toasts till förbannelse och de gräddiga oxfilépastasåserna börjar sätta spår och man inte har något vilt för de små rackarna att leka med, då får man börja lägga dem på lilla laxen!

Laxfilé med kantareller, bacon och ädelost

2 personer

Sätt ugnen på 200 grader. Lägg 2 skinnfria laxfiléer i en ugnsfast form. Fräs 1/2 paket bacon i strimlor tills det börjar bli gyllene, i med 10 cm skivad purjo som får mjukna. Strö över en bit smakrik ädelost (50-100 gram beroende på humör) och låt svalna en aning. Blanda med 2 dl fet crème fraiche, smaka av med lite salt och mycket svartpeppar. Skeda blandningen över laxen och skjut in i ugnen, ca 15 minuter tar det tills laxen är fin. Smörstek under tiden någon liter svamp att strö över hela härligheten innan servering. Vi åt juliennestrimlad gurka och morot dressad med salmbärsvinäger och olivolja till. Godis!

söndag 6 december 2009

En liten rätt: friterad banan med glass

Trodde ni inte va? Well, när man minst anar det dyker morsan upp med en friterad banana. Mest för att jag så hett önskar att jag kunde få en ikväll. Man vet aldrig...
Jag vet inte hur ni känner för den här oanständigt ohälsosamma desserten (fast det döljer sig ju faktiskt en hälsosam frukt därinne, alltid något), men själv kan jag beställa fylla små lättel på första bästa fulkinakrog bara för att få avsluta med en nyfriterad orgie med glass.
För några veckor sedan provade jag att göra egna friterade bananer från scratch för första gången, och resultatet blev riktigt lyckat. Skönt att slippa trycka i sig biff med lök i fortsättningen och bara kunna gå rakt på the goodies!

Friterad banan med glass

4 personer

2 bananer
2 dl vetemjöl
2 dl iskallt mineralvatten
1 msk bakpulver
1/2 msk vaniljsocker

1/2 liter neutral olja att fritera i, t ex raps

Sirap, vanlig ljus eller lönn
Vaniljglass

Blanda vetemjöl, bakpulver och vaniljsocker. Rör i mineralvattnet och låt stå och svälla någon kvart. Dela bananerna rakt av och sedan på längden så att du får åtta avlånga bitar. Hetta upp oljan till ca 180 grader; en brödbit ska snabbt bli gyllene om du lägger den i oljan. Doppa bananbitarna i smeten och fritera dem i ett par minuter i oljan tills de är gyllene och riktigt frasiga. Låt rinna av på hushållspapper. Servera med vaniljglass och sirap.

måndag 13 oktober 2008

Godaste och enklaste baconsalladen

Alltså. Baconsallad. Det är lite fett. Det finns flera sätt att berättiga detta faktum:

  1. I min baconsallad finns inga kolhydrater. Vi fettar på och skänker en tacksamhetens tanke till de goda herrarna Atkins, Paulún, Lauritzson, Scarsdale med flera som säkerligen tycker helt olika om man låter dem berätta själva men i min lilla värld får stå för en gemensam ståndpunkt, nämligen den som säger att det är okej med lite fett så länge du inte blandar in kolhydrater. He he.
  2. Så länge feta rätter är riktigt riktigt goda är man skyldig sig själv att njuta av dem någon gång ibland. Annars är man obstinat och förmodligen lite lite tråkigare än andra mer frivola människor.
  3. Det är ju ändå en SALLAD , inte en Carbonara eller en Quattro Formaggio. Jag fattar inte varför jag ens ursäktar mig. Kom ihåg - att snåla med de feta ingredienserna ger en sämre sallad. Då kan du lika gärna äta råkost eller linser eller vad det nu är du egentligen är sugen på.

Bacon- och mozzarellasallad för två hungriga:

1 pkt bacon
1 mozzarellaboll
1 avokado (eller två om ni båda är riktiga fantaster)
1/2 pkt körsbärstomater
1 stor näve rucola eller babyspenat
1/2 liten rödlök
1 skvätt olivolja
Balsamicokräm, eller 1 skvätt balsamvinäger
Salt och peppar

Skär baconet i bitar och stek det tills det fått lite färg. Låt rinna av på hushållspapper. Skölj och torka dina valda gröna blad och fördela dem på två tallrikar. Halvera körsbärstomater, skär avokado i bitar, riv mozzarella i aptitretande chunks och fördela allt rättvist mellan dig och din lunchgäst (eller så rättvist som du tycker att han eller hon förtjänar, förstås). Finhacka rödlöken - skölj den i kallt vatten om du vill ha lite mildare smak - och strö över salladen. Ringla över lite olivolja, salta och peppra. Låt baconet bli kronan på verket, och balsamicokrämen putsen på kronan. Saknar du balsamicokräm skvätter du över lite balsamvinäger tillsammans med olivoljan.