Ännu en macka till historien

Jag åt upp hela den här helt själv alldeles nyss. Japp, det gjorde jag, och jag har inte dåligt samvete, mår inte illa, ångrar inget, skulle göra om det igen när som helst (okej, inte när som helst, men när som helst med start om typ tre timmar. Okej, inte mitt i natten eller när jag står i duschen eller är på ett viktigt möte, men ni fattar. När som helst då lite käk skulle sitta fint). Det här, mina vänner, är ännu en macka, men inte vilken macka som helst.

Det är MIN macka.

Fet macka med tryffelost, bacon och mozzarella

1 person

1 bit baguette, storleksmässigt anpassad efter hunger

3 msk philadelphia eller annan färskost

1/2-1 tsk tryffelolja

3-4 skivor bacon

3-4 tunna skivor mozzarella

1/2 avokado, skivad

1 näve rucola

Några basilikablad

Rör ihop ost och tryffelolja - smaka av hur mycket tryffelolja just du vill ha, smaken är som baken. Salt och peppar ska också i. Stek baconet gyllene och lyft ur det ur pannan, låt rinna av. Dela baguetten på längden. Är du absurt dekadent, som jag, så doppar du nu snittytan på brödhalvorna i baconfettet som är kvar i pannan. Gräsligt, eller hur? Men så gott. Du är skyldig dig själv att prova.

Bred tryffelost på den ena halvan (ta allt du, det ska vara generöst), bygg på med rucola, avokado, mozzarella, bacon och så sist basilika. Ät och skicka mig en tacksamhetens tanke, det är jag värd.

Bara för att jävlas...

Är du hungrig nu, så här i slutet av dagen? Hade du gärna stoppat i dig något litet - eller ännu hellre något ganska stort? Som kanske en god macka? Som kanske min goda lunchmacka från igår? Flådig majjo, massor av krispigt bacon, tjocka skivor mozzarella, knaprig paprika, krämig avokado och stora parmesanflagor - hade det varit något?

Fan.

Det här slog tillbaka på mig själv.

Nu är jag så hungrig att jag inte vet vad jag heter.

Min nye älskare

Jag skulle kunna uttrycka mina känslor för den här mackan i ganska obscena ordalag. Barnförbjudna ord som absolut inte passar sig i offentligheten, särdeles olämpliga när man talar om en simpel smörgås.

Det är bara det att den inte var simpel någonstans.

Det var en vulgärt god macka. Oanständigt god. Om jag var en annan macka skulle jag se upp till den, beundra den, vilja bli som den, eller åtminstone få älska med den. Om så bara en endaste gång.

Ni fattar ju - obscent.

Min craving sedan jag blev gravid den här gången är helt klart mackor. Jag har alltid gillat mackor, men jag brukar knappast äta dem till middag. Det blir en del mackmiddagar nu. Igår strosade vi in på Cajsa Warg, tog en kopp varm choklad och botaniserade i butiken efter en god middag. Jag kunde inte tänka mig något annat än just en macka. Men det blev världens godaste, finaste, vackraste, sexigaste macka! Jag kommer drömma om den länge.

Världens godaste macka med zucchini och tryffelcrème (från Wargen)

1 stort, gott portionsbröd, helst ljust av surdeg

Olivolja

2 halvcentimetertjocka skivor zucchini, ca 10-15 cm

3-4 skivor alrökt Roslagsskinka

100 g tryffelcrème (japp, du läste rätt)

Rucola

Salt och peppar

Ta fram grillpannan om du har en sådan, annars duger stekpanna fint. Pensla zucchiniskivorna med olivolja och salta och peppra dem. Grilla tills de mjuknat något och fått fina ränder. Lägg åt sidan. Halvera brödet och ringla lite olivolja över snittytorna. Lägg dem med de ytorna ned i pannan och låt rosta en stund tills de fått en knaprig yta. Nu till det roliga:

Ös på med tryffelcrème på båda snittytorna. Lägg på zucchini, skinka i mängder och rucola. Tryck ihop härligheten och njut av att den här mackan bara är din alldeles egna.

Köttfärssåsens sista viloplats

Nästa gång du har köttfärssås över - tryck inte ner den i någon stackars gratäng. Krydda den inte med läbbig tacokrydda för att sedan placera den i ett läbbigt tacoskal. Lägg den inte i en pajform och häll inte äggstanning på den. Ät den inte kall som den är direkt ur burken för att den ser så frestande ut där den står i kylen bland tråkigare kompisar som kaviartuber, slokande morötter och gamla ostskalkar.
Gör det inte.

Minns istället med vilken omsorg du lagade den; du stekte, rörde, duttade och smakade av, kryddade, spädde, räddade, experimenterade och avnjöt. Du var nöjd med dig själv, kom ihåg det. Du var nöjd med din köttfärssås. Du tänkte kanske till och med att "mycket har jag gjort halvdant och misslyckat och kanske till och med fel i mitt liv, men inte den här köttfärssåsen, inte. Den gjorde jag BRA".

Minns det, och låt även den sista resten köttfärssås - den där som bara inte gick att trycka i sig efter de andra tre portionerna - få ett värdigt slut. Skär tjocka skivor gott surdegsbröd och pryd dem med tunna skivor mogen tomat. Lägg på en rejäl hög köttfärssås (som kanske inte bör vara av den allra rinnigaste sorten) och så ett gäng skivor av en god ost ovanpå. Gruyère, kanske? Eller en hederlig gammal präst, om det är vad du har. Och så lite peppar, kanske en smula salt om du ligger åt det hållet. In i 225 grader varm ugn i 5-10 minuter eller tills osten fått färg.

Hej då köttfärssås, jag kommer sakna dig.

Lördagslandgång

Jag är sjuk och igår åt jag Keldas fisksoppa ur tetra spetsad med Hemköps fiskbullar i buljong. Antar att ni inte är intresserade av vare sig bilder eller recept på det så jag bjuder på min helgmacka istället. Ack, att kunna äta knäckebröd... Jag sörplar te och suktar efter svunna tider.

Långa urgoda knäckebröd har Vilmas; den här är av sorten Råg & Surdeg tror jag och är perfekt i dess tunna, lite salta krispighet. Släng på lagrad prästost och en god, krämig sill och gräslök i ena hörnet, två skivor rökt korv och gurka i mitten och en rökt bog med paprika i bortre änden av kalaset och vips, har du allt du behöver på en och samma macka.

Om jag orkade...

... skulle jag ta mig till någon skog där jag kunde hitta expressbiljetten till ren och skär njutning. Bara att plocka, borsta, steka i smör, peppra lite, lägga på en smörstekt skiva mörkt, sött bröd och salta. Nu kom det lite saliv på hakan, ursäkta, måste gå och torka mig.