Releasevecka!

 I fredags fick jag mitt första ex och plötsligt finns det en PRODUKT. Man har resultatet av alla sina ansträngningar, inbundna och snyggt paketerade i svarta pärmar med peppat rosa rubrik och bilder som omsorgsfullt valts ut för att försöka visa vad just MIN bok har att bjuda på. Och man vill att hela världen ska se den men vet givetvis att den kommer få svårt att hävda sig i
Stora Kokboksfloden.


Det finns så många välkända nunor och så många välrenommerade kockar och så många extremt begåvade människor som fått ge ut böcker bara i år, och jag känner mig hemskt ödmjuk inför den vetskapen.
Alla dem ska man konkurrera med.
Förhoppningsvis tycker världen att Bjud hem! har något speciellt. För det har den ju.
Jag får väl ställa mig i en bokaffär och spionera på den på onsdag, när den släpps...

Jag har fotograferat boken, men i den är bilderna tagna av Lieselotte van der Meijs och Kristofer Samuelsson.

På matfronten intet nytt

Hej kompisar. Det är tuffa tider som råder. Igår firade jag och Christian fyra år som gifta, och gissa vad vi åt? Pizza. Framför en film.

Så ni fattar ju nivån på matlivet just nu. Det blir take out kanske fyra gånger i veckan, och övriga måltider domineras av makaroner och mackor. De mest inbjudna gästerna heter Mamma Scan och Familjen Dafgård, typ. Okej, jag överdriver en smula, men inte tillräckligt mycket för att kunna blogga med äran i behåll.

Anledningarna till att knivarna rostar i stället är dock fantastiskt roliga (om man är objektiv och har lite distans, vilket jag inte kan påstå att jag alltid lyckas med): jag är gravid och har bara en dryg månad kvar innan familjens nyaste matvrak anländer, och innan dess måste jag hinna färdigt med min kokbok som jag har den stora äran att få ge ut på Ica Bokförlag nästa höst. Visst är det fullständigt makalöst roligt? Så vi har lagat mat och fotat och kämpat och slitit som djur, och nu skriver jag och kämpar fortfarande. Och försöker hinna vila samtidigt, och ta hand om vår dotter, och förbereda vårt hem på en extra familjemedlem. Det är tungt! Och jag är enorm. Bilden är från i påskas (Christian är fotograf) och jag ser härligt smårund och avslappnad och glamorös ut, men det var för två månader sedan. Nu är det ett under att jag kan stå utan att tippa över.

Men jag ska inte överge bloggen riktigt än, jag lovar. Ni kanske får stå ut med att det inte blir en massa recept framöver utan kanske bara lite mer jag och magen, men jag kompenserar med en bok nästa år i alla fall.

Håll tummarna för mig!