Men det pockar. Det kommer. Maten är på väg tillbaka.
Att tappa intresset för vad man stoppar i sig har varit en ganska spännande upplevelse. Det är inget som har gjort mig smalare direkt - tvärtom, det är när man inte bryr sig som den värsta skiten slinker ner - men det har gjort livet tråkigare. Och lite lättare. Det är inte längre svårt att handla (alla dessa val!), men inte heller lika roligt. Det är som när en bra bok tar slut; lite lättad är man eftersom man inte kunde släppa den ifrån sig och man därmed gick miste om en massa annat här i livet, men samtidigt saknar man den ju. Den var ett fantastiskt sällskap. Så jag ser fram emot att se matlusten vända åter. Den är ju min hobby och dessutom mitt levebröd. Jag VILL älska mat. Jag VILL tänka på mat jämt. Jag VILL inte gå in i en mataffär och bara längta ut igen.
Men som sagt, jag känner hur det pockar. Förhoppningsvis märker ni det snart också. Tills vidare bjuder jag på en bebisfot!
10 kommentarer:
Du får komma hit och äta upp dig lite och köra barnvagn snart!
Det låter som en alldeles utmärkt kombination av aktiviteter!
Grattis!! Jag har en vecka kvar till beräknad födsel. Har för tillfället grym aptit och äter ofta. Har iofs mått väldigt bra under hela graviditeten. Har förstått att jag varit lyckligt lottad! Hoppas du snart får tillbaka lust och energi!!
fin bild!! Grattis massor till den lilla foten :)
Jag gick igenom samma mat-ointresse-fas som du för ett tag sen (inte på grund av graviditet, men ändå) och det kommer tillbaka. Vänta bara, snart kommer "ska bara handla mjölk" ta minst 45 minuter. ;)
Tusen grattis till lillen, hoppas ni alla mår bra och jag ser fram emot när det blir liv i luckan här igen. :)
Grattis Pytte, till bebin!
:-)
Garttis till killen!
Vilken härligt vacker bild, mycket finare än mat:)
Stort grattis till nyförvärvet!
Mat kan du ägna dig åt tids nog.
Många lyckönskningar från fröken Dill
Stort grattis till lillkillen! Och klart att matintresset kommer tillbaka när du väl vant dig vid ditt nya liv. :)
Sofie - vad spännande, jag håller tummarna för dig!
Hanna, tina och Mårtenssons kök, Fröken dill och Matarkivet - tack så väldigt mycket fina ni!
Plommonet - jag längtar... Och vi mår prima! Mycket att lära sig förstås, men det blir lättare för varje dag.
Skicka en kommentar