Återhämtning med snabb spätta och fräääscht till

Gnuggar mig i de rödkantade ögonen efter att långsamt ha vaknat upp ur Valborgskoman. Är redo att återgå till mitt fortfarande rätt slöa men ändå något mer hälsosamma leverne. Sedan i torsdags har jag hunnit sitta i en park med en påse McDonalds-skräp, i en bil med en påse Burger King-skräp (grillat är förvisso godast men knappast lika bilvänligt, visade det sig) på en fest med härlig buffé, hemma i soffan med en orgie i rostat bröd, ost och marmelad samt på en indiskt hak med en Panir Tikka Masala. Vilken resa. Till lunch blev det spätta och lite fräscha grejer; snabbt ordnat, snabbt ätet. Nöjd och glad, och lite krafter tillbaka!

Snabb rödspätta med färskt grönt och lime- och basilikasås

1 person

1 spättafilé i lagom storlek
1 dl ströbröd
Smör och/eller olivolja
6-7 små färskpotatisar
2 små färska lökar (knipplök)
10 sugar snaps
1/2 lätt créme fraiche
1 lime, saft och finrivet skal
5-6 basilikablad, strimlade

Koka färskpotatisen i lättsaltat vatten i 10 minuter eller tills den är knappt mjuk. Ansa under tiden lökarna och skär dem i mindre bitar (jag kvartade själva löken och skar stjälkarna i grova bitar). Halvera ärtskidorna på längden. Salta och peppra fiskfilén och doppa den i ströbröd på båda sidor. Rör ihop créme fraiche, limeskal- och saft samt basilika, smaka av såsen med salt och peppar. Hetta upp lite smör och eventuellt lite olivolja i en panna. När potatisen kokat sina tio minuter (eller är nästan klar) så lägg i lök och sugar snaps i kastrullen och låt koka i 2 minuter till. Stek under tiden fisken, någon minut på varje sida räcker; den ska bara precis bli gyllenbrun. Servera med potatis, lök, sugar snaps och den syrliga såsen. Fräscht värre blev det, sanna mina ord.

2009 - våga vägra det nya livet!

Okidok. Nytt år! Lång tid tog det, men nu är jag redo att deklarera mitt nyårslöfte för 2009:

Att INTE starta ett nytt liv.

Jag gissar att jag inte är den enda som försöker stryka ett streck över året som gått varenda januari. Ut med det gamla livet, fläckat som det är av rödvinsglas, cigarettfimpar, dålig mat och allmänt osunt leverne, och in med ett nytt krispigt år där kroppen är spänstig, maten saknar tillsatser och håret glänser av välmående.

Man får ju ångest redan i oktober.

Jag slutade helt spontant röka förra nyårsdagen. Det var inget nyårslöfte; jag vaknade helt enkelt och kände att smaken av askopp inte var Flavour of the year 2008. Och så rökte jag inte mer. Jag hade tröttnat. Tydligen kan det vara så enkelt ibland (därmed inte sagt att det alltid varit enkelt att komma ihåg att jag tröttnat - vik hädan, rabiata icke-rökarhäxa från januari-februari). Allt jag någonsin nyårslovat att börja eller sluta med har däremot gått åt skogen, år efter år, och oftare förr än senare.

Alltså så ska framgången från 2008 ska få inspirera mig 2009. Inga löften den här gången, inga omstarter, inga sluta- och börja-listor. Näpp! Jag ska helt enkelt hålla tummarna för att kroppen och hjärnan tröttnar på sådant jag inte är så värst förtjust i eller mår bra av och slänger det åt fanders. Därav kommer jag naturligt att göra motsatsen istället, alltså något positivt, glädjande och hälsobringande.

Smart va? Ha!