Kolla, jag har gjort dem själv! I onsdags deltog jag i en Cooking Studio arrangerad av Touch of Taste, där svenske sushikungen Joakim Lundblad drillade oss i makizushi-skapandets ädla konst. Sushi är ju numera den hälsomedvetne svenskens nya varmkorv; det är nyttig mat även om jag håller med Joakim om att mängden ris på våra prispressande lunchställen tenderar att bli löjligt stor i förhållande till fisken. Små, goda munsbitar ska det vara, inte risklumpar stora som Skogaholmslimpor.
Jag kommer inte att lägga 1000 spaltmeter på sushirecept här; att få till riset är en konstform och jag tror knappast att jag själv skulle lyckas (ni som sitter på bra recepttips, länka gärna!). Men jag måste nog prova, för den här rullen blev så förbannat god att jag tänker på den lite hela tiden. Det är en så kallad futomaki, med riset utanpå, och fyllningen består av lax, gurka och ett slags krämig skagenröra på kräftstjärtar. Utsidan är kryddad med krasse och gräslök. Fina, eller hur? Jag blev väldigt stolt över mig själv, och de hade en rykande åtgång vid det gemensamma avsmakningsbordet. Varför ska det vara så svårt att göra sushiris, så dyrt att köpa riktigt bra och roliga råvaror att använda och så förbannat, förbannat kladdigt?!
Förhoppningsvis finns det någon kompis därute som får för sig att göra en retrofavorit i repris och ha en sushirullarkväll. En sån där kväll där någon ambitiös själ redan fixat perfekt ris och lagt alla ingredienser klara i små skålar, i väntan på lekfulla gäster. Förhoppningsvis blir jag bjuden, så att jag kan ÖVERGLÄNSA VARENDA EN med de här fantastiskt goda rullarna. Ähum.
Inlägg
