Ända sedan jag blev gravid med min dotter har folk sagt "Åh så bra, då kan du börja blogga om BAAAAARNMAT och FAMILJE-MIDDAAAAGAR" och jag har svarat "Åh så väldigt gärna jag absolut INTE vill göra just det" för Gud vet att vi har tillräckligt med mammamatentusiaster i det här landet och jag tycker jag behövs bättre bland de vinpimplande latmaskarna till matglada amatörer.
Nu har jag mitt andra barn i magen och orkar knappt ens inspirera någon att köpa fiskpinnar på Ica, än mindre laga bra mat till vare sig mig eller min stackars dotter. Men hon fick i alla fall något slags glass häromdagen och hon blev så till sig att jag aldrig hört något liknande. Faktiskt aldrig. Det mmmmades och aaaahades och slickades på fingrarna och jag blev alldeles rörd av berömmet som förtydligades med ständigt upprepade och andäktigt framförda "nam nam". Fatta den, liksom. Hon har bokstavligen talat aldrig ätit något så gott i hela sitt liv. Och kunnat säga det, i alla fall.
Jag körde 1 paket frysta blåbär, 2 bananer och ca 1,5 dl fet, turkisk yoghurt i matberedaren. Lite åt hon upp (okej, ganska mycket) och lite åt jag upp, men sedan tog jag smörpappersark och klippte i 4 bitar vardera, formade till strutar och vek till spetsen på strutarna för att hålla ihop dem. Ställde strutarna upp i en liten plastlåda och hällde i smeten. Glasspinnar hade jag hittat på ÖoB så dem stack jag muntert ner i strutarna. In i frysen, klart på någon timme. Givetvis blir det lättare om man har sådana där glasspinneformar, jag ska inhandla sådana. När glassen var klar snittade jag ett litet hål i en muffinsform och trädde den på pinnen som manschett. Väldigt intelligent när vi snackar blåbärsglass.
Där har ni det - en succé på pinne. En ganska ful glass, men högt älskad. Jag är bäst!
Inlägg
8 kommentarer:
Väldigt enkelt.. de måste jag ta och testa :)
Börjar du ägna dig åt BAAAAARNMAT och FAMILJEMIDDAAAAGAR kommer jag att sluta läsa din blogg ;)
Ska testa! Vad påhittig du är!!!!
Tyckte det var riktigt ambitiöst, särskilt strutmakandet! :)
martina och Bibban - gör det! Och rapportera gärna vad provsmakare tycker, stora som små.
Anna - ha ha, älskar att du säger som det är... Om jag gör det är det dags att sluta - påminn mig om jag glömmer.
Matarkivet - visst VAR det det egentligen?! Det tog säkert en kvart sammanlagt. Plus frystiden då. Men nu måste jag skaffa såna där behållare, då har man ju glasspinnar på två sekunder.
Tycker det är lättast att blogga om det runtomkring. Livet förändras från festmiddagar till kladdiga barnmatsmiddagar. Jag är själv på väg dit....:)
Åh, måste man vara barn för att få erkänna att man tycker att hemgjorda glasspinnar är mycket goda? Jag gillar det skarpt, och flickan din är för övrigt bedårande med glass runt mun!
Sofie - gratulerar! Men låt oss alla bli bättre på att komma ihåg att även små gäster gillar festmiddagar...
tina - det måste man verkligen inte, glasspinnar är hemskt gott. Även om jag vill ha lite snyggare form på mina för att bli helt frestad. Tur att en 1,5-åring inte bryr sig det minsta. Visst är hon söt, men lite härligt läskig också...
Skicka en kommentar