Det blir mer och mer vegetariskt här hemma. Jag är verkligen köttälskare och det ligger inte så mycket tanke bakom utvecklingen, det har bara blivit så. Tror jag tycker att grönsaker blivit godare och intressantare i sig, så det inte alltid behövs kött eller fisk för att det ska vara något att ha. Som här till exempel. Fast parmesan skulle man ha haft, det hade inte jag. bacon skulle också ha varit gott i, eller sidfläsk. Det hade jag inte heller. Supergott ändå!
Spaghetti med pumpa, chili och vitlök
2 personer
2 portioner pasta (vi använde fullkornsspaghetti, hälsosamt nog)
ca 400 g pumpa, t ex butternut
2-3 msk olivolja
2 vitlöksklyftor, krossade och fint skivade
1 röd chilifrukt, urkärnad och fint skivad
Några salladslökar
Lite persilja, fryst går bra
Salt och peppar
Koka upp saltvatten till pastan. Skala pumpan under tiden och tärna den ganska smått. hetta upp en generös skvätt olivolja i en panna och låt pumpan fräsa ett par tre minuter under omrörning. I med chili och vitlök, låt fräsa lite till. Skiva salladslöken och släng ner den på slutet. Mer olivolja? Maybe! Och så persilja, flingsalt och svartpeppar. Namnam!
Tyskland: lite mera Düsseldorf
3 dagar sedan
4 kommentarer:
MMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMM! Jag vet inte varför det vattnas i munnen; om det är det faktum att jag inte ätit pasta sen i december (hatar GI, men vad gör man?), dina vackra bilder eller bara tanken på...
...pumpapasta. Finns det något godare? Säg mig, smakade det alls som den italienska klassikern?
Åhå vad gott. Pumpa, chili och vitlök kan aldrig bli fel. Och vad fina dina foton är, finfina!
Lillan - pasta saknar dig. Jag saknar pasta med dig. Förresten börjar du se ut som en spaghetti själv; tror det är naturens sätt att säga att du ska äta mer pasta. Men nej, det smakar inte som klassikern - Ferraras pumpapastakuddar är ju krämiga med en hint av muskotnöt så det här är något helt annat i ärlighetens namn. men gott ändå!
tina - när man tittar på dina bilder vill man ju bara dra en gammal kamera över sig och glömma bort sig själv i något hörn, så det var verkligen en fin komplimang när det kommer från dig. Svarar ett stort "Äsch då" på den!
Jag - och alldeles säkert Tina också - rodnar.
Skicka en kommentar