"Jag blir så trött på att jag inte kan laga mat", tjurade han.
Mina ironiskt höjda ögonbryn och mitt överseende småleende fick honom att modifiera påståendet till "att jag inte kan laga mat bättre". Förklaringen kom efter en ömsint och lätt smärtsam snedläggning av huvudet från min sida.
"Allt jag kan är att ta en massa goda saker och steka dem, typ", muttrade han avslutningsvis med den slokande hållningen hos någon som sannerligen är besegrad.Jaa-HA?
Och vad kallas det då, om inte för utmärkt matlagning?
Vad krävs egentligen för att vara en sådan som kan laga mat? Vad är att kunna laga mat egentligen? Tänk på alla som går omkring därute och säger att de inte kan. Och när man frågar om de alltså inte kan läsa recept säger de att det inte alls är samma sak, för då kan man inget själv, liksom.
Nähä.
Vad måste man kunna då, som matlagningskunnig? Finns det recept man ska ha i huvudet (pajdeg-bechamelsås-köttbullesmet-frukostfrallor) eller räcker det med att ha koll på ett visst antal klassiska kombinationer (getost-rödbeta, tomat-mozzarella, lamm-rosmarin) för att kunna säga att man kan laga mat? Hur är det med våra mammor, vars högt skattade recept på söndagsstek-lasagne-inkokt lax-gräddtårta visar sig komma klippt och klistrat från Damernas kokbok från 1973?
Kan de verkligen laga mat? Egentligen?
Kan jag laga mat?
Jag säger så här:
Alla kan laga mat. För vissa är det svårare rent praktiskt (om man t ex är blind eller saknar armar), men alla kan på ett sätt eller annat.
Min man, som serverade mig vitlöks- och chiliwokade grönsaker och sallad med saftig kyckling och en senapskräm, kan det dessutom riktigt, riktigt bra.
Inlägg
4 kommentarer:
Vad fint. Faktiskt.
Appropå detta tema, så pratade vi om dig när jag var på middag hos Marika och Chrsitian igår. Marika är en av dina trogna läsare visar det sig; och din tryffelpasta har de minsann lagat både en och två ggr och konstaterat att det var den godaste de någonsin ätit. Typ. "Hur GÖR hon"? frågade Marika. "Hon är så DUKTIG!"
"Hittar hon på alla recept SJÄLV?" frågade Christian, och så var diskussionen igång.
Jag tror att dom som är verkligt duktiga på att laga mat är dom som vågat prova, exprimentera - och misslyckas. Till slut blir väl misslyckandena färre och hitarna fler!
Hälsa Christian att hans middag såg ljuvlig ut!
Mycket bra skrivet!
Någonstans är det lite finare att säga/påstå att man "hittat på rätten/receptet själv". Samtidigt vet ju alla som lagar mat att inget är nytt under solen. Faktiskt!
Någon har någonstans lagat något snarlikt det jag själv lagar. Inser man inte det, då är det mest lite gulligt.
Givetvis finns det undantag, när rätter uppstår, men vem säger att samma sak inte lagats någon ananstans av någon som inte var lika bra eller snabb på att sprida receptet som sitt eget?
(Dessutom är det en konst i sig att kunna följa ett recept till punkt och pricka.)
Äsch...
Jag tycker det här var en ljuvlig kärleksförklaring - åt båda håll.
Hon som skrev så fint om honom - han som omsorgsfullt lagade god mat åt henne.
Skicka en kommentar