Ciprian's vita nougatglass - för god för att dela

Jag tänker göra en glasskupp.

Några av er kanske vet att jag är gift med ingen mindre än Glassmannen i egen hög person? Nå, härmed snuvar jag min egen bättre hälft på att vara först (av oss, i alla fall) med ett riktigt glass-scoop. Jag stjäl till och med hans bild. Förlåt mig Glassmannen, men frestelsen var för stor.

Det handlar om Kravmärkta Ciprian's Vit Nougatglass från Pipersglace. Vi gjorde dess bekantskap igår kväll, med vissa förväntningar förvisso men utan att ana dess grandiositet. Av någon anledning har Glassmannen börjat med vanan att lägga upp i glass i en gemensam liten skål med tillhörande gemensam gaffel - visst är det suspekt? Jag tror att han vill ge intryck av att det är romantiskt att mata mig med glass, men visst handlar det väl egentligen om kontroll? Om makten över glassen? Om att härska över den smältande njutningen? Om man räknar i smyg är det uppenbart att det tillsynes rättvisa delandet snarare består i en slug "en till dig, två till mig"-taktik som bara den mest uppmärksamma av kontrollanter kan lägga märke till.
Oh yes - that would be me.

Kontentan är att Ciprian's vita nougatglass är så god att den kräver en egen skål. En stor skål. Åtminstone om man bor med en Glassman.