Lördagskväll på landet

Lätt sargade efter gårdagens fantastiska spelning har vi tagit oss ut till Räkan och världens bästa värdpar. De är sådana där som placerar en på soffan direkt när man kommer, bäddar in en i filtar och serverar en 40 olika sorters öl. 5-stjärnigt leverne, det är vad det är. Till middag blir det tjusig ickemiddag; den långlagrade parmesanosten har vi redan huggit in på i bitar med balsamicokräm, och senare blir det två sorters quasedillas, små club sandwichar, friterade bläckfiskringar, och så de här vårrullarna. Superlatmat som går att äta med en hand. Älskart.

En gräsänkas vilda leverne

Maken repar med The Flare-Up! hela kvällarna inför den feta spelningen på Debaser imorgon. Vad gör den sörjande gräsänkan? Hänger på Republik i god väns lag, förstås. Strategiskt placerad vid bardisken, så att Tomas kan servera den ena grymma drinken efter den andra. Gillar du cocktails så gå dit och spana in den inspirerande drinklistan, eller be om en vad-som-helst och låt dig överraskas. Du blir nöjd, jag lovar. Eller upptäck det fina med att sitta och smutta på deras goda cava; bubblor i näsan är lika roligt alla veckans dagar. Missa inte att det är after work-torsdag idag!

Glas: Duka

Njut av Stockholm!

För er som missat Livsnjutarens guide till Stockholm (Parasoll) - köp, köp, köp! Den har funnits en tag men jag själv har inte läst den förrän nu och ack, så jag grämer mig över allt tråkigt jag missat under tiden. Den är den där typen av bok som bygger upp en "jag-ska-minsann"-iver hos en, precis som Dr Phils senaste gör för många, eller Yoga For Dummies, eller kokböcker med bara fallfrukt, eller så-blir-du-smal-på-en-kvart-böcker.

Allvarligt talat, guiden är riktigt inspirerande, och mitt Stockholm lockar på ett helt nytt sätt sedan jag sträckläst den. Författarna Mia Öhrn och Henrik Francke har penetrerat vår huvudstad och hittat de skönaste barerna, fiken, promenadstråken och shoppingen, och tipsar om allt ifrån var det finns hemliga innergårdar och var man gör den ultimata badsafarin till var de godaste pralinerna finns och var kvällssolen är som bäst. Inget Slottet eller Grönan eller Moderna så långt ögat når, och allt är praktiskt och snyggt paketerat med form och illustrationer av Sara Teleman.

Köp den och ha den redo när solen kommer fram. Eller använd den redan nu och hitta de bästa sätten att trösta sig mot det här usla skitvädret.

Bara till mig - vinägerlax med sötpotatis

Jag är en sucker för vinäger. Balsamvinäger kan jag i stort sett dricka från flaskan, och inte är jag en snobb heller - Zetas extra lagrade duger fint. Ett favoritmellanmål är bitar av god parmesan som badar i en liten skål med vinäger; först äter jag upp all osten och sedan häller jag skamlöst i mig badvattnet. Med små ostsmulor i. Vet inte hur bra det är för magen men gott är det! Hittade den här bilden från en ensam-middag jag längtar tillbaka till lite nu.

Vinägerlax med sötpotatis

1 portion

1 portionsbit laxfilé
1 liten sötpotatis
1/2 rödlök
Torkad timjan
Olivolja
Salt och peppar
Balsamvinäger

Sätt ugnen på 225 grader. Skala sötpotatisen och skär den i små tärningar. Lägg den i en form med grovhackad rödlök, strö över någon matsked torkad timjan. Lite olivolja på det, blanda om och så skjuts in i ugnen. Ca en kvart borde vara lagom, om tärningarna är små. Befria laxbiten från eventuellt skinn, salta och peppra den. Häll ett par matskedar balsamvinäger i en teflonkastrull modell mindre - du ska ha ett tillhörande lock - och låt koka upp. Lägg i laxen, sänk värmen till lägre medel och lägg på locket.

Vänd på laxen efter någon minut. Det behövs inte lång tid eftersom laxen ångkokas i vinägern samtidigt som den steks - håll koll så att den bara blir precis klar! Det tar bara ett par minuter. När laxen fortfarande är lite, lite rosa i mitten blir den jätteglad av att tas från värmen och vila en stund, medan du öser upp din fina sötpotatis. Laxen på och den ihopkokade vinägern ringlad över härligheten - klart! Lite crème fraiche blandad med vitlök och hackad gräslök är förmodligen jättegott till för den som behöver lite kräm, men det funkar fint som snus utan.

Snabb och vild pasta med panna

Slänger in den här vilda rackaren för att jävlas med era lunchlängtande smygkurrande måndagsmagar. Jag hade Lillan på besök förra veckan och det var något snabblagat, soffvänligt och värmande som eftersöktes. Lillan är dessutom väldigt kräsen utan att låtsas om det; "Nej nej, det spelar ingen roll vad vi äter", kan hon lova, och sedan hänge sig åt en tirad av försiktiga krav och villkor: "Fast kanske inte lax, det åt jag igår. Och jag gillar ingen annan fisk. Och kyckling vill jag inte ha, blä. Något nyttigt kanske, fast ingen sallad. Alltså, det får ju gärna vara pasta, men inte med fyra liter grädde liksom". Ja, ni fattar ju. Jag gnuggade mig trött i tinningarna och körde en riktig fuskpasta med hjälp av Arla Köket Viltpanna.

Snabb och vild pasta med panna

2 stooora portioner

2-3 portioner pasta, vi använde tortiglioni
1 gul lök
100 g skogschampinjoner
Smör eller olja
1 pkt älg-, ren-, eller viltmästarskav
1 burk Arla Köket Viltpanna
1 bra skvätt sherry
1 dl frysta lingon
1 dl hackad persilja
Salt och peppar

Koka pastan enligt instruktionerna på förpackningen, men ta av en eller ett par minuter på den rekommenderade koktiden om du vill ha pastan något al dente. Skär champinjonerna i bitar och hacka löken, fräs dem var för sig i lite smör eller olja och lägg i en kastrull. Fräs skavet enligt anvisningarna på förpackningen och ös ner i kastrullen. På med viltpanna och sherry och låt koka ihop ett par minuter. I med lingon och hälften av persiljan och låt koka en minut till. Smaka av med salt och peppar. Blanda med pastan, lägg upp i skålar och strö resten av persiljan överst. Mums. Tyckte Lillan också.

Tävlingen är avgjord!

Den här gången fick min blödighet avgöra. Hela 26 personer tävlade om boken "Singelmat", och lämnade fina, roliga och inspirerande svar på vad som är den bästa ensam-maten. Att välja en vinnare var svårt, men till sist ömmade ändå mitt jury-hjärta lite extra för Blekingekille, som skrev så här:

"Jag är singel och om jag är sugen på något gott till middag, då hemlagat mat är snabbt och enkelt, som alternativ till färdigmat från frys eller kyldisk i butik.
Jag dukar vackert med fint porslin och vackert glas, tänder ett ljus, sätter en blomma på bordet och njuter av min måltid - för det är jag värd."

Jag hoppas att Blekingekille får lite extra inspiration från boken och lagar någon riktigt fint till sig själv. Det tycker jag också att han är värd. Maila mig din adress på pyttes(snabel-a)gmail.com så kommer boken på posten! Och alla ni andra - tack för era bidrag! Håll utkik, snart kommer en ny rolig tävling med ett fint pris.

Flådig macka extra allt

På en eminent fest igår hörde jag plötsligt några vänner prata om min hummermacka, vilken förgyllde en söndag blott alltför länge sedan. Förutom att jag blev väldigt stolt över att Pyttes har nått en sådan grad av berömmelse att folk kan prata om inlägg utan att jag ens deltar i diskussionen blev jag även väldigt inspirerad att skapa en ny lyxig bakismacka. Hereby I proudly present to you the the very smaskiga resultat. Den är sannerligen inte nyttig, men vi åt den som dagens enda mål mat och då är det säkert alldeles lagom med kalorier. Om vi nu hade brytt oss om sådant.

Flådig macka extra allt

2 personer

2 goda bröd i halvor, eller 4 skivor
smör
1/2 halloumiost
1/2 pkt bacon
1 avokado
1 liten röd paprika
1/2 liten röd lök
2 msk majonnäs
1 msk crème fraiche
1 tsk dijonsenap
1 tsk flytande honung
Salt och peppar

Sätt ugnen på 225 grader. Skär paprikan i ett par stora delar och rosta den tills den mjuknar och får färg; vi gillar när den får lite svarta kanter och gav den närmare en kvart i ugnen. Blanda majjo, crème fraiche, senap och honung, smaka av med salt och peppar. Skiva rödlöken tunt och lägg den en stund i en skål med isvatten, så den krispar till sig. Smörstek brödet på medelvärme, eller rosta om du hellre vill det. Knaperstek baconskivorna och lått dem rinna av på hushållspapper. Skiva halloumiosten och stek den gyllenbrun. Skala och skiva avokadon.
Dags att börja bygga:
Grunda med lite sås på en brödhalva/skiva. På med paprika, ost, bacon, avokado och rödlöksringar. Lite mer sås ovanpå. Brödlocket på, och skär härligheten i två snygga halvor. Upprepa samma goda gärning för den du ska förära den andra mackan. Avnjut till en bra tv-serie som du vet att du har fler avsnitt av; vi rekommenderar Weeds.

Bubblor - makes people talk

Bland röksvampar och vildsvinspastejer minglade minsann jag och Glassmannen med ett sextiotal glada matentusiaster igår. Lisa hade ordnat denna eminenta afton som gick av stapeln hos vegogeniet Seyhmus i Hornstull - varma tack till er båda! Blyga som vi är placerade vi oss strategiskt i ett hörn tillsammans med Annika, Andreas och Fröken Dill, och korkade upp världens bästa pladdersmörj: Pongrácz. Jag har sagt det förr, och jag säger det igen - Pongrácz funkar till allt. Särskilt för att få skygga och räddhågsna katastrofminglare som jag att förvandlas till tjattrande partydjur. Festen som i en liten ask för ynka 109 kronor.

Ciprian's vita nougatglass - för god för att dela

Jag tänker göra en glasskupp.

Några av er kanske vet att jag är gift med ingen mindre än Glassmannen i egen hög person? Nå, härmed snuvar jag min egen bättre hälft på att vara först (av oss, i alla fall) med ett riktigt glass-scoop. Jag stjäl till och med hans bild. Förlåt mig Glassmannen, men frestelsen var för stor.

Det handlar om Kravmärkta Ciprian's Vit Nougatglass från Pipersglace. Vi gjorde dess bekantskap igår kväll, med vissa förväntningar förvisso men utan att ana dess grandiositet. Av någon anledning har Glassmannen börjat med vanan att lägga upp i glass i en gemensam liten skål med tillhörande gemensam gaffel - visst är det suspekt? Jag tror att han vill ge intryck av att det är romantiskt att mata mig med glass, men visst handlar det väl egentligen om kontroll? Om makten över glassen? Om att härska över den smältande njutningen? Om man räknar i smyg är det uppenbart att det tillsynes rättvisa delandet snarare består i en slug "en till dig, två till mig"-taktik som bara den mest uppmärksamma av kontrollanter kan lägga märke till.
Oh yes - that would be me.

Kontentan är att Ciprian's vita nougatglass är så god att den kräver en egen skål. En stor skål. Åtminstone om man bor med en Glassman.

Barn och matlagning

Jag läste en av mina matidolers inlägg om barns delaktighet i matlagning, och det väckte lite funderingar. Hur viktigt är det egentligen för barnens framtid vid spisen att de själva är med och lagar mat i tidig ålder?

Jag är inte mamma själv, bör jag kanske nämna redan nu.

Däremot är jag är uppvuxen i en stor familj med åtta syskon, och har en mor som förespråkar barns delaktighet i köket på ett väldigt tidigt stadium. Att röra, skala, blanda och vispa hör till mina tidigaste minnen, liksom stoltheten över att själv få presentera "mina" verk för de andra syskonen och min mamma (som var beundransvärt duktig på att låtsas som om hon inte haft ett dugg med prestationen att göra). För att få maten på bordet till alla dessa barn var det förstås en nödvändighet att alla hjälptes åt, men även en ettåring utan större kvalifikationer att dekorera smörgåstårtor fick sitta på köksbänken och banka på en deg med en träslev. Vi har aldrig fått maten serverad utan att hjälpa till; ibland bara med dukningen och disken men allra oftast även med matlagningen. Som vuxna är samtliga av mina syskon faktiskt riktigt bra på att laga mat, och mig veterligen tycker de flesta av oss att det är roligt dessutom.

Jag är övertygad om att mitt långa liv vid köksbänken har varit av största vikt för mitt intresse och min vilja att laga mat. Det har handlat mindre om hur man gör - mammas mat skulle räcka till en enorm familj och skilde sig avsevärt från maten i mitt lilla hushåll - och mer om det stora i att kunna själv, att få visa, att få bjuda.

Så hur beter jag mig då själv med barn i köket?

USELT.

Jag är USEL på att släppa in barn i matlagningen. När min treåriga systerdotter är på besök sitter hon ofta på diskbänken och tittar på, intresserat, van som är att hjälpa till där hemma. Jag säger inte till henne att hon inte får hjälpa till om hon frågar, men jag är ju inte direkt Johanna Westman, om man säger så. Jag har inte tålamod om det går för långsamt, jag är rädd att hon ska skära eller bränna sig, hon stökar, kladdar ner, frågar för mycket, det blir bättre om jag gör det själv... Jag skäms över att erkänna att jag kan göra listan längre - i mitt fall handlar det dessutom bara om fördomar utan större förankring i verkligheten; min stackars systerdotter har knappast fått möjlighet att bekräfta eller motbevisa någon av dem.

Egentligen vill jag ju vara balla mostern som lär henne allt om matlagning. Så att hon kan komma hem till mamma och pappa och säga "Tjena. Jag gjorde lite hummersoppa och tryfflar hemma hos Pytte idag och det blev över, vill ni ha?" Det hade varit grymt.

Jag tror uppriktigt att det aldrig är för tidigt att börja laga mat. Men glöm inte att det heller aldrig är för sent - ett faktum jag tröstar mig med när jag skriver detta. Kanske ska min systerdotter få en matlagningskurs i fyraårspresent?

Syrlig pasta med kapris och vitlök

Fluffiga snöflingor är vackrast att se genom en fönsterruta; för att bespara mig åsynen av slasket de förvandlas till när de når marken lät jag bli att gå och köpa lunchmat och körde en kylskåpsrensning istället. Gott.

1 person

1 portion spaghetti
1 liten röd lök
2 klyftor vitlök
Olivolja
3 soltorkade tomater i olja
1 msk kapris
1 msk balsamvinäger
1 tsk dijonsenap
1 dl vatten
1 tsk grönsaksfond
3 msk philadelphiaost; jag hade vitlök- och örtsmak på min
Svartpeppar

Koka pastan enligt anvisningarna på paketet, men ta gärna bort någon minut från koktiden. Skala och klyfta rödlöken, skala, krossa och skiva vitlöksklyftorna tunt. Fräs dem i lite olivolja i en liten kastrull tills de mjuknar. Strimla tomaterna och lägg dem i kastrullen tillsammans med resten av ingredienserna. Låt koka ihop en stund, smaka av med svartpeppar och blanda ordentligt med den nykokta pastan.

Cibo sjunger griskindens lov

Mannen, jag och min finsmakarvän Johan skulle äta ute igår och jesus, vilken vånda det var att bestämma ställe! Johan ville gå till Matbaren men vår plånbok viskade stillsamt "snälla ni, ta inte allt jag har, jag kommer känna mig så naken och rädd", varpå vi bestämde oss för att prova något som låg närmare oss både geografiskt och budgetmässigt.

Jag är alldeles för feg för att recensera, men jag vill tipsa om Cibo, vårt nya fynd, bara ett par kvarter hemifrån. I hörnet Åsögatan/Renstiernas ligger den lilla krogen, i populära Lo Scudettos gamla lokaler. Den italienska svikaren drog till finkvarteren på Östermalm, och vi lätt kränkta söderbor fick en ny kvarterskrog att prova på. När jag spanade in menyn på nätet igår var det anklevern som avgjorde saken (ja, jag vet, man ska inte anklever, bråka inte med mig, det är ingen som helst poäng tyvärr). Besvikelsen var stor när vi satte oss till bords och såg att menyn bytts ut, vilket resulterade i att en griskind plötsligt granskades under min misstänksamma blick. Min sura snörpmun sprack dock snart upp i ett saligt leende; jag hade funnit en ny själsfrände. Riktigt mör kalventrecote, mjukt rödvin vin, läcker ost och god cappucino hörde måltiden till, men griskinden - griskinden!

Jag glömmer dig aldrig, kära kind. Det sardiska brödet, tryffelcrémen och calvadosäpplena till - jag saknar er. Jag kommer tillbaka.

Jag rekommenderar varmt att testa Cibo. Gå inte dit en fullsmockad helgkväll utan en måndag eller tisdag och njut av att få extra trevlig service och mat som inte stressats fram. Och ta med en lagom välfylld plånbok. Vi var tre personer som tog en drink före maten, delade på en lagom dyr flaska rött, åt tre rätter var och tag en cappucino efteråt, och kalaset gick på 2000 spänn. Mycket väl spenderade, tyckte vi.

Måndagstävling - vilken är bästa ensam-maten?

Att äta tillsammans är i mina ögon det allra bästa sättet att umgås, men ibland är det riktigt mysigt att äta själv. Att få välja precis vad man vill utan att behöva ta hänsyn till någon annan, att kunna läsa en bra bok medan man äter, att få ta det sista utan att behöva dela med sig... Att laga mat och äta ensam kan vara den absolut bästa kvalitetstiden med sig själv, om man orkar anstränga sig en smula.

För att peppa alla er som ofta eller ibland äter ensam finns lite extra inspiration att vinna i årets första Måndagstävling. Singelmat (Ica bokförlag) av Ingrid Wikholm är en hel bok med enkla recept för en person, med allt från pannkakor, gravad lax och köttfärsbiffar till minitårtor, smulpaj och praliner. Perfekt till dig själv, eller varför inte som present till ungkarlskvinnan som är övertygad om att en elvisp är någon form av locktång?

I vanlig ordning är jag själv enväldig domare i tävlingen, och de som tävlat tidigare vet att jag är relativt inkonsekvent i mina bedömningar; vad och vem som helst kan vinna, men jag vill ha ditt svar senast söndag 25 januari klockan 23.00. Vinnarna utnämns här på Pyttes måndag 26 januari. Lycka till!

Tävlingsfråga:
Vilken är den bästa ensam-maten?

Vad lagar du när du är ensam, och varför? Jag lagar gärna en flådig pasta som går att äta med en hand, så att jag kan inta den halvliggandes i soffan. Jag råkar alltid göra för mycket så att jag - hoppsan! - får en portion extra. Vilken jag äter fast jag är övermätt, rodnandes en smula av njutningsfull skam. Som tur är är det ingen som ser mig.

Dubbla budskap hos Special K Dark Chocolate & Strawberry

Farväl All Bran torrfoderstickor i frukostskålen - välkommen Bridgeblandning!

Jag är förvirrad. Jag trodde att müsli och flingor skulle vara det hälsosamma alternativet till ostmacka på morgonen - jag har åtminstone trott det sedan jag blev tonåring och sade ett gråtmilt farväl till Choco Puffs och Frosties (inte för att jag egentligen någonsin fått äta sådana flingor, det var havregrynsgröt för hela slanten. Vi barn var mycket kreativa när det kom till att hitta ställen man kan gömma stelnande gröt på utan att mamma märkte något).

Special K-kvinnan i sin röda baddräkt har aldrig försökt uppmuntra mig att äta samma flingor som hon för att det är GOTT. Icke. Hon antydde helt klart att jag skulle äta flingor och simma i min pool för att bli en Baywatchbrutta look-alike. Så jag blir högst förvirrad när det nu kommer en Special K med chokladdoppade flingor i. Den ingår tydligen i det så kallade "Kvällssnackssortimentet", och är enligt pressmeddelandet till för att stilla sötsuget på kvällen. Fast på paketet blir man tydligt upplyst om att flingorna har "lågt fettinnehåll", så jag gissar att även Baddräktskvinnan kommer att njuta av dessa. Innan hon går och lägger sig. Istället för att nöja sig med en ruta mörk choklad, som andra hälsofreaks. Näpp, hon vill ha en måltid och en dessert i ett innan läggdags.

När jag plockade ihop min egen ekologiska müsli på nätet såg jag att det fanns en uppsjö godisalternativ att välja bland även där - allt från hasselnötter doppade i mjölkchoklad till vingummibjörnar - så tydligen är det fullständigt normalt att vilja ha snask i filskålen; vi skådar en trend i antågande. Vad blir nästa steg? Havregrynsgröt med daimkulor?

Budgetlunch à la Willy:s - svamptortellini i buljong

Alltså, den här lunchen kom inte till för att jag var fattig eller så; jag bara konstaterade att den blev billig. Och kom från Willy:s. Egentligen är det hela ganska ointressant, men jag berättar ändå. Min blogg, trots allt!

Av någon outgrundlig anledning gled jag in på Willy:s på väg hem från någonstans - inget fel på Willy:s (fast just min är verkligen inte trevlig), men jag är en Ica-tjej egentligen - hade bråttom, var hungrig, skulle laga något snabbt. Plötsligt stod jag där med ett paket svamptortellini i handen, vilket är jättekonstigt eftersom det ligger fullständigt utanför ramarna för min mat-box. Willy:s egna märke dessutom, vilket är ännu konstigare - när det kommer till mat är jag konsekvent och oftast omotiverat misstänksam mot allt som är billigare. Grabbade tag i tre champinjoner och betalade, snudd på skamsen. Gick hem och fräste skivad svamp, lite purjo och vitlök i olivolja i en kastrull, hällde på vilt- och kantarellfond, japansk soja och en skvätt balsamvinäger, lät koka en stund och öste sedan ner tortellinin. Efter några minuter var de klara, och tillsammans med buljongen smakade de riktigt gott. Lagom smakrikt, hett, superenkelt, supersnabbt - och två portioner kostade 22 spänn. Kommer jag att jag göra rätten igen? Jag vet inte. Kommer jag det?