Hos mina svärföräldrar får vi alltid god mat. Det har jag berättat om förut. Den här gången inleddes helgen grandiost men enkelt med rostade kastanjer, spaghetti med semesterinköpt tryffel hyvlad över - enbart ackompanjerad av god olivolja, flingsalt och svartpeppar; ljuvligt - samt en ostbricka med hemmagjord äppelchutney. Varje gång jag äter kastanjer blir jag så barnsligt förtjust över hur gott det är i all sin enklaste enkelhet och undrar varför jag inte äter dem oftare. kanske för att de är lite knepiga att kryssa? Svärmor använde vad jag tror var en olivurkärnare och jag vill förstås hitta en äkta kastanjekryssare (eller vad de nu kallas) att ge henne i julklapp; någon som vet var man kan hitta en?
Här kommer en favorit i repris:
Rostade kastanjer
Inhandla ett stort gäng kastanjer (importerade - de svenska kan man inte äta). Sätt ugnen på 225 grader. Häll ett tjockt lager grovsalt i botten av en form. Skär ett kryss i toppen av kastanjerna - annars exploderar nämligen de små liven i ugnen och det är ju mindre kul. Ställ kastanjerna stadigt i saltet och rosta dem i 25-30 minuter - de ska gå lätt att skala och vara mjuka inuti. Servera dem direkt ur formen; saltet håller värmen extra bra. Glöm inte att man också ska skala bort det lite luddiga innerskalet. Avnjut med salt och riktigt smör.
Veckan som gick
5 dagar sedan
3 kommentarer:
Jag har kastanjer i ugnen just nu ! Det är baske mig det enda positiva med hösten .
Snacka om lyxig pasta! Låter verkligen hur gott som helst. Jag är verkligen barnsligt förtjust i rostade kastanjer med smör...
Lyxpiraya - sent omsider: visst finns det väl fler positiva saker med hösten? Pumpa, kantareller, överflöd av vilt, fina skaldjur...
chezsofia - kastanjer är verkligen förbannat gott. Undrar om de redan försvunnit från diskarna?
Skicka en kommentar