Jag är en jävel på att fiska.
Bara i sjön i Jämtlandskogen jag växte upp i, men ändå.
Där är jag kung - eller drottning då - över ekan, spöna, den spegelblanka ytan och allt som döljer sig där under. Andra må ha larvat sig dit från Stockholm med egna proffskastspön, håvar och fåniga drag som inte liknar någonting, försett båten med ankare (bah!) och utrustat min fiskelåda med kniv och krokdragare, dragit upp den ena fet-abborren efter den andra och trott att kronan är erövrad, men icke. Jag är fortfarande The Ruler. Det bara är så.
Ingen annan har pinats bland myggen som jag (en gång gav jag mig ut i skidhandskar, kurandes under ett sånt där myggnät man hänger över sängen. Hur desperat efter att fiska är man inte då?!), drivit över sjön som jag (en gång gick den ena åran sönder när jag motvilligt skulle ro hem för att det var storm och börjat åska och blixtra. Jag fick simma resten av vägen, släpandes på ekan), brutit av spön som jag (en gädda högg tag och svängde så raskt bakom en sten att jag inte hann med utan bröt av spöt på den), tappat fisk som jag (håvar och tafsar gjorde inte inträde i min fiskekarriär förrän mycket sent - jag sa att jag var drottning, inte överdrivet begåvad).
Och ingen har mig veterligen slagit mitt 10-kilosrekord på gädda, inte från vår eka i alla fall. Och inte utan håv, med en lina för 5 kilo. Ingen annan har varit lika iskall som jag och rott in till vasskanten med ett uttröttat monster på kroken, hoppat i vattnet och tagit tag i tafsen mitt framför käften på elakingen för att triumferande och en smula skräckslagen släpa upp den på marken med sina bara händer, och sedan hugga ihjäl den med en liten, ynklig kniv.
Eller? Har någon det kanske?
Nä, just det, trodde väl det. Men sätt mig i vilken annan sjö som helst så får jag inte en enda ynka mört, jag lovar.
I helgen fyllde min älskade bror 40 år och hade fest i mitt familjehem uppe i Jämtland. Då fick jag en fin gädda som jag fjällade och gned in med salt, peppar och olivolja, fyllde med ett par citronskivor, smör och ett par dillkvistar, slog in i folie och lade på grillen. Jag är gravid och smakade inte på den stackars insjöfisken själv, men fin var den i alla fall.
Japp, drottningen av vår sjö, det är jag det.
Tyskland: lite mera Düsseldorf
3 dagar sedan
12 kommentarer:
Fn vad coolt Pytte!
Jag började fiska när jag var 12 uppe i västerbotten .Fiska på en insjö är livet!
Det var många år sedan jag fiskade, i Indalsälven, Bispfors, förmodligen inte så många kilometer från "din" sjö...?
Jag minns att jag en välsignad, solig sommarkväll i barndomens dagar fick 14 abborrar på samma mask; det var bara att haka av kroken och kasta på nytt.
Men i närheten av dina vilda fiskefängen har jag aldrig varit.
Ska du/ni inte hänga med på rosépicnic på Matlabbet i morgon kväll?
grattis till fångst. synd att du inte fick smaka. när jag var liten brukade vi gå upp vid soluppgången under somrarna i småland och meta abborre. då var det kvantiteten som räknades. var aldrig nöjd före tio firrar.
Lyxpiraya - man ska lära sig tidigt, och i en insjö! Då är man hooked for life, haha.
Annika - vi kan tyvärr inte komma, det är diverse gravidövningar som står i vägen. Men nästa gång!
Lisa - kvantiteten var verkligen det viktiga när man var yngre, tills man lärde sig att man måste rensa själv...
Grattis Pytte! Till magen alltså.
Husmodern - tack! Vad gäller magen är den numera inget att gratulera tyvärr, men innehållet är desto roligare...
grattis till det fantastiska inlägget och lycka till med både magen och dess innehåll
kul!
Oj, grattis till magen!
Hoppla, nu blev det ju värsta gravidfokuset här... Oh well, så länge alla kommer ihåg att jag är bäst på fiske i alla tillstånd. Tack för alla fina grattis!
Oh, grattis - både till fisk och bebis!
Jag såg fisken. Och den var stoor. Och god.
Annica - tack!
Brorsan - inte så stor (den du såg nu alltså) men förmodligen snäppet godare än 10-kilosvarianten...
Skicka en kommentar