Titta, jag har ODLAT!

Att odla saker är ungefär lika främmande för mig som att sporta. Jag vet att världen är full av människor som odlar tomater och jordgubbar och allsköns delikatesser på sina balkonger, för att inte tala om vad trädgårdsägarna lyckas åstadkomma (fast det verkar vara hemskt mycket jobb för två till tre zucchinis tycker jag, det ska ju duttas hela året), men själv kan jag knappt hålla liv i en krukväxt. Jag säger "knappt" eftersom jag faktiskt har hållit liv i en krukväxt ganska länge nu - min enda - vilken jag fick av min systers dåvarande pojkvän när jag flyttade in i min första lägenhet för 14 år sedan (tack Daniel!). Fast det är förstås något slags kaktus, helt omöjlig att ta död på. Hade det gått att ha ihjäl den hade den för länge sedan befunnit sig i samma trädgård i himlen där alla de andra krukväxterna jag mördat genom åren bor.

En gång i gymnasiet tvingade min hemkunskapslärare oss att odla groddar i godisplastlådor, det var mycket bomull inblandat i projektet har jag för mig, och groddarna skulle stå mörkt så jag ställde in odlingen i garderoben och glömde bort det hela. Stanken när jag upptäckte skiten igen var tillräcklig för att avskräcka mig från all form av odling. Men nu, hundra år senare, läser jag ett litet tips i en tidning, jag tror att det var Buffé, och blev av någon anledning inspirerad.

Ärtskott av gula ärtor

Man tager helt vanliga torkade gula ärtor. Man häller ett gäng överst i en kruka full med jord. Man täcker ärtorna med någon centimeter jord och så vattnar man det hela varje dag. Titta vad som väntade när jag kom hem efter att ha varit borta över helgen! Ärtskott. På en vecka ungefär har jag skapat något ätbart.

Jag är förundrad.

Min nye älskare

Jag skulle kunna uttrycka mina känslor för den här mackan i ganska obscena ordalag. Barnförbjudna ord som absolut inte passar sig i offentligheten, särdeles olämpliga när man talar om en simpel smörgås.

Det är bara det att den inte var simpel någonstans.

Det var en vulgärt god macka. Oanständigt god. Om jag var en annan macka skulle jag se upp till den, beundra den, vilja bli som den, eller åtminstone få älska med den. Om så bara en endaste gång.

Ni fattar ju - obscent.

Min craving sedan jag blev gravid den här gången är helt klart mackor. Jag har alltid gillat mackor, men jag brukar knappast äta dem till middag. Det blir en del mackmiddagar nu. Igår strosade vi in på Cajsa Warg, tog en kopp varm choklad och botaniserade i butiken efter en god middag. Jag kunde inte tänka mig något annat än just en macka. Men det blev världens godaste, finaste, vackraste, sexigaste macka! Jag kommer drömma om den länge.

Världens godaste macka med zucchini och tryffelcrème (från Wargen)

1 stort, gott portionsbröd, helst ljust av surdeg

Olivolja

2 halvcentimetertjocka skivor zucchini, ca 10-15 cm

3-4 skivor alrökt Roslagsskinka

100 g tryffelcrème (japp, du läste rätt)

Rucola

Salt och peppar

Ta fram grillpannan om du har en sådan, annars duger stekpanna fint. Pensla zucchiniskivorna med olivolja och salta och peppra dem. Grilla tills de mjuknat något och fått fina ränder. Lägg åt sidan. Halvera brödet och ringla lite olivolja över snittytorna. Lägg dem med de ytorna ned i pannan och låt rosta en stund tills de fått en knaprig yta. Nu till det roliga:

Ös på med tryffelcrème på båda snittytorna. Lägg på zucchini, skinka i mängder och rucola. Tryck ihop härligheten och njut av att den här mackan bara är din alldeles egna.

Soppa på palsternacka med svamp och vitlökstoast

Superenkel soppa enligt principen man tager vad man haver, uppiffad till en riktig festmåltid tack vare en hög med svamp och en god toast. En soppa måste man enligt min smak ha roliga tillbehör, annars blir det bara mat som man intager blott för att man saknar tänder eller förmåga att använda matsmältningssystemet. Men en rolig topping och en god toast till och saken är biff! Eller ja, inte biff dårå, men ni fattar galoppen. Eller soppan, egentligen. Ni fattar soppan.

Soppa på palsternacka med svamp och vitlökstoast

2 personer

150 g palsternacka

1 gul lök

1 vitlöksklyfta

1 msk smör

5 dl kokande vatten

1,5 msk viltfond

1 dl grädde

Ev lite mjölk

Vitpeppar

ca 10 skogschampinjoner, eller vanliga champinjoner, skivade

10 g torkade trattisar (ca 1 dl) eller en stor näve färska

Smör att steka i

2-4 skivor gott bröd

1 generös bit vitlöksroule eller annan god krämig vitlöksost
Ev lite olivolja och svartpeppar

Sätt ugnen på 225 grader. Lägg den torkade svampen att förvällas i en skål kallt vatten. Skala palsternackan och skär i tärningstora bitar. Skala och hacka lök och vitlök och fräs mjuka i smör i en kastrull. I med palsternackan, fräs en stund till och häll sedan på det kokande vattnet och fonden. Sjud ca 10 minuter tills palsternackan är mjuk. Mixa slätt med mixerstav och häll på grädde. Koka upp och smaka av med peppar. Eventuellt späder du med lite mjölk om soppan blir för tjock; skumma gärna soppan med mixerstaven innan servering i så fall.

Medan soppan puttrar på spisen smörsteker du svampen gyllenbrun. Ös på generöst med ost på brödskivorna och skjutsa in dem i ugnen i 5 minuter, tills de får lite färg. Ringla gärna över lite olivolja och peppra precis innan servering. Servera soppan med en stor hög smörstekt svamp i, samt toast direkt från ugnen.

Min syster, geniet

Nu har jag ju faktiskt en blogg och vad ska man med en sådan till om man inte får skryta i den? Idag väljer jag att skryta om min äldsta och klokaste syster, vars gener jag inte riktigt kan förstå att jag delar. Mamma hävdar bestämt att hon är mor till oss båda, och jag får väl anta att hon vet vad hon pratar om. Samtliga sju av mina syskon är tämligen enastående individer, men Sara sitter utan tvekan på den mest välvässade pennan. Lama protester kanske inflikas nu av er som läser den här gamla trasan på regelbunden basis, men ack - beviset finns att skåda här. Läs och njut, Saras essä om husmoderns död i söndagens DN Kultur är ren underhållning!

Special price for you, madame!

Rea är förbannat kul. Inte så värst när det kommer till kläder tycker jag - jag undrar oftast vem som faktiskt köpte guldtajtsen och velourkjolen till fullt pris, när jag aldrig skulle köpa dem ens för halva - men grejer till köket kan man verkligen fynda nu. Dukar, tabletter, porslin, udda skålar, det finns massor att hämta till vrakpriser. Nu är det som allra billigast, med halva priset på reapriset, 2 för 1-erbjudanden och liknande.

Det ligger något så lyxigt i att köpa tallrikar bara för att de är fina, inte för att man egentligen behöver ett nytt set. De här köpte jag för ett par dagar sedan på Åhléns, och jag älskar dem. Jag ska servera fina sallader på dem i sommar, eller stora smulpajbitar med grädde. Som om jag nu någonsin skulle baka pajer... Kanske gör jag det, för att hedra tallrikarna! En tjuga styck fick jag betala. Och de söta kopparna - en tia. 240 spänn för åtta tallrikar och åtta koppar, det är ju så piffigt att det inte är sant. Ni då, några bra reatips att dela med er av? Vad har jag missat?

Päron- och mozzarellasallad med bacon och koriander

Här haver vi då en oerhört smaskig sallad. Sallader förblir ju sallader och graden av upphetsning som kan framkallas av en sallad är måhända begränsad, men det finns ändå sätt att förvåna smaklökarna och ge dem en oväntad pepp över den till synes menlösa
anrättningen.

Alltså.

Mozzarella, avokado och bacon - inga konstigheter. Alltid gott. Släng in ett gott päron och mängder med koriander, och plötsligt börjar det hända något. En het dressing som dränker in hela härligheten och vips! har allt släktskap med burksalladerna på Ica utplånats för gott.

Päron- och mozzarellasallad med bacon och koriander

2 personer

2 små hjärt-/gemsalladshuvuden, eller ca 70 g valfri sallad (med krisp!), sköljda och torkade
1 mozzarellaboll, riven i bitar
1/2 pkt bacon, knaperstekt i små bitar
1 moget päron, sköljt och kivat i halvmånar
1/2 rödlök, tunt skivad och sköljd i kallt vatten
1 kruka koriander, grovt hackad

När det kommer till dressingen får du köra lite vad du har, men det ska innehålla chili/pepparfrukt. Finhacka en halv röd ungefär - kanske säkrast att avlägsna kärnorna - och vispa ihop med färskpressad lime, lite olivolja, något sött som en nypa socker eller agavesirap om du har, kanske lite sälta i form av fisksås.
Blanda alla ingredienser till salladen med din färdiga dressing och drick en kall öl till, eller ett gott glas vitt (jag har blivit väldigt fixerad vid att andra ska dricka alkohol nu när jag inte kan göra det själv).
Because you can!

Parmesanärtor, varken mer eller mindre.

Jag har inte mycket tid över idag, så det blir bara parmesanärtor. Vilket inte är fy skam, för den delen! Ett tillbehör som är gott till det mesta; vi åt dem till blodpudding av alla saker vilket var en udda men oväntat angenäm smakupplevelse. Jag smög in lite hederlig lingonsylt på tallriken också men det var definitivt att gå för långt. Du får välja det ena eller det andra.

Parmesanärtor för 2:

Blanda en sisådär 150 g nyvärmda frysta gröna ärtor med minst 1 dl riven färsk parmesan och 2-3 msk crème fraiche. Peppra ordenligt och ät genast till t ex fisk, kyckling eller kanske lite stekt halloumi. Gott, eller hur?

Blodapelsin med vaniljgräddfil och granatäppelsirap

Okej, sirapen på granatäpple är ett jäkla skryt men jag hade den i kylen redan och den passade utmärkt till den här superenkla desserten. Receptet på sirapen får du nedan - mycket enklare än du tror!

Vi åt en urgod middag igår bestående av Prisextras färdiga västerbottenbiffar, Lallerstedts burkade bea, sallad och ett knippe sparris från något land långt borta. Jag blir hungrig bara jag tänker på det. Efteråt svängde jag ihop den här lilla godbiten (något måste jag ju laga själv):

Tag 1 blodapelsin per person. Skala med kniv så att du får bort allt det vita och skiva lite tunt så där. Lägg ut på tallrik. Blanda 1 dl gräddfil med 1 tsk vaniljhonung (det har jag hemma men det har förmodligen inte du, no offense, så du tar lämpligen lite honung och lite vaniljpulver eller en dutt vaniljsocker istället, eller bara honung, så noga är det inte) och ringla över frukten. Har du varit ambitiös och skapat sirap ringlar du över lite nu - urgott till; lite sötbeskt sådär - annars går du direkt vidare till den simpla toppingen, vilken är 1/2 - 1 dl grovt hackade hasselnötter. Klart!

Granatäppelsirap

3 dl granatäppeljuice (100%)
1,5 dl socker
1 msk pressad citron

Låt allt sjuda försiktigt i en kastrull tills du får en sirap; det tar ca 45 min. Ställ att svalna.

Torsk med skirat smör, dill och löskokt ägg

Det här med torsk, ägg och skirat smör är ju ingen nyhet direkt men det gör det ju inte mindre gott. Det jag vill uppmuntra till med det här inlägget är att våga låta ägget vara löst. Eller lösare, i alla fall. För visst brukar du väl koka ägget ganska fast när det ska ätas så här med fisk? Gör inte det. Njut av lite rinnig gula i kombination med skirat smör (om man orkar; smält duger fint), massor av dill och så flingigt salt på det. Allt tronandes på en bit god fisk.

Det verkar som att pepparrot är obligatoriskt i sådana här sammanhang men jag struntade högaktningsfullt i det och tindrade istället med ögonen åt romansen mellan smör och ägg. Lite citron till är fint, dock. Och svartpeppar. Servera med kokt potatis eller gör som vi och nöj dig med broccoli och haricots verts.

Torsk med löskokt ägg, skirat smör och dill

2-3 personer

400 g torsk eller annan god, vit fisk
3 ägg, löst till krämigt kokta
50-75 g smör, beroende på samvete
1 stor knippe dill
Pepparrot, om man vill
Flingsalt
Svartpeppar
Citronklyftor

Tillaga torsken på det sätt du föredrar. Jag skriver så eftersom jag själv lyckades demolera mina fina bitar fullständigt; jag orkar inte hålla på och rimma dem och så utan lät dem bara sjuda i lite vitpeppar-,salt- och dillkryddat vatten i en stekpanna. Det blev jättegott men jag fick inte så fina bitar torsk efter att ha försökt vända dem i den grunda vattenbeståndet...

Anywhoo.

Du har din fina torsk, vilken du tillagat bättre än jag. Du smälter ditt smör, och skirar det om du vill - i praktiken innebär detta att du efter att det smält på låg värme får stå en stund så att saltet och restslasket sjunker till botten i form av en vit sörja (man kan behöva skumma vitt på toppen också), vilken du låter ligga kvar i botten när du försiktigt häller över det vackert gula i ett annat kärl. Du grovhackar dina lösa ägg någonstans där den förhoppningsvis lite lagom rinniga gulan inte går förlorad. Du öser ägg över din nytillagade torsk. Du öser dill över dina nyhackade ägg. Du häller nyskirat (eller oskirat) smör över hela härligheten. River eventuellt över färsk pepparrot. Saltar. Pepprar. Bjuder barn och vuxna. Njuter, och tänker:
"Det här var väl inte så förbannat krångligt. Jag ska äta fisk oftare."

Suisse Deluxe till damerna

Jag fick igår kväll den stora äran att laga mat till Kajsa och Anna. De är två damer tillhörande min absoluta favoritsort av gäster, nämligen Matglada Vänner Som Påstår Att De Inte Kan Laga Mat.
Att laga mat åt MVSPADIKLM:are är alldeles förtjusande; det är idel ooohn och aaaahn och imponerade små tillrop och förnöjt mumsande och man kan lura i dem precis vad som helst och de är lika glada och tacksamma ändå.

Så det blev en enkel pasta först med körsbärstomater, vitlök, fin ajvar, ricotta och basilika. Sedan mejade jag ner oss alla fullständigt med den här otroligt fåniga desserten. Bilden gör inte flådet riktig rättvisa men vi var så ivriga att hugga in att jag inte hade hjärta att uppehålla oss med kameran.

För att återskapa vår Suisse Deluxe behöver du:

• Riktigt god vaniljglass. Kosta på dig.
  
• Vispad grädde, en liten skål
  
• Lite smält, mörk choklad
• Några goda chocolate chip cookies, grovt krossade
  
• Färska blåbär, en större näve
  
• Maränger (jag köpte minimaränger)
• Eventuellt en Samarin till efter maten
  

Ta fram glassen ur frysen medan du smälter chokladen och låter den svalna lite. Rör ner den smälta chokladen i den vispade grädden, lite lätt så där, det ska inte blanda sig helt. Ta fram ett par fina glas och bottna med glass, varva sedan chokladrörd grädde, kakkross, blåbär och maränger. Två varv kan du unna dig av allt det goda, fast det blir mastigt. Hoppa över varmrätten kanske? Det är värt det.

Apelsinbrûlée, halleluja!

Eftersom det är fredag måste jag ju bjuda på en liten dessert innan jag så att säga går hem från dagen (från mitt skrivbord i köket till soffan i vardagsrummet).
Det var länge sedan min fine bror Linus förärade mig en sån där liten gasolbrännare som man knäckar sockertäcken och sveder (svetsar? Sveddar?) marängtoppar med. Det var jättelänge sedan.
För inte alls så länge sedan (pinsamt nog) provade jag den för första gången, när jag skulle göra en apelsinbrûlée till ett matjobb. Himmel, så gott det blev! Och inte alls så svårt som jag trodde. Prova!
Och hörni, man måste inte ha en brännare. Även om det onekligen är coolare.

Apelsinbrûlée

4-6 stycken, beroende på storlek

3 dl grädde
2 dl mjölk
½ dl strösocker
1 vaniljstång
1 apelsin
6 äggulor

2 msk råsocker

Sätt ugnen på 150 grader. Dela vaniljstången och skrapa ner fröna i en kastrull. Tvätta apelsinen ordentligt och riv skalet grovt, eller använd ett zestjärn. Koka upp vaniljfrön och vaniljstången tillsammans med apelsinskal, grädde, mjölk och socker. Tag av kastrullen från plattan så fort blandningen börjat koka, och sila den. Vispa upp äggulorna så att de blir lite luftigare och vispa sedan ned gräddmjölksblandningen. Ställ sex portionsformar i en form med vatten som når ungefär halvvägs upp på formarna. Grädda i 40 minuter. Blandningen kan fortfarande vara lite lös när du tar ut den, den stelnar i kylen sedan. Låt brûléerna svalna och ställ in dem i kylen till strax före servering. Hit kan du förbereda redan dagen innan om du vill. Sikta över råsocker och bränn av med en liten gasolbrännare, eller låt sockret smälta under noggrann övervakning under grillgallret i ugnen, med öppen lucka, på 250 grader. Servera direkt!

Pyttes omnämd i SvD!

Nu blir jag ju alldeles otroligt stolt!
Slå upp sidan 28 i SvD:s kultursidor. Slit dig från de fina bilderna på söta Pickipicki-Tina, Kryddburken-Linda och Söta saker-Therésia och läs texten om vad bloggfavoriterna själva har för favoriter. Där finns jag - stolt som en höna - rekommenderad av superveteranerna Tre tjejer i köket.
Jag niger och rodnar, tack så mycket!
En vacker dag ska jag norpa större plats på kultursidorna (eller Köket-sidorna i alla fall) än min rad på listan över "Matinspiration på nätet", men idag blåste det fullständigt bort mitt usla morgonhumör. Jag är mer peppad än någonsin att blogga häcken av mig, och tackar alla mina populära matidoler och givetvis mina fina läsare för ständig uppmuntran!
Kram på er från en hormonellt sentimental Pytte.

Och nu finns artikeln att läsa här!

Laxbakelse från vårt bröllop till Carina

Carina, en gammal vän från lågstadietiden i Jämtland, bad mig tipsa om en bra förrätt att göra till många. Jag kom genast att tänka på laxtårtan med löjrom som jag gjorde själv till det dryga hundratalet gäster på vårt bröllop, och insåg att jag måste lägga upp det receptet här. Enkelt, gott, lätt att förbereda och klart uppskattat. Tillaga den med fördel redan dagen innan (två dagar innan funkar också) så att den får tid att stelna över natten i kylen. Sedan är det bara att garnera och servera med ett gott bröd, en kall öl och en snarre.

Foto: Lieselotte van der Meijs

Laxbakelse med regnbågsrom (eller löjrom)

Den här lena förrätten är utmärkt om man har många gäster och imponerar trots att den är enkel att göra. Tillaga den med fördel redan dagen innan (två dagar innan funkar också) så att den får tid att stelna över natten i kylen. Sedan är det bara att garnera och servera!

6-12 st, beroende på hur stora bitar du vill servera

200 g kavring
100 g smör
400 g kallrökt lax i skivor
4 gelatinblad
5 dl mellangrädde
3 dl matyoghurt
1 dl hackad gräslök
1 dl hackad dill
Salt och peppar
80 g regnbågs- eller löjrom

Dill och citron till garnering

Börja med kavringsbottnen. Smält smöret på låg värme. Mixa under tiden 200 g kavring till smulor, och blanda sedan med det smälta smöret. Tryck ut blandningen i en rektangulär ugnsform eller rund kakform, som du klätt med plastfolie. Ställ formen i kylen så att bottnen stelnar. Blötlägg gelatinet i 5 minuter. Koka under tiden upp grädden. Tag av kastrullen från plattan och lägg i de urkramade och mjuka gelatinbladen, rör tills de smält. Rör ned yoghurten. Hacka lax, gräslök och dill och rör ned i smeten, smaka av med några ordentliga varv på pepparkvarnen och eventuellt lite salt. Känn efter att kavringsbottnen stelnat ordentligt och häll sedan på laxsmeten. Täck med plastfolie och ställ i kylen i minst ett par timmar, men helst över natten, tills smeten stelnat. Skär innan serveringen ut fina bitar eller stansa ut rundlar eller annan önskad form, garnera med rommen, en dillvippa och en citronklyfta.

Nyttigt fusk är det bästa fusket

Ny tid, nytt liv, och så vidare. Och nyttigt ska det ju vara nu, eller hur? Eller har vi några därute som nyårslovat sig att äta lite mindre sunt? Hmm. Det vore ju faktiskt något. Själv har jag lovat att gå upp minst 15 kilo i år men jag är gravid, så jag ser det som ett trevligt nyårslöfte jag för en gångs skull kommer kunna hålla.
Ni som behöver inspiration till ett hälsosamt liv med regelbundna inslag av ohämmade njutningsorgier (matmässiga då alltså) har i vilket fall hamnat helt rätt. Pyttes is the place for you.

Vi inleder det nya nyttiga livet (eller dagen i alla fall, en sak i taget) med en god lunch. En burk, lite fryst, lite fräscht, und there you go!

Kyckling med grymt god matvetesallad
2 personer + 1 matlåda

2 kycklingfiléer
1 burk matvete (Zetas). Gör egen om du vill, man jag ids liksom inte sånt till lunch
1 röd lök
1 bit gurka
1 avokado
1 granatäpple
Lite blandad sallad

Dressing:

1/2 pressad citron
2 msk olivolja
1 tsk dijonsenap
En liten nypa socker
Salt och peppar (snåla inte)

Värm ugnen till grader. Pensla kycklingfiléerna med lite olivolja och krydda dem med salt och peppar, gärna lite dragon eller någon annan god örtkrydda också om du har. Lägg filéerna i en ugnsfast form och stek dem i ugnen i ca 20 min; innertemperaturen ska bli runt 68 grader. Låt dem vila en stund när de är klara.

Vispa ihop ingredienserna till dressingen och ställ åt sidan. Fixa salladen medan kycklingen står i ugnen:
Skölj matvetet ordentligt i kallt vatten. Sörjan ser riktigt trist ut när den just jobbats ut ur burken, men färdigsköljd har den en piffat upp både utseende och konsistens och är ett gott och nyttigt snabbmatsalternativ till t ex burkbönor (jag har grymt svårt för bönor, och burkbönor i synnerhet).
Hacka rödlöken fint och skölj den i kallt vatten så att den blir lite mildare. Skölj och torka salladen. Halvera och banka/pilla kärnorna ur granatäpplet. Skala och tärna gurkan smått, klyfta avokadon. Vänd samman allt med dressingen och generösa bitar av kyckling. Supergott, mättande och nyttigt!

Skam över mitt kök och min kropp

Den här vintern... Inte min bästa, rent fysiskt. Just nu ser jag ljuset i min dammiga, ingrodda tunnel eftersom jag fått sova flera timmar i sträck i natt - hostan sabbade bara första halvan och jag känner mig riktigt utvilad. Och solen skiner ju! Vilket gör slängen av vinterkräket som golvade mig i förrgår (mitt i förkylningen) till ett blekt om än väldigt obehagligt minne. Jag har varit sjuk nästan konstant den här hösten/vintern, och dessutom är jag gravid igen, vilket är fantastiskt roligt men jag har mått rätt dåligt.

Nu tänker jag bekänna vad jag levt på de senaste månaderna. Och därmed förklara varför det varit så skralt på bloggen på sistone.

Mackor.
Mackor.
Pizza.
Makaroner med ketchup.
Mackor.
Wienerbröd(!).
Godis.
Mackor.
Filmjölk.
Samarin.
Mackor.

Det är typ det. Inte så mycket att blogga om. Den här fina tallriken slank dock ner i eftersviterna av magsjukan, när inte ens en macka funkade. Tror att det var den som fick mig upp ur eländet! Så nu ska jag skärpa mig och äta bättre, hur orkeslös jag än är. För vem blir frisk av skräpmat?

Fast jag åt mackor med prickig korv till lunch. Schhhh...