måndag 26 januari 2015

Over the top Fettucine Alfredo

Foto: Linda Prieditis
När jag var liten hade jag turen att få bo i New York i ett och ett halvt år. Jag var tio när vi flyttade dit, kunde inte ett ord engelska och livet var toppen. Vi kom direkt från de tysta skogarna i Jämtland till den högljudda smältdegeln till stad som jag fortfarande tänker på ur barnets perspektiv och älskar därefter.

I vårt kvarter låg en restaurang, Quatorze (vi bodde på 14:th Street), som vi besökte ibland. Där fanns det en alldeles himmelsk pasta som vi älskade. Gräddig, ostig, len, smörig, fet och typiskt New York eftersom den helt enkelt var alldeles för mycket i all sin enkelhet.

I veckans Icakuriren bidrar jag med fyra vegetariska rätter - foton av Linda Prieditis - och där fick min version av Alfredon vara med. Inget du kan eller bör äta varje dag, men helt klart ett måste att unna sig någon gång ibland i alla fall. Minst. Planera in tid för en promenad efteråt, eller en däst halvtimme på soffan.

Fettuccine Alfredo med citron & persilja

4 portioner

Tillagningstid: 20 min.

4 portioner fettuccine
3 dl vispgrädde
150 g smör
5 dl fint riven parmesan + lite extra till servering
1/2 citron, tvättad,
1/2 dl fint skuren persilja
salt, nymalen svartpeppar

Koka pastan enligt anvisning på förpackningen. Riv det yttersta gula skalet från citronen fint. Häll grädden i en stor panna, pressa över saften från citronen och koka upp försiktigt. I med smöret i bitar och smält på medelvärme. Rör ner osten när smöret har smält, det får inte koka. När såsen är slät och har tjocknat är det dags att vända i persilja och det rivna citronskalet och smaka av med lite salt och nymalen svartpeppar. Vänd ner den nykokta pastan och servera direkt, gärna med extra parmesan.

fredag 23 januari 2015

Proudly presenting "Flexitarianens kokbok: mycket grönt, lite kött"

Nej men HEJ!
Jag har ju inte presenterat min nya bok på min egen blogg, det är verkligen oförsvarligt pinsamt.
Här är den i alla fall: Flexitarianens kokbok: mycket grönsaker, lite kött!
Titeln skvallrar avslöjande om innehållet: massor av gröna grejer, men även lite kött. Och fisk och skaldjur. Och ägg, och mjölkprodukter.
Och mer grönt.

Foto: Linda Prieditis
Där finns vardagsmat, plock och snittar, bufférätter, veganska rätter, burgare med och utan kött, snabba lösningar med fusk och långsamma med långkok, tjusiga trerättersmenyer och en massa tillbehör du kan stoppa in i vilken middag som helst. Några enkla favoriter som barn och andra skeptiker kan lockas med, några onödigt onyttiga och härliga skapelser och en och annan riktigt tavelsnygg kreation, om jag får säga det själv. 
Och det får jag ju!


Efter all den här fina reklamen kanske du redan nu är köpsugen, i så fall kan du köpa den pronto för bara 150 kr här utan att ens gå till bokhandeln (smiley smiley hashtag jagharingenskamikroppen, och så vidare).

Foto: Linda Prieditis
Flexitarian betyder semi-vegetarian och står för en livsstil som många av oss redan anammat, även om vi för den sakens skull inte använt oss av just det ordet för att beskriva vår kosthållning. Oftast säger vi bara att vi "försöker äta mer grönt och dra ner lite på köttet". Vegetariskt har fått ett enormt uppsving, Meat Free Monday anses snudd på mesigt - vadå EN vegetarisk dag?! - och de gröna kokböckerna trängs på topplistorna i bokhandlarna. Utvecklingen går helt klart framåt.

Foto: Linda Prieditis
Varför måste min bok finnas där då, bland alla fantastiska helgröna biblar i bokhyllan? För att den är en kompromiss. En medelväg. Flexitarianism visar att man kommer långt med att göra en så stor förändring som man kan, men att man inte alltid måste avstå helt och hållet från något man älskar att äta. Mat ska njutas; att förbjuda sig själv något man verkligen tycker om borgar sällan för en hållbar livsstil. Många av oss behöver det där lilla löftet om undantagsdagar.


Foto: Linda Prieditis
Personligen har jag extremt svårt för att avstå från saker jag gillar ens en dag eller två. Men jag hade bestämt mig för att dra ner rejält på köttet. Så jag bläddrade i de gröna böckerna och spanade på nätet men hade svårt att hitta ett tilltal som lockade just mig. Jag tyckte att det var mycket pekpinnar och antingen/eller-mentalitet och oftast alldeles för hardcore för att jag skulle orka börja. Att äta mer grönt blev jobbigt. Jag blev rädd för drinkarna som bara innehöll klorofyll, konstiga rötter och all världens bäst bevarade (men nu upptäckta) hälsohemligheter, jag blev avskräckt av uppmaningarna att för guds skull göra min egen mandelmjölk - "det är ju så ENKELT!" - och nästan lite arg på bönorna som bara måste ner i varje gryta, burgare, sallad, röra, sås och gratäng. Jag ville så gärna göra min egen version.

Foto: Linda Prieditis
Så kom Flexitarianens kokbok till. Jag fick göra den på Tukan förlag, vilket varit en positiv upplevelse rakt igenom. Fantastiskt duktiga Linda Prieditis fotade, en massa grymma människor hjälpte till och den är superfin. Jag hoppas att alla hittar något de gillar i den men allra gladast skulle jag bli om den tilltalade en riktigt inbiten köttätare som jag själv, någon som haft svårt att ta det där steget och testa vego men tyckt att det känts lite läskigt.

Kommentera gärna och berätta hur just ni ser på vägen till ett grönare ätande. Är vego något svårt eller helt naturligt? Vad vill ni absolut inte avstå ifrån i köttväg? Finns det förändringar ni gjort eller skulle kunna göra utan att känna att det var någon större uppoffring? Tips, idéer, funderingar, bekännelser, spill!