Kyckling med zucchini och vitlöksostpuck

För att vara ärlig åt jag en riktigt snuskig frysrätt till lunch i går. Jag har ju mikro nu, så det är något slags nyhetens behag över att KUNNA äta färdigrätter fast jag egentligen inte alls vill, det har blivit något osunt och besatt över det hela men jag låter mig hållas en stund till innan jag lägger in mig på avgiftning. Till middag skulle det dock piffas igen! Fast mycket enkelt piff förstås - precis som vi vill ha det, eller hur? Det här är något för er som vet att uppskatta en god färskost med vitlökssmak. Och det är simpelt att göra. Ni har väl skaffat en stektermometer vid det här laget, allihop? Vegetarianer behöver mig veterligen inga, men ni andra gör det.

Kyckling med zucchini och vitlöksostpuck

2 personer

2 kycklingfiléer, färska eller tinade
1/2 gul zucchini
1/2 grön zucchini
Olivolja

Vitlöksostpuck med sparris, gräslök och avokado

Den här röran räcker till två stora puckar och en liten.

100 g färskost med ört- och vitlökssmak, t ex Cantadou
1 knippe sparris
1 avokado
2 msk finklippt gräslök
Salt och peppar
Olivolja

Sätt ugnen på 250 grader. Bryn kycklingfiléerna runt om i lite olja och/eller smör, salta och peppra dem. Kör in en stektermometer i den tjockaste delen på en av filéerna, lägg dem i en ugnsfast form och stek i ugn tills de får en innertemperatur på 68 grader. Låt sedan vila i 10 minuter, då stiger temperaturen ett par grader till. Skär av knopparna på sparrisen, som du skurit eller brutit av de träiga ändarna på. Koka stjälkarna någon minut, de ska fortfarande vara spänstiga. Släng med knopparna en snabbis på slutet. Kyl i isvatten. Skär sparrisen i slantar. Tärna avokadon. Blanda sparris (spara knopparna till garnering!), avokado, gräslök och färskost försiktigt. Smaka av med salt och peppar och vips, har du en god röra som förvisso är delikat precis som den är men vi gillar ju att piffa till det, inte sant? Alltså smörjer vi två portionsformar ed lite olivolja och trycker i så mycket röra vi kan däri. Stjälp upp på tallriken (man kan behöva hjälpa till med en smal kniv i kanten), toppa med sparrisknopparna. Skär zucchinin i bitar och fräs dem i lite olivolja. Salt och peppar förstås. Servera med vitlöksostpucken och kyckling. Namnamnamnam.

Varmrökt lax med chilikryddad sallad på pumpa och sparris

Nu tittar du på den tjusiga bilden, ögnar igenom receptet och avfärdar det som högtravande trams.
Icke då!
Hav tålamod och ge det en chans, det tog bara en kort stund att göra. Nyttigt och jättegott. Du hittar ingredienserna i välsorterade matbutiker, men allt är lätt att byta ut mot whatever you like.

Alltså.

Varmrökt lax med chilikryddad sallad på pumpa och sparris

2 personer

2 varmrökta laxbitar (våra var gravade och sedan varmrökta, mycket smaskigt)
1 bit pumpa, kanske 500 g nånting?
Olivolja
1 knippe sparris
8-10 inlagda afrikanska chilifrukter, finns i delidiskarna med vitlök och sånt i lösvikt, ni vet, + lite av oljan de ligger i
Ett par salladslökar
1 näve rucola
1/2 kruka koriander
1 näve basilikablad
2-3 msk finklippt gräslök
2-3 msk god balsamvinäger
1/2 citron
Salt och peppar

Sätt ugnen på hög värme, 250-275. Skala pumpan och skär den i stora bitar. Lägg bitarna i en ugnsfast form och låt dem gosa med lite olivolja. Skjutsa in dem i ca 12-15 minuter, de ska mjukna och gärna få lite färg på sig i processen. Håll koll! Under tiden skär eller bryter du av det träiga på sparrisen och ansar salladslökarna. Lägg ett par minuter i lättsaltat kokande vatten eller gör som jag och grilla härligheten tills allt mjuknat men ändå har spänsten kvar. Grilla lite citron medan du ändå håller på, om du vill vara tjusig. Hacka koriander och basilika. Ta ett par tag med kniven på rucolan också, för all del. Strimla chilifrukterna och blanda med allt det gröna. Blanda oljan de låg i med lite balsamvinäger, salt och peppar. Smaka av. Vänd samman allt med den färdiga pumpan, sparrisen och löken. Servera till laxen, som piffas med citron.

Iskall öl är ett måste. Inte för att jag fick någon, men det borde jag ha fått.

Gammal goding: Sallad med ljummen spenat och lax

Eftersom jag frostar av frysen idag (oerhört viktigt) får ni inget nytt utan jag återanvänder en gammal trasa från begynnelsen, hösten 2008. Jag åt nästan det här till lunch idag - hade jag haft tid att stå med kuljärn, ork att köpa pinjenötter och motivationen att införskaffa en bit parmesan, då hade jag absolut ätit det här. Som det nu är blev det bara gravad lax (bästa nyttig-snabbmaten!) med creme fraiche-piffad bladspenat. Och en knäckemacka, ej att förglömma. Here you go!

"Här är något att fundera på till imorgon - en eminent lunchsallad. Och för er som undrar: Ja, jag piffar min mat även när jag är ensam. Jag kan inte hjälpa det. När andra köper pastasallad på burk eller läskig iskall quinoa med torr kycklingfilé, då köper jag mig ett par laxskivor och parar ihop dem med det som finns hemma. Och lägger upp dem så tjusigt jag kan - vissa skulle kanske kalla det ett tecken på ensamhet men jag kallar det för välförtjänt ensamlyx. Så det så.

Sallad med ljummen spenat och rökt lax
100 g rökt lax i skivor
1 påse babyspenat (70 g)
1 avokado
1 röd lök
lite olivolja att steka i
Parmesan
Pinjenötter

Lägg upp laxskivorna på en tallrik. Skölj spenaten och hacka rödlöken. Hetta upp lite olivolja i en panna och fräs löken tills den mjuknat. Tag av pannan från värmen och lägg i spenaten. Vänd runt i lite pannan tills den börjar mjukna, salta och peppra och lägg upp den på laxen. Släng några pinjenötter i pannan och låt dem rosta i någon minut medan du attackerar din avokado; om du liksom jag tycker att det kan få lov att vara lite tjusigt även på lunchen gröper du ur små kulor med en tesked eller ett litet kuljärn, annars duger förstås vanliga bitar. Balansera dem på anrättningen och strö pinjenötterna och lite hyvlad parmesan ovanpå. Är du ledig från jobbet tar du en iskall öl eller ett glas vitt till och njuter av tillvaron tillsammans med dekadent dag-tv."

Sesamentrecote med koriandergrönt

Jaha, igår var det måndag och solen sken. Jag var på Konsumentföreningen i Stockholms seminarium Myter om maten, med en hel del intressanta talare (bland andra matälskaren Lisa, som talade om problematiken kring god matjournalistisk sed, läs mer här).


Svante Axelsson, generalsekreterare i Naturskyddsföreningen, berättade hur vi kan äta mer miljövänligt och kontentan är förstås bland annat att äta mindre kött. "Okej", tänkte jag, "det borde ju inte vara så svårt, jag har ju ändå minskat ganska drastiskt på köttkonsumtionen på senare tid" (möjligtvis för att det varit vinter i sju år och det inte gått att grilla, men den tankegången behöver vi ju inte utveckla vidare). Jag ska äta mindre kött. Jag skulle kunna vara utan kött helt, faktiskt. Fast snart måste jag nog ha en liten, liten ranson. Eller en stor. Jag måste nog ha massor av kött nu, faktiskt. Genast."

Och så blev det en entrecote. Sorry Svante, sorry miljön. I will do better en annan dag.

Sesamentrecote med koriandergrönt

2 personer

2 stora bitar entrecote, så fina du hittar. Våra var ljusröda och fult magra och jag skulle aldrig ha köpt dem om jag inte var desperat. Så det blev rätt segt.
En god marinad med sting och asiatisk touch; vi använde Mrs Cheng's Szechuan marinad
Sesamfrön, gärna både svarta och vita

1 liten zucchini
2 stjälkar bladselleri
2 salladslökar
1 färsk vitlök
1 röd pepparfrukt
1/2 kruka koriander
2 msk olivolja
2 msk ljus soja
2 msk risvinäger

Låt köttbitarna bli rumstempererade och pensla dem med marinaden. Salta och peppra båda sidor och vänd dem i sesamfrön. Låt dem ligga medan du fixar grönsakerna, som du sköljt och ansat. Skär zucchinin och sellerin i skivor. Halvera vitlöken på längden och strimla den. Skrapa kärnorna ur pepparfrukten (eller spara dem om du vill ha en hetare rätt) och skiva den tunt. Skiva salladslöken och grovhacka koriandern. Nu värmer du upp en stekpanna och lägger i köttet; stek 2 minuter på varje sida. Lyft sedan köttet ur pannan och låt det vila. I med de två matskedarna olivolja i en ny panna, hetta upp och stek grönsakerna (jag flådade till det och körde zucchinin i grillpanna, men det är fullständigt onödigt) - börja med zucchinin, sedan slänger du i sellerin efter någon minut, sedan lök, vitlök och pepparfrukt. Ingen ska bli bränt så passa värmen. Ta av från plattan och vänd ner koriander, soja och risvinäger.

Skiva köttbitarna, lägg upp på tallrikar och ös grönt ovanpå. Toppa eventuellt med lite extra koriander och grönsaksmarinaden från pannan.

En vanlig lördag...

Jag vet inte vad ni gör när ni är hemma och inte har något bättre för er en lördagkväll, men jag och Christian käkar ostron och dricker världens godaste Bloody Mary (jag gör faktiskt en grymt god BM. Inte för att skryta, men jag har inte druckit godare). Senare öppnar vi en flaska champagne och knäcker varsin krabba från fina fiskaffären. Tittar på Funny people till det.
Å så.

Mikro in the house!

Vi har blivit med mikro. Den här skönheten har just kommit hem till vårt kök - vi spontanade den på Elgiganten för vad jag inser nu var onödigt mycket pengar men what the heck; jag är tamigtusan lycklig. Innan jag fick barn har jag aldrig riktigt ansett mig vara i behov av mikrovågsugn men oj, vad jag har glatt mig nu när jag kommit hem till någon där en burk käk går att värma på två röda eller en fryst kycklingfilé raskt kan omvandlas till en gourmetmåltid för en liten tjej som såklart föredrar hemlagat (or so I tell myself). Och jag äter väldigt sällan frysta färdigrätter men jag funderar på att köpa mig en nu bara för att fira att jag KAN, liksom. Och jag mikrade just mitt kaffe som kallnat - hur skönt är DET?!
Yay!
Men frågade mig inte vad den kostade. Är liksom inte helt redo att stå för det. Vi har fått veta att de hittat reservdelen som behövs för att laga vår döda spis, vilken vi trodde att vi skulle behöva pynta extra för att ersätta. Så vi kvittar den dyra mikron mot spiskostnaden.
Säger vi. Blir bra så.
Nä, om man skulle ta och mikra något? Vi hörs!

Kronfågels färdiggrillade kycklingbröst - mer pengar för mindre kött

Kronfågel lanserar nu butiksgrillade kycklingbröst för ca 55 kronor. Alltså. Man tager en vanlig grillad kyckling, tar bort halva kycklingen, sparar det torraste och tar extra betalt (i min butik kostar kycklingarna 39.90; jag vet inte vad era kostar men jag har i alla fall aldrig köpt en grillad för mer än en femtilapp). Lite dyrare och lite tråkigare. Om resten slängs är det dessutom ett extremt slöseri, men jag vågar anta att de goda extra delarna hamnar i dyra fryspåsar eller styckdetaljtråg. Så varför efterfrågar vi denna produkt? Är det där pluttiga vingarna och de saftiga låren så jobbiga att hantera att vi helt enkelt är beredda att betala extra för att slippa dem? Kom igen nu allihop, tyck till. Vill höra er åsikt om det här!

Nytt:

Så här skriver Jenny Fridh, informationschef på Lantmännen Kronfågel:

"Hej Eleonora,

Tack för ditt mail.

Jag har sett att du i din blogg kommenterat vårt butiksgrillade kycklingbröst och ställt dig frågande till Kronfågels prissättning av det. Jag ska här försöka förklara varför prisidén är cirka 55 kronor per produkt i butik.

Kycklingbröstet transporteras kylt till butik och kan jämföras prismässigt med Kronfågels kylda filéer som kostar cirka 119 kronor kilot i butik. Kycklingbröstet har styckats och styckning medför en kostnad till skillnad mot en hel ”ostyckad” kyckling. Därtill är det färdigmarinerat av oss och därefter färdiggrillat av din butik. Även detta medför ett kostpåslag. Att kycklingbröstet produceras och säljs i mindre volymer än vår hela grillkyckling påverkar också prisbilden.

Du betalar alltså för en kyld, färdigstyckad, färdigmarinerad och färdiggrillad bröstkyckling och för de bekvämligheterna betalar du 55 kronor per produkt. Givetvis kan du komma billigare undan om du gör jobbet själv; köper en hel fågel, styckar, kryddar och grillar själv. Det är ju kul att laga från grunden, men det är inte alltid alla som hinner eller har lust med det. Då kan butiksgrillen vara ett alternativ. "

Heja påsken, heja familjen!

Vad kallas egentligen en sån här liten stekgrej med kulle som går på gas? Jag trodde att det var något slags yakinikuanordning men när jag försöker göra efterforskningar blir jag förvirrad.

Hursomhaver så bjöd fina bror Linus och flickvän Anna in till eminent påskafirande med släkt och familj på långfredagen och satte oss alla kring den stora köksön där stekhällen tronade i mitten. Fram med entrecote från ko och lamm i tunna skivor samt feta, miljöovänliga räkor som vi schezuanmarinerat, på med lite symboliska grönsaker och komplettera med pinnar och såsskålar till alla. Voila! Succén var ett välhängt faktum. Och alla var glada och ingen grälade och det dracks en massa och jag och Christian vann såklart det obligatoriska sällskapsspelet och till slut somnade Linus i soffan - precis som det ska vara.

Fram för fler avspända släktkalas med knytismat som man lagar själv hemma eller - som här - kring bordet, med mer utrymme för att hänga och umgås och snacka skit och skratta åt varandras barn och förundras över att man råkar vara knuten till alla dessa människor och ännu en gång inse att man är så väldigt, väldigt glad och tacksam över det.

Glad påsk!

Just nu befinner jag mig ute hos mina fina svärföräldrar där jag blir ordentligt gödd i vanlig ordning. Igår stor påsklunch med familj och släkt, med sill, ägg, lax, fårfiol och kladdkaka. Sill är the shit. Varför i hela friden begränsar vi sillätandet till påsk, jul och midsommar? Mer sill till folket - det kan inte sägas nog många gånger! Ikväll påskalamm. Och förhoppningsvis vissa andra saker som jag spanat in i kylen men inte vågar hoppas på för mycket... Håll tummarna för min skull. Glad påsk på er kompisar, hoppas ni har det just glatt!

Spishaveri!

För några dagar sedan dog keramikhällen på vår spis. Tydligen är det ett kretsloppskort som är paj, och som inte finns längre på Electrolux. Tack och lov funkade fortfarande ugnarna (vi har två på vår spis, rena lyxen), så vi kunde laga lite mat i alla fall. Eftersom vi bor i hyresrätt kom två fina blåklädda män och förärade oss den här tillfälliga spislösningen som numera tronar i vårt köksfönster. Och tur är väl det, för några timmar efter att vi pluggat in den dog även våra två älskade ugnar. Jag blir hemskt ledsen i ögat när jag tänker på det. Och inser att mina dagar med dubbelugn förmodligen är över. Nu har vi ingen aning om när vi får en ny, något större spis än denna, men är förstås glada att vi har något alls. Och att vi inte ska anordna någon stor påskmiddag.

Gläds åt era spisar, gott folk, plötsligt är de borta! Nu ska jag koka gröt i fönstret.

Vill prova: Carlshamn Bageri mixprodukter

Men hörni. Hur fina är inte de här då?
Jag fick dem för ett tag sedan, men har i min diet-yra inte testat dem än. Men jag vill! Riktigt bra förpackningar som gör mig klart sugen. Enkla, stilrena men söta och inte för stora. Perfekt för mig som inte bakar, kostar 15-18 kronor i butik. Gillart, gillart!

Grillat pitabröd med auberginedipp

Åhå, en så trevlig idé! Inte sant? Det exakta receptet på den här mycket, mycket goda auberginedippen kommer i Leva nr 6, men jag kan avslöja att det är mycket enkelt och går ut på att grilla aubergineskivor och mixa med vitlök och citron. Lysande. Jag åt det häromdagen med grillade pitabrödhalvor (har äntligen fått en ny grillpanna; knappast lika bra som utomhusvarianten jag önskar mig till sommaren men det duger att göra tjusiga, fettsnåla ränder med...) och Supersnabb tomatsoppa. Gott, nyttigt, mättande. Och smakrikt. Fullt med grönsaker. Ja, ni fattar ju. Det är en sån där måltid man är lite stolt att man ätit efter att man ätit den.

Ugnsbakad lax med något slags vietnamesisk sallad

Det här var helt enkelt så bra att det slungade mig hela vägen tillbaka till Pyttes.













Fina Kajsa kom över på spontanbesök igår, och jag vet att hon gillar lax. Kajsa är överlag väldigt trevlig att bjuda på middag eftersom hon själv inte spenderar jättemycket tid vid spisen (hennes paradrätter är Keldas thaisoppa piffad med laxbitar och fryst broccoli samt en bantarsoppa med kikärtor och spiskummin) och hon blir glad för i stort sett vad som helst. I vilket fall tog vår spis livet av sig natten till igår så det är bara ugnslagat som gäller just nu. In med en larrebarre alltså och en j-ä-Ä-vligt god sallad på det och lyckan var helt enkelt gjord.

Så varsågoda.

Ugnsbakad teriyakilax med något slags vietnamesisk sallad
















4 personer (fast vi åt förstås upp allt på tre)

600 g skinnfri laxfilé
3 msk teriyakimarinad, t ex Mrs. Cheng's
3 msk svarta sesamfrön

1/2 spetskålshuvud, eller 1/3 litet vitkålshuvud
1/2 röd lök
1 kruka basilika
1 kruka koriander
2 avokado
1 granatäpple

Dressing:
2 msk pressad limesaft
1 msk risvinäger
1 msk japansk soja
1 msk fisksås
1 tsk rörsockersirap eller ljus sirap
1 tsk sesamolja
1/2 röd pepparfrukt, finhackad

Värm ugnen till 175 grader. Lägg laxen på en oljesmord ugnsfast form och smeta in den med teriyakimarinaden. Strö över sesamfrön och släng in i en kvart. Vår blev fullständigt perfekt efter en kvart - föll sönder i krämiga, ljuvt mjälla skivor - men din lax kanske är tjockare eller tunnare varpå du kan behöva justera tiden. Låt den bara inte ligga för länge!

Blanda under tiden ingredienserna till dressingen. Strimla sedan kålen så tunt du förmår och lägg den på ett tjusigt fat. Eller vad du nu råkar äga. Skiva rödlöken tunt också och skölj den ordentligt i kallt vatten. Strimla örterna (japp, båda hela krukorna, inklusive stjälkar) och blanda med lök och kål. Skala, kärna ur och skiva avokadon och vänd ner även den. Halvera granatäpplet och banka ner kärnorna i en skål med hjälp av ett tilltyg som till exempel en kavel eller en mindre kastrull (i skålen först för att det skvätter röd saft över allting annars). Strö de tjusiga kärnorna över salladen och ös över dressingen som hela härligheten ska gosa in sig med. Blanda, blanda, blanda. Mysigt.

Till detta svängde Kajsa ihop en sås på lätt creme fraiche, riven, urkramad ingefära, vitlök, salt och peppar. Satt som en smakrik smäck till den lena laxen och den örtdoftande salladen. Vi kommer garanterat att bjuda på denna rätt igen. Kanske redan idag.

Gammal goding: Baconsallad i all enkelhet

Ni som tittar in här ibland har noterat att det varit dött här ett tag. I ett lamt försök att förklara mig här nedan mumlade jag något om bristande inspiration och bantningstristess men jag inser ju att jag lika gärna kunnat skriva bla bla bla, lite mera bla och en smula bla på det. Alltså. Jag återanvänder. De flesta av er var ju ändå inte med från allra första början, eller hur? Dessutom tänker jag bjuda på sådant jag vill äta men inte borde just nu.

Här är en goding från oktober 2008.

Baconsallad. Det är lite fett. Det finns flera sätt att berättiga detta faktum:

1. I min baconsallad finns inga kolhydrater. Vi fettar på och skänker en tacksamhetens tanke till de goda herrarna Atkins, Paulún, Lauritzson, Scarsdale med flera som säkerligen tycker helt olika om man låter dem berätta själva men i min lilla värld får stå för en gemensam ståndpunkt, nämligen den som säger att det är okej med lite fett så länge du inte blandar in kolhydrater. He he.
2. Så länge feta rätter är riktigt riktigt goda är man skyldig sig själv att njuta av dem någon gång ibland. Annars är man obstinat och förmodligen lite lite tråkigare än andra mer frivola människor.
3. Det är ju ändå en SALLAD , inte en Carbonara eller en Quattro Formaggio. Jag fattar inte varför jag ens ursäktar mig. Kom ihåg - att snåla med de feta ingredienserna ger en sämre sallad. Då kan du lika gärna äta råkost eller linser eller vad det nu är du egentligen är sugen på.
   

Bacon- och mozzarellasallad för två hungriga:

1 pkt bacon
1 mozzarellaboll
1 avokado (eller två om ni båda är riktiga fantaster)
1/2 pkt körsbärstomater
1 stor näve rucola eller babyspenat
1/2 liten rödlök
1 skvätt olivolja
Balsamicokräm, eller 1 skvätt balsamvinäger
Salt och peppar

Skär baconet i bitar och stek det tills det fått lite färg. Låt rinna av på hushållspapper. Skölj och torka dina valda gröna blad och fördela dem på två tallrikar. Halvera körsbärstomater, skär avokado i bitar, riv mozzarella i aptitretande chunks och fördela allt rättvist mellan dig och din lunchgäst (eller så rättvist som du tycker att han eller hon förtjänar, förstås). Finhacka rödlöken - skölj den i kallt vatten om du vill ha lite mildare smak - och strö över salladen. Ringla över lite olivolja, salta och peppra. Låt baconet bli kronan på verket, och balsamicokrämen putsen på kronan. Saknar du balsamicokräm skvätter du över lite balsamvinäger tillsammans med olivoljan.

Tillfällig matstrejk

I kommentarerna under inlägget nedan fick jag just frågan i om jag gått i ide eller kanske matstrejkar.
Lite av båda, kanske? Inspirationen är bristfällig här hemma och maten som lagas är inte särskilt rolig. Jag vet inte hur det är med er men personligen har jag perioder då jag helt enkelt tröttnar på spisen. Just nu jobbas det viktnedgång dessutom vilket ger resultat på kroppen men torka i receptsamlingen.
Känner dock hur det drar lite i stekpincetten...
Än kastar jag inte in handduken.