Heja påsken, heja familjen!

Vad kallas egentligen en sån här liten stekgrej med kulle som går på gas? Jag trodde att det var något slags yakinikuanordning men när jag försöker göra efterforskningar blir jag förvirrad.

Hursomhaver så bjöd fina bror Linus och flickvän Anna in till eminent påskafirande med släkt och familj på långfredagen och satte oss alla kring den stora köksön där stekhällen tronade i mitten. Fram med entrecote från ko och lamm i tunna skivor samt feta, miljöovänliga räkor som vi schezuanmarinerat, på med lite symboliska grönsaker och komplettera med pinnar och såsskålar till alla. Voila! Succén var ett välhängt faktum. Och alla var glada och ingen grälade och det dracks en massa och jag och Christian vann såklart det obligatoriska sällskapsspelet och till slut somnade Linus i soffan - precis som det ska vara.

Fram för fler avspända släktkalas med knytismat som man lagar själv hemma eller - som här - kring bordet, med mer utrymme för att hänga och umgås och snacka skit och skratta åt varandras barn och förundras över att man råkar vara knuten till alla dessa människor och ännu en gång inse att man är så väldigt, väldigt glad och tacksam över det.