Citronmoussetårta med oreobotten

Ni såg kanske mina så kallade cupcakes från igår? Nå, det här var något närmare det jag egentligen hade tänkt göra - en citronmousse-
tårta på oreobotten. Citrongelén ovanpå hann jag förstås inte med (man är ju bara människa liksom) men den blev god ändå. Det vankades kräftskiva med Christians otroligt fina släktingar, och vårt bidrag till den härliga buffén blev en efterrätt. Alltså fick jag en möjlighet att testa den tänkta förskolefikaskapelsen.

När man gör en moussetårta är det en himla massa vispande och nedvändande och bunkar och fluff överallt, men det är absolut inte svårt. Jag skulle dock inte ge mig på det utan elvisp. En bonus för mig är att den här tårtan inte behöver bakas i ugnen eller ens frysas - man ska böra göra en enkel botten, kyla den en stund, hälla på moussen och låta det hela kylas ett par timmar till. Lätt som en plätt. Faktiskt.

Citronmoussetårta med oreobotten

Oreokakor är gudomliga små ting och finns numera att köpa i de flesta större mataffärer. Ta inte bort det vita mellan kexen innan du mixar dem till smulor. Jag gjorde en ganska tunn botten, men vissa önskade en tjockare eftersom den är så god. Om du känner dig extra kaksugen du med så öka mängden kakor till 200 g och smöret till 100 g.

10-12 bitar

Botten:
150 g Oreos
75 g smör

Mixa kexen till smulor i en matberedare eller krossa dem fint för hand (lägg i plastpåse, banka loss med t ex en kavel). Smält smöret och blanda väl med smulorna. Tryck fast bakplåtspapper i botten på en normalstor rund form med löstagbara kanter. Tryck ut kaksmulorna platt och jämnt i botten och ställ in i kylen i minst 20 minuter för att stelna.

Citronmousse:

4 gelatinblad

3 ägg

1 1/2 dl florsocker

2,5 dl vispgrädde

Fint rivet skal från 1 tvättad citron

1 dl pressad citronsaft (ca 1,5 citroner)

1 dl kesella

Lägg gelatinbladen i blöt i kallt vatten i ca 5 minuter. Dela äggen i gulor och vitor. Vispa gulorna pösiga tillsammans med florsockret i en skål, vispa äggvitorna till hårt skum i en annan. Vispa grädden ordentligt fluffig i en tredje. Häll citronsaften i en kastrull. Krama ur gelatinbladen, lägg dem i kastrullen och värm försiktigt tillsammans med citronsaften tills de smält helt. Låt svalna något och häll citronblandningen i skålen med äggulesmet under omrörning. Tillsätt citronskal och kesella, vänd ner grädden och allra sist de fluffiga äggvitorna. Häll smeten i formen, plasta in och låt stelna i kylen i ett par timmar. För försiktigt över tårtan till ett fint fat, dekorera med bär, gelé eller som jag med en färdigköpt och extremt svårforcerad dekorationsgelé. 

Heja påsken, heja familjen!

Vad kallas egentligen en sån här liten stekgrej med kulle som går på gas? Jag trodde att det var något slags yakinikuanordning men när jag försöker göra efterforskningar blir jag förvirrad.

Hursomhaver så bjöd fina bror Linus och flickvän Anna in till eminent påskafirande med släkt och familj på långfredagen och satte oss alla kring den stora köksön där stekhällen tronade i mitten. Fram med entrecote från ko och lamm i tunna skivor samt feta, miljöovänliga räkor som vi schezuanmarinerat, på med lite symboliska grönsaker och komplettera med pinnar och såsskålar till alla. Voila! Succén var ett välhängt faktum. Och alla var glada och ingen grälade och det dracks en massa och jag och Christian vann såklart det obligatoriska sällskapsspelet och till slut somnade Linus i soffan - precis som det ska vara.

Fram för fler avspända släktkalas med knytismat som man lagar själv hemma eller - som här - kring bordet, med mer utrymme för att hänga och umgås och snacka skit och skratta åt varandras barn och förundras över att man råkar vara knuten till alla dessa människor och ännu en gång inse att man är så väldigt, väldigt glad och tacksam över det.

Ljuvlig parmesanpaj till kräftkalaset

I helgen bär det av till barndomshemmet uppe i Jämtland med några av mina fina syskon och deras familjer. På fredag vankas det kräftkalas - på bryggan om vädret tillåter - och jag tänkte komplettera med den här fantastiskt goda parmesanpajen, som jag å det varmaste vill rekommendera alla ostälskare. Den smälter i munnen och är faktiskt absurt j***a god om jag får säga det själv. Och det får jag ju. Särskilt som jag inte ens är någon pajfantast. Receptet kom till när jag skulle göra en fin sommarbuffé till Leva nr 5 i år. Då toppade jag pajen med parmaskinka, rucola, pinjenötter och basilika som synes på bilden, men den är jättegod utan också.

Parmesanpaj med parmaskinka, rucola och pinjenötter

Förbered gärna pajen några dagar i förväg genom att frysa in den degklädda formen, men fyll och grädda pajen först samma dag som den ska ätas.

Pajdeg
150 g kallt smör
4 dl siktat dinkelmjöl
4 msk vatten
1 tsk salt

Fyllning
4 dl vispgrädde
4 äggulor
3 dl finriven parmesanost
1 tsk salt
1 krm peppar

Topping
80 g parmaskinka
1 stor näve rucola, sköljd och torkad
1 dl pinjenötter, lätt rostade
½ kruka basilika

Börja med pajdegen:
Skär smöret i mindre bitar och blanda det med mjölet och saltet i en matberedare, eller snabbt med fingrarna. Häll i vattnet och blanda tills degen är fast och smidig. Lägg degen i kylen i 30 minuter. Kavla ut degen eller tryck ut den i en form med löstagbara kanter och nagga botten med en gaffel. Kyl i ytterliggare 30 minuter, eller ca 20 minuter i frysen. Sätt ugnen på 200 grader och förgrädda pajskalet i 10 minuter. Blanda under tiden ihop parmesanfyllningen:
Vispa ihop äggulor och vispgrädde. Vänd ner osten, krydda och häll fyllningen i pajskalet. Grädda i 35 minuter. Dekorera pajen med skivor av parmaskinka, rucola och pinjenötter när pajen svalnat något.

Brunch med familjen och pannkakor från himlen

Igår invaderade stora delar av min underbara familj det nya hemmet för allmän inspektion samt intagande av brunch.
Brunch är det bästa som finns.
Att planera en brunch är också väldigt roligt, eftersom inslaget av "lunch" i ordet tillåter vad som helst kan ingå. Varför folk nöjer sig med bacon och ägg övergår mitt förstånd - det äter man väl under en stadig frukost? - och korven och bönorna som är typiska inslag i färdiga brunchtallrikar på Stockholms brunchställen ska vi inte ens tala om. Urk.

Vi höll det enkelt men lyxigt och bjöd på flådmackor med rostat lantbröd, sallad, bacon, ost och hemmagjord basilika- och citronmajjo. Vi stekte även fantastiskt goda kanadensiska pannkakor - se recept nedan - och åt dem med jordgubbar, blåbär, smör och fin lönnsirap. En syster och systerdotter hade med sig ett fantastiskt fruktfat, en annan syster och hennes man gjorde en makalöst god smoothie, min fina bror bakade underbart bröd (som han som vanligt satt och muttrade över men som var lika gott som hans bröd alltid är) vilket avnjöts med sylt och marmelad och den lagrade osten som min systerson kom med. Tack fina familjen!

Ni fattar vad ni ska göra nästa helg, eller hur?

1. Bjud in familj och/eller vänner till brunch.
2. Bestäm dig för en eller ett par lyxiga inslag som du själv står för.
3. Delegera resten.
4. Hänge dig åt kaoset och njut.
   

Låt de här fantastiskt goda pannkakorna bli ett av dina inslag på brunchbuffén! Receptet hittade jag i Matmagasinet och de var något slags ljuvlig blandning av svenska och amerikanska pannkakor; sötsmöriga men fluffiga utan att bli det minsta torra. Varenda smula gick åt.

Kanadensiska blåbärspannkakor med lönnsirap
Recept ur Matmagasinet

25-30 st.

4 ägg
6 dl vetemjöl
3 1/2 tsk bakpulver
2 tsk salt
4 msk socker
6 msk smält smör
6 dl mjölk
smör till stekning
blåbär
lönnsirap

Vispa äggen lätt. Blanda samman de torra ingredienserna och tillsätt ägg, smält smör och mjölk. Rör tills smeten är slät. Häll en skopa smet i pannan på medelvärme (Pyttes kommentar: smör är inte nödvändigt om du använder en teflonpanna på medelvärme) och stick ner 3-4 blåbär i smeten på varje pannkaka (Pyttes kommentar: bror som stekte tyckte detta var en jobbig idé och vände helt sonika ner blåbären i smeten, och det funkade fint). Stek gyllene på båda sidor. Servera rykande varma med färska blåbär och äkta lönnsirap.