Blomkålsgratäng med pasta, skinka och pinjenötter

Blomkål är inte allas bästa kompis men det är ju ack så nyttigt och jag tycker att det kan vara gott någon gång ibland. Fick bli lunch tillsammans med fullkornspasta i en het gratäng häromdagen. Receptet är för 1 hungrig.

250 g blomkål i buketter
100-150 g kokt pasta, beroende på hur hungrig du är
2 tsk smör
1 tsk mjöl
1,5 dl spad från blomkålskoket, eller lite buljong du gillar
0,5 dl riven västerbottenost, + lite extra
1 msk vispgrädde
30 g rökt skinka i skivor
0,5 dl rostade pinjenötter
Svartpeppar, lite salt
Eventuellt lite färska örter

Sätt ugnen på 250 grader, övervärme. Koka blomkålen mjuk men med lite tuggmotstånd kvar i lättsaltat vatten, ca 7 minuter. Spara kokvattnet. Lägg blomkålen och den kokta pastan i en liten ugnsform. Riv skinkan i bitar och fördela i formen. Smält smöret (jag råkade ha lite örtsmör, vilket gav lite extra piff åt rätten) och vispa i mjölet. Tillsätt blomkålskokspad eller buljong och låt koka upp. Vispa i ost och grädde, smaka av med svartpeppar och lite salt. Häll såsen över pastan och blomkålen. Riv över lite extra ost om du är en cheese lover som jag. Strö över pinjenötterna och gratinera i ugnen tills osten fått lite färg, 5-10 minuter. Har du lite färsk timjan eller någon annan god ört strör du över lite innan du hugger in. Rätten bör ackompanjeras av kall mjölk.

Piffigt värre - lantlig idyll i frysdisken

Det finns röda vinbär i frysdisken. Där ser man. Röda vinbär har för mig alltid varit förunnat blott de lantliga; de med hus och trädgårdar och rabatter och buskar runt knuten, buskar som alltid funnits där och som generationer av småungar sprungit i med rödkletiga munnar och små korgar och... Ja, ni fattar. Min bärvärld begränsas oftast till det jag hittar i små kartonger i frysdisken, vilket jag nu börjar misstänka har haft en avgörande effekt på mitt icke-bakande. Men så hittade jag plötsligt en kartong vinbär på Ica - frysta så klart - hela vägen från Bullerbyn (okej, knappast, men snuva mig inte på fantasin). Tinade dem och lät dem göra några tinade blåbär och en skivad banan sällskap i ett yoghurtbad i morse. Ni fattar ju hur hälsosam och rosenkindad jag kände mig efter det; jag var nära att knyta på mig en bahytt, ta en korg under armen, svänga med mitt lilla förkläde och hoppa runt runt här i min lägenhet. Och sjunga hopp fadderallan lej.

Alla hjärtans dag - för de omoderna

Jahaaaa, och vad ska ni göra på lördag då? Måste bara fråga - finns det vuxna som på allvar firar Alla hjärtans dag eller är vi liksom för goda för det? Har vi varit tillsammans för länge? Muttrat färdigt om kommersialisering och Hallmark-konspirationer, och förpassat de pliktskyldiga rosorna till evighetskomposten? Är den 14:e februari en dag som bara är speciell för tonåringar, eller sitter det många äkta hälfter därute och hoppas på lite extra uppskattning från sin åldrande följeslagare just denna dag, varje år? Personligen är jag kluven. Jag tycker att det är fint att det finns en kärleksdag, och jag är normalt för alla typer av firanden, men jag önskar att det inte var så... trött, alltsammans. Att det inte bara var röda rosor och påtvingade middagar på tu man hand och fåniga chokladaskar och nallebjörnar med fuktiga ögon och påsydda budskap, utan kanske mer av just kärlek. Till alla man tycker om; varför ska Alla hjärtans dag vara så omodernt parfixerat?

Jag tycker att vi kan införa Thanksgiving i Sverige, slå ihop den med Alla hjärtans dag och skapa en egen rejäl och hederlig jävla Love Fest. Det skulle vara något det.

Själv ska jag till mannens bästa vän på 30-årsmiddag. Får se om det blir lite extra kärleksfullt. Vad ska ni göra?

Musslor. För det är du värd.

Japp, det är en hit. Jag presenterar stolt en gryta full av hälsa, en mustig allt-i-ett-skapelse lika lämplig att förära de tjusigaste av festgäster som din dammiga gamla bättre hälft. Nyttigt, värmande och vackert.

De sålde färska Kravmärkta musslor för 29.90 kronor nätet på min Ica - rena skampriset - så huvudråvaran var given. I med en massa rotfrukter, lite saffran, färskpressad apelsin och en skvätt matlagningsgrädde, och en ny favorit var född.

Musselsoppa med saffran, apelsin och rotfrukter

1 nät musslor
400 g rotfrukter - jag tog en stor palsternacka, två små morötter och en bit rotselleri)
15 cm purjolök
2 klyftor vitlök
Olivolja
0,25 g saffran (1/2 paket; saffranälskare kan ta ett helt men jag tycker om när saffransmaken inte dominerar hela rätten)
1 msk chiliflakes (eller en liten bit färsk, finhackad)
1 apelsin
2 msk ekologisk lantbuljong (Renée Voltaires - burken kan kännas dyr, men är väl värd att prova!)
6 dl vatten
2 dl matlagningsgrädde

Börja med att förbereda musslorna: skrubba dem och dra bort skägget. Knacka öppna musslor lätt mot en hård yta; om de inte stänger sig ska du slänga dem. Släng även alla trasiga musslor. Skala rotfrukterna och skär dem i små tärningar. Skiva vitlök och purjolök tunt och fräs dem mjuka i lite olivolja, utan att de tar färg. Använd en gryta eller en stor panna du har lock till. I med rotfrukterna, chiliflakes och saffran. Fräs en kort stund till. Pressa över saften från apelsinen, häll på vatten och buljong och låt sjuda tills grönsakerna mjuknat något, ca 5-8 minuter. I med grädden och låt koka ihop ett par minuter till. Smaka av med svartpeppar och eventuellt en gnutta salt. I med musslorna, och på med locket. Du behöver inte röra om; musslorna ångkokas färdiga så länge du har lock på grytan. Efter bara någon minut eller två ska musslorna ha öppnat sig (släng alla som inte gjort det), och härligheten är redo att serveras som den är, eller allra helst med en bit gott bröd. Systers och svågers hund Blanca var dock något skeptisk.

Lunchmacka med spenat, skinka, ägg och mozzarella

Det här var faktiskt en otippat god lunchmacka. Matig och mättande, full av nyttigheter som spenat, fullkorn, ägg, mager skinka och spenat. Alltså finns det utrymme för att flåda till det lite med smält, trådig mozzarella. Det är det värt, vill jag lova.

2 personer

4 rågbrödhalvor - jobba fullkorn!
2 msk philadelphiaost, eller annan färskost
2 ägg
100 g fryst bladspenat
4 skivor rökt skinka
1 tsk dijonsenap
1 mozzarellaboll
Lite purjolök, eller annan lök du gillar

Sätt ugnen på högsta värme och grill, med enbart värme uppifrån. Tina spenaten i micron, krama ur vätskan ordentligt och värm (fräs i panna med lite smör om du orkar, men det är inte nödvändigt). Rosta brödhalvorna. Stek äggen. Bred ost på två av de rostade bröden, fördela spenaten ovanpå. Ett stekt ägg på det, sedan skinka, lite senap, och så mozzarellan i skivor. In under grillgallret i ugnen i ca 3 minuter, eller tills osten smält och fått en gnutta färg. Lite tunt skivad purjo på, ett par peppardrag, och så på med lockbrödhalvan. Ha en servett till hands och avnjut, gärna med iskall mjölk.

Panerad sej med ugnsstekt örtpotatis, fänkålssallad och senapsyoghurt

Igår gjorde jag ett nytt försök med den billiga och politiskt korrekta sejen. Jag tittar alltid pliktskyldigast på den och försöker få mig själv att tro att jag överväger den, men i slutändan bortprioriteras den alltid till förmån för sina utseendemässigt fördelaktigare rumskamrater. I själv verket är det ju inget fel på smaken - det är en väldigt mjäll och fin firre - men man vill kanske... Piffa upp den en smula. Klä om den. Panera den, till exempel. Och omge den med extra goda tillbehör.

Panerad sej med ugnsstekt örtpotatis, fänkålssallad och senapsyoghurt

2 personer

Panerad sej
250 g sejfilé
1 dl ströbröd
Smör

Skär sejfiléerna i portionsbitar, salta och peppra dem och vänd dem i ströbröd. Stek dem gyllene i smör, någon minut på varje sida.

Ugnsstekt örtpotatis
10 små potatisar (delikatess)
1 rejäl knippe timjan (eller annan färsk ört du gillar)
2 msk olivolja
Flingsalt

Sätt ugnen på 225 grader. Skrubba potatisarna (om de inte redan är tvättade) och torka dem. Lägg dem tätt i en form och häll över olivolja. Vänd runt ordentligt. Stek dem i 20 minuter i ugnen. Ta ut formen, repa över timjan eller andra örter - snåla inte! - och salta. Ta lite hackad vitlök också om du är sugen. Vänd runt allt igen. In i ugnen i 10 minuter till.

Fänkålssallad med limedressing och parmesan
1 fänkålsstånd av lagom storlek
1/2 dl hyvlad parmesan
1 lime
2 msk olivolja
1 tsk flytande honung

Pressa saften ur limen och blanda den med olivoljan och honungen till en dressing. Smaka av med salt och peppar. Putsa bort fula fläckar från fänkålen, skär av den grövsta delan av roten, halvera den på längden och skiva den så tunt du kan med en vass kniv (också på längden). Om du hyvlar eller använder mandolin blir den lite väl tunn; vi vill ha lite krisp kvar i den. Blanda med dressingen och strö över parmesan. Lite extra svartpeppar är alldrig fel.

Senapsyoghurt
1 dl matyoghurt
1 msk dijonsenap

Blanda de tu. Smaka av med salt och peppar.

Läsarfråga - finns en tid för megapicknick?

Idag är det superfint väder, och jag började plötsligt drömma om smörgåspaket, chokladdoppade jordgubbar och marinaddrypande kycklingspett. Funderade på när det egentligen är dags att våga sig ut på årets första parkpicknick. Sedan gick jag ett steg längre och började fantisera om en jättepicknick, för alla som är sugna. Satsa på ett rekord, kanske? Först tänkte jag världsrekord, sedan Sverigerekord, sedan Stockholmsrekord - men jag är ju realist så jag lobbar för ett simpelt parkrekord. Eller för att muta in ett litet hörn av en park och proppa det så fullt av picknickare att man åtminstone tar ett picknickdeltagarrekord för just det hörnet. Vad säger ni - är det överhuvudtaget roligt att picknicka i storgrupp, eller är det något man gör bäst i små trygga sällskap på en ynka, gemensam filt?

Burkäktenskap för en soppskeptiker

Ah, semester.
Lantluft, snö, varma brasor, eftermiddagslurar, lammstekar och en Jack Russel i soffhörnet; att besöka mina svärföräldrar i deras hus utanför Sigtuna är helt enkelt som att åka på en bättre weekendresa men utan allt besvär.
Efter att ha hämtat oss någorlunda från det smärtsamt undermåliga schlagerschabraket (heja Caroline af Ugglas!) var det dags för utflykt idag. Steninge Slott i all dess prakt är till salu för 179 millar; vi var inte där som spekulanter men nog hade jag köpt en trisslott om det funnits en kiosk i närheten.
Väl hemma blandade svärmor raskt en burk Cambell's oxsvanssoppa med en Findus gulaschsoppa och kombinationen satt som en värmande smäck, intressant nog. Jag är inte särskilt förtjust i soppa och synnerligen inte i burkvarianter, men det här var riktigt gott. Mustigt och med en smula sting. Ni som står ut med att blunda för innehållsförteckningen någon gång ibland till förmån för tidsrekord i matlagning - prova!

Veckans höjdpunkt: Friterad banan med glass

Min bror har av någon anledning seriösa problem med att bjuda in mig.
Det ska vara så fint och uppstyrt allting tror han, som om jag vore Årets kock eller nåt, så alla andra får komma men inte jag. Hur rättvist är det? Alltså gjorde jag och svägerskan en kupp och stod redan i deras kök med middagen i ugnen när han kom hem från jobbet igår. Barn och "delikatesskänsliga" svägerskor röstar för enkel mat utan för mycket krusiduller, så vi höll det hela simpelt men rustikt.

En fet Bjärekyckling stektes i ugnen vilandes på skivor av citron, insmord med smör och salvia och omgiven av hela vitlökar, morötter, fänkål och steklökar, badandes i vitt vin. Potatispuré till det (något klistrig för min smak, men mitt i alltihop skulle deras fina ungar läggas och då blir det ju som det blir) samt en sås gjord på skyn och lite grädde. Till förrätt en enkel sallad med riven mozzarella, avokado, senapsdressing och stora krutonger av rågbröd som simmat sig krispiga i rapsolja och vitlök.

Godast var dock inte något av mina bidrag till middagen, utan broderns genidrag:
Friterade bananer med glass.
Jag ÄLSKAR friterade bananer med glass. Jag kan banne mig gå på kinakrog och tvinga i mig allsköns skabbigheter bra för att få äta dem efteråt. Igår fick jag för första gången (men inte sista) skönja beviset på att de inte nödvändigtvis måste föregås av Bi' me' lö:

Friterade bananer med glass

1 pkt frityrsmetmix (ska finnas i vanliga mataffärer)
eventuellt 1/2 dl socker
2-4 bananer (beroende på craving)
1/2 liter olja att fritera i, t ex raps
Glass
Ljus sirap, eller pannkakssirap

Blanda ihop frityrsmaten enligt anvisningarna på förpackningen. Man kan givetvis göra egen - det är enkelt - men att köpa färdig är ju trots allt ännu enklare. Söta smeten med lite socker om den är osötad, det blir mycket godare. Hetta upp oljan i en kastrull till ca 180 grader, eller kolla med en ljus brödbit; den ska bli gyllenbrun ganska snabbt men inte svart. Skär bananerna i fyra delar; en gång på mitten, och varje halva en gång på längden. Doppa dem i frityrsmeten och släpp försiktigt ner i oljan, bara ett fåtal i taget. Lyft ur med en hålslev när de är gyllene och frasiga och låt rinna av snabbt på hushållspapper. Lägg upp två var (minst!), häll över sirap och servera varma med vaniljglass. Visst - röd velour, mörk panel, lampetter och draktavlor ingår inte, men smaken är bannemig densamma. Jag dreglar bara jag tänker på det.

Världens godaste kladdkaka i muffinform

Jag sa ju att jag inte kunde baka. Men lyssnade ni? Icke. "Det är bara att följa recepten", hävdade till exempel Maria E i en kommentar - och vips! så blev jag inspirerad. Här skulle bakas! Spanade in vad jag hade hemma, tittade igenom Mia Öhrns fina Mitt eget café (Parasoll) och bestämde mig för hennes chokladbakelser med jordgubbar. Receptet var för 12 stycken, och på bilden vilade chokladen så fint i en supersöt muffinform och kröntes av mjuk vaniljkesella och vackra jordgubbar. Jag hade bara större och fulare formar hemma och bestämde mig för att göra hälften så många men dubbelt så stora chokladbakelser istället. Vad är det värsta som kan hända, liksom? Jag föreställde mig lika fina men något kladdigare bakelser.

Gjorde smeten och skjutsade in dem i ugnen i den rekommenderade kvarten. Ha. Det hade förvisso bildats ett lock, men riktigt så kladdigt ville jag ju inte ha det. In i fem minuter till. Tio. Ut igen. Ser bra ut! Svalnar en stund och poff, och så sjönk härligheten ihop; i de vackra locken gapade ett hål som visade den till synes oberörda chokladsmeten därunder. What the ...? In igen, en bra stund. På undervärme enbart. Ut igen, skeptiskt granskande, in ett par extra minuter och så till slut det för mig karaktäristiska "Det var väl själva FA-AN" följt av ett uppgivet "Baka schmaka".

När syster och svåger glupskt satt i sig min tagliatelle och köttfärssås (svågers kommentar om köttfärssåsen: "Vad gott det ser ut! Eller ja, det ser ju inte så gott ut, det skulle ju lika gärna kunna vara en kastrull med kräk") ville de prompt smaka chokladbakelserna jag bakat till dem. Eller försökt baka. Och de var HIMMELSKA. Kan inte kalla dem annat. Knapriga på utsidan och riktigt kladdiga och sega inuti, precis som Mia beskriver dem. Trots min ugnsmisshandel hade jag lyckats, trots allt. Jag serverade dem som de var med lite pudrad florsocker på, och på sidan lite kesella blandad med frysta lingon och vaniljsocker.

Gör dem, gör dem, gör dem! Bjuder på Mias recept här, tillsammans med rådet att spana in resten av boken. Och hörni - gör som hon skriver. Följ receptet. Det ska jag göra nästa gång.

Chokladbakelser med jordgubbar (Recept: Mia Öhrn)

Bakelser:

100 g smör
2 ägg
2 1/2 dl strösocker
1 1/2 dl vetemjöl
1/2 dl kakao
1 1/2 tsk vaniljsocker
1 krm salt

Fyllning och dekor:

250 g kesella vanilj
färska jordgubbar

Smält smöret. Vispa upp ägget lätt tillsammans med sockret och rör ner det smälta smöret. Blanda de torra ingredienserna och rör ner i äggsmeten. Rör ihop till en jämn smet och skeda upp smeten i mazarin - eller muffinsformar. Grädda i mitten av ugnen i 175 grader i knappt 15 minuter. Bakelserna ska fortfarande vara lite kladdiga. Låt svalna. Ibland faller bakelserna ihop ganska mycket, men det gör ingenting. Toppa varje bakelse med en klick kesella vanilj och skivade jordgubbar. Njut!

Sommarens söta - en bok att sukta efter

Jag tänker säga det redan nu, så att alla är beredda - håll utkik i bokhandeln i maj! Då kommer Lisa Eisenman Frisks och Monica Eisenmans nya bok Sommarens söta (Bonnier fakta). Samtliga av systrarnas böcker är helt underbara, och vi behöver knappast vänta oss något annat den här gången. Jag bakar aldrig (vågar inte) och gör sällan sötsaker (vågar inte), men de här två får mig att vilja göra saker jag aldrig provat. ÄLSKAR Två systrars söta, ÄLSKAR Soppor, bröd och röror, ÄLSKAR Vinterns söta. Kommer ÄLSKA den här. Så alla ni som läser detta och känner mig, eller bara gillar mig tillräckligt för att vilja ge mig en present:

Jag fyller år 9:e juni. Då vill jag ha den här. För det är jag värd. Tack!

Färsk ravioli med ett grönt berg och citronsås

Okej, det är inte den bästa bild jag tagit, men jag måste ändå dela med mig av en gårdagens middag.

Under:
Ett härligt berg av färsk ravioli (Rana) med kyckling och pancetta (smakade knappast särskilt mycket av varesig det ena eller det andra, men det var gott ändå).
Över:
Ett härligt berg av sojabönor (edamame), färsk spenat, gröna små ärtor, purjolök och vitlök.
Det hela dränktes i:
Ett härligt hav av citronsås gjord på saften och skalet av en tvättad citron, 2 dl grönsaksbuljong, 2 dl grädde samt massor av peppar och lite salt.

Koka edamamen enligt anvisningarna på förpackningen och sprita dem. Fräs purjo och vitlök i lite smör, riv citronen,pressa över citronsaft, häll på buljong, citronskal och grädde, låt koka ihop, smaka av med salt och peppar. Koka upp vatten i en kastrull och låt spenaten sjuda i en halv minut. Lyft ur den, kyl och krama ur den. Blanda allt det gröna med citronsåsen och servera till nykokt, fylld pasta of your choice. Flingsalt, nymalen peppar och parmesanost förgyller.

PS: Råsmart tipsar i en kommentar om att det finns stora påsar frysta färdigskalade sojabönor i de del asiatiska butiker, bland annat på Omi Foods på Olofsgatan 10 i Stockholm samt HS Asien Livs i Söderhallarna. Snabbt och enkelt!

Stora Bloggpriset 2008 utdelat

Ikväll utsågs vinnarna av Stora Bloggpriset. De flesta av oss som bloggar om mat höll tummarna för att idol-Lisas blogg Matälskaren skulle vinna i kategorin "Livsstil", men så blev tyvärr inte fallet detta år. Stort grattis förstås till den högst värdige vinnaren, Husmusen, samt vinnarna i resterande sex kategorier. Vi ser redan fram emot dramatiken nästa år! Vem vet...?

Rea på Designonline.se

Jag gillar reor på nätet. Jag handlar aldrig på nätet, men jag vill ju så gärna. I julas hade jag en stor drive som gick ut på att handla allt på nätet, och i tid dessutom. Slutade med att jag köpte ett gäng böcker från Adlibris men det var liksom det.

Jag fick just ett nyhetsbrev från Designonline som frestade med 30-80% rea. Gillade jag ju såklart. Gick in på rea-avdelningen och fann förstås att det bara fanns en produkt som det faktiskt var 80% rabatt på; något slags hopfällbart cd-ställ som inte såg mycket ut för världen. Men jag gillade den här fina soppskålen med termofunktion - varmt inuti och kallt utanpå utlovas och det är ju en snygg skål dessutom. Design Steffen Schmelling, nedsatt från 399 till 199. Den ska inbjuda till att hållas med händerna, men en fin sked och ett par pinnar ingår för den som inte vill krypa upp i soffan och sörpla direkt ur skålen. Trots rean är den för dyr för att jag ska köpa den, men den är fin.

Lördagslycka: ett club sandwich-berg

Okej, det är väl i ärlighetens namn något slags blandning mellan club sandwich och en klassisk BLT, men vem bryr sig? Goda pålägg mellan kantskurna brödskivor ger helt enkelt en god macka, och namnet på den är av sekundär betydelse. Vad man väljer att proppa mellan de ohälsosamt vita rostisarna är upp till en själv, men jag anser att det finns vissa grundregler:

1. Det måste finnas bröd unders och överst.
   
2. Brödet ska vara rostat eller smörstekt.
3. Det färdiga verket ska skäras i två halvor, på diagonalen.
4. Bacon. Av någon anledning kan jag kompromissa med de flesta ingredienser, men inte baconet.

Lulles varianter innehöll bacon, cheddarost, tunna skivor tomater, avokado, majonnäs och isbergssallad. Mellanbrödskivan ströks med lite baconfett efter att den rostats - ett dekadent grepp vars effekt var subtil men utgjorde en kärleksfull smekning av smaklökarna. Ketchup och chiliaioli tillhandahölls för doppning, och ja - det var precis så gott som det låter.