Pytte - din livscoach i köket

Jag kände mig så äckligt DUKTIG igår när jag ställde fram den här formen på bordet igår kväll. Som en tvättäkta reklammamma, komplett med fläckfritt förkläde, fläckfritt kök och fläckfria tacksamma barn iklädda khakishorts och stärkta tenniströjor, röda kinder och läskiga, hotfulla helansiktesflin. Rätten var så hederligt reko, på något vis. Billig MSC-märkt fryst firre under ett smakrikt täcke av nyttig frukt och grönt i en härligt krämig sås som doftar av saffran, vitlök och parmesan. Präktigt måhända men faktiskt väldigt, väldigt gott! Rekommenderas även om du inte har några små Arielpiffade små monster där hemma. Laga den och njut av lyckan i att ha åstadkommit något som du trodde att bara andra, lite bättre människor äter till middag.

Fiskgratäng med spenat, äpple, saffran och parmesan

4 portionsfiléer vit fisk (vi tinade ryggfiléer av simpel alaska pollock)

1 gul lök, hackad

1 vitlöksklyfta, skalad och skivad

1 msk smör

100 g fryst bladspenat (ca 2 dl)

1 liten röd paprika, urkärnad och tärnad

1 litet rött äpple, urkärnat och tärnat

1 msk tomatpuré

1/2 paket saffran (0,25 g)

1/2 dl finskuren dill (fryst går bra)

2,5 dl matlagningsgrädde

1 dl parmesan, fint riven

Sätt ugnen på 200 grader. Ta fram en panna och fräs lök och vitlök mjuka i smöret. I med spenat, äpple och paprika. Låt fräsa en kort stund till. Saffran, tomatpuré, dill och grädde ska i pannan härnäst, låt koka ihop snabbt och smaka av med salt och peppar. Salta och peppra fiskfiléerna lite också och lägg dem i en ugnsfast form, häll röran över. Toppa med riven parmesan, skjutsa in i ugnen och låt baka i 12-15 minuter beroende på fiskbitarnas tjocklek. Servera med pressad potatis och en god sallad. Och känn dig lyckad. Det är du.

Yoghurtmarinerat lamm med purjo- och blomkålspuré

Här har ni en finfin lördagsmiddag som inte går av för hackor. Marinera en bit gott lamm i en yoghurtmarinad som får det att dofta magiskt i köket när du bryner köttet i panna för att sedan steka klart till perfekt rosa i ugnen. Lite känslig för kolhydrater kanske? Prova den här goda purén på blomkål, purjo och vitlök till. Du är numera presenterad för två succéer i en och samma måltid. Inte så dumt, eller hur?

Yoghurtmarinerad lammentrecote med purjo- och blomkålspuré

4 personer

Lammentrecote, 400-450 g

Yoghurtmarinad

2 dl naturell yoghurt

2 vitlöksklyftor

1 halv citron, saften

1/2 dl fint skuren persilja (jag använde fryst

1/2 dl fint skuren basilika

Rejält med nymalen svartpeppar, typ 1/2 tsk

Rör ihop ingredienserna och häll över det putsade köttet i en plastpåse, förslut väl. Låt marinera i kylen, helst ett par timmar. Värm ugnen till 175 grader. Låt köttet rinna av och bryn det i lite olja runt om i en panna så att det får fin färg. Stick i en stektermometer och sätt den på 63 grader, stek färdigt i ugnen (ca 10-15 minuter). Låt vila 10 minuter innan du serverar.

Purjo- och blomkålspuré

1 blomkålshuvud (7-800 g), ansat och skuret i buketter

1 purjolök, ansad och sköljd och skuren i grova bitar

2 vitlöksklyftor, skalad och krossad

1 dl matlagningsgrädde

25 g smör

Salt och peppar

Lägg purjo, blomkål och vitlök i en kastrull och häll på vatten så att det precis täcker. Koka upp och låt sjuda tills allt blir mjukt, ca 10 minuter. Häll av vattnet (spara lite om du behöver späda) och mixa allt slätt med stavmixer eller i matberedare tillsammans med grädde och smör. Smaka av med salt och peppar och värm i kastrull innan servering om det behövs. Servera med skivor av lamm och kokta smörslungade morötter och haricot verts. Och rödtjut!

Spaghetti pastasallad-style

Okej, låtsas att det är sommar. Du sitter i din favoritpark, smuttar på ett glas rosé, försöker att fantisera bort barnen som gnäller för att de har tuggummi i håret och för liten badring. Du har spanat noggrant i gräset efter hundbajs innan du brett ut din stora rutiga filt och slagit dig ned, du har ett vaksamt öga på fjortisarna med fotbollen och det andra på kråkan som kretsar lite för nära din picknickkorg. Du har hittat den perfekta platsen och du är nöjd. Livet är härligt. Visst är det?
Men vad har du i korgen då? Förutom vinet?

EN PASTASALLAD!

För bövelen.

Du gjorde allting rätt, men en pastasallad?! Erkänn, du orkade inte tänka längre än så. Din gamla tråkmåns. Oh well, det är uppenbarligen inte för sent att tänka om - det är ju trots allt bara februari. Därför tar vi pastasalladen nu - en varm variant, som är väldigt god och nyttig och stärkande (gårdagens enkla middag, en höjdare) och barnvänlig, om man gillar feta - och så lägger vi den sedan åt sidan för att vila hela sommaren. Vad sägs?

Spaghetti pastasallad-style, för vintern

3-3 1/2 personer

3-4 portioner pasta, gärna fullkornsspaghetti

1 ask körsbärstomater

1 stor vitlöksklyfta

2 msk olivolja

1/2 dl fint skuren basilika

1/2 dl fint skuren persilja (jag tog fryst)

1 citron

2 avokado

1 paket fetaost (200 g), krämig och god

Svartpeppar

Eventuellt lite extra olivolja

Koka pastan enligt anvisningarna på paketet, men dra av någon minut på koktiden. Halvera tomaterna under tiden, och krossa och skiva vitlöken. Skala och skär avokadon i bitar. Häll av pastan och spola snabbt i kallt vatten så kokningen upphör. Tillbaka med kastrullen på plattan och häll i olivolja. I med tomaterna och vitlöken och fräs snabbt till tomaterna börjar mjukna lite i kanterna. På med örter och pressa över citron (japp, hela). Svartpeppar på det! Vänd ner pastan och värm upp allt ordentligt. I med avokadon, och så smula över fetaosten. Lägg upp i tallrikar och ringla eventuellt över lite mer god olivolja. Sådärja!

Favorit i repris - en hyllad tryffelpasta

Eftersom jag inte har lagat något kul på sistone frestar jag med en två år gammal hit som jag förstått är en av den här bloggens mest lagade rätter. Jag har träffat vänners kollegor och syskon till bekanta som aldrig träffat mig förr men bestämt hävdat att min tryffelpasta är deras paradrätt. Kan man få en finare komplimang? Själv har jag bara ätit den den här endaste gången för två år sedan då blogginlägget blev till, men jag måste ju göra den igen snart. Eller så har jag tur och blir bjuden...

Skippa nu allt vad LCHF och GI heter och njut av den här rätten en endaste gång; efter vad jag minns är den värd det.

Tryffelpasta med svamp och bacon

3 matvrak eller 4 normala

2 pkt fylld, färsk tryffelpasta, vi använde Ranas
1 pkt bacon, gärna ekologiskt
200 g skogschampinjoner
3 schalottenlökar
1 klyfta vitlök
Lite smör och olivolja
1 msk vilt- och kantarellfond
1,5 dl torrt vitt vin
1 dl vatten
1,5 dl vispgrädde
1/2 dl finhackad persilja (jag använde fryst)
Vipeppar, svartpeppar och eventuellt lite salt
Parmesan i mängder

Koka upp en stor gryta saltat vatten till pastan. Skala och finhacka schalottenlök och vitlök. Fräs dem mjuka i en liten skvätt olja. Skrapa ner i en skål. Skär baconet i små bitar och fräs det gyllene. Ner i skålen (diska inte ur pannan mellan omgångarna). Skiva svampen i ganska tjocka skivor. Lägg en liten klick smör i pannan och fräs svampen gyllene. Ner med allt i pannan, på med vinet. Låt sjuda en stund. I med vatten, fond och grädde. Låt allt koka ihop till såsen tjocknat. En gnutta vitpeppar är gott i, men jag gillar att ha nymald svart också. Känn efter om det behövs lite salt. Rör ner persilja precis innan servering. Koka pastan i knappt en minut, låt rinna av ordentligt och blanda med såsen. Rikligt med parmesan är ett måste, liksom pepparkvarn på bordet.

Husmorsknep mot huvudvärk?

Hjälp mig nu, alla visa människor därute. Jag har haft huvudvärk rätt ofta på sistone, men på grund av min graviditet och mitt allmänna pilleravog vill jag gärna hitta naturliga knep som hjälper. Och jag vet redan att jag borde sova mycket, dricka vatten jämnt och ständigt, äta bra och regelbundet och motionera oftare; jag söker mer handfasta råd. Läskiga avkok jag kan testa? Ramsor och besvärjelser att mumla? Vårtiga gamlingar med krumma ryggar att besöka? Alla tips välkomnas!

Lilla lilla parmesankrämen

Okej, det är en kass bild och bara ett fånigt litet tillbehör men även en... öh... fjäder... måste få bli en höna ibland. Ähum.

Igår blev det en god karré från någon bättre behandlad gris och till det slängde vi ihop en parmesankräm som var nammelinamnam (gud, vad jag är infantil - nammelinamnam?!). Som en ceasardressing utan sardeller, ungefär. Prova till vad som helst; fisk, kyckling, kanske rött kött till och med och garanterat som dippsås till krispiga grönsaker.

Simpel parmesankräm

2 personer, eller en liten skål

50 g parmesan, fint riven (ca 2 dl)

3 msk färdigköpt aioli (eller hemgjord, för all del)

3 msk creme fraiche

Salt och rikligt med svartpeppar

Rör ihop, smaka av, enjoy.

Perfekta Moules marinière, äntligen!

I torsdags åt jag riktigt trista musslor på Musslan tillsammans med några av mina systrar. Sega och unkna var de, om än inte så obehagliga att vi skulle våga skicka ut dem (fegt, jag vet), bara tugga i oss så tappert vi kunde. Trots den undermåliga maten och det överförfriskade medelålders sällskapet som vrålade "Ååååååååh SUPA" till snapsarna på bästa studentmanér hade vi väldigt trevligt, som vi alltid har när vi ses. När vi fått i oss det vi förmådde av musslorna fick vi till och med byta bord, för att inte få vrålen och snapsstänken för nära öronen. Sällskapet bredvid oss flyttade genast efter.

Igår bestämde jag mig för att kompensera mig för smakupplevelsen som gick förlorad, och skickade den älskliga maken att köpa musslor. Han gick till Melanders på Dalagatan och kom hem med ett nät sorgligt små musslor med stora tovor av skägg (75 kronor), och vi räknade till inte mindre än 16 avlidna. Jag gnisslade tänder men framhärdade - här skulle lagas en simpel men perfekt Moule marinière! Av det lilla som fanns. Sagt och gjort.

Ni som inte lagat musslor förut men som gillar att äta det ute - snälla, prova det här receptet. Så enkelt, så gott, så nyttigt, så perfekt på alla sätt. Kom igen nu!

När du handlar:

Kolla nätet med musslor innan de slår in det. Det ska inte synas några trasiga musslor, och allt ska lukta friskt av hav och inget annat.

När du kommer hem:

Gå igenom musslorna och kasta de som är öppna men inte stänger sig när du knackar dem lite lätt mot diskbänken. Kasta även trasiga musslor. Om du ska laga musslorna först om någon timme kan du gärna lägga dem i en stor skål med kallt vatten, så kan de släppa ifrån sig ytterligare skräp. Har du inte tid med det skrubbar du bara av dem lite under rinnande kallt vatten. Nu är du redo!

Moules marinière

2 personer

1 nät musslor, genomgångna enligt ovan

3 schalottenlökar, skalade och fint hackade

2 vitlöksklyftor, skalade och fint hackade

1 dl fint skuren persilja + lite extra till servering

2 msk smör

2,5 dl vitt vin

Salt och vitpeppar

Gott bröd

Fräs lök, vitlök och persilja i smöret på medelvärme i en stor gryta eller kastrull till allt är mjukt. Det ska inte ta färg. Häll på vinet och koka upp. Krydda med en nypa vitpeppar och närmare en halv tesked salt. I med de avhällda musslorna, rör om och lägg på locket. Koka i runt 3 minuter eller tills du ser att musslorna öppnat sig ordentligt. Ta av från värmen och lägg upp musslorna i djupa tallrikar, släng de som inte öppnat sig. Är en mussla bara lite, lite öppen och du känner dig osäker - släng hellre än att chansa. Häll den goda buljongen över musslorna och njut genast med ett gott bröd och något kallt i glaset.

Hummerpasta for my love

Jag var verkligen inte på topp igår - gnällig och förkyld och med en ömklighet av typen man skäms över dagen efter; den som inte är gullig någonstans utan bara jobbig. Jag fick vackra rosor och ville återgälda med fin middag men orkade inte ens gå och handla själv, men jag bad min livscompadre köpa hem en hummer och så svängde vi ihop den här goda pastan. Jag är verkligen inte den som står och kokar egna fonder och sånt men den här gången fick skalen koka av sig lite i vitt vin och det var ju inte så förbannat svårt. Receptet må se långt ut, men det är inte krångligt, tro mig!

Njut den här pastan en helt vanlig dag eller när ni älskar varandra lite extra, det är inte så noga - hummer är ofta billigare än man tror och borde få ätas alla dagar i veckan. Fast färsk ska det vara, allra helst, de frysta är så smaklösa och tråkiga i jämförelse. Har du bara frysta att tillgå kan du behöva tillsätta lite färdig hummer- eller skaldjursfond för att boosta smaken.

Hummerpasta

2 portioner

Steg 1:

1 hummer, ca 500 g

10 cm purjolök

2 vitlöksklyftor

1-2 msk smör

3 dl vitt vin

Rensa ut allt kött ur klor och stjärt (glöm inte att ta bort bajssträngen) på hummern. Skär i bitar och lägg åt sidan. Bryt skalen och benen i lite mindre bitar. Fräs smör i en större kastrull. Slanta purjo och skala och hacka vitlök grovt. Ner i kastrullen tillsammans med skalen och låt fräsa på medelvärme i ett par minuter. Häll på vin så att det knappt täcker, ca 3 dl. Låt sjuda i 15 minuter. Sila bort skalen och löken så att du får en väldoftande dos hummerbuljong kvar.

Steg 2:

10 cm zucchini

2 salladslökar (eller en till bit av purjon)

1 gnutta smör

2 dl grädde

1 dl hackad persilja + lite extra till garnering

Vitpeppar

Salt

Svartpeppar

2 portioner pasta, gärna spaghetti

Sätt på pastavatten. Skär zucchinin i tärningar och skiva salladslöken tunt. Fräs kort i smör. Häll på buljong och grädde och låt koka ihop. I med persilja, och smaka av med vitpeppar och salt. Vänd ner den nykokta pastan och hummerbitarna, lägg upp på varma tallrikar, kvarna över lite svartpeppar och strö en nypa extra persilja över det hela. Vad blir det om inte löööve?

God Alla hjärtans dag!

Vad säger man egentligen - grattis på Alla hjärtans dag? Glad Alla hjärtans dag? Jag säger god. För goda saker måste ju ätas idag som alla dagar, med eller utan ackompanjerande kärleksvisor, fuktiga ögon och den typen av bultande passion som beskrivs bäst i de så kallade kioskromanerna, inte sant? Och visst är det en dag att tänka till lite extra när det kommer till middagsbordet, vilket förhoppningsvis får delas med någon man tycker om. Jag mår inte lysande, men jag ska försöka ta mig i kragen och fixa en någorlunda fin middag till ikväll. Om inte fin, så i alla fall kärleksfull. Eller i alla fall någon form av middag. Eller ja, vi får se. Kanske ringer jag bara pizzerian. Men då ska jag göra det med kärleksfull röst!

Nå, vad ska ni bjuda era kära på?

Sushistund har guld i mund

Kolla, jag har gjort dem själv! I onsdags deltog jag i en Cooking Studio arrangerad av Touch of Taste, där svenske sushikungen Joakim Lundblad drillade oss i makizushi-
skapandets ädla konst. Sushi är ju numera den hälsomedvetne svenskens nya varmkorv; det är nyttig mat även om jag håller med Joakim om att mängden ris på våra prispressande lunchställen tenderar att bli löjligt stor i förhållande till fisken. Små, goda munsbitar ska det vara, inte risklumpar stora som Skogaholmslimpor.

Jag kommer inte att lägga 1000 spaltmeter på sushirecept här; att få till riset är en konstform och jag tror knappast att jag själv skulle lyckas (ni som sitter på bra recepttips, länka gärna!). Men jag måste nog prova, för den här rullen blev så förbannat god att jag tänker på den lite hela tiden. Det är en så kallad futomaki, med riset utanpå, och fyllningen består av lax, gurka och ett slags krämig skagenröra på kräftstjärtar. Utsidan är kryddad med krasse och gräslök. Fina, eller hur? Jag blev väldigt stolt över mig själv, och de hade en rykande åtgång vid det gemensamma avsmakningsbordet. Varför ska det vara så svårt att göra sushiris, så dyrt att köpa riktigt bra och roliga råvaror att använda och så förbannat, förbannat kladdigt?!

Förhoppningsvis finns det någon kompis därute som får för sig att göra en retrofavorit i repris och ha en sushirullarkväll. En sån där kväll där någon ambitiös själ redan fixat perfekt ris och lagt alla ingredienser klara i små skålar, i väntan på lekfulla gäster. Förhoppningsvis blir jag bjuden, så att jag kan ÖVERGLÄNSA VARENDA EN med de här fantastiskt goda rullarna. Ähum.

Snabbt som ögat: Tortillas med spenat, skinka och vitlöksost

En snabb rackare, perfekt framför tv:n när du inte riktigt orkar:

Värm ugnen och släng in ett 2-3 tortillabröd enligt anvisningarna på förpackningen. Gärna fullkorn. Tag en bit purjolök, typ 15 cm. Slanta och fräs i lite smör. I med 50 g skivad rökt skinka, skuren i bitar. Låt börja lukta gott. I med ett tråg (typ 70-80 g) färsk spenat och ta av från plattan. Låt spenaten mjukna och rör i 100 g färskost med vitlökssmak, typ Creme Bonjour. Salta och peppra. Fyll de varma tortillabröden med röran och avnjut pronto. Gott, snabbt, enkelt, inget tjafs.

Ingen simpel Borstj

En gång när jag var student och tyckte att Arbetsförmedlingen var ett bra ställe att hitta jobb blev jag kallad ut till Arlanda för att tvångssöka tjänsten som parkeringsvakt. Då fick jag göra ett test med tusen frågor som skulle utröna vad jag var för en egentligen; min arbetsmoral, pålitlighet och förmodligen hur många av just mina läskeflaskor som befann sig i backen, så att säga.
Av testet kunde de utröna en endaste otvetydig egenskap hos mig:
Jag är inkonsekvent.
Man kunde inte dra några som helst slutsatser i övrigt, eftersom jag inte följt några mönster överhuvudtaget.
Jag blev jättestolt, och hoppas intensivt att jag fått samma resultat om jag gjort testet idag, som ansvarsfull vuxen. Tänk att inte kunna placeras i några fack! Ha!

På en punkt är jag åtminstone konsekvent: En soppa kräver goda tillbehör. Jag har redan bjudit på en fantastisk soppa från ett jobb jag gjorde i Leva, och här kommer en kompis från det jobbet. Bilden är tagen av fantastiska Joanna Swanson, hoppas att du förlåter att jag lånar den Joanna!

Rödbetssoppa med ägg på getost, pinjenötter, honung och rucola

4 personer

Rödbetssoppa

500 g skalade rödbetor

2 morötter

1 gul lök

1 vitlöksklyfta

1 msk smör

1 l ox- eller köttbuljong

vitpeppar

Skala och skär rödbetor och morötter i mindre bitar. Skala och hacka lök och vitlök och fräs mjukt i smöret i en stor kastrull eller gryta. Tillsätt rödbetor, morötter och buljong och koka upp. Låt sjuda i ca 20 minuter eller tills grönsakerna är mjuka och mixa sedan slätt. Smaka av med vitpeppar och eventuellt lite salt och servera över getostägget.

Getostägg med rucola och pinjenötter

100 g getost (chevre)

100 g kesella

1 tsk honung svartpeppar

1 näve rucola (ca 20 g) + lite extra till garnering

1 dl pinjenötter

Mixa samman kesella, getost och honung. Smaka av med svartpeppar. Hacka rucolan och rör ned den i smeten. Ställ allt kallt i en halvtimme. Rosta pinjenötterna gyllenbruna under tiden och låt dem svalna. Lägg ut dem på ett fat tillsammans med lite extra hackad rucola. Forma bollar av smeten och rulla dem i nöt- och rucolablandningen. Lägg en boll i varje skål och servera med soppan.

Titta, jag har ODLAT!

Att odla saker är ungefär lika främmande för mig som att sporta. Jag vet att världen är full av människor som odlar tomater och jordgubbar och allsköns delikatesser på sina balkonger, för att inte tala om vad trädgårdsägarna lyckas åstadkomma (fast det verkar vara hemskt mycket jobb för två till tre zucchinis tycker jag, det ska ju duttas hela året), men själv kan jag knappt hålla liv i en krukväxt. Jag säger "knappt" eftersom jag faktiskt har hållit liv i en krukväxt ganska länge nu - min enda - vilken jag fick av min systers dåvarande pojkvän när jag flyttade in i min första lägenhet för 14 år sedan (tack Daniel!). Fast det är förstås något slags kaktus, helt omöjlig att ta död på. Hade det gått att ha ihjäl den hade den för länge sedan befunnit sig i samma trädgård i himlen där alla de andra krukväxterna jag mördat genom åren bor.

En gång i gymnasiet tvingade min hemkunskapslärare oss att odla groddar i godisplastlådor, det var mycket bomull inblandat i projektet har jag för mig, och groddarna skulle stå mörkt så jag ställde in odlingen i garderoben och glömde bort det hela. Stanken när jag upptäckte skiten igen var tillräcklig för att avskräcka mig från all form av odling. Men nu, hundra år senare, läser jag ett litet tips i en tidning, jag tror att det var Buffé, och blev av någon anledning inspirerad.

Ärtskott av gula ärtor

Man tager helt vanliga torkade gula ärtor. Man häller ett gäng överst i en kruka full med jord. Man täcker ärtorna med någon centimeter jord och så vattnar man det hela varje dag. Titta vad som väntade när jag kom hem efter att ha varit borta över helgen! Ärtskott. På en vecka ungefär har jag skapat något ätbart.

Jag är förundrad.

Min nye älskare

Jag skulle kunna uttrycka mina känslor för den här mackan i ganska obscena ordalag. Barnförbjudna ord som absolut inte passar sig i offentligheten, särdeles olämpliga när man talar om en simpel smörgås.

Det är bara det att den inte var simpel någonstans.

Det var en vulgärt god macka. Oanständigt god. Om jag var en annan macka skulle jag se upp till den, beundra den, vilja bli som den, eller åtminstone få älska med den. Om så bara en endaste gång.

Ni fattar ju - obscent.

Min craving sedan jag blev gravid den här gången är helt klart mackor. Jag har alltid gillat mackor, men jag brukar knappast äta dem till middag. Det blir en del mackmiddagar nu. Igår strosade vi in på Cajsa Warg, tog en kopp varm choklad och botaniserade i butiken efter en god middag. Jag kunde inte tänka mig något annat än just en macka. Men det blev världens godaste, finaste, vackraste, sexigaste macka! Jag kommer drömma om den länge.

Världens godaste macka med zucchini och tryffelcrème (från Wargen)

1 stort, gott portionsbröd, helst ljust av surdeg

Olivolja

2 halvcentimetertjocka skivor zucchini, ca 10-15 cm

3-4 skivor alrökt Roslagsskinka

100 g tryffelcrème (japp, du läste rätt)

Rucola

Salt och peppar

Ta fram grillpannan om du har en sådan, annars duger stekpanna fint. Pensla zucchiniskivorna med olivolja och salta och peppra dem. Grilla tills de mjuknat något och fått fina ränder. Lägg åt sidan. Halvera brödet och ringla lite olivolja över snittytorna. Lägg dem med de ytorna ned i pannan och låt rosta en stund tills de fått en knaprig yta. Nu till det roliga:

Ös på med tryffelcrème på båda snittytorna. Lägg på zucchini, skinka i mängder och rucola. Tryck ihop härligheten och njut av att den här mackan bara är din alldeles egna.

Soppa på palsternacka med svamp och vitlökstoast

Superenkel soppa enligt principen man tager vad man haver, uppiffad till en riktig festmåltid tack vare en hög med svamp och en god toast. En soppa måste man enligt min smak ha roliga tillbehör, annars blir det bara mat som man intager blott för att man saknar tänder eller förmåga att använda matsmältningssystemet. Men en rolig topping och en god toast till och saken är biff! Eller ja, inte biff dårå, men ni fattar galoppen. Eller soppan, egentligen. Ni fattar soppan.

Soppa på palsternacka med svamp och vitlökstoast

2 personer

150 g palsternacka

1 gul lök

1 vitlöksklyfta

1 msk smör

5 dl kokande vatten

1,5 msk viltfond

1 dl grädde

Ev lite mjölk

Vitpeppar

ca 10 skogschampinjoner, eller vanliga champinjoner, skivade

10 g torkade trattisar (ca 1 dl) eller en stor näve färska

Smör att steka i

2-4 skivor gott bröd

1 generös bit vitlöksroule eller annan god krämig vitlöksost
Ev lite olivolja och svartpeppar

Sätt ugnen på 225 grader. Lägg den torkade svampen att förvällas i en skål kallt vatten. Skala palsternackan och skär i tärningstora bitar. Skala och hacka lök och vitlök och fräs mjuka i smör i en kastrull. I med palsternackan, fräs en stund till och häll sedan på det kokande vattnet och fonden. Sjud ca 10 minuter tills palsternackan är mjuk. Mixa slätt med mixerstav och häll på grädde. Koka upp och smaka av med peppar. Eventuellt späder du med lite mjölk om soppan blir för tjock; skumma gärna soppan med mixerstaven innan servering i så fall.

Medan soppan puttrar på spisen smörsteker du svampen gyllenbrun. Ös på generöst med ost på brödskivorna och skjutsa in dem i ugnen i 5 minuter, tills de får lite färg. Ringla gärna över lite olivolja och peppra precis innan servering. Servera soppan med en stor hög smörstekt svamp i, samt toast direkt från ugnen.

Min syster, geniet

Nu har jag ju faktiskt en blogg och vad ska man med en sådan till om man inte får skryta i den? Idag väljer jag att skryta om min äldsta och klokaste syster, vars gener jag inte riktigt kan förstå att jag delar. Mamma hävdar bestämt att hon är mor till oss båda, och jag får väl anta att hon vet vad hon pratar om. Samtliga sju av mina syskon är tämligen enastående individer, men Sara sitter utan tvekan på den mest välvässade pennan. Lama protester kanske inflikas nu av er som läser den här gamla trasan på regelbunden basis, men ack - beviset finns att skåda här. Läs och njut, Saras essä om husmoderns död i söndagens DN Kultur är ren underhållning!