Det bästa just nu, my style

Foto: Lieselotte van der Meijs

Jag har funderat kring det här med inkokt lax. Jag har funderat på det en hel del. Faktum är att inkokt lax överstigit de flesta del andra rätter i mängd tid jag ägnat åt dem, åtminstone den här sommaren. Jag gissar att det betyder att jag blivit vuxen på riktigt nu (har inget större minne av att ha fantiserat kring inkokt lax som barn).

Jag fick en craving en kväll och gav mig ut på jakt. Den inkokta laxen skall ätas kall, så det var för sent för mig att göra egen. Till min stora glädje hittade jag en bit i en delidisk och gick hem med den, så där peppad inför en middag som man bara blir när man haft cravings och ska få tillfredsställelse alldeles, alldeles strax.

Okej. Så jag sätter gaffeln i laxen och förlåter genast att den verkar lite torr - så peppad är jag - men när jag sedan stoppar gaffeln i munnen kan jag INTE förlåta att laxen inte har minsta ättiksmak. Den har ingen syra alls. Det är bara en kall, kokt lax. Mycket ättika vill jag att min lax ska smaka, och den får inte vara torr! Sedan toppar man med riktigt goda saker...

Här är min version, perfekt på buffén.

Ättiksinkokt lax med smetana, forellrom och snabbsyltad salladslök

Inkokt lax ger en försmak av sommaren och blir festlig plockmat när den serveras på skedar med läcker topping.

400 g skinn- och benfri laxfilé 

Lag:

5 dl vatten

1 dl ättiksprit (12 %)

0,5 dl socker

1,5 msk salt

10 vitpepparkorn

5 svartpepparkorn

1 lagerblad

Till servering:

1 dl smetana

50 g forellrom

1 snabbsyltad salladslök (se recept nedan)

Skär laxen i ca 2x3 cm stora bitar och lägg dem i en form med höga kanter. Det ska finnas lite plats mellan bitarna. Lägg alla ingredienser till lagen i en kastrull och koka upp. Häll lagen över laxen, bitarna måste täckas helt. Plasta in ordentligt men stick några hål i plasten så att ångan kan pysa ut lite. Låt svalna och ställ sedan i kylen.

Lägg laxbitarna på skedar på ett fat. Klicka över lite smetana och forellrom och toppa med snabbsyltad salladslök. 

Bräda för två - en sommarhit

Det här med att diska är så fantastiskt överskattat, eller hur? Jag vet att det finns människoexemplar som hävdar att det är avkopplande att diska och att de TYCKER OM DET, men allvarligt - då kan man ju inte ha upplevt mycket avkoppling i sitt liv. Till dig som uppskattar att diska vill jag varmt rekommendera att testa till exempel massage, att sola på stranden samt att läsa böcker. Mycket bättre än att diska.

Vi som vet att diska är tråkigt gillar att minimera antalet använda artiklar i köket. Då kan man till exempel använda en stor skärbräda för att dela sin (kalla) mat i pinnvänliga delar, hälla en god dressing på och sedan servera på just tidigare nämnda bräda. En god sås eller två till det och festen är ett faktum. Jag och Christian åt brädmiddag för två igår kväll men det här är brädan från min och fina kompisen Kajsas kväll i fredags. Jag funderar på att helt sonika slänga mina tallrikar.

Pyttes och Kajsas bräda för två

Börja om du är ambitiös med att pickla lite lök. Jag tog 3 färska rödlökar: lite breda ringar av blasten samt själva lökarna i klyftor. Ner med dem i en nykokad lag av 1/2 dl ättika, 1 dl socker och 1,5 dl vatten plus ett lagerblad och lite senapsfrön. Låt svalna, och kyl sedan. Lägg en portionsbit salmalax och en bit tonfisk (det finns en sort som fått grönt ljus av WWF, nämligen selektivt ringnotsfångad i Stilla havet, men jag använde en bit från den gula listan eftersom jag inte ätit tonfisk på flera år) i frysen i en halvtimme (eller i minst två dygn, om du är rädd för eventuella parasiter). Rör ihop majjo (helst från Hellman's om du inte gör egen) med wasabi och smaka av med lite pressad lime, salt och peppar. Sväng också ihop en dressing/dippsås av ljus soja, lite sweet chili kanske, en dutt sesamolja, risvinäger och/eller lime, vad du har. Skala en halv gurka, skär den i kvartar på längden, skär bort kärnorna och dela i bitar. Klyfta en urkärnad och urgröpt avokado. Koka delad, smal sparris i någon minut, kyl snabbt. Hyvla några rädisor tunt. Ta ut fisken ur frysen och skär den i tunna skivor, tvärs över fibrerna. Lägg upp allt på brädan. Droppa på lite av dippsåsen och servera resten i skålar bredvid. Klicka wasabimajjo lite här och var, strö över lite sesamfrön om du har. Mängder med färsk koriander som krona på verket är ett måste! 

Hej köttsallad. Vill du gifta dig med mig?

Helgen bjöd på två riktigt grymma matupplevelser. Den avslutades med en magisk Boeuf bourguignon med lent mos och hempressad gurka hos C & L – tack bästa ni! – och inleddes med den här salladen, som jag sitter och tänker på nu med fuktiga ögon och en känsla av tomhet och saknad i magtrakten. Det vi åt i lördags i stället för musslorna som visade sig vara dåliga ska vi inte tala om.

Anywhoo. Salladen. Awesome. Jag hade varit med på en pressträff för Icas grillnyheter och fick med mig en tjock bit entrecote på ben hem att provlaga. Jag önskar att jag varit ambitiös nog att släpa ut min grill på gården och tillaga den där, men den blev ack så fin ändå. Och med de här tillbehören... Aaaah. Det här hade gott och väl räckt till fyra personer jag och Christian brukar inte ha problem att äta för ett par extra. Så det gjorde vi. Med glädje.

Välj lagom mängd av det kött du gillar bäst; entrecote, ryggbiff, njurtapp, flankstek, tender strip, oxfilé... Eller kanske en fin och glad kyckling? Så här gjorde jag, på ett ungefär. Och det ser mycket mer komplicerat ut än vad det är, så rata inte rätten innan du läst igenom den, som vi brukar säga. Den är värd det.

Asiatiskt gnuggad entrecote i sallad, med het dressing och koriander

2-4 personer

Stjärnan:
1 stor bit entrecote på ben eller annat kött i lagom mängd
Salt och peppar
Varmpressad rapsolja (fulraps) eller annan smakneutral olja som tål höga temperaturer
Smör

Att gnugga det stekta köttet med:
1/2 röd chili
2 vitlöksklyftor
1 tumstor bit ingefära
2 msk olivolja
Fint skurna stjälkar från ett knippe koriander
1/2 msk mörkt muscavadosocker
1 lime
1 msk risvinäger
Några stänk fisksås
Salt och peppar

Att lägga under det gnuggade köttet:
Krispiga salladsblad
1 stor morot
1/2 gurka
1/2 fänkål
1 portabellosvamp

Het dressing:
3 msk majjo
1 msk tjock yoghurt
1 tsk pressad lime
1/2 tsk sambal oelek
Salt och peppar

Att toppa hela härligheten med:
Färsk koriander, plockade blad
Lite hackade rostade jord- eller cashewnötter, om du har

Att servera till:
Limeklyftor

Något att hoppa över, åtminstone för oss:
Algsallad marinerad med citron, sesamolja och sesamfrön

Sätt ugnen på 125 grader. Torka av köttet med hushållspapper och salta och peppra (vanlig salt - inget flingsalt; det kan inte tränga in i köttet ordentligt) generöst. Hetta upp lite olja i en panna. Bryn köttet runt om och avsluta med en klick smör på slutet. Ös lite medan du steker. Lägg det brynta köttet i en ugnsfast form, häll över det som är kvar i pannan, sätt i en termometer och stek färdigt i ugnen (du kan så klart steka färdigt i pannan om du har tunnare skivor kött). Jag tog ut min bit redan vid 56 grader, men många föredrar en kärna på uppåt 60 graders innertemperatur (eller mer, men det är lite att häda). När köttet är klart ska det upp på en bräda och vila. Vila vila vila.

Fortsätt med den asiatiska eftermarinaden: Skala vitlök och ingefära och finhacka dem tillsammans med röd chili. Fräs försiktigt i oljan; det ska mjukna och dofta gott men inte friteras och brännas. I med sockret och fint skurna korianderstjälkar. Fräs lite till, tills sockret löst sig. Pressa över lime. Smaka av med någon msk risvinäger (om du har; du kan ta en extra skvätt lime annars), lite fisksås,salt och peppar. Häll över i en stor skål.

Blanda ingredienserna till den heta dressingen och smaka av med salt och peppar. Ställ svalt.

Gör salladen: Skölj salladsbladen i iskallt vatten och slunga torra, eller låt torka på handduk. Skala moroten och strimla den, gurkan och fänkålen fint, gärna med julienneskärare. Skiva portabellon. Lägg upp allt på en skärbräda (salladsbladen underst!) eller på ett stort fint fat.

Skiva köttet tunt tvärs över fibrerna. Lägg det skivade köttet i den goda marinaden i skålen och massera järnet (om du har känsliga händer fixar de kanske inte chilin; ta då två skedar i stället). Strö skivorna över salladen. Ringla över eventuell marinad som blivit kvar i skålen. Skeda över dressing och strö generöst med korianderblad och kanske lite hackade jordnötter (vi glömde dem, men de borde ha varit med) över alltsammans. Servera med limeklyftor.

Vi gjorde en algsallad till också. Vi tyckte inte om den. men allt annat var HIMMELSKT. 

Lax med råstekt blomkål och lite sånt

Ett litet tips till er blomkålsskeptiker: råstek den. Resultatet blir något helt annat än den kokta, vilken kan smaka lite småunket och kännas läskig i konsistensen för den känslige. Finkockarna råsteker, och även jag har upptäckt vilken delikatess man plötsligt får på tallriken. Nu senast hettade jag upp en skvätt olivolja och fräste skivade blomkålsbuketter på medelvärme i ett par minuter, tills de mjuknat något. Sedan höjde jag värmen och lade i zucchinihalmånar. fräs ytterligare någon minut och låt allt få fin färg. I med lite skivad purjo. Sista fräset. Smakade av med lite pressad citron, salt och peppar. I sista sekunden - eftersom jag är den krämiga typen - vände jag ändå ner några matskedar crème fraiche smaksatt med svamp. Serverade till nystekt lax. Helt ljuvligt!

Nytt liv, ny pepp, ny människa. Och en sallad.

Jaha, har du börjat än? Det nya livet? Vissas nya liv började redan på nyårsdagen, men andra har liksom jag skyllt på att det pågått något slags semester fram till idag och att det därför varit legitimt att äta upp allt julgodis/svulla pizza framför seriemaraton/säga farväl till det onyttiga livet med gräddiga pastasåser och ostbrickor. Varje dag. I en månad. Minst. Jag har gått upp kolossala mängder julkilon men är inte särskilt ledsen för det. För nu är det ju januari! Möjligheternas månad! Man kan ägna den åt att
1. Börja göra något åt saker man inte tycker om med sig själv
2. Börja acceptera att man är fin och bra precis som man är och bli lycklig av den insikten.
Visst är det strålande! Heja januari. Dessutom blir det ljusare nu. Vilket är grädde på nyttlivsmoset. Jag älskar januari.

Okej, ni som hänger här vet ju att jag inte är typen som lever på rårivna morötter även om jag är uppe i en befria-mig-från-den-skavande-valken-period. Däremot drar jag gärna ner lite på kolhydraterna ibland, särskilt på kvällen. Kanske kan jag fresta med en superenkel 5-minuterssallad? Mycket fett men det gööör inget. Vi tar det lite lugnt så här i början och hetsar inte upp oss.

Ett slags wedge salad fast utan wedge

Strimla och skölj lite hederlig isbergssallad. Torka den också, det är viktigt. Fördela på tallrikar tillsammans med urkärnad och strimlad gurka, och gärna lite grön paprika (jag vet, grön paprika är sällan kul, men det funkar fint i den här salladen). Skeda  över god dressing; jag använde en Green Onion Dip Sauce från Texas Steakhouse (jag är osäker på vad den heter, den går verkligen inte att hitta på nätet). Smula över ädelost, klipp över gräslök, och toppa med knaprig bacon eller precis lagom stekt kyckling. Eller båda. Så. Klart. Så kan också ett nytt liv se ut. 

Enklaste lyxen just nu

Kastanjer. Det kan inte sägas nog många gånger - kastanjer är något av det allra enklaste och godaste vi kan äta, och det kräver i stort sett ingen ansträngning alls. Okej, vi måste kryssa dem, men det är ju inte värre än att skära upp en falukorv egentligen. Vi åt våra första i fredags och det är så FÖRBANNAT j***a gott. Ursäkta, men det är ju det.
Alltså.
Köp fina franska kastanjer, gott smör och ett paket grovsalt. Flingsalt är jättegott att ha till sen, men vanligt salt duger också. Sätt ugnen på 225 grader. Häll ett tjockt lager grovsalt i botten av en form. Skär ett kryss i toppen av kastanjerna - annars exploderar nämligen de små liven i ugnen och det är ju mindre kul. Ställ kastanjerna stadigt i saltet och rosta dem i 25-30 minuter - de ska gå lätt att skala och vara mjuka inuti. Servera dem direkt ur formen; saltet håller värmen extra bra. Glöm inte att man också ska skala bort det lite luddiga innerskalet. Avnjut med salt och riktigt smör.

Pimp that fish!

Idag ska vi tala om fisk. Jaha. Jag har för länge sedan kommit fram till att jag tycker fisk är ganska trist. Jag älskar tanken på fisk, och jag äter fisk relativt ofta, men så jäkla kul är det ju inte - inte om fisken är vit, i alla fall. Jag gillar lax. Färsk lax, grillad lax, långstekt lax, inkokt lax (fy h-vete vad gott det är med inkokt lax!), gravad, rökt och rimmad lax. Jag kan komma på fler men det blir så himla Forrest Gumps kompis.
Jag gillar också sill i alla dess former.
Och jag gillar nog all fisk när den är panerad eller friterad - allt som är friterat är ju gott som bekant.
Men om du tar en vit fiskfilé och steker den eller vad du nu gör och serverar mig den, så kommer jag garanterat börja titta desperat efter medföljande roliga tillbehör.
Så det här är ett av sätten som jag piffar min vita, tråkiga, billiga fisk på:

Piffad fisk med sardeller, vitlök och kapris

1 person

Tag din fiskfilé. Den är tinad om köpt fryst, avsköljd, väl torkad, saltad och pepprad. Stek i generöst med smör i någon minut eller på varje sida tills den är gyllene och precis färdig. Lyft ur pannan. I med lite mer smör om du inte var så värst generös trots allt. Fräs lite försiktigt i smöret 1 finhackad vitlöksklyfta, 2-3 mosade/hackade sardellfiléer samt 1 msk kapris. Bara lite kort, tills vitlöken mjuknat. Ös smör med allt det goda över fisken. Strö över 1 msk fint skuren gräslök. Servera något gott till; jag kan varmt rekommendera till exempel blomkålspuré.

Ta-daaaaa - tråkig fisk har nu transformerat till skojig och läcker fisk!

Rosévin, ekogrönt och salmalax

Jag tappade mina barn i affären. Eller ja, min enorma dubbelvagn tippade eftersom min större variant ställde sig upp, så det var väl inte jag som tappade dem, men jag hade ju liksom kunnat förhindra saken. Jag själv stod och grävde bland salmalaxbitarna. Barnen klarade sig fint, men kocken som stod och bjöd på tunnskurna bitar lax tittade inte lika vänligt på mig som han gjort innan, då när han insåg att han inspirerat mig till köp.

Jag tog mina helskinnade men lite lätt småskärrade ungar och gick hem och gjorde en prima måltid. En fantastiskt rar och fryntlig budherre hade tidigare knackat på dörren och överräckt en låda grönsaker från Årstiderna samt ett smakprov på rosévinet SomeZin, så middagen var praktiskt taget redan klar. Vinet var faktiskt precis i min smak; jag dricker gärna rosé men det ska smaka absolut rätt, och det här kom ju dessutom aningens sent på säsongen. Det visade sig dock vara ett "jo, det är VISST fortfarande sommar"-vin, inte ett "vad är det här för surt blask, skicka det mustiga rödvinet istället"-vin. Mycket trevlig överraskning.

Alltså. Salmalax. Den kan man äta som den är utan att frysa först eller tillaga, det har ni väl koll på gott folk? Skär i tunna skivor, frys någon kvart innan så går det lättare. Woka riktigt fina grönsaker, smaksätt med lite sesamolja, soja, chili, vitlök, lime - vad du nu har hemma och gillar. Rör samman lite majonnäs och wasabi, smaksätt med salt och peppar. Lägg till dina goda laxskivor - minst 125 g per skalle - och droppa gärna över lite japansk soja. Strö sesamfrön över om du har hemma.

En festlig liten brödlös lammburgare med rödbetor och chèvre

Jaha, här har ni en piffig liten sak som kommer sitta riktigt fint en sån där kväll då ni vill ha någon lite festligt men inte riktigt orkar anstränga er. Lamm-rödbeta-chèvre-pinjenötter-rödlök-balsamvinäger är en kombo som liksom inte kan bli så fel hur man än gör, de är som polare som har så kul ihop att de kan rocka den allra tråkigaste av fester. Så bjud in dem och lägg dem att vila på lite enkelt grönt så kör partyt igång av sig självt i munnen på dig ska du se.

(...och nej, jag drack inte upp hela den där karaffen med vin själv. Riktigt SÅ mycket party blev det inte)

Lammburgare utan bröd men med rödbetor och getost

4 personer

4 lammfärsbiffar (ambitiösa gör egna men jag hittade färdiga på Coop. Jag är lat, som bekant)

4 stora rödbetor

1 msk olivolja

2 msk balsamvinäger

200 g chèvre

1 liten rödlök

1 näve pinjenötter

Sallad och eventuellt annat grönt att servera till (jag körde morotsstavar med lite smör, honung och salt i ugnen)

Börja med rödbetorna: tvätta av dem lite och koka dem i ca 40 minuter eller tills de är mjuka med lite tuggmotstånd kvar. Spola av dem i kallt vatten och gnugga av skalet. Skär dem i knappt halvcentimeter tjocka skivor. Vispa ihop vinäger och olja i en stor skål och smaka av med salt och ordentligt med svartpeppar. Vänd ner rödbetsskivorna och låt dem marinera. Sätt ugnen på hög värme och grill. Rosta pinjenötterna gyllene i torr panna. Skiva chèvrei 4 jämntjocka skivor. Skala och skiva rödlöken tunt. Stek lammfärsbiffarna nästan klara.

Klä en plåt eller en ugnsform med lite folie eller bakplåtspapper och lägg 3 rödbetsskivor lite omlott (spara dressingen i skålen!). Placera en burgare ovanpå dem. På med 2-3 skivor till och toppa med en skiva chèvre. Upprepa proceduren med resten av burgarna och gratinera dem i ett par minuter tills osten börjat smälta och fått lite färg. Släng lite nonchalant ett par väl sköljda och torkade salladsblad av krispig sort på en tallrik. Använd en stekspade och en hjälpsam hand för att efter bästa förmåga få över burgarbakelserna på salladen. Toppa med rödlöksringar och pinjenötter och ringla över lite av den nu rödbetsberikade dressingen som finns kvar i rödbetsskålen. Peppra. Enjoy.

Amorös fisk på 12 röda

Jag är verkligen en ganska lat person. Jag fattar inte hur de som glatt och peppat arbetar sig igenom livet är skapta; jag måste ha varit väldigt rik, mäktig och bortskämd i mitt tidigare liv. Eller så kanske jag var en mussla eller något annat djur som liksom inte har så värst mycket för sig. Hur som haver blir det extra mycket fusk i hushållet nu sedan vi blev välsignade med stjärna nummer två. Ni ska se våra golv - det är så långt ifrån välstädat att det närmar sig en ren motsats, faktiskt. Jag rodnar när jag tänker på det. Kunde jag skulle jag förmodligen ge mig själv sparken från familjen, så lat är jag. Men det kan jag ju inte, som tur är!

Många skyller på tidsbrist när de tar till halvfabrikat och småfula snabblösningar, men egentligen beror det ju på lathet. Det tar inte längre tid att ugnssteka en fisk och göra en sallad under tiden än det tar att steka frysta köttbullar eller fiskpinnar. Men man orkar inte alltid vara duktig och ugnssteka en fisk. Den ska ju kryddas och det ska piffas och duttas och hållas på. Nå, latheten är fuskpiffets moder!

Jag köpte en förpackning Pasta Amore från Ridderheims (faktiskt - jag köpte, även om jag inte tillhör de duktigt korrekta bloggare som tackar nej till produkter utan gärna provsmakar saker även om de sällan hittar vägen hit till bloggen), den med bacon, soltorkade tomater och tryffelsmakande champinjoner. Alltsammans badade i olja. Jag hällde alltsammans över två stora, goda fiskfiléer - minns inte vilken sort det var nu, men något slags flundra gissar jag), saltade och pepprade och skjutsade tillsammans med lite cocktailtomater in i 200 grader varm ugn i 10 minuter. Pressade lite citron över när det var färdigt och serverade till sallad från påse och färska, kokta gröna bönor. Riktigt gott faktiskt och tog tio minuter plus två minuters förberedelse att göra. Beats fiskpinnar i alla fall...

Pumpasoppa med kompispuck

Nu är det ju en osedvanlig vacker och relativt varm dag idag men ingen kan lura hösten på flykten, tack och lov. Själv har jag inte kommit ur pyjamasen än och jag smyger omkring här och fantiserar om friska, kyliga vindar som rör om i löven därute medan brasan sprakar här inne. Jag gillar hösten. Och våren. Jag gillar alla tider på året då man kan ha lite varmare tröjor - lagom påklätt är min bästa outfit. Usch och fy för bikini och dunjacka. Min figur passar inte i någon av dem.

Höstinspirerad som jag är bjuder jag på ännu en soppa ur ett Leva-jobb från förra året. Minnena kommer tillbaka och jag blir riktigt sugen... Pumporna har börjat florera på riktigt i butikerna nu och att smaksätta dem med lite muskotnöt och ge dem en smakkompis i form av en salvia- och paprikaspäckad mozzarellapuck är en höjdare.

Pumpasoppa med puck av mozzarella, ugnsbakad paprika, salvia och citron

500 g pumpakött (utan skal och kärnor)
1 gul lök
1 vitlöksklyfta
1 msk smör
5 dl grönsaks- eller lantbuljong
1 dl crème fraiche
0,5 krm riven muskotnöt
svartpeppar

Skala och skär pumpa, lök och vitlök i bitar. Fräs allt i smöret i en stor kastrull eller gryta. Tillsätt buljongen, koka upp och låt sedan sjuda i 15 minuter eller tills allt blivit mjukt. Mixa soppan och rör sedan i crème fraiche. Värm upp soppan igen och krydda med muskotnöt och nymalen svartpeppar. Häll soppan runt mozzarella- och paprikapucken.

Mozzarella- och paprikapuck med salvia och citron

1 mozzarellaboll
2 röda paprikor
0,5 kruka salvia
1 citron
2 msk olivolja
flingsalt, svartpeppar

Värm ugnen till 225 grader. Dela paprikorna och kärna ur dem, och baka dem sedan i ca 15 minuter eller tills de mjuknat och fått färg. Låt dem svalna och skär dem i små bitar. Tärna mozzarellan smått. Tvätta citronen ordentligt och riv skalet fint. Plocka bladen av salvian och strimla dem fint. Blanda alla ingredienser och smaka av med salt och peppar. Forma små puckar med händerna eller med hjälp av till exempel en äggkopp och servera i soppan.

Kött för lata och stressade

Okej, här får ni en panna kött! Vi åt just upp den och jag insåg att en superenkel köttkreation är ett tips värt att dela med sig av (whohoo!). Särskilt till er som har ungar ni måste utfodra snabbt. Och till er som är allmänt lata. Och till er som är GI- och LCHF-hooked. Och till er som gillar kött. Det är ett bra tips, helt enkelt.

Det här är super för den som inte orkar stå och forma färsbiffar i evigheten men ändå gillar variationsmöjligheten i en köttsmet. Fusk, fusk, fusk hela vägen - och supergott blev det, mycket roligare än det ser ut. Jag mätte inga ingredienser utan här får du använda fantasin lite, men rätten är väldigt förlåtande och öppen för experimenterande.

Köttpanna med tomatsås och feta

Sätt ugnen på 175 grader. Gör en köttfärssmet på saker du gillar, som om du skulle göra biffar. I min hade jag runt 400 g köttfärs, ett ägg, en halv deciliter grädde (lite drygt), en skvätt oxfond, en tiocentimetersbit grovt riven zucchini och generöst med salt och peppar. Blanda ordentligt. Häll en skvätt olivolja i en stekpanna som tål ungsvärme och ös i smeten. Sätt plattan på max och platta ut smeten med en stekspade. Dela den i köttfärsbiffsstora bitar med hjälp av stekspaden (det här gör du lite spontant och slarvigt medan köttet börjar fräsa i pannan). När du är färdig med det kanske det är dags att vända på köttbitarna? De bör ha fått lite färg under. Låt fräsa en kort stund på andra sidan och ta sedan av från värmen. Häll på en deciliter eller två av en god, färdig tomatsås. På med brutna, generösa bitar fetaost och avsluta med en drös färsk basilika. In i ugnen i 7-10 minuter beroende på tjockleken på bitarna. Servera direkt till pasta eller sallad, eller bara ett gott bröd.

Grön ärt- och zucchinisoppa med parmesangrädde

Det blir mycket hämtmat och mackor nu men någon gång ibland stoppar jag huvudet i frysen och ser vad som inte ännu lever i grönsakslådan och försöker svänga ihop något. Idag blev det en osedvanligt lyckad men superenkel soppa, ackompanjerad av en osedvanligt trevlig men superenkel klick parmesangrädde. Christian blev dessutom osedvanligt peppad på rätten vilket gjorde de cirka 10 minuternas ansträngningar klart värda mödan.

Grön ärt- och zucchinisoppa med parmesangrädde

2 personer

10 cm zucchini

2 dl frysta ärtor

2 schalottenlökar

1 vitlöksklyfta

1 skvätt olivolja

4 dl vatten

1 tärning grönsaksbuljong

Parmesangrädde

1 dl vispgrädde

2 dl fint riven parmesan

Skala och hacka lök och vitlök och fräs mjukt i en kastrull. I med zucchini och fräs en liten stund till. På med ärtor, vatten och buljongtärning, koka upp och låt sjuda 5 minuter. Vispa under tiden grädden och rör ihop med parmesan. Smaka av med lite salt och peppar. Mixa soppan slät med mixerstav och smaka av den; lite vitpeppar är gott men även kanske en gnutta salt och svartpeppar. Servera soppan med en klick parmesangrädde som får smälta ner lite härligt, och så några droppar olivolja. Namnam.

Sallad med zucchini, grapefrukt, avokado och feta

Här kommer ännu en busenkel måltid men det är helt enkelt inte stå-vid-spisen-och-utvecklas-tider just nu. Det stressas och det umgås och det jobbas och det festas och det graviditetskrämpas och frustrationsvrålas (mest den yngre medlemmen av familjen, men även gravidanten förstås). Hälsosam mat varvas med tårta på barnkalas och thai-take out när ingen orkar; kocken i det här köket blir mäkta stolt om dottern får något hemlagat istället för de där otroligt äckliga, kattmatsdoftande kalvfrikadellerna på burk (för 8-månadersbebisar) hon fortfarande älskar mer än allt annat.

Hursomhaver.

På måndagar väger vi oss (Christian sakta men säkert neråt, jag något snabbare uppåt) och tar nya tag. Då kan all stress och ickeork (som följer med från veckan innan) om man har tur resultera i en riktigt god men lättsvängd sallad.

Har ni inte testat kombinationen avokado-grapefrukt-feta så kan jag meddela att det är en höjdare. Lite knaprigt bacon på det hela är inte fel för den som inte vill köra vego.

Sallad med zucchini, grapefrukt, avokado och feta

2-3 personer

1 liten zucchini

olivolja

1 grapefrukt, helst blodgrape

1 avokado

1/2 pkt fetaost

1/2 liten gurka

1 stor näve rucola

1/2 kruka färsk basilika

Börja med att attackera grapefrukten. Du ska skära ut hinnfria filéer av den vilket kanske känns komplicerat om du aldrig gjort det förut men när du väl testat kommer du att ha upptäckt en ingrediens du plötsligt vill ha med i varenda måltid. Det är enkelt; jag hittade en bra beskrivning här. När du skurit ur alla klyftor har du en hög med saftigt skräp kvar på brädan; pressa/fös ner saften i en skål och spara till dressing!

Skala och halvera gurkan. Skär bort kärnorna och tärna. Skala och kärna ur avokadon och skär den i stora bitar. Strimla basilikabladen (Lägg dem på varandra i en liten hög och rulla ihop så går det lättare). Skär zucchinin i stora kvartar och fräs den gyllene i het olivolja. Den ska fortfarande ha bra tuggmotstånd, så kört hårt under kort tid och vänd ofta. Salta och peppra. Blanda alltsammans med rucola på ett stort fat och strö över grovt smulad fetaost. Häll över grapejuicen, ringla över olivolja, ös på med nymald svartpeppar och dutta eventuellt över lite flingsalt. Gott bröd till om du inte undviker kolhydrater.

Så enkelt måste det få vara ibland.

Det här är något av det godaste jag vet och det finns inget läckrare som kan åstadkommas på under en minut. Eller okej, att slänga upp en färsk svensk hummer på en tallrik går också ganska fort, och att skära bitar av ett par mogna ostar, och att öppna några ostron...

Okej, det här hör till några av de fantastiskt goda saker man kan åstadkomma på under en minut. Och det finns ingen med ett hjärta i kroppen som inte tycker att det är en strålande tjusig dessert. Tycker ni inte det får ni inte vara min kompis.

Köp en liten ask fina, väldoftande jordgubbar och en ask med likaledes fina och väldoftande hallon. Färska ska de vara, inga kompromisser här. Ni som läser det här om något halvår och har trädgårdsland att tillgå går givetvis dit på jakt, men nu vänder jag mig till frostnupna stadsbor som jag själv. Fördela era godsaker i skålar. Strö över en gnutta råsockerströ eller simpelt socker och häll på så mycket ovispad, fet, härlig grädde som ditt samvete tillåter. Inga krusiduller. Bara härligt.

Lilla lilla parmesankrämen

Okej, det är en kass bild och bara ett fånigt litet tillbehör men även en... öh... fjäder... måste få bli en höna ibland. Ähum.

Igår blev det en god karré från någon bättre behandlad gris och till det slängde vi ihop en parmesankräm som var nammelinamnam (gud, vad jag är infantil - nammelinamnam?!). Som en ceasardressing utan sardeller, ungefär. Prova till vad som helst; fisk, kyckling, kanske rött kött till och med och garanterat som dippsås till krispiga grönsaker.

Simpel parmesankräm

2 personer, eller en liten skål

50 g parmesan, fint riven (ca 2 dl)

3 msk färdigköpt aioli (eller hemgjord, för all del)

3 msk creme fraiche

Salt och rikligt med svartpeppar

Rör ihop, smaka av, enjoy.